söndag 10 november 2013

I huvudet på en nilkrokodil



 Många av er har säkert läst att man beslagtog en nilkrokodil i Malmö för några veckor sedan. Vad däremot inte många vet är att där också fanns en litet krokodilbarn. Så fort vi fick höra talas om krokodilbarnet anmälde vi vårt intresse och så fort vi fick klartecken från polisen, åkte vi ner och hämtade henne ;-).

Vi döpte henne till Riva och märkligt nog ser hon nästan ut som en beaglevalp ;-). Hon har sån mjuk och len päls, men vad jag förstår så kommer pälsen att tunnas ut allt eftersom hon blir äldre och kan hålla värmen på ett helt annat sätt.

Den första tiden fyllde vi badkaret med ljummet vatten och krokodilbarnet älskade att simma runt där med sina badleksaker. Nu har hon ätit upp leksakerna och kan inte längre vända sig lika lätt i badkaret.


 Trots att man lätt kan förledas att tro att Riva är en beaglevalp, finns det ingen tvekan om att hon är en krokodil när hon sätter tänderna i en. Hon har en helt annan kraft i käkarna än vad våra beaglar hade som små och hon äter allt som kommer i hennes väg! Hennes nos blir längre för varje dag och tänderna större och kraftigare. Däremot har hon inte det där karaktäristiska underbettet som krokodiler har, men det kanske kommer med tiden ;-).

Mollie och Noomi var inte så intresserad av mat när de var små, men det är däremot krokodilbarnet. Det är egentligen inte bara mat hon är intresserad av, utan av ALLT som går att äta!


Riva sover i princip aldrig och jag läste att krokodiler sällan gör det. Hon bara blundar en stund emellanåt, antagligen för att bättre kunna planera vad hon härnäst ska äta upp. När hon ligger och blundar ser hon så söt ut, och det är lätt att man då närmar sig krokodilbarnet för att kanske ge det en puss på huvudet eller två...


... men minsta rörelse får krokodilbarnet att öppna ögonen och så stirrar hon på en, länge och ingående, medan hon ser ut att tänka: "Ska jag äta upp dig nu eller senare?"

En dag när jag kom hem satt Noomi i bokhyllan och det var ju inte så konstigt egentligen. Hon ville väl helt enkelt inte bli uppäten!

Hanhunden vi har som inneboende är den som ligger allra risigast till just nu. Igår bet sig krokodilbarnet fast i hans halsskinn och gjorde sen en halvnelson innan hon började med dödsrullningen... ni förstår alltså att ett krokodilbarn har helt andra krafter än vad en hund har ;-).


Jag vet inte riktigt hur vi ska göra när krokodilbarnet har blivit ännu större, för jag läste att en hona kan bli 2-3 meter lång och väga flera hundra kilo som vuxen!!! Vi kanske kan spänna upp ett nät i taket och så får jag, H och hundarna bo uppe i nätet medan krokodilen bor på golvet. Jag har nämligen inga större förhoppningar om att krokodilbarnet kommer att skona oss, trots att vi har varit som föräldrar för henne och tagit hand om henne sedan hon var väldigt liten. Jag hoppas förstås och vill så gärna tro att vi kommer att kunna ha henne i soffan och gosa med henne som vi gör med hundarna, men man vet så lite om vad som rör sig i huvudet på en nilkrokodil.

Krokodilkramar
Bitte

10 kommentarer:

Huset bakom lindarna sa...

haha, först tog jag dej på allvar... Nej det där kan inte vara lätt. Vi har väl lite av samma bekymmer med vår Julie, men vi har bara blivit lite uppätna och hon är nu 9 1/2 år. Vi har varit nära att ge upp flera gånger. Provocera henne, det går inte. Lydig är hon tack och lov, men tillsammans med andra hundar vet vi inte om vi kan lita på henne.
Hoppas det går bättre i framtiden med Riva men det är minsann inte lätt att fostra en sådan hund(krokodil).
Kramar från Julies matte

Vitt hus med svarta knutar sa...

Oj oj oj, Bitte, you made my day!! Jag skrattade så tårarna rann när jag läste...maken kom sättande och undrade vad det var som var så roligt...för nyss talade jag om för honom att det är inte ett dugg roligt att sitta vid datorn en hel dag och bara jobba och jobba...men jag var tvungen och göra en paus och hamnade hos dig. Tack för ett gott skratt! Du får väl turnera med din nilkrokodil och göra sådan där konster jag sett dödsföraktande krokodilskötare göra, de som bänder upp käkarna på krokodilen och stoppar in huvudet emellan...nejmen du får ge godingen en puss på nosen från mig...om du vågar...
Kram,
Regina

Hajan sa...

Nej vet Du vad, är den inte född hos Er, tycker jag känner igen namnet. Något roligare har jag inte läst på länge. Romantiska ting, skriver så där kul
om sin Malte, en labrador.
Hoppas hundofilen bliver hund igen.
Stor kram från >hajan

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

När jag läste dom första meningarna trodde jag att nu du har det hänt saker!! Hon är ju väldigt söt, men i den sötaste kan det bo en riktig bitch. Har du tur så sätter Mollie henne på plats. Och ni får skaffa pool, det gillar krokodiler.
Kramar
AnnaMaria

Mamma C sa...

Vilken liten sötnos hon är ;)
Kram Mamma C

Min plats i solen sa...

Sötis! Helt klart det sötaste krokodilbarnet jag har sett. ;)

Kram på dig

Min plats i solen sa...

Sötis! Helt klart det sötaste krokodilbarnet jag har sett. ;)

Kram på dig

Hanna sa...

Ha en fin dag!
Kram
Hanna

Chokladvillan 1910 sa...

Hahahaha vilken gosig krokodil ! ;) Det är ju så att man blir kär. Det får nog kosta en näsa eller två, pussas måste man ju !
Må så gott & stor kram
Anki

Anette sa...

Oj! det var den sötaste krokodil jag sett, fast jag har å andra sidan inte sett såå många ;)

Ha det gott!