lördag 5 maj 2012

Pipsaker och pluttskor


En dag när våran husse hade kommit hem från varmare länder, hämtade han ut paketet med våra snöskor. Först fick Mollie prova sina och hon tyckte att de kändes lite konstiga först, men sedan började hon gilla dem! Efter det var det min tur och husse satte på mig pluttskorna. När han hade satt på mig dem blev jag så otroligt ledsen, det kändes nästan som att jag inte orkade leva längre. Jag gick bort till ett hörn och bara ramlade ihop där.

Mollie kom springande för att hjälpa mig av med pluttskorna, för hon såg hur ledsen jag blev av dem. Hon bet och slet och drog i pluttskorna, men ingenting hjälpte. De satt så hårt fast med kardborrband så hon kunde inte få av dem. Till sist kom husse och hjälpte till att ta av mig pluttskorna och sedan lyfte han upp mig och kramade mig, men jag var helt livlös. Matte kom springande med godsaker till mig, men jag vaknade inte fast hon försökte få mig att äta. Då blev hon helt förtvivlad och husse blev också jätteledsen när jag inte vaknade igen.


Husse satt med mig i famnen och jag levde nästan inte längre, när jag kände att det var någon som buffade på mig. Jag orkade inte se efter vem det var, men någon bara fortsatte att buffa på mig, hårdare och hårdare. Efter en lång stund öppnade jag ögonen och då såg jag att det var Mollie som stod där med ett gosedjur i munnen som hon ville att vi skulle leka med. Jag kände att jag inte orkade, men hon fortsatte att buffa på mig tills jag gick ner på golvet och bet tag i gosedjuret. Då blev hon helt vild och började släpa runt mig i hela huset, jag fick bita mig fast allt jag orkade! Mollie var helt galen och vild, hon har aldrig varit så där vild förut. Hon sprang och släpade mig fortare och fortare och sedan började vi brottas och Mollie gjorde superhårt motstånd. Det var så himla kul! Vi lekte och lekte tills jag var helt glad igen och sen gjorde matte kvällsfika och husse sa att jag aldrig mer behöver ha pluttskor eftersom jag blir så ledsen av dem.

Nästa dag hittade jag ett ben som hade vi hade gömt. Mollie såg benet samtidigt och vi sprang ikapp för båda ville ha det. Jag hann först och Mollie blev supersur och gick och lade sig i soffan och surade. Jag hoppade upp bredvid henne och smaskade så mycket jag kunde när jag åt det för att hon skulle höra hur gott det var. Mollie började pipa för hon ville att matte skulle ta bort mig. Tror hon, ja!  Matte kom och sa till mig att jag drygade mig när jag låg och smaskade Mollie rätt i örat och att det hördes ända in i köket. Tror hon, ja! Det var ju mitt ben och jag gör väl det jag känner för!


På eftermiddagen kom husse på att han skulle måla altanen och sen ställde han dit en stor järngrind så att vi skulle kunna vara därute med honom utan att smita. Husse målade och målade, han verkar älska att klättra upp och ner för stegar. Matte kom ut och frågade om vi ville följa med på en promenad i solskenet och så började hon att flytta på järngrinden. Då började den att falla...... aaaaaahhhh!!! Matte skrek och Mollie skuttade undan. Jag förstod ingenting och visste inte vad jag skulle göra, jag bara såg hur grinden kom närmare och närmare mig. Grinden ramlade rätt över mig och jag blev livrädd. Jag försökte springa för livet, men matte fångade mig och höll fast mig fast jag sprattlade. Mollie sprang iväg men husse lyckades fånga henne på gårdsplanen.

Jag var så himla rädd, jag ville bara springa så långt bort jag kunde! Matte höll fast mig och kramade mig superhårt och sen sa hon att hon håller på att bli tokig för att det alltid händer något. Hon sa att det aldrig ramlar sockerpaket eller grindar i huvudet på Mollie utan bara på mig. Det är väl inte MITT fel heller? MÖRDAJE!

Matte blev superorolig för att jag kanske hade fått hjärnskakning så jag fick gå in och vila mig en stund i stället för att promenera. Matte fick så dåligt samvete för att jag nästan hade blivit mosad så hon gav mig min bästa efterrätt: skivade bananer och vispad grädde. Det är SUPEJGOTT! Sedan fick hon ännu mer dåligt samvete över att hon nästan hade mördat mig, så hon åkte och köpte en ny leksak till mig. Det var en liten hund, men kroppen var en tennisboll och så pep den när man bet den i huvudet. Den var SUPEJKUL och jag lekte med den hela kvällen. Jag älskar pipsaker men jag älskar inte pluttskor.

Hälsningar
Noomi

11 kommentarer:

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Gullfior, det här är bland det roligaste jag läser på nätet. Fast pluttskor var ju inte roligt och inte hjärnskakning heller.
Hälsa matte att hon är en väldigt bra spökskrivare.
Nospussar
AnnaMaria

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Fniss:) läste din kommentar nu, synd att det var en dröm. Jag skulle gärna se ut som 25, 35 skulle vara super också!
Nu ska jag gå ut och trimma, gräset har växt enormt fort.
Varm kram
AnnaMaria

Här är gudagott att vara ! sa...

Noomi du får komma och bo hos mej !
- Här behöver du inte vara rädd för att någon ska mörda dej, och inte heller behöver du ha pluttskor !
;DDDD
Tycker att du ska bita sönder dom där skorna så slipper du dom !
- Tycker att du och Molly ska starta en egen blogg !- Den kommer jag att läsa varje gång ni skriver där ♥
- Och om du vill komma hit så skäll riktigt högt så hör jag !
Kram Anneli
(Jag har många goda ben här som du kan få, för Hugo och Ludde gillar hellre att äta kattskit...)

Hem Ljufva Hem sa...

Hahaha,dina hundhistorier är underbara.Fotona på vovvarna likaså...
Trevlig helg.
Kram Kicki & Olga

Helen sa...

Noomi, din lilla olycksfågel...fast jag håller med dig om att det verkar vara människorna i din närhet som är klumpiga! ;-)
Jag förstår att det var äckligt att ha pluttskor på tassarna, skönt att du slipper det framöver.
Men visst är det bra att ha en storasyster som Mollie ibland? Hon hjälper dig när husse och matte inte riktigt fattar vad som är felet, eller hur?
Hoppas du har haft en trevlig lördag tillsammans med din nya pipleksak! Puss & kram!

Systrarna Karlsson sa...

Men sötaste sötaste voffsingen;) Inte lätt när husse och matte inte fattar;)

Hoppas du njuter av din pipleksak

Kram

Mamma C sa...

Vem vill ha pluttskor. Då är det bra mycket bättre med en pipleksak.
Kram Mamma C

Vitt hus med svarta knutar sa...

Jag kan inte låta bli att dra på munnen emellanåt när jag läser vad matte din skriver, men det är också med en tår i ögat för det är ju så rart allihopa...Usch vilken konstig obegriplig värld du delar med de där tvåbenta...men du ska se att du får nog koll på hur allt hänger ihop en dag...

Var rädd om dig, goa vovve!
Kram,
Regina

Marie-Nostalgi och Romantik sa...

Ååh så härligt skrivet! Och hon verkar vara en liten olycksfågel, emn himla tur att det gick bra ändå!
kram
Marie

Hajan sa...

Tack för den härliga historien, som tyvärr är väl sann.Vad oroliga Ni skulls vara.Vafför skulle han ha pluttskor? Jag förstår att det
att det inte kan vara Supejkul,men nu skall jag ta en kopp kaffe det
skall bli SUPEJGOTT
kram till mattar och hussar samt till er Busfrön

STENLYCKA sa...

Tittar in som snabbast efter en jäktig fredag och önskar dig en underbar helg!
Kram Raina