lördag 28 januari 2012

Med önskan om en fin helg!

Oj, vad en vecka går fort! Som vanligt har det varit en intensiv vecka, jag förstår inte riktigt varför jag aldrig kan skriva att det har varit "en lugn och skön vecka"? ;-) Jag vill passa på att tacka igen för alla fina hälsningar jag fått sedan jag kom hem, jag har inte hunnit kika runt till er än, men idag ska det bli av! Först ska jag skriva lite om resan och bjuda på några bilder på strand och hav från Boracay :-).

Vi mellanlandade som sagt i Peking, vilket är ett bra (och ofta billigare) alternativ än att flyga direkt till en slutdestination i Asien. Jag tycker det är så jobbigt att sitta på ett plan i 12 -15 timmar i sträck. Till Peking tar det "bara" åtta timmar, och då man flyger på natten är det inte svårt att sova bort de flesta av dem. Många verkade ha tänkt likadant som oss, för planet var fullt av svenska småbarnsfamiljer som antagligen också skulle vidare till något varmt och soligt land.

När vi landade i Peking dagen efter var jag så otroligt trött och på kvällen när vi var tillbaka på flygplatsen igen, gick ögonen nästan i kors på oss båda. H ordnade två små "sov-rum" till oss, det är första gången jag nyttjar ett sådant, men oj så skönt det var att få lägga sig i en skön och nybäddad säng i några timmar innan planet till Manilla skulle avgå!


Resan till Manilla tog nästan fem timmar och timmarna segade sig på. Jag tror sällan att jag har varit så less under en flygning, men till sist landade vi och kunde hämta våra väskor. Vi hade redan bokat hotell genom Agoda (vi bokar alltid genom dem) och vi valde ett som låg nära flygplatsen, eftersom vi skulle flyga vidare tidigt nästa morgon. Hotellet var rätt fint, vi märkte snabbt att även på Filippinerna "bör" man boka ett femstjärnigt hotell, för trots fyra eller fem stjärnor är det inte säkert att standarden motsvarar de stjärnorna...

Efter att vi hade checkat in, ville H att vi skulle ta en liten promenad och se oss omkring (!). Jag vet inte om jag kände mig så överförtjust, då Manilla inte är en stad jag drömmer om att vandra runt i, helst inte nattetid...

Vi gick runt hotellet och det visade sig att det fanns ett stort kasino i samma byggnad. Runt hela hotellet gick därför säkerhetsvakter som var tungt beväpnade, här pratar vi inte små diskreta vapen, utan STOOORA maskingevär (!). Vi hade inte mer än lämnat hotellområdet, förrän det började komma fram män som ville köra oss än hit än dit, så vi vände helt enkelt på klacken och gick tillbaka igen. När vi gått förbi entrén till kasinot och bara skulle runda hörnet innan vi var framme vid hotellentrén, såg vi att det fanns ett litet prång in i hotellväggen och där låg det någon... det visade sig vara en liten pojke, kanske bara fyra-fem år gammal som lagt sig för att sova där. Det kändes säkert tryggt att sova nära de beväpnade vakterna och för några timmar vara "skyddad" från de mänskliga rovdjur som vandrar runt i natten...

... usch, så ofta jag har tänkt på den lilla pojken! Vi funderade fram och tillbaka på om vi skulle ge honom en slant, med risk för att vi skulle skrämma honom. Det som gjorde att vi avstod var att vakterna då med all säkerhet skulle köra bort honom, och då skulle han kanske inte hitta ett lika bra sovställe igen. Usch... helst av allt hade jag velat ta med honom hem, bort från den där staden...


Nästa morgon var vi uppe långt före tuppen och tog en taxi till flygplatsen, vi skulle nämligen flyga ut till den omtalat vackra ön Boracay. Den relativt korta resan till flygplatsen var som att befinna sig mitt i en zombie-film under några minuter, den slum och fattigdom vi såg kommer jag nog aldrig att kunna glömma. Det är det absolut värsta jag sett i hela mitt liv och man kan inte föreställa sig under vilka omständigheter människor lever här. Gång på gång blev vi påminda om hur otroligt lyckligt lottade vi är som lever i ett land som Sverige!

På flygplatsen var det ett kaos som heter duga, för att göra en lång berättelse lite kortare, höll vi både på att missa planet och bli av med väskorna på grund av allt strul. Säkerheten var dessutom skrämmande låg, det gjorde mig lite orolig måste jag säga :-). När min väska skulle scannas av, satt personen vid skärmen och gäspade och tittade åt ett annat håll. När jag gick genom metalldetektorn tjöt det, men ingen brydde sig nämnvärt. Jag hade till och med en flaska vatten i handen som jag glömt att ställa ifrån mig och den missade de också!!!

Till sist satt vi i det lilla planet på väg ut mot den vackra ön... det var så härligt att se allt från ovan, vattnet var så blått och överallt skymtade små öar fulla av vajande palmer... på långt håll såg vi en lååååång vit strand och förstod då att vi närmade oss Boracay! :-)


När vi hade landat, visade det sig att min väska inte var med vilket vi nästan hade förstått att den inte skulle vara. Personalen var väldigt hjälpsam och lovade att komma med väskan till hotellet lite senare på eftermiddagen. Sedan fick vi först åka tricycle till hamnen, för att sedan åka båt ut till ön, för att sedan ta en ny tricycle till hotellet... till slut skrattade vi bara, för det kändes som att halva reskassan försvann med alla turer och till alla som skulle hjälpa oss på olika sätt och då ville ha dricks som tack för hjälpen :-).

Färden från hamnen till hotellet var rätt lång för vi skulle bo längst bort på stranden. Vi åkte på slingrande vägar och jag blev nästan chockad över hur människorna bodde även här. Många hade bara ställt ihop fyra plåtskivor i en fyrkant och det var alltså själva huset! Ja, det var otroligt många intryck som virvlade runt i skallen så när vi äntligen kom fram till hotellet och hade checkat in, sjönk vi bara ner i varsin stol på altanen och försökte smälta allt :-).


 När vi suttit en stund och insupit atmosfären och alla exotiska dofter, bestämde vi oss för att gå ner till den omtalade White Beach. Vi bodde väldigt nära stranden, men bor aldrig direkt vid stranden eftersom det inte är ovanligt med störtfloder, översvämningar och annat i det här området. Vi kom ner lagom till solnedgången och det var så vackert att se hur färgerna förändrades i takt med att solen gick ner. Överallt på stranden hade de filippinska barnen byggt vackra sandslott och annat, det är helt otroligt hur duktiga de är! Solen gick sakta ner och det började mörkna, vi bestämde oss för att äta middag och slog oss ner på en restaurang som låg precis vid stranden. Det var så härligt att äta gott och samtidigt höra vågorna slå mot strand...

To be continued...

Önskar er alla en riktigt fin helg, i nästa inlägg visar jag fler bilder från resan! :-)

Många kramar
Bitte

13 kommentarer:

Hanna sa...

Vilken resa. Så intressant att få läsa om den.
Ha en fin helg.
Kram
Hanna

rosenälvorna sa...

Hej! Oj vilket äventyr bara att komma fram till resans slutmål. Jag hoppas att fortsättningen på din berättelse visar att resan värd att göra:) måste titta i kartboken för att se var du varit. Ser fram emot fortsättning och så förstås välkommen hem! Kram Christina

Hem Ljufva Hem sa...

Ujujujuj sicken resa och vilka intryck,som den värstaste film,hua,läskigt det låter stundtals.
Förstår att mkt intryck fastnat på näthinnan på hur fattigt och eländigt det är på vissa platser,inget man kan förstå förrän man sett det.
Men så underbart det låter oxå,en riktigt spännande novell har du knåpat ihop tillsammans med vackra bilder...
Välkommen hem kära Bitte och njut av din helg.
Kram.

STENLYCKA sa...

Vackra bilder!!! Underbar läsning!
Jag önskar dig en härlig helg!
Sköt om dig!
Raina

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Jag blir helt förtrollad av och läsa, glömmer och titta på bilderna. Du skriver så bra så jag ser allt framför mig, hör till och med ljud! Förstår att pojken kommer följa dig i tanken länge, en tröst var ju att han hittat ett så bra sovställe. Ser fram emot fortsättningen på detta.
Ha en fin helg
varm kram
AnnaMaria

Helena sa...

Åh, vilka härliga rofyllda bilder. Det måste ha känts skönt att landa till den där utsikten efter resan dit. För det låter som att den kan ha varit lite tröttsam?! Men ack så spännande :) Ska bli kul att få se mer bilder från resan! kram

Lussan sa...

Vilket fantastiskt äventyr, tack för att du delar med dig!

Ha en trevlig lördagskväll!
Kram Lussan

idémakeriet sa...

Underbara bara bilder.
Härligt att få läsa din utförliga beskrivningen på väg ditt.
Ja kommer man i vissa länder är man genast väldigt glad att man är svensk, har något jobb, ett trygg boende och mat att mätta magen med.
Efter en sån resa uppskattar man igen det man har.
Många nya intryck kan jag tänka mig.
Ha en skön och lugn söndag.
Kram Gerda

Mamma C sa...

Alltid lika spännande och läsvärt när du tar en med på din resor.
Kram Mamma C

Gunilla sa...

Trevlig läsning och en spännande resa verkar det. Ser fram mot fortsättningen.

Bitte sa...

Hej Gunilla och tack för hälsningen! Fortsättningen kommer i nästa inlägg :-).

Kramar
Bitte

Helen sa...

Hej, och välkommen hem!!
Så roligt att läsa om vad ni har varit med om. Hemskt med den lilla pojken som sov i väggen, sådana syner är nackdelen när man besöker fattiga länder. Man får sig verkligen en tankeställare...
Vilket bra tips om att flyga till Peking. När vi har pratat om att resa till t.ex Thailand, har vi alltid sagt att det är på tok för lång flygresa dit, men man kanske orkar om man mellanlandar i Peking.
Nu ser jag fram emot fler rapporter om er resa!
Stor kram till dig!

Marie-Nostalgi och Romantik sa...

Oj så mycket spännande resor du är ute på... Och vilka vackra bilder sedan. Hoppas att du får en fin helg :)
Kram
Marie