fredag 26 april 2013

En helt vanlig dag kan vara den allra sista


Det började egentligen redan i fredags förra veckan. En tjej på jobbet gick ut för att flytta sin bil då hon plötsligt hörde ett billarm starta, inte så långt bort. Plötsligt startade ett till, och så ett till... vi gick ut på lokaltidningens internetsida och där gick att läsa att en ung vettvilling beväpnad med järnrör gick runt på gatan där JAG bor och slog sönder bilar och hotade människor med järnröret!

Jag SPRANG hem så fort jag fick möjlighet och bad inom mig att bilen inte skulle vara sönderslagen. Det var jag som drog högsta vinsten förra veckan, för min bil var orörd som tur var!  Jag hann tänka många tankar på de få minuter det tar att springa hem, förutom självrisk och andra kostnader funderade jag på hur jag med en bil på verkstad skulle kunna skicka paket, som jag ju gör i princip varje dag. Jag kände mig så tacksam förra helgen för att jag slapp allt elände och besvär som de andra stackars bilägarna nu står inför.

Foto: Jennie Johansson, allehanda.se

Igår morse hände det ofattbara. En äldre man var tidigt på morgonen på väg till jobbet som vilken vanlig dag som helst. Utanför den vackra St Petri Logen mötte han döden, i skepnad av en ung drogpåverkad man. Den äldre mannen förblödde i ambulansen på väg till sjukhus, han hade förlorat så mycket blod så hans liv gick inte att rädda. När jag med egna ögon såg blodspåren på trottoaren utanför St Petri Logen, blev jag nästan svimfärdig.

Våldet kommer närmare och närmare, det här hände alltså tvärs över gatan från jobbet! Precis här brukar jag, Mollie och Noomi promenera, tidig morgon som sen kväll...

Foto: Jennie Johansson, allehanda.se

Området spärrades av under hela förmiddagen, polisen kunde snabbt gripa en gärningsman och senare under gårdagen häktades också ytterligare misstänkta. Efter att rättsteknikerna gjort sitt jobb, genomsöktes området av en polishund för att försöka hitta mordvapnet, vilket jag i skrivande stund tror att de har hittat.


Jag skulle göra några ärenden efter jobbet och var då tvungen att gå förbi mordplatsen om det inte skulle bli en väldigt lång och konstig omväg. Usch, vad fruktansvärt att se de här stora blodpölarna! Jag sände varma tankar till den äldre mannens familj, ge dem styrka och kraft!

Jag vet inte vad som håller på att hända med vårt samhälle, men något är allvarligt fel när man som lärare inte får tillrättavisa en stökig eller våldsam elev hur som helst, för då kan man själv bli anmäld för misshandel (!). Något är allvarligt fel när man som polis i en extremt pressad situation måste ta till vapen för att rädda sitt eget liv och då blir ifrågasatt varför man inte sköt den anfallande personen i benet eller i en arm (!).


I Singapore får man böta 1000 kr om man spottar ut ett tuggummi på gatan, vilket många invånare aldrig skulle ha råd att betala. Det innebär därför att de inte spottar ut tuggummin eller slänger skräp på gatorna. Man kan ju tänka sig vad andra "överträdelser" kostar, eller vilket straff man skulle få om man till och med dödar en annan människa! Singapore är kanske det allra renaste och fräschaste land jag någonsin besökt, där fanns heller inga stökiga och bråkiga tonårsgäng som gjorde gatorna osäkra.

I Sverige får man spotta ut tuggummin och slänga skräp på gatorna som man vill, man kan måla på husväggar för att man är så uttråkad, kalla en lärare för "hora" för att man inte fick högsta betyg fast man inte hade förtjänat det och bete sig allmänt svinaktigt utan att så mycket behöva betala en krona. Man kan till och med döda någon och sedan skylla på en trasig barndom eller drogpåverkan, för det är ju så i Sverige att det alltid är förövaren det är synd om, aldrig brottsoffren?


En allvarlig och skrämmande attitydförändring pågår i samhället, vilket både jag och alla andra som jobbar eller har jobbat i skolan kan vittna om. Det finns så många ungdomar som far illa och lever under hemska hemförhållanden, men de är inte alls de ungdomarna jag pratar om. De ungdomar jag menar är den stora klick extremt bortskämda och curlade 90-talister som aldrig har fått höra ordet NEJ under hela sin uppväxt, för föräldrarna har varit fullt upptagna med att 40-årskrisa, träna eller göra karriär. Det är inte lätt när de här ungdomarna kommer till skolan och plötsligt inte får göra som de vill hela tiden, det blir STORA frontalkrockar...

... kanske blev det en frontalkrock när den äldre mannen gick till jobbet tidigt igår morse och såg hur de här unga killarna slog sönder skyltfönster efter skyltfönster. Kanske visade han civilkurage och sade till?

Det finns en kvinna vars man gick till jobbet igår precis som vilken vanlig dag som helst, men han kommer aldrig hem till henne igen. Någon har förlorat en livskamrat, kanske en pappa, morfar eller farfar... de anhörigas liv blir aldrig sig likt igen medan förövaren förmodligen slipper undan med ett lindrigt straff eller enbart behandling. Var rädda om varandra, snåla aldrig på ömhetsbetygelser och blommor! Vilken vanlig dag som helst kan vara den allra sista.

Många varma kramar
Bitte

11 kommentarer:

Chokladvillan 1910 sa...

Vad bedrövad jag blir...så sorgligt & onödigt ! Hur ska vi ta hand om dessa trasiga människor ? Så många oskyldiga som får betala med sitt liv...fruktansvärt ! Finns empati i dagens samhälle ? Varför är det så här ?
Må så gott & ta hand om dig !
Kram Anki

Lena sa...

Ja,vad säger man ....? Jag kan inte göra annat än att hålla med och instämma i allt du skriver .....
/Lena

Rummet för välbefinnande sa...

Oj Bitte, nu saknar jag ord....
Det här får mig att nödbromsa nästan.
Har några gånger stått inför det faktum att jag tackat för att livets sköra tråd höll, även om det just då var nära, nära...
Nu är det som om allt kommer till ytan igen och jag känner så mycket med de drabbade. Åhhh om vi människor ändå fullt ut förstod att ta vara på livet.
Varm kram Mia

Huset bakom lindarna sa...

Håller med dig i varenda mening, vartenda ord. Det svenska rättsväsendet ger jag inte mycket för, själv drabbad mer än en gång. Tack för ett tänkvärt inlägg. Kram/Finas mammis

monica sundvik sa...

Ja man vet aldrig vad som kommer mot en bakom hörnet.
Det är sorgligt att det finns så mycket våld och osäkerhet.
Men trots detta ha en bra weekend!
Kram, Monica från MINA TVÅ HEM

Lisa-Maja sa...

Jag har läst, om och om igen, känt mig alldeles tagen, alldeles förkrossad. Vad är det som händer?? Någonting är ruskigt fel! Vi som egentligen har det så bra, så otroligt bra att sånt här inte borde få hända. Det SKA inte få hända!
Du har skrivit så bra! "tryckt" på precis dom sakerna som jag tror är oerhört viktiga.
Jag är mållös och rädd...

Kram lisamaja

PS. Hur går det med Rosalee?;)

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Men herregud, jag blir helt kall. När våldet kommer så nära blir det mera uppenbart hur hårt samhället har blivit. Stackars mannens familj, vilken chock. Redan när jag läste din överskrift började det springa en kall kåre över ryggen, är glad att du inte är drabbad.
Hjärtekram
AnnaMaria

Hajan sa...

Älskade lilla gumman, vilken vidrig historia Du berättar. Vi gamlingar har sagt detta länge, jag vet inte var vi är på väg, det har jag sagt tusen gånger. När vi var barn jag är ju 82 år nu, vi
skulle aldrig ha kommit på ide`n att slänga ett kola papper eller någotn på gatan. Vi visste vad papperkorgarna var till. Jag har blivit så ledsen när jag varit
på skoldagar, herregud vilkedt liv
i ett klassrum, man tror inte det är sant. På min tid 30 talet fick lärarna ta tag i dem som inte skötte sig. Något som också förvänar mig är klass- storlekarna.
vi var 32 st i samma klassrum,
det gick bra. Jag har sagt flera ggr om detta, men då säger mina barnbarn det är en annan tid nu.
Men jah
g tycker månniskovärdet har försämrats .Jag vet att det är en annan tid nu, att det inte går att jämföra. Men lite högaktning skulle
inte skada ibland. Usch såjag låter
men man bliver rädd. Tack lilla vän för ditt fina inlägg. kram
från gammael bäggan

mitt hjärtas fröjd å glädje sa...

ja det är verkligen fruktansvärt och det stämmer ju det du säger. Lärarna vågar eller kan ju inte längre säga till eleverna i skolan, de kan då bli anmälda eller nedslagna. Det är så mycket skit ute i städerna nu och varje dag när barnen går ut så varnar man dom för både det ena och det andra. Ja man kan ju liksom bli nerslagen och dödad för ingenting.

Förstår att det känns otäckt att gå förbi den där platsen.
Kramar Jennie

G:a Affären sa...

Tänkvärt skrivet om det meningslösa våldet, idag är ett liv inte värt mycket...stackars man och hans anhöriga!

Och sedan alla bilägare med allt onödigt jobb att fixa sina bilar. Tur att du klarade både dig själv och din bil!

Drogpåverkade är inte att leka med, vad som helst kan trigga igång dem till något våldsamt, jag är riktigt rädd för sådana människor. Jag är också rädd vad skolan är på väg, idag ska eleverna mötas med att allt ska vara roligt och lustfyllt för att vilja lära sig. Men, de är väl inte på ett nöjesfält! Ibland är livet enahanda och tråkigt, det måste få finnas sådana transportsträckor också. Kanske just för att uppskatta det roliga!

Rosorna är så vackra, vi ger dem till alla som drabbats av våldet och till de som fortfarande har civilkurage.

Varm kram till dig Bitte!
Cia

Bitte sa...

Tack för hälsningen, Lena! Usch, det är så sorgligt allt som har hänt här i stan på sistone...