måndag 18 februari 2013

Solsken och fågelkvitter

Vilken underbar och solig helg det blev, jag behövde verkligen den här värmen och energin solen ger! I lördags var det till och med plusgrader och jag och småflickorna var inte sena att ge oss ut i det vackra vädret. Vi byltade på oss för vi hade planerat för en låååång dag i solen, men det visade sig att det blev rätt varmt efter en stund. Åtminstone för mig som hade dunjacka :-).

Huset på bilden är en av de allra största och vackraste villorna i Härnösand. Huset inhyste för några decennier sedan ett dagis för hörselskadade barn, men jag tror att det nu är i privat ägo. Det ligger precis ovanför stadsparken, man fortsätter bara förbi det åt höger på bilden och då ligger stadsparken där nedanför. Jag tror också att man har havsutsikt från den stora altanen på baksidan av huset, så man har alltså vacker utsikt åt flera håll. Hmm, jag skulle då inte alls ha något emot att bo där... jag bara älskar entrén! :-)


Här är stadsparken i vinterskrud! Längst upp i parken finns Franzén-monumentet som uppfördes 1910 av ingen mindre än Carl Milles. Carl Michael Franzén är en av Härnösands kända namn, han var en finlandssvensk skald som "slutade" som biskop i Härnösand i mitten av 1800-talet. Härnösands stift sträckte sig på den tiden ända upp till Riksgränsen, så det var nog ingen lätt uppgift att hålla ordning på allt. 

Domkyrkan uppfördes under Franzéns biskopstid och hans namn återkommer på många sätt i staden. Här känner nog de flesta till honom, men utanför Härnösand är han kanske mest känd för sina många dikter och psalmer, hans mest kända och spelade psalm är Bereden väg för herran.


Efter att ha strosat genom stadsparken, fortsatte vi ut på landet. Vi stannade och tittade på hästar, hönor (som förstås inte var ute men däremot hördes från hönshusen) och det forsande vattnet vid den gamla kvarnen. Hela vägen hoppade Noomi upp och ner i snödrivorna, hon var helt outtröttlig! Överallt såg vi rådjursspår och jag tror att hundarna också kände vittring från rådjuren, det var nog därför som det var stört omöjligt att fota dem. Jag försökte hur många gånger som helst, men det var som att nosarna var fastfrusna i backen :-). Så... ni får hålla tillgodo med ett par hängande öron!

Noomi sov sött hela eftermiddagen efter långpromenaden och det känns som att jag hann med så mycket av det jag hade planerat att göra. Vi hann också med besök på två antikaffärer och jag hittade så mycket fint! En del av det finns redan i butiken, en del lägger jag in senare i veckan. Dessutom hittade jag något riktigt fint till mig själv, men det visar jag en annan dag :-).

Ha en fin vecka!

Många kramar
Bitte

2 kommentarer:

Vitt hus med svarta knutar sa...

Vilken härlig promenad jag fick följa med på, snö, blå himmel och sol bättre kan det inte bli. Åh de där gosiga, mjuka hängande öronen gör mig alldeles svag...

Spännande att få se vad du har hittat, får ta en sväng i butiken också.

Ha det fint!
Kram,
Regina

Chokladvillan 1910 sa...

Huset är verkligen underbart, entrén ljuvlig ! Jasså ni hade sååå fint väder, det hade inte vi... :(( Nu blåser, snöar det & himlen är så grå & trist. Nollan gör ju inte saken bättre, slaskigt. Längtar efter sol !!!!
Må så gott !
Kram Anki