onsdag 12 augusti 2015

Den sista dagen med monsterbarnen


 Efter att Melvin hämtats var det bara två monsterbarn kvar - Mitzy och Marwin. Båda var kvar hos oss på "övertid", fast av helt olika anledningar. När det gäller Mitzy hade vi redan i ett tidigt skede kommit överens med ägarna om att de skulle hämta henne lite senare, men med Marwin blev allt jättekonstigt.


 Kanske har vi haft tur, men vi har aldrig förrän med den här kullen råkat ut för att en valpköpare hoppat av. Allt var så konstigt, för redan några veckor innan det var dags för hämtning gick det plötsligt inte längre att få tag på den här människan som tingat Marwin. H som dessutom var på tjänsteresa i Kina de sista två veckorna av valptiden, försökte febrilt få tag på valpköparen och till sist svarade han, bara för att säga att han inte var intresserad längre (!). Hmmm... det var så dags...

 Marwin
Plötsligt visste vi alltså inte vad som skulle hända med Marwin. H kontaktade några andra uppfödare han känner för att få hjälp med att hitta ett hem till honom och då blev soppan om möjligt ännu värre. Det visade sig då att den här mannen som "hoppade av" dessutom bokat valp hos tre av de uppfödare H kontaktade! Precis som för oss hade de också fått ett jättebra intryck av den här mannen och inte på något sätt anat oråd. Men nu blev de inte heller så glada när allt uppdagades... och det slutade med att den här mannen inte fick inte köpa valp hos någon av dem!

Mitt i allt kände jag mig glad för att det blev som det blev, för jag vill inte att någon av valparna ska hamna hos en sån oärlig människa! 

 Mitzy och mamma Mollie
Alla bilderna tog jag den sista dagen Mitzy var kvar hos oss, för bara en stund efter att jag tagit bilderna kom hennes ägare för att hämta henne. Det var en sån fin och solig dag och jag hade nog egentligen inte behövt breda ut en massa gamla handdukar på altanen, men hönsmatte som jag är, gjorde jag det ändå för att de inte skulle bli kalla om sina små pluttrumpor ;-).

 Mitzy och mamma Mollie
Jag tycker att Mitzy är så otroligt lik Mollie på den här bilden! Egentligen inte så lik Mollie som valp, men hur hon ser ut nu på något sätt. Mitzy är också den enda valp efter Mollie (och Noomi) som har en svart fläck på magen. Det är lite ovanligt hos en beagle, för de brukar ofta ha helt vita magar.

Personlighetsmässigt är dock Mitzy otroligt lik Mollie som liten, lika pigg och busig och klipsk på något sätt :-).


 Det blev väldigt tomt efter att Mitzy åkte till sitt nya hem och allt blev plötsligt mycket tråkigare för Marwin. När jag tänker på det så här i efterhand tror jag att det var ödet som grep in, för vilken otrolig tur att Mitzy var kvar längre hos oss när det blev som det blev! Nu hade de ju varandra hela tiden och jag kunde stänga in dem i valprummet en stund när jag skulle gå ut med de stora hundarna. Det hade inte känts lika bra att tvingas lämna Marwin ensam...

 - Fy fajao vad tjåkigt, när ska nån komma och hämta mig?
 Trots att allt kändes väldigt oroligt ett tag var det som att ödet grep in igen. Redan i ett tidigt skede när alla valparna var tingade, hörde ett äldre par av sig och var intresserade av en valp. Eftersom det inte fanns någon kvar försökte H hjälpa dem att hitta en annan valp i stället, men hittade då en jättefin omplaceringstik som bara var ett år. Någon i familjen hade blivit jätteallergisk och det var därför de tvingades göra sig av med hunden. Paret blev så glada, men i sista sekunden bestämde sig familjen för att behålla hunden ändå för de kunde helt enkelt inte skiljas från henne!

Paret blev alltså utan igen, men fick då av en händelse höra ryktesvägen att vi hade en valp över. De ringde igen och allt kändes så rätt! Bara några dagar senare kom de för att hämta Marwin :-).

 Marwin
Som jag skrev tidigare är jag så glad för att det blev som det blev. Paret som Marwin fick komma till är nyblivna pensionärer och har all tid i världen för honom och Marwin är så lugn och gosig så det känns som att han passar bra ihop med dem. Dessutom är mannen i familjen bror till den man som Molly (i samma kull) flyttade till. Det innebär alltså att de här två kullsyskonen kommer att få följa varandra genom livet, vilket känns fantastiskt roligt! Allt blev så bra till slut :-).


 Men nog blev det tomt när alla monsterbarnen hade lämnat oss! Det var som att de stora hundarna gick runt och letade efter dem, men ingenstans fanns det några monsterbarn kvar. Den här soliga dagen på altanen blev den sista dagen med monsterbarnen för min del, för på kvällen kom H hem från Kina och det var dags för mig att ge mig av på en jobbresa i några dagar. Men, jag hoppas på att få träffa dem snart igen! :-)

Snipp snapp snut,
allt blev bra till slut!

Många kramar
Bitte

7 kommentarer:

Gunilla sa...

Älskar dina inlägg om valparna och de är ju sååå himla söta. Har aldrig tittat på Beatles tidigare. Tycker om när du skriver om de stora hundarna och annat också. Fortsätt så!

Vitt hus med svarta knutar sa...

Det var länge sedan jag var inne här hos dig och har missat totalt att du haft en kull valpar till. Vilken tur att det gick så bra med sista valpen, det hade nog inte alls blivit roligt om Marwin hade hamnat hos den där mannen.
Ha det så fint!
Kram,
Regina

Bitte sa...

Tack Gunilla för den fina hälsningen! Ibland undrar jag om jag kanske skriver om hundarna alltför ofta, men då ska jag fortsätta göra det :-).

Kramar
Bitte

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Och stackars lilla Marwin, men det
fick ju ett väldigt bra slut. Vilken
tur han hade som kom till paret istället!
Jag är imponerad att du klarar skiljas från
dom, kan tänka mig att man dör lite grann
för varje valp som hämtas. Men du har ju
dina godingar kvar.
Ha det gott och njut av ledigheten
Kramar/AM

House and Garden by Bia sa...

Gud så söta dom är ;))....jag tror ju på ödet/universum, så det var bara så att den mannen inte skulle få din/er valp...den var värd något mycket bättre ställe att komma till ;))....förstår att det känns tomt...det skulle jag också känna. Det blev tomt i juni hos oss också när vi var tvungen att avliva en av våra siameser eftersom hon fått cancer på nosen ;(...det skulle bli en svår operation så vi fick ta ett tråkigt beslut...men vi har tre katter till så nu känns det bättre, hihi...solen skiner idag men det är lite kyligt, men lite varmare väder är på G. Hoppas din jobbresa blir bra ;).
Kram från bia

Hajan sa...

så bra att Ni ringde och kollade, på så vis fick ju de höra också
hur ni hade det. Det måste ju vara en sjuk människa, hur kan de. Förstår de inte vilket jobb det är för Er.
Så tyst det bliver ett tag hos er igen då.
Kanske lugnt för Mamman till alla dessa på M,
Jaa så är det nog. kram Hajan

G:a Affären sa...

Men det var en fängslande berättelse om Marwins krokiga väg till ett nytt hem.
Rätt åt den mannen som tingat valp på fler ställen att han blev helt utan. Och att Marwin får ett hem med paret som har allt tid för honom.
Det måste vara svårt att lämna ifrån sig dessa små liv, då måste allt kännas rätt!

Kramar /Cia