fredag 9 augusti 2013

Ett eget krypin

Jag tror att alla kan må bra av ett eget krypin, ett ställe som speglar en själv och där man kan vara sig själv, ett ställe som ger kraft och energi. Ett ovanligt charmigt krypin är den lilla viktorianska stugan på bilden ovan, tänk om man hade en sån! :-) Den här stugan som ligger i staten New York, har visats i otaliga inredningsreportage, både i sommar-, höst- och vinterskrud. Stugan är alltid lika söt, oavsett årstid!

 Sandra Foster äger den lilla stugan och har renoverat den helt på egen hand med hjälp av sin man. Hon har på många sätt haft ett tufft liv. När hon var liten blev familjen hemlös efter att hennes pappas företag gick omkull och under resten av uppväxten tvingades familjen bo inackorderade hos vänner och bekanta. Det innebar att fyra personer ofta fick tränga ihop sig i ett litet rum, eller i en källare eller på en vind.

I vuxen ålder köpte hon och hennes man en stor bondgård och hennes man startade ett företag som innebar att han kunde jobba på bondgården. Sandra fortsatte att jobba inne i New York, vilket innebar att hon fick veckopendla och köra många timmar enkel väg för att komma hem. Efter några år gick hennes mans företag omkull och han fick också ryggproblem som gjorde att han inte kunde jobba längre. För att få ekonomin att gå ihop var hon tvungen att ta ytterligare ett jobb och har fortfarande två heltidsjobb!


 Paret tvingades till sist sälja bondgården och köpte en husvagn med tillhörande mark, på marken fanns också en liten stuga. När Sandra såg den för första gången gav den henne genast en känsla av att komma hem och hon visste med ens att den kunde bli hennes livs drömhus.

Husvagnen är idag deras permanentboende och paret delar den med fyra hundar, ett tjugotal kycklingar och hönor, samt åtta fasankycklingar. Jag antar att fåglarna kan vara ute under de varma månaderna, men nog låter det rätt trångbott! Städning är inte Sandras mans starka sida, så att efter varje helg komma hem till en överbelamrad diskbänk, litervis med hundhår i hela husvagnen och en salig röra, växte sig drömmen om ett eget krypin allt starkare.


 Sandra älskar viktorianskt, vitt och nött och hon luskammade antikaffärer och byggnadsvårdsföretag för att hitta de detaljer hon sökte. Sakta men säkert förvandlades den lilla stugan i skogen till en viktoriansk flickdröm i vitt. Man har tagit tillvara allt utrymme och möblerat från golv till tak. Stugan saknar dock kök och toalett, samt el och värme, vilket innebär att man bara kan vara där från vår till höst.


 Allt är platsbyggt och man har bara använt gammalt byggnadsmaterial. I det här skåpet som Sandras man har byggt ryms hennes vackra porslinssamling.
 




 Sovloftet är som en dröm, tänk att få sova där.... jag kan tänka mig att man sover gott :-).
 

 Vilda blommor i gamla glasflaskor, så enkelt och så vackert!


 Varje fredag eftermiddag när Sandra kör de fyra timmarna för att komma hem, längtar hon tills hon får gå över den lilla bäcken och sedan upp genom skogen för att komma till sitt vita pepparkakshus, sitt lilla krypin.


Jag blev så berörd när jag läste om Sandras livssituation, i många inredningstidningar har man bara koncentrerat sig på de vackra bilderna från hennes stuga och inte lika mycket på henne, så det var intressant läsning. Jag blev också väldigt inspirerad! Jag fick så många idéer om att använda gamla saker man samlat på sig genom åren men inte riktigt kommit på vad man ska ha dem till. 

Vi vet så lite om andras liv. Något som verkar som en dröm är kanske inte alls fullt så positivt för de inblandade. Helt klart är att man orkar väldigt mycket om man är tvungen, kanske orkar man ännu mer om man har ett eget litet krypin

Önskar er alla en underbar helg, njut av bilderna från Sandras stuga!

Många kramar
Bitte

(Alla bilder i inlägget kommer från New York Times)

6 kommentarer:

Hajan sa...

Det var det intressantaste jag hört och läst om på länge.
Så underbart, kan inte fatta hur
De har stått ut.
Vad bra att Du inte visade husvagne
det måst ju vara väldigt svårt att bo så.
Nu kommer jag att berätta om Din
blogg till mina vänner. Tack snälla Du, du ger mig så mycket med
dina berättelser om djur och människor.
kram Hajan

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Inte så ofta jag tappar hakan ända ner till knäna! Jag har ju sett den här stugan och Sandra i många tidningar och trodde hon var en flaschig inredningstjej. Det kan man kalla livshistoria och kämpaglöd, vilken tjej!
Kramar
AnnaMaria

STENLYCKA sa...

Här kommer en söndagskram från en bloggvän som har varit en tyst mus med hälsningar här på bloggen under en längre tid. Jag har haft semester från det mesta och bara vilat från en ganska jobbig vår. Men nu börjar allt kännas bättre igen.
Allt gott till dig!
Raina

Hanna sa...

så fina bilder från denna otroligt söta stuga.
Ha nu en fin söndag.
Kram
Hanna

Nyanser av vitt sa...

Vilket fint inlägg och underbara bilder.
Kommer du neråt i veckan.
Kram Agneta

Katta sa...

Vilket fantastiskt inlägg och berättelse om den sockersöta underbara lilla stugan jag sett på bild så många gånger, vilken inspiration tack för den. Kram Katta