lördag 28 januari 2012

Med önskan om en fin helg!

Oj, vad en vecka går fort! Som vanligt har det varit en intensiv vecka, jag förstår inte riktigt varför jag aldrig kan skriva att det har varit "en lugn och skön vecka"? ;-) Jag vill passa på att tacka igen för alla fina hälsningar jag fått sedan jag kom hem, jag har inte hunnit kika runt till er än, men idag ska det bli av! Först ska jag skriva lite om resan och bjuda på några bilder på strand och hav från Boracay :-).

Vi mellanlandade som sagt i Peking, vilket är ett bra (och ofta billigare) alternativ än att flyga direkt till en slutdestination i Asien. Jag tycker det är så jobbigt att sitta på ett plan i 12 -15 timmar i sträck. Till Peking tar det "bara" åtta timmar, och då man flyger på natten är det inte svårt att sova bort de flesta av dem. Många verkade ha tänkt likadant som oss, för planet var fullt av svenska småbarnsfamiljer som antagligen också skulle vidare till något varmt och soligt land.

När vi landade i Peking dagen efter var jag så otroligt trött och på kvällen när vi var tillbaka på flygplatsen igen, gick ögonen nästan i kors på oss båda. H ordnade två små "sov-rum" till oss, det är första gången jag nyttjar ett sådant, men oj så skönt det var att få lägga sig i en skön och nybäddad säng i några timmar innan planet till Manilla skulle avgå!


Resan till Manilla tog nästan fem timmar och timmarna segade sig på. Jag tror sällan att jag har varit så less under en flygning, men till sist landade vi och kunde hämta våra väskor. Vi hade redan bokat hotell genom Agoda (vi bokar alltid genom dem) och vi valde ett som låg nära flygplatsen, eftersom vi skulle flyga vidare tidigt nästa morgon. Hotellet var rätt fint, vi märkte snabbt att även på Filippinerna "bör" man boka ett femstjärnigt hotell, för trots fyra eller fem stjärnor är det inte säkert att standarden motsvarar de stjärnorna...

Efter att vi hade checkat in, ville H att vi skulle ta en liten promenad och se oss omkring (!). Jag vet inte om jag kände mig så överförtjust, då Manilla inte är en stad jag drömmer om att vandra runt i, helst inte nattetid...

Vi gick runt hotellet och det visade sig att det fanns ett stort kasino i samma byggnad. Runt hela hotellet gick därför säkerhetsvakter som var tungt beväpnade, här pratar vi inte små diskreta vapen, utan STOOORA maskingevär (!). Vi hade inte mer än lämnat hotellområdet, förrän det började komma fram män som ville köra oss än hit än dit, så vi vände helt enkelt på klacken och gick tillbaka igen. När vi gått förbi entrén till kasinot och bara skulle runda hörnet innan vi var framme vid hotellentrén, såg vi att det fanns ett litet prång in i hotellväggen och där låg det någon... det visade sig vara en liten pojke, kanske bara fyra-fem år gammal som lagt sig för att sova där. Det kändes säkert tryggt att sova nära de beväpnade vakterna och för några timmar vara "skyddad" från de mänskliga rovdjur som vandrar runt i natten...

... usch, så ofta jag har tänkt på den lilla pojken! Vi funderade fram och tillbaka på om vi skulle ge honom en slant, med risk för att vi skulle skrämma honom. Det som gjorde att vi avstod var att vakterna då med all säkerhet skulle köra bort honom, och då skulle han kanske inte hitta ett lika bra sovställe igen. Usch... helst av allt hade jag velat ta med honom hem, bort från den där staden...


Nästa morgon var vi uppe långt före tuppen och tog en taxi till flygplatsen, vi skulle nämligen flyga ut till den omtalat vackra ön Boracay. Den relativt korta resan till flygplatsen var som att befinna sig mitt i en zombie-film under några minuter, den slum och fattigdom vi såg kommer jag nog aldrig att kunna glömma. Det är det absolut värsta jag sett i hela mitt liv och man kan inte föreställa sig under vilka omständigheter människor lever här. Gång på gång blev vi påminda om hur otroligt lyckligt lottade vi är som lever i ett land som Sverige!

På flygplatsen var det ett kaos som heter duga, för att göra en lång berättelse lite kortare, höll vi både på att missa planet och bli av med väskorna på grund av allt strul. Säkerheten var dessutom skrämmande låg, det gjorde mig lite orolig måste jag säga :-). När min väska skulle scannas av, satt personen vid skärmen och gäspade och tittade åt ett annat håll. När jag gick genom metalldetektorn tjöt det, men ingen brydde sig nämnvärt. Jag hade till och med en flaska vatten i handen som jag glömt att ställa ifrån mig och den missade de också!!!

Till sist satt vi i det lilla planet på väg ut mot den vackra ön... det var så härligt att se allt från ovan, vattnet var så blått och överallt skymtade små öar fulla av vajande palmer... på långt håll såg vi en lååååång vit strand och förstod då att vi närmade oss Boracay! :-)


När vi hade landat, visade det sig att min väska inte var med vilket vi nästan hade förstått att den inte skulle vara. Personalen var väldigt hjälpsam och lovade att komma med väskan till hotellet lite senare på eftermiddagen. Sedan fick vi först åka tricycle till hamnen, för att sedan åka båt ut till ön, för att sedan ta en ny tricycle till hotellet... till slut skrattade vi bara, för det kändes som att halva reskassan försvann med alla turer och till alla som skulle hjälpa oss på olika sätt och då ville ha dricks som tack för hjälpen :-).

Färden från hamnen till hotellet var rätt lång för vi skulle bo längst bort på stranden. Vi åkte på slingrande vägar och jag blev nästan chockad över hur människorna bodde även här. Många hade bara ställt ihop fyra plåtskivor i en fyrkant och det var alltså själva huset! Ja, det var otroligt många intryck som virvlade runt i skallen så när vi äntligen kom fram till hotellet och hade checkat in, sjönk vi bara ner i varsin stol på altanen och försökte smälta allt :-).


 När vi suttit en stund och insupit atmosfären och alla exotiska dofter, bestämde vi oss för att gå ner till den omtalade White Beach. Vi bodde väldigt nära stranden, men bor aldrig direkt vid stranden eftersom det inte är ovanligt med störtfloder, översvämningar och annat i det här området. Vi kom ner lagom till solnedgången och det var så vackert att se hur färgerna förändrades i takt med att solen gick ner. Överallt på stranden hade de filippinska barnen byggt vackra sandslott och annat, det är helt otroligt hur duktiga de är! Solen gick sakta ner och det började mörkna, vi bestämde oss för att äta middag och slog oss ner på en restaurang som låg precis vid stranden. Det var så härligt att äta gott och samtidigt höra vågorna slå mot strand...

To be continued...

Önskar er alla en riktigt fin helg, i nästa inlägg visar jag fler bilder från resan! :-)

Många kramar
Bitte

onsdag 25 januari 2012

Äntligen hemma!


Hej alla rara och tack snälla ni för alla fina hälsningar! Här kommer ett litet livstecken från mig :-). 

Åh, så jag har saknat er och era fina bloggar, jag hade faktiskt lite bloggabstinens när jag var bortrest.... men H och jag har haft två underbara veckor tillsammans, för första gången på lääääänge. Först blev det lite sol (nåja, det var mest mulet) och bad, sedan intensiv shopping i Peking under några dagar. Jag ska visa bilder och berätta mer om resan i nästa inlägg! 

När vi kom hem från Peking i torsdags, åkte jag direkt från Arlanda till Formex. H åkte hem, då han hade mycket jobb som väntade. Som tur är känner man ju oftast inte av jet-lag första timmen man är hemma... men på fredag eftermiddagen efter att ha gått runt på mässan hela dagen började jag känna mig både vimmelkantig och nästan sjuk!


Jag tror det var därför som jag inte hittade så mycket på mässan. Nåja, nog hittade jag otroligt många vackra saker, men det var som att jag var för trött för att riktigt ta in allt. Jag samlade på mig en hel hoper kataloger i stället och ska fundera lite mer över eventuella inköp nu när jag är hemma igen. Det var i alla fall en riktig energikick att gå runt och insupa vårens trender. Ljung och grålila nyanser såg man i många montrar....


Fåglar i alla former verkar också vara i ropet, mer än någonsin förr skulle jag vilja påstå! Summa summarum så lade jag bara några enstaka ordrar, men blev oerhört förtjust i sortimentet hos en dansk leverantör... vi får väl se om jag gör en beställning eller inte ;-).


Varför jag inte riktigt var i köptagen, berodde kanske också på att jag ju faktiskt hade shoppat flera dagar i sträck i Peking och hade två proppfulla resväskor med mig hem. Jag betalade en hyfsad slant för övervikten kan jag säga ;-). Väskorna innehöll bland annat vackra bronsstatyetter, bland annat hjortarna på bilden ovan (som också finns i en mörkt grönpatinerad version). Jag blir bara mer och mer förtjust i hjortar och rådjur! :-) Väskorna innehöll också ett stort hjorthuvud av brons, Tang-hästar och två nya modeller av Flying Horse.... jag är mycket nöjd över mina fynd!


På Filippinerna köpte jag flera vackra pärlhalsband, de är gjorda av naturliga pärlor och är därför lite oregelbundna i formen. Jag tycker så mycket om dem just därför, och har köpt in både kortare och längre halsband med naturvita, dimrosa och ljust aprikosa pärlor. Dessutom hittade jag två radband av pärlor (Filippinerna är ju ett katolskt land) som var så vackra, samt stoooora skimrande musselskal som är fina att till exempel förvara smycken i.


Jag har också köpt fler fickur i gammaldags modell, samt några halsband som har små fickur som hängen. Ett halsband finns redan i butiken under Nyheter, de andra ska jag försöka lägga in under kvällen.

Ja, resväskorna innehåller också kalligrafipenslar, små söta väskor, anteckningsböcker i mängder och mycket annat smått och gott. De små söta väskorna fanns överallt i Kina, så jag förstod att de snart gör sitt intåg här ;-). Det är just det som är lite roligt med att åka dit, man får ett hum om vad som kommer stort de närmaste säsongerna. Jag såg förresten de små väskorna på Formex, men jag tycker bättre om färgerna på mina :-).


Den här söta necessären fick också följa med hem och kommer snart i butiken även den. Man kan också använda den som aftonväska om man vill. Den var som en fluffig marängbakelse, så jag föll för den direkt! Jag köpte tyvärr bara ett exemplar, men kan eventuellt få tag på fler.

Ja, det var väl allt för idag :-). Jag lider fortfarande av jet-lag och som om det inte vore nog, blev jag för en tid sedan erbjuden ett vikariat som jag inte kunde stå emot... jag började redan i måndags, så det blir fullt upp framöver! :-)

Många kramar
Bitte

torsdag 5 januari 2012

Längtan

Åh, vad jag längtar efter att resa iväg nu! Det snöar och regnar och blåser om vartannat, det är nästan spännande att titta ut genom fönstret och se hur det ser ut på andra sidan rutan :-). I morgon bär det äntligen av mot Kina och vårt första stopp blir Peking. Där stannar vi ungefär en dag och hinner med ett mässbesök, innan vi tar ett flyg rätt ut i Asien... vi ska ha några underbara semesterdagar på Boracay i Filippinerna! :-)

När det har varit som mest att göra de senaste veckorna, har jag sett mig själv sitta på den omtalat vita White Beach på Boracay med blicken riktad ut mot det vackra azurblå havet, omgiven av palmer och varma vindar. Nu längtar jag så det är inte klokt! :-) Det ska bli så otroligt skönt med semester, min första på läääänge! Jag ska packa med mig några böcker, men vi får väl se om jag orkar läsa någonting :-).

Foto: www.whitebeach.se

Efter några dagars bad och sol åker vi tillbaka till Peking igen. De flesta av de kinesiska saker jag hade i butiken vid starten, sålde slut rätt snabbt och nu ska jag söka rätt på nya. Jag har också många beställningar på saker jag ska försöka leta efter, vi får se hur det går! Det ska bli så spännande att besöka antikmarknaderna och antikaffärerna i de äldre stadsdelarna, men mycket är så dyrt så man har bara råd att titta :-). Vi lär väl också bege oss till de "vanliga" marknaderna och trängas bland alla andra andra turister.

Jag längtar också efter den kinesiska maten, den är så god och fräsch så man äter ju mycket mer än man egentligen orkar. Den filippinska maten ska bli spännande att smaka också, den har mycket spanska inslag om jag har förstått det rätt. Spansk mat är ju inte fel ;-).

Foto: www.mynetbizz.com

Efter några intensiva dagar i Peking åker vi hem igen och jag kommer hem alldeles lagom till Formex-mässan. Vi får väl se hur många dagar jag orkar springa där med jetlag i kroppen, högst en, skulle jag tro :-).

Ja, nu börjar det dra ihop sig. Jag tvättar upp kläder och packar det jag ska ha med mig om vartannat och om några timmar ska jag hämta sonen på busstationen. Det känns jättebra att vi hinner ses (även om det blir lite kort) innan han åker tillbaka till Visby igen. Ja, snart lämnar vi son och små gullebullar... vad jag kommer att sakna dem!

Jag hoppas hinna runt till er alla ikväll, men hinner jag inte så vill jag önskar er riktigt fina januariveckor. Var rädda om er och när det snöar och stormar som värst, tänk då på att vi sakta men säkert går mot vår... :-).

Många varma kramar
Bitte


tisdag 3 januari 2012

Bomber, granater och små pluttfötter



En morgon för ett tag sedan sa matte att det var julafton och att vi skulle få jättemånga paket och mycket gott att äta. Det var jättespännande! Hela dagen slog husse och matte in paket och lade under granen, men vi fick inte öppna dem utan bara ligga och titta på dem. Det tycker jag var dåligt! Hela dan låg jag framför granen och stirrade på julklapparna och bara väntade och väntade. När det hade gått tusentals timmar, provade jag och Mollie att tjuva några julklappar i smyg, men husse upptäckte oss och lade tillbaka julklapparna.

På kvällen började husse att plocka fram SUPEJMYCKET mat. Mollie och jag höll på att svimma, för det luktade supergott av julmaten. När hela köket var fullt av mat, sa husse och matte att vi först skulle äta fisk. Jag ÄLSKAR fisk, så matte gjorde ordning en silltallrik till mig. Det var det godaste jag har ätit i hela mitt liv, det var fyra sorters sill, tre sorters lax, sikrom och räkor. Mollie älskar inte fisk så hon fick en köttallrik i stället, fast det tycker jag var konstigt för man får inte börja med kött. Sedan sa matte att vi skulle fortsätta med köttet. Jag fick lite julskinka, älgköttbullar och rökt älghjärta. Det var SUPEJGOTT! Mollie och jag ville bara ha mer och mer älghjärta, men vi fick inte så mycket som vi ville. Det tycker jag var dåligt!

Senare på kvällen sa husse och matte att vi skulle öppna julklapparna. Mollie och jag blev så himla glada så vi började springa runt runt i hela huset! Jag önskade mig mest av allt en egen pudel och Mollie önskade sig en egen katt, men matte säger att det räcker med djur i det här huset. Men vi har ju inga?! Vi fick i alla fall varsin smällkaramell med godis som matte gjort, andra godsaker, varsin liten gosedjurspudel och så fick jag en Hello Kitty! Mollie och jag var helt som tokiga och bara sprang runt och lekte med våra nya leksaker och då och då stannade vi och åt vi lite av godiset som låg över hela golvet.


På juldagskvällen skulle husse och matte åka bort en stund och när de åkte fick vi varsitt ben som vi låg och tuggade på samtidigt som vi såg på TV. Efter ett tag började vi känna oss uttråkade, för det var inget bra program på TV:n så då lekte vi lite med våra nya leksaker en stund. Men sen började vi känna oss uttråkade igen och det var då vi upptäckte att husse och matte hade glömt en kartong med After Eight på vardagsrumsbordet. Vi lyfte ner kartongen och åt flera stycken, de var supergoda men också lite starka. När vi hade ätit så många vi orkade, tänkte vi att det var bäst att ta ut alla som var kvar ur papperna. Vi lade ut dem på golvet i ett speciellt mönster, sedan bet vi av varje hörn på dem för att markera att de inte var uppätna och att vi skulle äta upp dem senare.

När husse och matte kom hem och upptäckte att vi hade ätit av chokladen, blev matte superorolig för att vi skulle få ont i magen av all After Eight. Tror hon, ja! Sedan började de plocka upp all choklad på golvet fast vi försökte stoppa dem. Matte sa att man inte kan ha choklad liggande över hela golvet och att det räckte med chokladätning, det tycker jag var dåligt! Jag blev så himla sur på henne.

På kvällen när vi hade gått och lagt oss, började det att blåsa supermycket. Det började banka på alla fönster och på väggarna. Plötsligt började det slå på taket också och jag blev livrädd att det var skärmflygarna som höll på att bomba taket så de kunde komma ner och ta mig. Mollie och jag sprang rätt in i sovrummet och hoppade upp i husses och mattes säng. Vi kröp in under mattes täcke och sedan låg vi tätt intill henne hela natten medan vi lyssnade på alla otäckheter. Matte sa att det inte var någon fara. Tror hon, ja!


Nästa morgon sa husse att vi skulle gå ut och titta på förödelsen, fast jag vet inte vad han menade. Jag blev superorolig och tittade hela tiden upp mot himlen för att se om skärmflygarna var på väg igen. Jag börjar mer och mer förstå att alla farligheter kommer från himlen! Lite senare på dagen ville matte att vi skulle ta en promenad, så vi bestämde oss för att gå till sommartorpet. Det gick inte att gå dit, för det hade blåst omkull jättestora träd överallt! Plötsligt upptäckte vi att det var något konstigt med Mollie och då såg vi att hon hade gjort illa sig i tassen. Husse bar henne hela vägen hem så att hon inte skulle få mer ont, men jag sprang omkring och busade för jag mådde SUPEJBRA.

När vi kom hem sa husse att han skulle beställa snöskor till oss. Han läste i datorn att beagle ska ha S, men för säkerhets skull mätte han Mollies fötter och då skulle hon ha XS. Husse sa att vi säkert kunde ha samma storlek, men för säkerhets skull mätte han mina fötter också. XS var för stora för mig, och sen märkte han att XXS också var lite för stora för mig. Jag skulle ha den minsta storleken som är för chihuahua. Alla började reta mig för att jag har små pluttfötter och de sa inte förlåt till mig heller. De är så himla dumma mot mig!

En annan kväll märkte jag att det var något speciellt, för husse och matte gjorde supergod mat och så fick vi förrätt. Senare på kvällen höjde de volymen på TV:n och satte på stereon, och det var då jag märkte att skärmflygarna hade kommit tillbaka! Det lyste i hela himlen och det ramlade ner tusentals bomber och granater och Mollie och jag blev livrädda. Matte sa att det inte var någon fara och ibland märks det att hon håller på att bli tokig. Hon säger att det inte är någon fara fast de bombar och granatar hela stan! Till slut blev det tyst och det var tur så vi kunde gå och lägga oss någon gång för jag var supertrött. Jag älskar VEJKELIGEN INTE bomber och granater, men det var ändå en SUPEJKUL JUL!

Hälsningar
Noomi