fredag 13 juni 2014

Fyra små noomisar är födda till världen!


 Natten mot måndag vaknade jag av ett oväsen inifrån sonens gamla rum och det visade sig vara Noomi som sprang runt som en galning därinne och rafsade och rev i allt hon kunde hitta. Det hade alltså satt igång, alldeles för tidigt!

Noomi hade så ont hela natten och smärtan blev mer och mer intensiv så vi trodde att valparna skulle komma redan under måndag förmiddag. Det gjorde de inte och de kom inte heller under eftermiddagen. På måndag kväll blev det än mer intensivt men värkarna kom fortfarande inte riktigt igång. Vi ringde till jourhavande veterinär på kvällen och han höll sedan kontakt med oss regelbundet under natten, men tyckte att allt ändå verkade vara i sin ordning.


 På tisdag morgon gick vattnet, men värkarna kom aldrig igång. Vi ringde veterinären igen och bestämde oss sedan för att åka in med Noomi. Vi mer eller mindre kastade in hundarna i bilen och körde sedan i ilfart de fem milen till Sundsvall. Noomi låg på ett täcke i baksätet och när plötsligt täcket färgades grönt, förstod vi att en av valparna var på väg ut och att fosterhinnan hade gått sönder.

Det blev en lång väntan i väntrummet, trots att Noomi var ett "akutärende". Hon satt i mitt knä och plötsligt kände jag hur det blev alldeles blött, hela min tröja och mina byxor färgades gröna! Jag grät för att livet är så sårbart och för den lilla valpen som sakta men säkert höll på att kvävas.


 Det kändes otroligt frustrerande att behöva vänta så länge och än mer frustrerande över alla undersökningar Noomi sedan behövde gå igenom "för att försäkringen skulle gälla", enligt veterinären. Ändå upprepade veterinären hela tiden att det var riktigt bråttom, men gjorde inget alls för att skynda på det hela. Det var först när H sa till på skarpen att vi inte brydde oss om ifall vi fick ut något på försäkringen eller inte och att det var hög tid att göra något, som veterinären faktiskt gjorde något!

Det blev alltså födsel hos veterinären och H och jag var inte alls delaktiga på det sätt som när Mollies valpar föddes. Allt kändes så overkligt och vi var så oroliga för den valp som var på väg ut, men den överlevde mot alla odds, precis som Mollies lilla Rocky som även han låg som en bromskloss :-).


 Som tur var hade vi tagit med oss en bädd som Noomi och valparna kunde ligga i, men det kändes ändå så "omysigt" att de skulle behöva ligga i ett sterilt undersökningsrum med det kalla och starka ljus som är. När valparna hade fått äta en stund och Noomi hade tvättat dem rena både en och flera gånger, frågade jag henne om vi inte skulle åka hem. Hon hoppade upp direkt och gick mot dörren, hon tyckte nog att vi varit hos veterinären tillräckligt länge :-).

 Jag var lite rädd för att krokodilbarnet skulle äta upp valparna när vi kom ut med dem i bilen, men hon blev livrädd för dem och försökte i panik ta sig ut ur bilen! ;-) Hon har ända sedan dess hållit sig på respektfullt avstånd och det hade jag aldrig kunnat tro. Även krokodilbarn kan vara förståndiga ibland!


 Det kändes så otroligt skönt att komma hem med Noomi och noomisarna och att allt slutade så bra! Jag grät en skvätt av tacksamhet, det var riktiga glädjetårar som trillade :-).

Jag förstod att Noomi skulle bjuda på någon slags överraskning och överraskningen bestod i att två av valparna var väldigt ljusa. Det var lite oväntat! Hanen som låg som en propp var i princip helt vit när han kom ut. De två svartvita valparna har också en väldigt ovanlig teckning, för ryggen på en beagle brukar ofta vara svart med någon vit detalj (om den är tricolor som våra beaglar är), men de här har ett vitt sicksackmönster på ryggen och är i stället svarta på sidorna.


 Det blev två flickor och två pojkar, även en av varje sort när det gäller färgen. Man kan tro att noomisarna är från två helt olika kullar och det märkliga är att de ljusa valparna som är mycket större, alltid sover tillsammans. De mycket mindre svartvita valparna sover även de tillsammans. Visst är det konstigt? :-)

Noomi är en fantastisk mamma och det förstod vi redan ifjol när vi såg hur hon var mot Mollies valpar. Det vilar ett lugn över valplådan och det beror till stor del på att det inte är så många valpar och att det finns mat för dem så att det räcker och blir över. Noomisarna behöver inte kämpa och trängas på samma sätt som Mollies valpar var tvungna att göra.

Jag är så glad för att sagan slutade lyckligt även den här gången, även fast ögonen fortfarande går i kors efter två dygn utan sömn. Sagan om noomisarna fortsätter! :-)

Många kramar
Bitte

8 kommentarer:

"Hemmet är min vrå" sa...

Så söta fina valpar. Skönt att allt gick bra till slut hos veterinären. Synd de inte skynda på mer. Ha en fin helg. Kram Mimmi

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Grattis! Och det var för väl att det slutade så bra, jag blev alldeles matt bara av och läsa. Det var en ovanlig men mycket fin teckning på dom svart-vita, alla fyra kommer bli stiliga beaglar.
Hoppas ni fått sova lite inatt
Massa kramar/AM

bara anna sa...

Åh, GRATTIS till de små liven! Så ljuvliga! Förstår verkligen din frustration där hos veterinären. Härligt att allt gick bra! Så mysigt med valpar i huset....
Ha en bra dag!

G:a Affären sa...

Vilken dramatik och så lång tid det tog, stackars er och inte minst Noomi. Vilken tur att din man röt i så att veterinären tillslut gjorde det de är till för.
Och de små liven..så söta! Två av varje sort i dubbel bemärkelse, vilken lycka!

Nospussar till duktiga Noomi!
Kramar
Cia

Hajan sa...

Tänk att Naomi fått valpar, då är hon ju stor också.
Vilken tur att det inte blev 8 denna gång med.
Då säger jag GRATTIS till
nykomlingarna. Glöm inte bort oss
utan vi får följa detta.
kram från Hajan

House and Garden by Bia sa...

Å så söta dom är....tur att det gick bra också !!....jaa livet är sårbart ibland.....hoppas alla mår bra nu;))
Ha en trevlig helg!
Kram bia

Huset bakom lindarna sa...

Ohhh stort grattis att allt gick bra till sist! Så hemsk väntan måste ha varit! Helt underbart att läsa det lyckliga slutet och om krokodilbarnet som verkar ha respekt för de nya små liven.
Vi har varit hos veterinären här med Julie idag, hon har ögoninflammation och det räckte inte med att säga att det beter sig på samma sätt som förra sommaren utan vi var tvungna att visa upp henne för att få salva för åkomman. Nåväl, vi fick samma salva och passade på att fråga om lite annat som bekymrar oss så vi fick lite valuta för pengarna. En grundundersökning kostar här ca 600:-
Nu förstår jag att det är en jobbig tid framöver med de små, men ack så rolig!
Lycka till med dem och kram från Finas mammis och Julie

Vitt hus med svarta knutar sa...

Nämen har Noomi blivit mamma!!!! Lilla stumpan! Vad bra att allt gick bra, jag förstår verkligen hur frustrerade ni måste ha känt er. Kan inte begripa att de inte kunde skynda på mer, de där veterinärerna?! Vilka ovanligt tecknade valpar, de kommer verkligen att bli unika och det ska bli spännande att få följa dem under de veckor som ni har dem tills det är dags för dem att flytta. Ge Noomi en stor puss från mig! Kram,
Regina