tisdag 31 maj 2011

Kanal-kampen och studentminnen



































Tusen tack för alla rara hälsningar, det kändes härligt att komma hem och läsa att jag varit saknad :-). Jag har saknat er också! Jag blev hämtad på järnvägsstationen i söndags kväll av H, Mollie och Noomi och det var två små tjejer som tjöt och pep och försökte ta sig ur bilen när de fick syn på mig... :-) Det var knappt så att jag lyckades ge H en kram! Det känns så skönt att vara hemma igen, och det grönskar mer nu än när jag åkte för två veckor sedan. Alla dofter ger en aning om att sommaren bara väntar på att få göra entré.

Jag har inte hunnit kika runt till er än, gårdagen blev MYCKET intensiv. Sonen tar studenten nästa vecka och dagarna innan är fyllda av olika tävlingar mellan avgångsklasserna. Första pris är att få gå ut först på trappan på examensdagen :-). Under hela läsåret har det framför allt tävlats i maskerad med olika teman, och sonens klass har vunnit rätt många av dem. De har alltså legat bra till under större delen av året, men de senaste veckorna har estetiska programmet dragit ifrån med några poäng, så inför gårdagens båtrace i kanalen var förväntningarna höga...



































Den här tävlingen fanns redan på min tid, så måååånga avgångsklasser har byggt båtar och kämpat sig fram i kanalen genom åren. Det brukar alltid visa sig att några ekipage inte håller sig flytande, så även i år fick några elever simma i mål ;-). Årets tävling slutade med att esteterna vann rätt överlägset, de vann också hejaklackstävlingen! När jag stod där bredvid hundratals vrålande och gastande elever i vita mössor, var det så många minnen som vällde över mig. Jag mindes min syster som var en av dem som rodde det året hon tog studenten och på den tiden "fick" man kasta saker på de tävlande. Hon fick tyvärr bland annat ägg kastade på sig, med följd att hon än idag har ett stort ärr på benet som minne.

Den här tiden fram till examensdagen väcker så många känslor... när jag var liten var jag den som alltid spelade i kyrkan på avslutningen. Jag hade övat i månader innan, men ändå var det otroligt pirrigt att stå och vänta på att gå fram och spela. Hela examensdagen bestod av fjärilar i magen :-). När jag sedan gick estetiska programmet på gymnasiet var vi ju dem som alltid sjöng i kyrkan på examensdagen...

Det låter kanske konstigt, men de här underbara minnena sitter kvar så starkt i mig. Och snart är det min egen lilla C som tar studenten... jag förstår inte vad som hände! Det känns inte som att det är särskilt längesen som jag själv stod på ett lastbilsflak med vit mössa på huvudet, om bara en vecka tar mitt barn studenten... åren går fort, vare sig man vill det eller inte :-).

I eftermiddag är det danstävling, vi får se hur sonens klass klarar sig i den mördande konkurrensen!

Ha en fin dag!

Många kramar
Bitte

söndag 29 maj 2011

Borta bra men hemma bäst...
























Så var man ÄNTLIGEN på väg hem... det har varit otroligt givande veckor, men det har också varit intensivt och tröttsamt på många sätt. Jag har nog varit igång större delen av dygnet och träffat otroligt många trevliga människor. Tiden bara rusar iväg, jag kan inte fatta att jag varit borta så länge som två veckor! Jag stannade till hos syster med familj på hemvägen, men i eftermiddag sätter jag mig på tåget och styr kosan norrut igen. Åh, vad jag LÄÄÄNGTAR efter allt där hemma! Efter H, sonen, Mollie och Noomi och även efter er i Blogglandia och efter alla saker som väntar på att packas och skickas iväg. Ja, efter mitt vanliga liv, helt enkelt :-). Snart snart snart är jag där!

Borta bra men hemma bäst, det är då ett som är säkert... :-).

Det här är nog det första året på evigheters evighet som jag inte hälsar på mamma på morsdag. Det känns också lite ovanligt och konstigt! Jag ska ringa henne under dagen i alla fall.

Innan jag börjar packa och göra mig klar för avfärd tänkte jag bara dela med mig av en vacker dikt av Ragnar Ekelund. Den får bli min söndagshälsning till er! :-)

Du är hos mig, jag är hos dig
och allt är stort och stilla,
och allt är annorlunda nu än någon annan dag.
I hela denna vida rymd där stjärnor lysa stilla
finns bara du och jag, vi två och våra andetag.

Söndagskramar

Bitte

lördag 14 maj 2011

Blogger-besvär och bråda dagar

Jag trodde jag skulle ramla av stolen igår när jag kikade in här och upptäckte att mitt inlägg från i torsdags inte längre fanns i bloggen! Mycket märkligt... det var bara helt enkelt borttaget. Jag började allvarligt fundera på om jag fått alzheimers och om jag bara drömt att jag gjort inlägget. När jag sökte på google, hittade jag det försvunna inlägget, men det gick inte att komma åt det. Efter många svordomar lyckades jag till sist hitta en liten textruta som berättade att flera inlägg tagits bort tillfälligt av Blogger, av vilken anledning vet jag inte.

Idag fanns inlägget där igen, men däremot är kommentarerna borta! :-( Tråkigt, för det var fina kommentarer. Den senaste tiden har jag läst att flera av er andra haft problem med Blogger, men jag har klarat mig tills för ca en vecka sedan. Då ändrade sig plötsligt typsnittet och storleken på texten utan att jag själv gjort något, det gick inte heller att ändra tillbaka det. Idag lägger sig bilderna lite som de vill, det är väl bara att gilla läget, antar jag :-).




Tidigare i veckan kom högsommarvärmen tillbaka, det var uppåt 20 grader varmt några kvällar. En av kvällarna tog vi en härlig promenad och jag försökte förgäves ta några fina bilder av Mollie och Noomi. Kvällssolen omslöt landskapet med ett magiskt ljus och i bakgrunden fanns en gammal kyrka vars torn sträckte sig mot majhimlen. Bakgrunden var perfekt och jag gladde mig i förväg åt att jag skulle få några fina bilder på våra små älsklingar. Problemet var bara att de vägrade vända sig åt mitt håll! De hade nämligen fått syn på, hört eller fått vittring på något och stod därför alldeles stilla med blickarna vända åt andra hållet. Jag undrar allt vad det var... :-).



Tidigare i veckan hann jag också träffa två kära vänner, vi har känt varandra sedan mitten av 90-talet då vi jobbade på samma arbetsplats. Jag slutade där 2001, men vi har alltid hållit kontakten och försöker träffas då och då. Den här kvällen var jag och A hembjudna till M på middag. Vi bjöds på en fantastiskt god paj och så drack vi vin till såklart... ;-). M har nyss kommit hem från en vecka i Toscana, så efter maten fick vi ett glas italienskt dessertvin som man skulle doppa biscotti i. Det var jättegott, kakorna fick en lite syrlig men ändå söt smak av vinet. Hon visade också de mest underbara bilder från Toscana, nu vill jag flytta dit... ;-). Tack snälla M och A för en härlig kväll (som tog slut alltför snabbt), hoppas att vi kan träffas snart igen!

Jag har haft bråda dagar för i morgon eftermiddag åker jag iväg på en jobbresa och blir borta i drygt en vecka! Jag hittar inga kläder eller skor, har inte hunnit tvätta upp allt jag ska ha med mig, har inte hunnit lägga ut alla nyheter i butiken än o.s.v. Tur att affärerna har öppet i två timmar till och att jag inte ska åka förrän om ett dygn... allt brukar ordna sig i slutminuterna ;-).

Jag ska försöka kika in här under kommande vecka, men vill ändå önska alla en fortsatt fin helg och en bra vecka!

Många kramar
Bitte

torsdag 12 maj 2011

Den som väntar på något gott...



I höstas besökte jag en större mässa och kom då i kontakt med en fransktalande belgare. Hans företag sålde så otroligt mycket fint och jag föll pladask... kanske inte för belgaren, men för flera av hans varor ;-). Jag blev så förtjust i en vacker gåspenna i presentförpackning och beställde några sådana av honom.

Tiden gick och jag var helt övertygad om att jag skulle hinna få gåspennorna till företagsstarten, men inga gåspennor dök upp...



I perioder har han också varit mycket svår att få tag på, den här belgaren, så till sist blev jag nästan lite fundersam. Det visade sig dock så småningom att företaget fått sån otrolig respons efter mässan, därav den sporadiska kontakten. Han har haft fullt upp och mer därtill, den gode belgaren :-).

Igår kom äntligen leveransen och jag formligen slet upp paketet! Askarna var precis så fina som jag mindes dem, de har motiv av antika brev och stämplar. Insidan har också ett tryckt motiv av ett mycket gammalt brev.



Förutom gåspennan följer det med en liten burk med bläck, en läsk av trä samt två extra spetsar. Gåspennan (och även asken) är så fin som dekoration, men man kan ju förstås också använda den! Jag köpte en bok om kalligrafi för ett tag sedan, kanske jag ska ta tillfället i akt att försöka lära mig denna konst från grunden? :-)



Det känns så otroligt roligt att jag har fått kontakt med det här företaget, Aunt Molly's är dessutom exklusiv återförsäljare av gåspennorna i Sverige! :-) Jag hoppas på ett givande samarbete med företaget och att jag kan köpa fler av deras fina produkter så småningom.



Jag har mer och mer börjat smyga in svarta detaljer i inredningen, det bryter av mot allt det ljusa på ett fint sätt. Ser ni teaterkikaren längst bak på bilden? När lilla E var här i påsk undrade hon om vi inte borde skruva upp alla teaterkikare jag säljer för att se om man då kunde se ÄNNU BÄTTRE i dem... ;-). Sagt och gjort, jag gjorde det och upptäckte då de allra vackraste stämplar på teaterkikaren i bakgrunden (finns till försäljning i butiken)! Hade inte lilla E föreslagit att vi skulle skruva upp dem, hade jag nog aldrig upptäckt stämplarna. Nu har jag lärt mig att man ska skruva och vrida och vända på saker några extra gånger... :-).



Jag har satt ett introduktionspris på gåspennan som gäller under hela maj månad, den kostar just nu endast 99 kr! Ordinarie pris är 199 kr.

Jag vill ge en bukett med rosor i milda och varma färger till alla er som kikar in här, varsågoda! :-) Tack för fina kommentarer och hälsningar och för att ni finns!

Många kramar
Bitte

tisdag 10 maj 2011

Viktorianska fågelburar


Foto: http://leahherrick.blogspot.com

Hoppas att ni har det bra i värmen! Efter minusgrader och snöfall vände plötsligt vädret i helgen och nu har vi i stället haft högsommarvärme i flera dagar. Inte mig emot... :-). Här är det annars full rulle, det har varit så mycket på sistone så bloggen har verkligen blivit lidande, jag hoppas att ni inte tycker att jag är oförskämd som inte svarat på era kommentarer. Det är bara tiden som inte riktigt vill räcka till just nu. Tack snälla för att ni lämnar så fina avtryck härinne! :-)

Idag tänkte jag visa några bilder av något som jag starkt förknippar med den viktorianska eran - gamla fågelburar, främst snirkliga sådana av trä. Burarna på bilderna är också autentiska viktorianska fågelburar. Tänk om man lyckades få tag på en sådan, men jag vet inte om den övriga familjen skulle uppskatta det så mycket ;-). Dessutom vet jag inte om jag skulle ha plats för den...



http://leahherrick.blogspot.com
Är inte den här helt underbar med sina snirkliga tinnar och torn? Den ser nästan ut som en liten katedral!


http://www.flickr.com
Den här ser verkligen ut som en liten katedral, den får mig att tänka på den vackra katedralen vid Röda torget i Moskva.


http://www.luxurylaunches.com
Tänk att man lade ner sån tid på små detaljer, även på fågelburar! Det är som jag brukar säga allt som oftast - man tillverkade vackrare saker förr i tiden...


http://www.luxurylaunches.com
Den här bilden är från samma fågelbur som på bilden ovan, lägg märke till det vackra räcket!


http://www.hotels.about.com

Den här är gigantisk, men så underbar! Den är så stor så man skulle nästan kunna bo i den själv ;-).

Fågelburar är på något sätt vackrast utan fåglar och en mycket fin inredningsdetalj. Det är roligt att de har blivit så populära! :-) Jag skulle kunna tänka mig att sälja alla möjliga slags fågelburar (helst gamla förstås), men då måste jag nog skaffa en större lokal först. För dagen har jag en enda fågelbur kvar i butiken, den hittar du HÄR.

Nu ska jag börja kika runt till er, ha en fortsatt fin tisdag!

Många kramar
Bitte

lördag 7 maj 2011

Rävar på hjärnan...


Foto: http://www.reseguiden.se

Ja, som rubriken antyder så har jag fått rävar på hjärnan :-). De senaste dagarna har annars bestått av att packa: jag har packat Aunt Molly-paket som jag skickat iväg, och så packat upp en herrans massa paket på H:s lager. De har fått en megasändning igen som måste packas upp fortast möjligt. Jag tänkte häromdagen att jämfört med lärarjobbet är det här ett mycket trivsamt jobb, man hinner tänka och filosofera en hel del medan man packar...

Den här tidpunkten på året är FRUKTANSVÄRT stressig som språklärare, först och främst är det kanske mellan 500-1000 nationella prov som ska rättas och sedan sammanställas, detta ska på något märkligt sätt hinnas med utöver den vanliga undervisningen. Man rättar på kvällar, nätter och helger! Treornas projektarbeten ska läsas igenom och betygsättas, många gånger handlar det om större uppsatser och rapporter som kan liknas vid universitetsarbeten. Treornas betyg ska vara satta i maj, de andra klassernas först i juni, tack och lov. Man gör allt i sin makt för att fånga upp alla elever som tappar orken under slutmånaderna, och pratar, peppar och pushar. Ja, det är otroligt tuffa veckor för alla i skolan så här års. Jag skulle vilja ge den största och varmaste kramen till alla lärare i vårt avlånga land, ni gör ett fantastiskt jobb!

De senaste dagarna har mina tankar också gått till rävhonan med ungar som jag nämnde i ett tidigare inlägg. Varför jag tänkt så mycket på henne, är för att jag sett henne flänga runt flera gånger per dag och hon har antagligen fullt upp med att skaffa mat till ungarna. De var ju rätt stora, nästan som Noomi! Jag kan bara tänka mig hur mycket mat de behöver...

Igår svävade mina tankar ut i något som skulle kunna liknas vid en ny version av Micke och Molle, men den här versionen skulle kanske hellre kallas för Mickan och Mollie ;-). Jag såg framför mig hur vi varje dag skickade iväg Mollie med en korg med mat till lyan, så inte Mickan behövde jaga dag och natt. Efter ett tag blev Mollie såklart vän med alla rävarna och alla tankar på jakt var som bortblåsta för alltid... ja, ni förstår vilken osannolik version det blev... ;-).

Nåja, nog om mina dagdrömmerier! Igår gick H ner mot vattnet och såg då lyan i princip på en gång. Den verkade rätt stor och hade flera in-/utgångar som sig bör. Det bästa var nog utsikten ändå, alla utgångar vette rätt ut mot Ångermanälven så lyan har nog det allra bästa läget av alla som bor däromkring. Hon kan hon, den där Mickan ;-).

Ha en riktigt fin helg!

Många kramar
Bitte

måndag 2 maj 2011

Råkall helg och söta små rävungar



Hoppas att ni hade en fin och solig Valborg! :-) Vi hade en riktigt råkall helg, temperaturen smög ner mot nollstrecket varje dag. Idag har det snöat hela dagen!!! Brr, så jag har frusit i helgen, ni kan tänka er hur kallt det var på H:s lager där det bara har varit underhållsvärme över vintern...

Det gick ändå rätt bra, vi hann med oss som vi skulle och det blev inte så sena kvällar som jag först trodde att det skulle bli.

Vi var hundvakt hela förra veckan och tog hand om en mycket rädd och osäker liten hanhund. Han är jättesnäll, det är inte det, men är osäker till max och skäller och morrar därför åt allt och alla precis hela tiden. Mollie brydde sig inte så mycket, men det gjorde däremot Noomi som därför också blev jätterädd för saker helt i onödan. I fredags när vi skulle gå ut på gården, mötte våra blickar två skärmflygare som avtecknade sig vackert mot himlen. Lillen började tokskälla och hoppa runt som en galning, så Noomi fick panik och satte av efter vägen innan någon hann stoppa henne. H fick till och med köra efter henne med bilen för att hinna ifatt. Noomi sprang och sprang, ända till den skogsväg som leder upp till sommartorpet! Där kunde H stanna bilen och försöka ropa på henne, men hon var inte helt lätt att fånga in då hon var så rädd.



I lördags tog jag med mig hundarna för att köpa fika som vi kunde mumsa på under eftermiddagen och när jag kom fram till affären var där fullt med folk. Lillen blev som tokig och började skälla, till och med på små barn som gick förbi! Det var bara att åka därifrån, jag ville inte riskera att ha tre skällande hundar i bilen när jag kom ut från affären...

Därför bestämde vi oss för att lämna tillbaka honom under lördagen, för sista april kunde bli nog jobbig för Noomi ändå med alla fyrverkerier, utan att ha någon som gör henne ännu räddare hela tiden. Vi kom hem från lagret i rätt bra tid och lite senare på kvällen gick jag och Mollie en kvällspromenad. Det smällde och tjöt i fjärran, men hon brydde sig inte alls vilket kändes skönt.

När vi kom hem från promenaden gick hon och Noomi och lade sig nästan på en gång. De hade precis kommit till ro när värsta kärnvapensprängningen skedde utanför, det dundrade så kraftigt av fyrverkerierna så det till och med skallrade i fönsterrutorna. Mollie och Noomi blev livrädda såklart och flög rätt upp... typiskt, allt gick så bra fram tills dess!!! H började busa med Noomi för att få henne på andra tankar, men Mollie smög runt i hörnen ungefär som om hon sett ett spöke. Jag satt med henne en lång stund vid fönstret, det gick att prata med henne och hon var relativt lugn, men bra var det inte...hmm... skit också!

Otroligt nog somnade de lite senare utan problem och sov sött hela natten. Noomi låg som vanligt på rosenpläden, den är hennes favorit :-).


Foto: www.jagareforbundet.se
Igår tog H med sig hundarna till ängen där segelflygarna håller till, Noomi var jätterädd först men det gick hyfsat bra och hon fick nosa runt lite och hälsa på dem. Efter det skulle vi göra klart det sista och begav oss ännu en gång till lagret. När vi kom fram tänkte jag att jag skulle gå en liten promenad med hundarna innan vi började bära. Vi strosade runt och gick mot en skogsglänta. Plötsligt blev båda väldigt ivriga och började DRA något infernaliskt.
- Det är bara en katt, sa jag till Mollie, men tänkte att vi ju kunde titta lite närmare på katten.

När vi kom fram till skogsgläntan, kom sex små söta rävungar tumlande rakt mot oss... när de var ungefär tjugo meter ifrån, fick de syn på oss och började springa tillbaka. Mollie och Noomi blev eld och lågor och ville förstås springa efter. Jag tänkte att det här blir bara bättre och bättre, nu kommer de att börja vilja jaga räv också, vilket skulle göra H gråhårig över en natt ;-).

Det gick förvånansvärt bra att få Mollie och Noomi med mig, jag försökte verka helt oberörd och gick åt andra hållet med dem. Jag hade gärna stått kvar och tittat på de små lurviga rävungarna en stund, men det bästa var att bara gå därifrån direkt. Dessutom vill man ju inte störa eller skrämma ungarna när de är så små. Undrar vad Mollie tänkte när jag sa att det bara var en katt, dags att köpa nässpray till matte! ;-)

Summa summarum av helgen: Noomi är livrädd för segelflygare och törs knappt gå utanför dörren, Mollie har blivit rädd för fyrverkerier fast hon aldrig varit det innan och jag är jättetrött ;-).

Många kramar
Bitte