onsdag 30 november 2011

Nyhet i butiken!


Här har det regnat sedan igår och idag verkligen SPÖregnar det! Nu är all snö som kom första advent borta och julen är för närvarande grön... :-).

Igår fick jag en liten restorder, paketet innehöll söta Wine Bags i härlig fuskpäls med knytband i brun mocka. Fuskpälspåsarna blir en fin gåbortspresent med en flaska vin i, eller varför inte glögg eller något annat? Om man vill, kan man också använda påsen som extra värme runt termosen när det är dags för vinterutflykt. Den är rätt stor och rymlig så även större flaskor än en "vanlig" vinflaska får plats i den.


Färgen heter Arctic Fox och är en blandning av natur, ljust beige och ljust grå. Invändigt är den klädd med brun velour i samma färg som mockabandet. Den ger en riktigt härlig vinterkänsla! :-)

Ni hittar våra nya Wine Bags HÄR.

Ha en fin onsdag!

Många kramar
Bitte

tisdag 29 november 2011

Lite julstök och fin present


I morse medan jag väntade på att det skulle ljusna lite, började jag julpynta så smått på den gamla byrån i vardagsrummet. Jag har länge tänkt att jag ska måla den, men tiden vill aldrig räcka till! När sonen bodde hemma så FÖRBJÖD han mig att måla om den, men nu bor han ju inte hemma längre och jag tänkte passa på när opponent nr 2 (H) åker på någon fiskeresa framöver ;-).

Den genomgående färgen här hemma på väggar och snickerier är vanilj och grädde, ibland kallas den där milt gulbeiga färgen också för havre eller lin. Det blir en väldigt varm känsla, speciellt under den mörka årstiden, jag tror det är därför färgen fortfarande får hänga med. I år tänker jag ta upp färgerna i julpyntet också, det kommer att bli en "blek" jul hos oss :-).


På byrån har jag en av mina dyrgripar, en gammal och STOR sockerskål av nysilver som är riktigt snirklig och detaljerad. Jag köpte den för en halv förmögenhet för många år sedan.... men vad gör man inte när man hittar något som man bara måste ha ;-). Den är så pampig, nästan 40 cm hög med locket på! Nu till jul har jag fyllt den med mossa och lagt en stor julgranskula längst upp.

Häromdagen fick jag ett presentkort av min kära vän S, det var en lite försenad present för att jag startat Aunt Mollys. Var inte det gulligt av henne? :-) Tack snälla S! Jag fick på en gång för mig att jag skulle köpa en madonna, för jag har länge tänkt göra det men det har inte blivit av. Glad i hågen gav jag mig av till affären och där fanns flera madonnor, men också den allra sötaste ängel som jag blev så förtjust i. Den fick det bli... :-).


Änglastatyn är hög och tung och ängeln håller så försiktigt en liten fågel i handen. Jag tror att det var det jag blev så förtjust i, jag tycker själv att det är viktigt att värna om de små och då tänker jag främst på barn och djur. Jag blir så glad varje gång jag tittar på änglastatyn, för jag vill vara den där ängeln som håller de små i min hand. Men, jag tänker mig också att jag är den lilla fågeln som någon tryggt bär på livets väg. Nu när jag blivit så gammal och vis ;-) och dessutom varit med om en hel del under livets gång, har jag till sist insett att saker och ting ordnar sig till slut, även fast man kanske inte först kan tro det.

Jag köpte en ljusslinga som jag hängde runt spegeln ovanför byrån, men när jag kom hem märkte jag att den går på batterier. Hmm, nu orkar jag inte byta den, men har inga batterier hemma. Det brukar alltid vara en bristvara i det här huset ;-).

På torsdag får ni inte missa Aunt Molly's julkalender, det blir "lucköppning" varje dag här på bloggen med ett nytt fint erbjudande :-). Jag ska också lägga upp en kategori i butiken där den aktuella varan visas varje dag, nu ska jag bara börja klura på vilka varor som ska visas i de första luckorna ;-). Jag kommer förstås att göra vanliga inlägg också, annars skulle det bli lite enformigt. Ibland vet man inte vad man ska skriva om, men just nu tycker jag att det händer saker hela tiden så att jag inte hinner skriva om allt jag vill! Lill-Noomi har bland annat fyllt ett år, men eftersom hon har börjat göra inlägg själv tänkte jag att hon får berätta om den stora dagen själv också ;-).

Ha en fin dag, nu ska här packas paket!

Många kramar
Bitte

söndag 27 november 2011

En morgon blev världen vit...


När jag vaknade i morse var himlen helt vit och allt utanför fönstret hade täckts av snö. Jag som hade börjat drömma om en grön jul... ;-). Jag vet inte om det var vädret, men jag vaknade av att jag hade huvudvärk så jag fick ta några värktabletter och lägga mig igen. Därför blev den här dagen inte riktigt som jag hade tänkt mig, men sånt styr man inte över...

När jag lite senare (rätt mycket senare ;-) vaknade igen, började jag dagen med en årlig tradition. Varje år köper jag Zoegas julkaffe och premiärkoppen dricks alltid på första advent. Zoegas gör ju en ny julsmak varje år, och det är alltid lika spännande att öppna paketet och andas in doften av kaffe och kryddor. Årets smak är pomerans och nougat och det smakade sådär, det var långt ifrån deras bästa julkaffe, men helt OK.


På den översta bilden ser ni en av mina tre nya inneboende, får jag presentera fröken Orre :-). Jag hade egentligen tänkt sälja henne, men det känns svårare och svårare då hon är så fin. Vi har en liten bänk i köket som är otroligt opraktisk då den stjäl en hel del yta, men som är original från när huset byggdes 1930. Därför har den fått vara kvar och där har orrhönan nu hamnat. Hon har gott sällskap av fru Tjäder som ni ska få se en annan dag :-).

 Min 1800-talsduk fick komma fram igen, den tar jag bara fram någon gång då och då, men det kändes mysigt att ha den framme till adventsfrukosten. Annars brukar den åka av så fort vi ska äta eller fika ;-).


På en av köksbänkarna har jag ställt en stor antik olja som mina föräldrar ropade in på auktion för många herrans år sedan. Den är målad 1903 av en brittisk konstnär och jag har förgäves sökt information om denne, utan framgång. Det framgår inte riktigt av bilden hur stor och TUNG tavlan är, ramen är trasig på några ställen och själva målningen har krackelerat. Jag tycker att den bara blir vackrare med tiden och den är en av mina absoluta favorittavlor här hemma. Det är därför jag har valt att ha den på bänken, för då kan jag titta på den varje gång jag sitter och äter :-).


Jag hade tänkt visa en riktigt adventspyntad köksbänk idag, men det får bli en annan dag i stället. I eftermiddags gjorde jag en "hastkrans", för jag tyckte att det såg så tomt ut på väggen till höger om tavlan. Jag virade ihop en stomme av najtråd och använde sedan grönmossa och spansk mossa som jag fäste genom att vira spoltråd runtom. Det gick rätt snabbt och mossan räckte precis!


Jag vet inte om min kamera håller på att gå sönder eller om det helt enkelt bara var dåliga ljusförhållanden idag, för i princip alla bilder blev suddiga! Hmm... 

Det här blev en sen adventshälsning, men jag hoppas att ni alla har haft en riktigt lugn och skön första advent! Nu ska jag kika runt hos er och få mig en dos julinspiration :-).

Varma adventskramar
Bitte

lördag 26 november 2011

En liten lördagshälsning


Idag kikar jag bara in en snabbis för att önska alla en fin lördag! Jag sparar adventshälsningen till i morgon :-). Jag ska alldeles strax bege mig iväg, men kommer väl hem i eftermiddag igen. Då ska jag varva ner med lite nyinköpt julmusik och adventspynta och pyssla på och bara ha det mysigt.

Det milda vädret håller i sig, igår fick jag nästan vårkänslor! :-) Det kommer då sannerligen att bli en annorlunda första advent, i alla fall när det gäller vädret...

Ha en fin lördag!

Många kramar
Bitte

Bilden i inlägget kommer från Olsson & Jensen.

torsdag 24 november 2011

Thanksgiving och tacksamhet


Idag firar man Thanksgiving i hela Nordamerika, det är en fin högtid tycker jag och det är synd att vi inte har någon liknande högtid här hemma. Långledighet, stängda affärer, men framför allt en högtid där familjen samlas och bara har det bra tillsammans. Tradition är ju att äta kalkon, och så pumpapaj till efterrätt :-).

När de europeiska immigranterna bosatte sig i den amerikanska vildmarken för flera hundra år sedan, hade de inte överlevt om det inte var för urinnevånarna som visade vilka grödor som fanns att tillgå och hur man skulle odla dem. Potato, tomato och maize (numera corn) är ju också mycket gamla och indianska lånord i engelskan! Tacksägelsefesterna man anordnade för att fira lyckade skördar, har idag omvandlats till en nationell högtid som kanske till och med är viktigare än julfirandet för många människor?

Visst har vi mycket att vara tacksamma för, inte bara för den mat som står på bordet. Jag känner mig ofta tacksam för att jag får uppleva det underbara äventyr det innebär att vara förälder. Visst var det smärtsamt på många sätt när sonen flyttade hemifrån tidigare i höstas, men jag är så glad och stolt över att han följde sitt hjärta och valde en utbildning där han får skapa, trots att många försökte få honom på "bättre" tankar ;-).

Sonen visade mig den här bilden för ett tag sedan, de hade fått en uppgift (som jag nu inte minns vad den gick ut på) och det här blev resultatet. Jag tycker så otroligt mycket om bilden, mest av allt för de vackra höstfärgerna och för den energi och rörelse som är i mitten. Men, jag ser också så mycket av sonen i bilden, jag kan känna igen små detaljer från teckningar han gjorde redan som liten. Jag tänker mig att det är han själv som står där i mitten, med antenner från huvudet som pekar mot himlen ;-). Han är mitt i den sagovärld han själv har skapat och efter att ha stannat för att mata fåglarna, fortsätter han gå den väg han har valt :-).


Idag är jag också så stolt över min lilla Mollie, och tacksam för att jag får ha henne som min en stund på jorden (bilden ovan är från den dag vi hämtade hem henne, då var hon bara åtta veckor gammal). Mollie var minst i valpkullen och ganska snart blev hon bortträngd av de större syskonen när det var dags att äta. Till sist var uppfödaren tvungen att stödmata henne med flaska för att hon skulle få i sig något överhuvudtaget. Mollie hade verkligen oddsen emot sig...

... men även hon växte på sig och för några dagar sedan blev H uppringd och fick veta att Mollie nu är Sveriges bästa harhund (beagle), hon har högst poäng av alla beaglar som startat på jaktprov i år och det kommer att uppmärksammas på olika sätt. Vi trodde knappt våra öron när vi hörde det, visst vet vi att hon är duktig, men hon är ju "bara" vår lilla Mollie. Telefonen har gått varm den senaste tiden, det har redan ringt några personer som vill tinga framtida valpar (!). Jag tänker ofta att man aldrig ska ge upp hoppet om någon, den allra fulaste lilla ankunge kan växa upp till en vacker svan och den allra minsta och spädaste parvel kan en dag stå högst på prispallen :-).

Och TACK till er alla som kikar in här och alltid lämnar så fina kommentarer! :-)

Många kramar
Bitte

onsdag 23 november 2011

Nyheter i butiken och lite pyssel


Tack snälla ni för alla fina kommentarer ni lämnar här! Jag känner mig som en urusel bloggvän just nu, tiden vill inte riktigt räcka till, fast jag gör små försök då och då att hålla mig uppdaterad om vad som händer i era liv. Och snart är det advent! Jag längtar dit, fast någon egentlig julkänsla har inte infunnit sig ännu. Jag tror att det kanske beror på vädret... om H läste det här nu skulle han börja tokskratta, för han tycker att jag ofta "skyller på" vädret ;-).

Igår fick jag en mycket försenad leverans, jag hade till och med glömt bort den! Minns ni att jag nämnde något om gamla vintage-barnstolar från Asien efter Formex? Det var den allra första ordern jag lade där, och den leveransen kom alltså först igår :-). I och för sig förstår jag att det kan vara svårt att beräkna leveranstiden, då varorna ligger på en båt i sex till åtta veckor. Jag har inte hunnit kika så mycket på dem än, men jag ska försöka fota dem i morgon om det inte regnar.

I samma leverans fanns också några bokboxar som syns på bilden ovan. Jag kikade ganska mycket på såna när jag var på Formex, men var i valet och kvalet om jag skulle köpa några. De har ju funnits rätt länge och det är många som säljer dem! Jag tycker själv mycket om den modell som ser ut som en antik skinnbunden atlas och tittade på flera olika, men valde till sist att köpa några av leverantören med barnstolarna, för jag tyckte att hans var de mest välgjorda.


Det har blivit en hel del knåp och pyssel de senaste dagarna, jag satt i princip och dekorerade tändsticksaskar hela söndagen. Jag fick tag på så vackra papper med gammaldags julmotiv för ett tag sedan, mamma kände igen flera av dem från när hon var liten! I somras köpte jag spets av en äldre dam när H och jag var på "Sverigeturné" och stannade till någonstans i Dalarna, det var förresten samma dam som sålde 1800-talsdukarna och gardinkappan. En del av den spetsen pryder nu tändsticksaskarna :-).


Flera askar blev det och fler är på gång! Motiven skiljer sig en aning så ingen ask blir den andra lik, men det är nästan roligare att göra dem då. Jag dekorerar också tändsticksaskar efter önskemål, jag fick ett önskemål i morse om en viss typ av tändsticksaskar så det kommer att bli några såna också. Vad hemlighetsfull jag låter... ;-). Jag kommer att visa er dem allt eftersom de blir färdiga! :-)


Här har det duggregnat de senaste dagarna och igår låg dimman tät över vår lilla stad. Idag klarnade det upp litegrann, men jag vill ha SOL! Det är så blött och tråkigt ute, men får jag välja mellan snö och mildväder så väljer jag än så länge mildvädret... ;-).


Nu har jag äntligen fotat en av de gamla trälådorna i alla fall, först ut är den från norska AB Mustad & Son. Konstister... undrar vad man använde det till? Ister förstår jag såklart vad det är, men KONSTister? Trälådan är i alla fall jättefin och jag kan se den framför mig till jul med vackra flaskor i, kanske som en slags drickaback? Den skulle också vara fin på trappen med någon slags plantering eller med små granar i :-).

Idag blev det helt klart att jag ska vara med på Murbergets julmarknad den 11/12, det känns jätteroligt och spännande! :-) Ända sedan jag fick veta att jag ska vara med har tankarna snurrat om vad jag ska ta med mig, hur jag ska ställa upp allt och så vidare... men mer om det längre fram :-).

Nu är det nog godnatt!

Många kramar
Bitte

måndag 21 november 2011

Flitens lampa lyser...


Idag började jag av någon outgrundlig anledning att julpynta och göra fint i Aunt Molly's stora linneskåp. Jag sorterade allt och flyttade om lite, sedan hängde jag upp vackra dukar och annat på dörrarna till skåpet. De vackra strutarna från Idémakeriet fick godisstrutar i sig och så hängde jag upp dem bland dukarna. Det blev riktigt fint!

Sedan fortsatte jag med min lilla "handelsbod", där är det nu knökfullt på hyllorna av godis och annat. Det är bra, för jag planerar att vara med på en julmarknad om några veckor, jag hoppas på att det fortfarande är milt och snöfritt då. DON'T let it snow... ;-).


Efter det blev det lite pyssel, eller rättare sagt, rätt mycket pyssel. Allt är inte färdigt än, men jag hoppas på att kunna fota en del av det och visa er i morgon!

Och snart är det första advent... my goodness! Kanske dags att börja pynta lite även här hemma...? :-)

Ha en fin kväll!

Många kramar
Bitte

lördag 19 november 2011

Den som söker skall finna...


Häromdagen när jag satt och packade paket, kom jag att tänka på flera saker som jag köpt under året men som sedan "försvunnit" på något märkligt sätt. Man hinner filosofera rätt mycket när man sitter och packar, det är egentligen en väldigt avkopplande sysselsättning! :-) Jag kom att tänka på att jag redan I VÅRAS köpte några halsband, men efter att jag fick hem dem lade jag väl bort dem någonstans.

Jag inledde ett riktigt detektivarbete och använde uteslutningsmetoden för att lista ut var de kunde gömma sig och jag kunde nästan se två av mina barndoms hjältar, Hercule Poirot och Sherlock Holmes, sitta bredvid mig och nicka förtjust medan de strök sig över mustascherna ;-). Den som söker skall finna, heter det ju, och det dröjde inte alltför länge förrän jag hittade dem! De finns nu i butiken där de borde ha hamnat för längesen :-).


Medan jag letade efter halsbanden, kom jag på att jag för länge sen fotade flera gamla noter, men att bilderna blev så suddiga så jag inte kunde lägga ut dem i butiken. Ja, ni märker att tankarna hoppar hit och dit hela tiden ;-). Noterna visste jag däremot precis var de låg, så nu har jag börjat fota om dem och lägger ut dem allt eftersom jag hinner. Jag hittade de här antika noterna redan i början av året, eftersom jag är gammal pianist är jag alltid på jakt efter pianonoter. De två album jag hittade var från 1889 och pärmarna var i ett bedrövligt skick och höll knappt ihop. Många notblad var lösa och ramlade ur så fort man öppnade pärmarna, så då bestämde jag mig för att fler än jag skulle få glädje av dem i stället. De här gamla 1800-talsnoterna har så otroligt vackra typsnitt och bilder! Jag tycker så mycket om bokstäver och text OCH noter såklart, det är väl därför jag är så förtjust i dem :-).

Hoppas ni alla får en fin helg!

Många kramar
Bitte

onsdag 16 november 2011

Fallande sockerpaket och andra konstigheter


Jag får jaga nästan varje dag nu och det är SUPEJKUL! Mollie måste alltid vila sig, så då får jag följa med i stället. Jag springer hit och dit genom hela skogen och jag hittar nästan alltid platserna där hararna har suttit och vilat sig, men sen hittar jag inte hararna. Det är supersvårt! Ibland brukar jag klättra upp på stora stenar för att se lite bättre, men husse säger att jag måste sluta med såna där konstigheter. Tror han, ja! Han håller själv på med konstigheter, häromdan när jag sprang förbi honom i skogen låg han och sov i mossan. Jag trodde inte mina ögon... han är som ett DJUR som lägger sig och sover precis var som helst! Han tittade inte ens efter mig i telefonen.

När vi kom hem höll matte på att göra chokladbollar för hon var så godissugen sa hon. Jag ÄLSKAR chokladbollar, fast jag får aldrig smaka av dem. Ibland får jag smaka lite röra innan matte har hällt i kakao och den är supergod. Jag gick omkring där i köket medan jag undrade om jag skulle få smaka lite och gick bort till skafferiet, för dörren stod öppen. Rätt som det var ramlade det ner ett paket bitsocker i huvudet på mig! Mollie blev livrädd och sprang in i vardagsrummet, jag kände mig alldeles konstig och fick lov att lägga mig ner på golvet...

Matte blev superorolig för att jag kanske hade fått en hjärnskakning. Hon sa att hon håller på att bli tokig över att det alltid händer nåt så fort jag kommer in i ett rum! Sen sa hon att Mollie aldrig får sockerpaket i huvudet. Det är väl inte mitt fel att det bara ramlar ner saker på mig? Det gjorde SUPERONT i huvudet och matte bar mig till soffan så att jag kunde ligga och vila mig där. Hon sa att det var tur att det inte var ett strösockerpaket som ramlade ner på mig, för då hade jag nog blivit mosad och hon älskar inte mosade bäbisar. Sedan stoppade hon om mig och sjöng pluttvisor för mig och strök mig i pannan tills jag somnade.


På eftermiddagen hämtade husse hunden vi skulle vara hundvakt till, jag älskar att vara hundvakt! Direkt de kom innanför dörren kände jag hur stor och tuff jag har blivit, så jag sprang fram och brottade ner hunden på hallmattan. Han såg alldeles förvånad ut och då brottade jag ner honom igen! Hunden pep och försökte springa undan, men jag sprang efter jag och så brottade jag ner honom. Husse och matte tokskrattade, sen sprang hunden rätt in i sin bilbur som stod i hallen. Han såg livrädd ut och jag satt och tittade på honom genom gallret. Det var inte synd om honom, för han var alltid SUPERDUM mot mig när jag var liten och inte kunde försvara mig. En gång bet han mig flera gånger i ansiktet och i benen så att jag började blöda, och matte blev ROSENRASANDE på honom och Mollie bet honom jättehårt, men han sa ändå inte förlåt till mig.

Lite senare kom hunden ut ur buren och började leka lite med våra leksaker. Plötsligt tog han min pipgrej som ser ut som en donut och började pipa med den. Det var ju MIN pipgrej! Jag försökte ta tillbaka den flera gånger, men han bara morrade och såg superarg ut. Då sprang jag till matte för att hon skulle hjälpa mig, men hon sa att jag fick ta tillbaka den själv. Jag gick fram till hunden och sa att om han inte gav mig pipgrejen, skulle jag hämta Mollie och då kanske hon skulle bita skallen av honom!

Mollie låg och sov i en fåtölj och vaknade när jag kom springande och buffade på henne. Hon förstod direkt vad det var frågan om och hoppade ner från fåtöljen och började sakta gå mot hunden. Mollie såg ut som ett ROVDJUR och det var så himla spännande så att jag nästan darrade när jag gick efter henne. Hon ställde sig framför hunden och bara stirrade på honom. Han såg lite osäker ut och viftade på svansen lite försiktigt. Då satte hon sig ner och fortsatte bara att stirra på honom. Hunden kröp ihop mer och mer, till slut lade han ner pipgrejen på golvet och då tog Mollie upp den och gav den till mig. Jag tittade surt på honom, sen fnös jag och gick efter Mollie in i vardagsrummet. Så där går det när man är dum mot mig!

Hälsningar
Noomi

måndag 14 november 2011

Snart första advent!


Det är inte klokt vad dagarna svischar förbi, det har varit så fullt upp i helgen så jag har i princip inte hunnit med något annat än jobb. Man är på något sätt i en bubbla när man jobbar åt sig själv, dessutom jobbar jag ju hemifrån så det är lätt att "snöa in" på det man håller på med för stunden. När någon för några dagar sedan sa att "ja, nu är det bara två veckor kvar till första advent" höll jag på att trilla omkull av blotta förskräckelsen. Ojsan! Första advent? Det var ju nyss september...? :-)

Igår åkte vi hem till mamma och pappa, så några andra människor träffar jag i alla fall ;-). Mamma bjöd på sån god mat som vanligt och vi blev kvar större delen av kvällen. Vad härligt det är att sätta sig vid dukat bord någon gång emellanåt, det är verkligen vardagslyx om något!


Mildvädret håller i sig, det var lite kyligare i helgen med frost och några minusgrader på morgonen, men i morse var det + 10 grader! Det är helt sanslöst, jag hoppas att värmen stannar några veckor till. Jag tackar och bugar för varje dag som jag med stelfrusna fingrar slipper skrapa rutorna och skotta fram bilen... :-).

Ha en fortsatt fin vecka!

Många kramar
Bitte

fredag 11 november 2011

Dagens nyheter


Idag bestämde jag mig för att försöka fånga dagen och framför allt solljuset och med kameran i högsta hugg gav jag mig ut i trädgården. Det var rätt rogivande att pyssla med mossa, grankvistar och annat utomhus, jag förstår verkligen dem som valt att jobba med trädgård/blommor på heltid! :-)

Jag fick tag på en antik spottkopp för ett tag sedan, det låter ju inte så trevligt kanske, men jag har skurat den ordentligt så den är garanterat fri från antikt spott ;-). Den är i vitmålat gjutjärn och har små skav och lite rost, precis så där som det ska vara. När jag såg den första gången tänkte jag direkt att den skulle vara otroligt fin att ha som ett litet fågelbad, men nu när det närmar sig jul kom jag på att den också skulle göra sig bra med en liten plantering i. Och tänk så fin den skulle vara med flera hyacinter, eller full av små lökväxter till vårvintern...


Den vackra brickan från PB Home som jag köpte på mässan såg jag direkt framför mig som adventsljusstake när jag såg den första gången, även fast den som sagt egentligen är en bricka. Nu blev det äntligen av att jag fotade den som en sådan, och det blev så fint med den på det frosttäckta trädgårdsbordet, så jag funderade nästan på om den skulle få stå kvar där som en trädgårdsprydnad :-).

Jag är en sån där som planerar låååångt i förväg hur jag vill att julen ska vara och i år dekorerar jag precis som vanligt med massor av mossa, kottar och smågranar. Julen kommer också att bli mer gyllene i år, ifjol dominerade fattigmanssilvret, men den här julen kommer som sagt att bli mer gyllene, med inslag av creme och brons. Men... jag tycker så mycket om "min" nya adventsljusstake, så ovanstående får nog flytta hem till mig från Aunt Molly's :-).


Vi har ju varit bortskämda med sol och värme i några dagar, bara häromkvällen var det nästan + 15 grader! Det är helt otroligt egentligen, jag njuter av varje dag vi får ha plusgrader. Idag var det plötsligt mycket kallare igen, temperaturen har legat runt nollstrecket trots sol hela dagen. Brrrr!

Det har varit så mycket jobb under hela veckan, så jag har inte hunnit med att kika runt till er och knappt hunnit kika in här på bloggen överhuvudtaget. Jag tänkte ta igen det lite senare i eftermiddag, för först ska jag lägga in alla nya varor som jag fotograferade idag. Det mesta har temat "gammaldags ljusa lantkök": stora generösa vispskålar från Gustavsberg, gamla serveringsförkläden, en helt ljuvlig hushållsvåg, gamla vita linnehanddukar och mycket mer. Jag hoppas på fint väder i morgon också, för det finns mycket mer att fota! :-)

Och... så vill jag önska alla en riktigt fin helg!

Många kramar
Bitte

onsdag 9 november 2011

I väntans tider...


Foto: Ceannis

Jag sitter här och väntar och väntar på en leverans som aldrig dyker upp. Dessutom är det en mycket efterlängtad leverans, varorna har varit restade och jag började nästan tro att de inte ens skulle komma före jul. Men nu är de på ingående! :-) Jag beställde varma och härliga fuskpälsplädar med tillhörande kuddar på Formex, och det är de jag väntar på...

Fuskpäls, men också stickat, ger en sån varm känsla till ett rum tycker jag. Jag tycker så mycket om bilden ovan från Ceannis, den andas lugn och harmoni på något sätt. Den kala murade väggen skulle te sig ganska kall om det inte var för den stora stickade pläden som ligger på stolen framför. Det stora hornet på väggen med alla hängande pumlor ger lite julkänsla, men ändå inte.

I Feng Shui menar man att allt från djurriket ger liv och energi till ett rum, det är kanske därför vi i vår kalla och mörka nord är så förtjusta i päls, horn och annat? :-)

Nu tycker jag att jag hör en stor bil bromsa in här utanför...

Ha en fin dag!

Många kramar
Bitte

måndag 7 november 2011

Detaljer


Man ska ju helst inte haka upp sig på detaljer, men när man fotograferar är det precis det man gör. Kameran fångar gärna vackra detaljer, fast ibland såna man hade önskat att den blundat för.  Ibland tror man att man lyckats ta den perfekta bilden, men när man sedan förstorar upp den i datorn ser ett litet dammkorn ut som en stor snöboll, ljuset är totalt fel, färgerna är förvrängda och så vidare. "Detaljer", kan man tycka, men nog hakar man upp sig på dem...


Bilderna i dagens inlägg är från fotograferingen tidigare idag. Det blev ett konstigt ljus i många av bilderna så färgerna blev lite missvisande. Men bortser man från det har det gamla bläckhornet otroligt många vackra detaljer! :-)


Idag damp det ner en härlig jultidning i brevlådan, så jag hann med att bläddra lite i den till eftermiddagskaffet. Jag läste också litegrann i Underbara Julhem, där fanns bland annat ett reportage från England och det stod att de nästan alltid har "gröna" jular. I hela mitt liv har jag varje år önskat att det ska komma snö lagom till jul, och det har det nog alltid gjort också. Nu måste jag erkänna att jag börjar trivas rätt bra med det här mildvädret vi har, så snöskottning, skrapa is från rutorna på bilen, extrema köldknäppar och så vidare, känns mindre och mindre lockande. Jag tror att jag för första gången skulle kunna tänka mig en grön jul... ;-).

Ha en fortsatt fin kväll!

Många kramar
Bitte

lördag 5 november 2011

Med önskan om en fin Allhelgonahelg!


Idag har varit en riktigt lugn och avkopplande dag, jag har mest varit inomhus och cocoonat :-). Bara vetskapen om att affärerna är stängda och man ändå inte kan göra något, gör att man varvar ner och ger sig tid att pyssla på i lugn och ro. Vi har ett fantastiskt novemberväder måste jag säga, trots att det regnade och var igenmulet igår. Det är så varmt och milt, hela + 8 grader fast det är november och kväll! Jag vill minnas att vi hade snö den här tiden ifjol, harjaktssäsongen slutade abrupt i slutet av oktober då snön började vräka ner.

Det är så härligt att vara ute och promenera i mildvädret, man kan tro att det är september om man bortser från att det blir kolsvart ute rätt tidigt på kvällen. Allhelgona är en sån vacker högtid och för mig på något sätt den helg som startar upp julförberedelserna. Ikväll skulle jag gärna promenera förbi gamla kyrkogården, det är så vackert att se hur hundratals ljus lyser bland gravarna, vi får se om det blir en promenad dit lite senare. Idag tänder jag mängder av ljus och tänker på dem som en gång fanns hos mig, men nu finns någon annanstans...

Jag tänker också på att jag till sist förstått att någon aldrig försvinner, trots att döden omöjliggör den slags samvaro som tidigare fanns. De nära och kära som en gång funnits, lever kvar så starkt i minnen och sinnesintryck: en doft, en ton, ett ord kan på en sekund frammana minnet av dem igen. I tanken kan vi förflytta oss till dem närhelst vi vill, i hjärtat bär vi med oss dem så länge vi själva lever.

Så stilla det blir
när man lyssnar på träden
när fåglarna tystnar i solnedgång

Så stilla det blir
när man lyssnar till sitt hjärta
och gläds åt allt det som var en gång


Brita af Geijerstam 

Med önskan om en fortsatt fin Allhelgonahelg!


Varma kramar
Bitte 

fredag 4 november 2011

Jaktlycka och konstiga pippifåglar


En morgon klev jag upp tidigt med husse och Mollie när de skulle jaga. Jag brukar alltid titta på när de packar och gör sig i ordning, men den här gången sa husse att det var jag som skulle få följa med. Först blev jag superorolig och ville inte gå till honom, för jag brukar aldrig få följa med. Därför sprang jag till matte för att hon skulle förklara för mig varför han sa det där och hur jag skulle göra. Matte sa att det var min tur att jaga nu och då förstod jag! Det var min tur att jaga! :-) Jag blev SUPEJGLAD så jag sprang rätt ut genom dörren och bort till bilen.

När vi kom fram till skogen satte husse på mig ett halsband som var supertungt så huvudet nästan ramlade av. Sen sa han att jag skulle vänta medan han grejade med telefonen eller vad det var, men jag sprang bara rätt in i skogen. Det var så himla kul! Jag sprang hit och dit, härs och tvärs genom hela skogen det fortaste jag kunde. Sen sprang jag runt runt, det var så himla roligt att vara stor och få jaga! 

Plötsligt stannade jag, för jag märkte att det hade suttit en hare under en stor gran. Jag följde spåret och efter bara en liten stund såg jag haren! Den blev livrädd när den såg mig och sprang iväg, den trodde väl att jag var ett rovdjur. Jag sprang efter den, det var så himla kul att den ville leka med mig! Jag följde den genom hela skogen upp till en skogsväg, men där försvann den. Husse kom utspringande från skogen som en galning för att hjälpa mig att hitta spåret, men det behövdes inte. Jag nosade bara lite och sen hittade jag spåret igen. Jag följde efter haren en bit, men då gömde den sig så att jag inte kunde hitta den. Dumma hare! Jag blev så himla sur på den, för jag älskar inte djur som är dumma mot mig. Husse var ändå så stolt över mig och sa att jag hade det rätta chipet, fast jag vet inte vad det betyder.


När vi kom hem igen upptäckte jag att det stod en konstig pippifågel på vardagsrumsbordet. Den var superkonstig! Den stod bara och stirrade rätt in i väggen hela tiden. Jag försökte nosa på den men jag nådde inte så bra, så då hoppade jag upp på bordet så att jag kunde nosa på den lite bättre. Då kom matte in i vardagsrummet och blev SUPERSUR på mig. Hon sa att jag skulle gå ner omedelbums, men jag gjorde det inte. Hon sa bara till MIG att gå ner, inte pippifågeln! Varför skulle JAG gå ner och pippifågeln fick stå kvar? Matte sa att jag skulle sluta tjura mig och att det inte var en riktigt fågel. Tror hon, ja! Det var det visst! Jag blev så himla sur på henne och vägrade gå ner. Då lyfte hon bara ner mig, men pippifågeln fick stå där utan att matte sa till den en endaste gång. Det var så himla orättvist och hon sa inte förlåt till mig heller!

Lite senare på dagen sa matte att jag skulle sluta sura för att vi skulle laga mat. Hon sa att det skulle bli extra god mat eftersom jag hade varit så duktig när jag jagade haren. Matte började laga tonfiskröra, det är min allra bästa mat och det luktade så himla gott så jag nästan svimmade. Jag väntade en superlång stund, men maten blev aldrig färdig. Då kom jag på att jag skulle försöka få henne att ge mig mat lite fortare, så jag gick fram till henne och ramlade ihop rätt ner över hennes fötter. Sen suckade jag djupt så att hon skulle förstå att det var väldigt allvarligt. Jag öppnade ett öga lite grann för att se om hon hade märkt att jag låg där, och då såg jag att matte stod och skrattade för sig själv, men jag vet inte vad det var som var så roligt. Jag suckade igen och då böjde hon sig ner och lät jätteorolig och frågade om jag inte mådde bra. Jag bara suckade djupt och då sa hon att jag kanske skulle känna mig bättre om jag fick lite tonfisk före maten? Precis vad jag skulle! :-) Jag skuttade upp direkt och så lyfte hon upp mig och gav mig flera bitar tonfisk. Det var SUPERGOTT! Matte sa att det var lite konstigt att jag blev pigg så plötsligt när jag nyss var så dålig. Jag vet! Det är konstigt att man kan bli så pigg av lite mat!


Jag fick supermycket tonfiskröra och annan mat till middag och jag åt och åt. Det var så himla gott! Det var då jag förstod hur bra det är att vara stor, för man får jaga hela dagarna och sen får man jättemycket mat när man kommer hem. Jag bestämde mig för att bli stor på en gång och en sån där löpare eller vad det heter. Matte har varit orolig och tjatat i flera månader om att jag aldrig börjar löpa, hon tror att det är nåt fel på mig bara för att Mollie löpte när hon var nio månader och jag snart är ett år. Tror hon, ja! Jag kanske inte kände för att göra det förut? Jag gör väl bara sånt jag känner för!

Jag tyckte det var lika bra att börja med det direkt, så att jag skulle få fortsätta att jaga. Husse och matte blev superförvånade, till och med Mollie blev förvånad och kom springande och nosade på mig. Matte lyfte upp mig och frågade om jag var stor nu och inte skulle vara hennes lilla bäbis längre. Tror hon, ja! Efter en lång stund sa husse att det ju var lämpligt att jag började löpa just när vi hade lovat att vara hundvakt till en hanhund i två veckor. Jag vet! Det är så himla lämpligt att vara hundvakt! :-) Jag älskar att ha kompisar hemma som sover över!

Hälsningar
Noomi

torsdag 3 november 2011

Scottish Fudge och vackra brevpressar


En del människor har sån otrolig energi så det bara spritter och sprudlar om dem och man kan känna deras energi på långt håll. Den här energin smittar, vid ett möte med dem känner man sig själv glad och upprymd och den känslan sitter i långt efteråt. Jag träffade en sån person på Formex-mässan, hon heter Anne och driver företaget Annie D:s Scottish Confectionary. Det gick inte att missta sig på vilket land Anne kommer i från, den skotska dialekten var omisskännlig men hon var också så snyggt klädd i helsvart och med röd skotskrutig kjol som bröt av det hela.

Anne's skotska fudge var gudomligt god och jag smakade nog av ALLA sorterna... ;-). Anne flyttade till Sverige för några år sedan och för att hålla sin barndoms minnen av nära och kära levande, tog hon upp mormoderns tradition att göra hemlagad fudge. Det är också mormoderns recept hon fortfarande använder sig av! Anne berättade om hur hon som liten flicka ofta SPRANG hem från skolan till sin mormor, för hon visste att det med all sannolikhet fanns en form med nygjord, fortfarande ljummen, fudge på bordet... :-).

Foto: Annie D:s Scottish Confectionary

Skotsk fudge kallas i Skottland för tablet (uttalas taiblet) och jag lovar att den riktigt smälter i munnen. Den skiljer sig från "vanlig" fudge på det sättet att den har en hårdare och lite mer grynig konsistens samt en uttalad smörsmak, vanlig fudge är mycket mjukare. Tablet omnämndes för första gången i ”The Household Book of Lady Griselle Baillie” i början av 1700-talet, så den har alltså tillverkats i många hundra år. Man serverar ofta tablet till kaffet efter maten, även på de allra finaste restauranger i Skottland. Originalsmaken är vanilj, men Anne gör fudgen i flera olika smaker.

Anne gör sin skotska fudge med mycket kärlek och i en garanterat nötfri atmosfär. Det finns såklart heller inga konserveringsmedel och liknande i den! Hon smaksätter den med bland annat skotsk whisky och hon börjar bli ett känt namn i whisky-kretsar runt om i Sverige, då hon ofta syns på whisky-mässor och annat. Ifjol var hon med vid Nobel Nightcap, alltså efterfesten till Nobelfesten. Det är inte dåligt att få vara med där! :-)

När jag smakade alla sorterna på Formex blev jag riktigt förtjust i dem med whisky-smak, fudgen har en rätt mild smak av whisky, men tillräcklig för att man skulle kunna känna skillnad på Maccallan , Ardbeg, Bowmore och så vidare. Vet ni vilken smak som blev min favorit? :-) Något otippat var det citronsmaken som jag föll för, den var så fräsch på något sätt! Fudgen finns nu också hos Aunt Molly's, du hittar den HÄR. Jag köpte inte så många påsar av varje sort till att börja med, men det ångrar jag lite nu för de har redan börjat gå åt!

Några serveringstips från Anne är att när man till exempel gör smulpaj, smula fudge över pajen och låta den smälta ner över smuldegen i ugnen. Det är också gott att smula den över glass, eller såklart att äta den på traditionellt vis tillsammans med en god kopp kaffe eller ett glas skotsk whisky.


En annan person som det riktigt spritter om och som till och med lyckas med konststycket att sprida energi genom sin blogg, är fina Mia med bloggen Rummet för välbefinnande. Mia verkar känna en sån stark glädje, det genomsyrar allt hon gör och glädjen sprider sig som ringar på vattnet. Jag fick alldeles nyligen hem en leverans från henne med ljuvliga brevpressar och lite annat smått och gott.

Jag tycker mycket om att de är handgjorda (dessutom av någon jag känner) och inte massproducerade i en maskin i ett land långt borta. Jag har ju sålt några av hennes brevpressar tidigare också, men har köpt hem fler motiv den här gången, och varje motiv finns bara i några få exemplar. Brevpressarna med motiv av gamla kartor finns förstås bara i ett enda exemplar av varje och du finner alla brevpressarna HÄR.


Jag hade en härlig stund när jag fotograferade brevpressarna, för de fångade solljuset och spred det sedan vidare i rummet på samma sätt som prismor gör. Det var som att brevpressarna fylldes av små ljusbubblor som sedan poppade omkring. Jag kom på att man kanske egentligen borde ha dem i ett fönster, i alla fall någonstans där solen når dem så de kan sprida ljuset och "solenergin" vidare :-).

Glas är ett underbart material, har ni sett filmen Glasblåsarens barn med Stellan Skarsgård och Pernilla August? Man kan se filmen enbart för alla vackra foton av glas i olika former och hur de vackert återspeglar ljuset.

Ha en riktigt fin torsdag, i nästa inlägg ska Noomi få berätta om vad som hänt den senaste tiden ;-).

Många kramar
Bitte