fredag 31 augusti 2012

På tvåårsdagen


En kall novembermorgon för snart två år sedan styrde vi kosan mot Sör-Tröndelag i Norge för att hämta en valp. Det skulle visa sig att de åtta valparna nästan såg exakt likadana ut så det var inte helt lätt att välja, men det fanns vid närmare eftertanke en liten valp som utmärkte sig bland de övriga. Hon var nästan minst i kullen, men otroligt framåt och det första som hände var att hon sprang direkt fram till H. Det är ju inte svårt att förstå att han föll för henne direkt med en sån charmoffensiv, och det blev också hon som fick följa med oss hem. Vår lilla Noomi.

Noomi var så otroligt liten när hon kom till oss, hon är nog den minsta lilla plutt som satt sina tassar här på gården. Jag tyckte nästan att det var svårt att hålla henne i början, just för att hon var så liten. Från första dagen var hon så snäll och nöjd på något sätt, hon satt bara och tittade på allt med stora ögon. TV:n var hon särskilt förundrad över :-).


Mollie var inte alls glad över att få en lillasyster och blev nästan deprimerad den första tiden. Det kändes lite jobbigt, samtidigt som vi var glada för Noomi var vi också ledsna över att ha gjort Mollie så sorgsen! Noomi gjorde allt för att få vara nära Mollie, men Mollie drog sig bara undan och ville inte alls ha med henne att göra.

Men... Noomi gav inte upp! :-) Jag minns så väl en kväll när jag satt med henne i knät, Mollie hade somnat i fåtöljen bredvid. Då gjorde Noomi ett jätteskutt, rakt ner i fåtöljen och kurade ihop sig tätt, tätt bredvid Mollie. Och Mollie låg mot förmodan kvar! Jag hittar inte fotot nu, men de var så söta när de låg så nära varandra, nos mot nos och med Mollies tass runt lill-Noomi. Efter den kvällen förändrades allt och Noomi blev accepterad på ett helt annat sätt.

Noomi fullkomligen AVGUDAR Mollie och har alltid velat göra allt som Mollie gör, hon har följt henne som en skugga och "kopierat". Jag tyckte ofta att Mollie var så orättvis och hård mot Noomi när hon var liten, men så här i efterhand förstår jag att Mollie såg något som jag inte såg. Hennes hårda tag var bara uppfostran och Mollie tyckte nog att matte var alltför mesig många gånger... ;-).

Ni som har följt Noomis egna inlägg här på bloggen ;-), vet ju att hon ganska snabbt blev en riktig viljestark liten busfia och det är inte klokt så mycket som har hänt henne under de här två åren. Otursförföljd är bara förnamnet med brutna ben, tunga saker som ramlat rakt i huvudet på henne, förgiftning, ett dyk som kunde ha slutat med drunkning och det sista som hände för ett tag sedan har jag inte ens hunnit berätta om än. Hon får väl göra det själv nästa gång hon skriver ;-).

När Noomi var i ettårsåldern blev hon dessutom så otroligt trotsig och tjurig, jag höll på att bryta ihop var och varannan dag. Hon gnagde och tuggade på allt och ifjol i augusti fick jag köpa tre nya halsband + ett koppel... under samma vecka! Noomi har alltid varit så sen med allt, till skillnad från Mollie som väl knappt var nyfödd när hon blev rumsren. Noomi blev inte rumsren förrän hon var mycket över ett år och jag hade väl i princip gett upp hoppet om att hon någonsin skulle bli det. Då blev hon det :-).


Det här är nog den bild av Noomi som jag tycker allra mest om, för jag tycker att den visar hennes själ på något sätt. Hon är så otroligt genomsnäll, så oskyldig och ärlig och hon har ett mycket stort hjärta i sin lilla kropp. Man kan nog inte vara mer kärleksfull än vad Noomi är, varje morgon får alla rejält med pussar och kramar av henne och när sedan Mollie vaknar också är lyckan total. Då blir Noomi så glad så hon kastar sig ner och gör en kullerbytta sidledes, sedan ställer hon sig upp och så kastar hon sig ner igen och gör en kullerbytta åt andra hållet och så fortsätter det :-). Det är som att hon blir så lycklig över att alla är vakna och tillsammans igen!

I förhållande till Mollie är Noomi mycket mindre och många vi möter tror att hon är en valp :-). Hon är konstigt nog ganska valpig och mjuk i kroppen fortfarande och älskar att bli buren, ligga i knät och få vara bäbis :-).


Det måste ha varit Noomi som myntade uttrycket "det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder" ;-). Mollie kan tvärvända när vi kommer ut om det till exempel visar sig regna jättemycket, medan Noomi alltid tycker att det är lika roligt att vara ute, oavsett om det är snöstorm eller spöregnar. Om hon hade varit ett litet barn, hade hon varit det där barnet som hoppar i alla vattenpölar eller som är ute och leker i timtal och sedan är lerig från topp till tå när hon kommer in :-).

En beagle ska ju vara robust och tålig och det är hon verkligen. För en jakthund är det viktiga egenskaper och jag kan redan nu se framför mig hur Noomi sitter och väntar vid ytterdörren klockan fyra på söndagsmorgnarna för att få åka ut i skogen med husse, medan Mollie gärna stannar hemma och tar sovmorgon eftersom det spöregnar ute ;-).


Det här är en av de senaste bilderna av Noomi, den tog jag i somras när vi var i Dalarna. Hon ser så stor och vuxen ut på något sätt, men hon är lika liten som hon alltid har varit: 34 cm i mankhöjd och 10 kg lätt. Däremot så blir hon bara lugnare och vuxnare i sinnet ju äldre hon blir, vilket kanske är tur ;-).

Lilla älskade Noomi, lilla Plutte, du är som en stor sol i våra liv. Det är ofattbart att så mycket kärlek kan strömma ur någon så liten! Jag är så glad att du finns och att du är en del av oss.

Önskar alla en trevlig helg!

Många kramar
Bitte

6 kommentarer:

millandante sa...

Så himla fint du skriver och med så mycket kärlek att jag blir alldeles rörd. Vilken lycka att vara vovve i erat hem!!!

Kram du fina

Familjen Zaar sa...

Usch, jag får en tår i ögat när jag läser... Saknar mina hundar ! Tvekar fortfarande om jag ska skaffa nya !? Ha en härlig helg med dina fantastiska hundar ! ;)
Kram Anki

Hem Ljufva Hem sa...

Olga säger grattis på födelsedagen och matte tackar för ett fint inlägg med så mycket kärlek riktat till just det finaste vi kan omge oss med...ETT DJUR...
Kram Kicki

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Grattis Noomi lite i efterskott. Hon är så söt, och det lyser snäll ur hennes ögon. Vilka härliga hundar du har, så olika men ändå så lika.
Puss och kram
AnnaMaria

Hanna sa...

åh så fin.
kram
hanna

Mamma C sa...

Ett stort grattis till Noomi, och det är jättefint skrivet om hennes uppväxt.
Kram Mamma C