fredag 28 januari 2011

Äntligen fredag!



Det är inte klokt hur veckorna försvinner, en efter en. Nyss var det advent, sen blev det snabbt jul och nyår och snart är det februari! Jag begriper det inte... :-). Jag håller på för fullt med mitt fortfarande lite hemliga projekt, men jag tror att jag kan berätta mer om det redan till veckan :-). Det är hur roligt som helst, men oj så mycket det finns att göra! Jag tror nästan att jag måste lägga in en ännu högre växel för att hinna med mig.

Jag var bara tvungen att fånga veckans vackraste soluppgång på bild och den är tagen från övervåningen. Jag zoooomade för att få med så mycket himmel som möjligt på bilden, så det ser ut som att de andra husen ligger nästan vägg i vägg med vårt, men det gör de inte i verkligheten :-).

Igår kväll höll både jag och H på att få hjärtstillestånd. Vi satt framför datorn för H ville visa mig en kniv han kanske ska köpa (ja, vi har ju alla olika intressen ;-), och plötsligt hörde vi Noomi skrika till inifrån vardagsrummet. Hon fortsatte skrika och jämra sig, precis som när hon bröt benet. Vi sprang dit det fortaste vi kunde och där satt vår lilla plutta med benet lyft och hon bara skrek och skrek. Det var dessutom det tidigare brutna benet som hon verkade ha ont i...

Luften kan gå ur en snabbt... vilket den också gjorde för en stund. Vi kände på hennes ben och hon verkade vara lite öm men ändå inte ha ont. Jag tror att Mollie råkade komma till hennes armbåge med tänderna när de skojbråkade som de gör mest hela tiden. Noomi haltade hela kvällen och H fick ont i magen och jag fick akut huvudvärk. Jag har sällan varit med om att man kan få så ont i huvudet på tre sekunder :-). Både H och jag somnade sedan i soffan efter att jag hade tryckt i mig en värktablett och Noomi låg runt min hals som en liten snarkande rävboa. Det var inte så skönt, men jag var så trött så jag orkade inte bry mig :-)

I morse verkade hon i alla fall vara helt som vanligt igen, tack gode gud för det!

Önskar er alla en fin helg!

Många kramar
Beatrice

torsdag 27 januari 2011

Vårkänslor



Hej alla rara!

Tack för att ni tittar in hos mig :-). Solen skiner, det är mildväder och jag har vårkänslor så det sjunger om det... ;-). Energin är på topp och jag känner mig på mitt allra gladaste humör!

Ja, jag tänkte egentligen bara kika in för att önska er en fin torsdag! :-)

Många kramar
Beatrice

tisdag 25 januari 2011

Vår i luften?



Igår förmiddag skrev jag en kommentar hos en bloggvän om att det är långt kvar till vår här i vår mörka nord. När jag lite senare under dagen tog en promenad med mina småtjejer inne i stadskärnan medan H utförde diverse uppdrag, märkte jag att något har hänt de senaste dagarna. För det första sken solen och det droppade från taken. På de större vägarna hade snön smält bort på sina ställen så asfalten syntes! Längs en del husväggar var marken bar och jag såg GRÖNT GRÄS!!!

Jag höll på att slå mig halvt fördärvad, för det var förrädiskt halt på sina ställen och jag tittade på allt annat än på trottoaren framför mig... t.ex. på gräsplättar och liknande ;-).

Det vackra gamla huset på bilden är Biskopsgården som färdigställdes 1895. Jag hade tänkt ta fler bilder av det, men det var lite svårt när jag skulle hålla rätt på Mollie och Noomi samtidigt. Jag får göra det någon dag, det är kanske dags för ett nytt 1800-talshus i huskavalkaden :-).

Ha en fin tisdag!

Många kramar
Bitte

söndag 23 januari 2011

Skön söndag och nya fynd



Jag tänkte att jag skulle visa några av mina (ej prismässiga) fynd från gårdagens skattjakt :-). Det första jag lade beslag på var två vackra örngott med den mest ljuvliga handgjorda spets. Dessutom var det broderat min farfars initialer på dem i en ljust silvergrå ton - G N. Det fanns också två lakan som hörde till (som jag inte köpte) och nu ångrar jag mig lite... men de var väldigt dyra och så hade de gulnat på sina ställen, därför fick de ligga kvar på hyllan. Hmm... :-).

Nästa fynd var ett vackert smyckeskrin i form av ett hjärta, insidan är klädd med röd sammet. Jag har efter många om och men beslutat mig för att lägga ut den i bloggshoppen, då jag redan har flera skrin. Eller kan det någonsin bli för många?



Jag hittade också en roman som jag tänkte köpa på Akademibokhandeln för ett tag sedan, nu fanns den här i absolut nyskick. Vilken tur jag hade! :-) Jag hittade också några ljuvliga dukar med infälld spets, men de ska jag hålla på ett tag.

Jag vet inte om ni också har märkt att det har börjat bli mycket dyrare att handla på loppisar och liknande? För bara ett halvår sedan kunde man hitta lite smått och gott för några tior, nu får man betala några hundralappar och ändå se glad ut. Den loppisen jag besökte har ofta mycket fint, men priserna har stigit så mycket så att många saker blir stående i hyllorna också månad efter månad. Vill de inte sälja sina saker? Jag hittade bland annat en vacker duk som tyvärr var full av fläckar, ni vet såna där fläckar som antagligen inte går att få bort helt. Ändå skulle de ha 250 kr för den! Det tyckte jag var att ta i :-).



Nåja, trots att det sved lite i plånboken igår så är jag ändå jätteglad över mina fynd. Efter skattjakten köpte jag mig en bukett syrenlila tulpaner med eukalyptuskvistar, jag tycker att eukalyptusen doftar så friskt och gott. Jag köpte också nyaste Hem & Antik som jag myste med i soffan igår kväll... en stund...

... för sedan fick jag ett ryck och bytte gardiner i köket! Klockan var nästan halv elva på kvällen och jag strök, tog ner och hängde upp så det stod härliga till. I morse kom jag ihåg varför jag inte brukar ha de där gardinerna i köket, även fast jag tycker så mycket om dem. De är lite för VITA och i vårt kök är det ett rätt kallt ljus så här års, med de här kritvita gardinerna blev det ännu kallare. Så i morse åkte de ner igen och upp i vardagsrummet i stället! Där inne är det i stället ett mycket varmt ljus så jag tror att gardinerna blir bra därinne. Vi får väl se hur länge de hänger kvar... ;-).

Ha en skön söndag!

Många kramar
Beatrice

fredag 21 januari 2011

Med önskan om en fin helg!



Idag är det riktigt tråkigt gråväder ute, TYVÄRR måste jag säga, eftersom det har varit så vackert och soligt de senaste dagarna. Men... det kan ju inte vara sol och blå himmel jämt :-). Har ni några planer för den stundande helgen? Själv ska jag bara ta det lugnt och i morgon tänkte jag besöka en loppis som jag läste om i morse. Jag hoppas på att göra flera fynd, vi får se hur det går!

Tack för att ni följt mig på vår Malaysia-resa! Jag har ju skrivit om den i omgångar, vill ni läsa mer om den kan ni bara kika under etiketten "Malaysia2009". Den sista anhalten på resan blev Kina, men därifrån finns det då inte några sol- och badbilder. Inte en endaste bild med blå himmel på heller, men några bilder med smog har jag, smog så tjock så att man inte kan se igenom den. Dessutom har jag några bilder från Kina med de allra mest aptitretande delikatesser, de kanske jag borde visa någon dag. Ett hett tips: titta inte på dem om ni hade tänkt äta eller fika efteråt... ;-).

Hoppas att ni alla får en lugn och skön helg!

Många kramar
Beatrice

tisdag 18 januari 2011

Linbana och ryska skönheter



En av dagarna på Langkawi bestämde vi oss för att göra en utflykt. Vi hade läst att det skulle finnas en häftig linbana på ön, så efter en härlig frukost på Sun-kafét tog vi en taxi dit. När vi kom fram till linbanestationen, visade det sig att det också fanns en liten charmig "stad" vid foten av berget. Den byggdes upp till filmen "Anna och kungen", men efter filminspelningen inhyser de små husen nu restauranger, butiker o.s.v.

Vi betalade och hoppade in i en "vagn". Den skakade till häftigt i starten, sedan gled den relativt snabbt framåt och uppåt. Gulp! Jag som aldrig har tyckt att jag har höjdskräck... jag ändrade snabbt uppfattning. När H ställde sig upp i vagnen för att kunna fota bättre och vagnen då svängde mer än någonsin, fick jag nästan panik och förbannande mig själv över hur jag kunde vara så urbota dum att hitta på något dylikt.



Det var det här vattenfallet H så gärna ville fota, det heter Telaga Tujuh och man kan promenera upp dit om man vill. Det är "bara" 638 trappsteg att gå, rätt uppför berget, men väl där upp så kan man bada i stora naturliga pooler. Vi såg flera som vandrade upp dit, själv tyckte jag att det verkade vara liiite för jobbigt för att jag skulle vilja prova på det ;-).




Man kan lugnt säga att vi bjöds på en hisnande utsikt och jag försökte njuta av den och inbilla mig att jag såg på TV och inte åkte linbana. Det vände sig i magen på mig både en och flera gånger och jag hade sån hjärtklappning så det gjorde ont i bröstet. H verkade helt oberörd och retade mig till max :-).



Linbanan sträcker sig drygt 700 meter över havet och när vi nästan var längst uppe på toppen, kunde man börja skymta havet på andra sidan ön. Vid klart väder kan man till och med se ända till Thailand!



Det kändes som att färden aldrig tog slut och innan jag ens var uppe började jag att oroa mig för nedfärden. Jag började också tänka på att vi faktiskt har barn och jag blev arg på mig själv för att jag utsatte mig fara. Nåja... den här linbanan var säkert så säker och välbyggd som den kunde bli, men just då kändes den väldigt skranglig och dåligt konstruerad :-).



När vi äntligen var uppe kändes det underbart att få kliva ur vagnen en stund. Vi köpte något att dricka, för det var fruktansvärt varmt den dagen. Svetten bara rann och man kände sig alldeles varm och röd och svullen. Det var skönt att sitta och titta på den gudomligt vackra utsikten, dessutom fläktade det lite emellanåt.



Det kändes nästan som att vara upp bland molnen, men när jag tänker efter så var vi det :-). Några av bergstopparna var ju faktiskt omslutna av moln och dimma. Vi kunde nästan inte se oss mätta på havet och himlen.



Man har också byggt en krökt gångbro mellan bergstopparna, Langkawi Sky Bridge. För att komma ner till den var man först tvungen att gå på en stentrappa som huggits ut direkt ur berget. Man fick vara lite försiktig när man gick där, för trappan var inte helt rak och jämn. Jag snubblade till några gånger, men någon som inte snubblade en endaste gång, var den ryska skönhet som plötsligt dök upp bakom oss.

Vi såg det ryska paret redan när vi anlände till linbanan, mannen var lite äldre, ovanligt lång och kraftigt byggd och kvinnan var ovanligt vacker och mycket mycket ung. Är det inte så det brukar vara? ;-) Jag fantiserade genast ihop att han var en mäktig person i ryska maffian och att han därför kunnat "välja" sig den vackraste kvinnan i hela Ryssland :-).

När vi kom ner till bron ångrade jag genast att jag gått ner dit. För det första insåg jag att jag nu var tvungen att gå uppför alla trappstegen igen i hettan, för det andra så svajade och knakade bron för varje steg vi tog. Den enda som verkade totalt oberörd var den undersköna ryskan. Hon hade inte en endaste liten svettdroppe i pannan, det långa tjocka håret låg perfekt och hon trippade fram i sina stilettklackar som om hon aldrig gjort annat. Jag förstår än i dag inte hur hon kunde se så där sval och oberörd ut i den värmen!



Till sist var det dags att åka ner igen och det var en brant utförslöpa vill jag lova! Det är svårt att få fram djup och höjdskillnader på bild, men det syns lite i alla fall hur brant och högt det var. Hela vägen ner lovade jag mig själv att om jag kom ner helskinnad, skulle jag ALDRIG ALDRIG mer i mitt liv utsätta mig för något sådant igen. Sa hon som i vanliga fall är rätt våghalsig... ;-).

Tack alla rara för era fina kommentarer, nu ska jag börja kika runt till er så smått!

Många kramar
Beatrice

onsdag 12 januari 2011

Iskaffe och transvestiter



Hej alla rara!

Hoppas att ni har det bra och att det slutat snöa hos er! Själv har jag inte mått så bra på sistone, jag har drabbats av yrsel som spökar av och till, så det är lite jobbigt. Därför har jag knappt suttit vid datorn och jag antar att jag har missat jättemycket hos er nu. Men nog om yrsel! Jag tänkte skriva lite mer om Malaysia i stället :-).

Visst är det märkligt att man ena gången så gärna vill äta INHEMSK mat, men andra gånger längtar efter en totalt turistanpassad meny? ;-) När vi bodde på det rosa hotellet fanns det bara inhemsk frukost och den bestod varannan dag av en grå klistrig pudding/gröt med stora svarta korn i (som jag bara inte kunde få ner) och varannan dag av en sorts pannkakor som stektes på ett sätt som gjorde att de såg ut som vackert tårtpapper. Pannkakorna var jättegoda och dessutom vackra, men det var ju den där grötliknande rätten då...

Varannan dag skippade vi därför frukosten då det inte ens fanns bröd eller liknande man kunde äta sig mätt på, och en av morgnarna strosade vi runt och hamnade då på ett litet café. Namnet började på "Sun-" och alla i personalen var transvestiter (!). Cafét var otroligt smakfullt inrett (bilden ovan är från "kundtoaletten"), det var som att plötsligt befinna sig i New York i en av de hippa stadsdelarna och allt på menyn var underbart gott. Personalen var supertrevliga, ja, helt klart de trevligaste människorna vi träffade på Langkawi!

En morgon satt jag på Sun-caféet och blev plötsligt så sugen på iskaffe. Tyvärr fanns det inte på menyn men jag frågade ändå en av servitörerna om de kunde göra en. Inga problem, på någon minut hade bartendern snott ihop det godaste iskaffe jag druckit i hela mitt liv! Det var perfekt på alla sätt, perfekt sötat, lagom starkt o.s.v. Till och med H som egentligen inte tycker om kaffe i någon form (men dricker det ändå ibland) blev så förtjust i iskaffet, så det blev några glas av det om dan... hmm... ;-).

Vi upptäckte sedan att det fanns fler restauranger och caféer i Sun-kedjan, alla mycket smakfullt inredda och med mycket gott på menyn. Jag vet inte om jag kan rekommendera hotellet vi bodde på, men Sun-kedjan kan jag klart rekommendera! :-)

Många kramar
Beatrice

fredag 7 januari 2011

Hotellet...



Hotellet vi bodde på var som sagt ett kapitel för sig - av olika anledningar. Personalen fortsatte att vara otrevliga mot oss de dagar vi bodde där, däremot var de hur trevliga som helst mot de malajer som checkade in, speciellt mot de par där kvinnan var täckt från topp till tå så knappt ögonen syntes... hmm, jag säger ingenting om vad jag tycker om det så har jag ingenting sagt... ;-).

Vi velade fram och tillbaka om vi skulle byta hotell eller inte, snålheten gjorde att mycket talade för att stanna, då vi lagt ut HELA 200 kr per natt i förskott ;-). Om man bortsåg från personalen så fanns det en hel del bra saker med hotellet också. Först och främst så var hela byggnaden urtjusig, hotellet var byggt någon gång under 50-talet och över den pastelliga gräddbakelselika byggnaden vilade en slags svunnen elegans. Vårt hotellrum var stort och välstädat och badrummet var rent och fräscht.



Tyvärr verkade de nuvarande ägarna inte alls ha samma stilkänsla som den som en gång byggde och ritade hotellet, den mesta av inredningen var sliten och förfallen och i matsalen hade man "slaskat" väggarna med en pytongrön färg som formligen skar sig mot den övriga ljusrosa putsen. Vissa saker som jag tror var original fanns kvar, som till exempel vackra gamla kristallkronor i taken. I hotellkorridorerna hade man dock satt upp moderna tavlor som inte alls passade in med det övriga, vilket var synd!

Om jag hade ägt hotellet hade jag försökt fortsätta på 50-talstemat med ljusa pasteller och även försökt framhäva den elegans som säkert en gång fanns! Entrén var nästan det vackraste av allt, den var så otroligt pampig och det var inte alls svårt att föreställa sig att vi var i Hollywood under 50-talet och såg en limousin köra upp framför dörren för att släppa av en underskön och världsberömd skådespelerska. Poolområdet var kanske det bästa ändå, det var jättestort och hade både ringlande vattenrutschbanor och vågmaskin! Barnfamiljer skulle kunna stanna hela dagarna på hotellet, för barnen skulle roa sig där från tidig morgon till sen kväll.



Ja... vi funderade hit och dit men vi hade det ganska bra i solstolarna runt poolen när allt kom omkring, och vi hade en massa bra böcker med oss... :-). Det kändes också lite jobbigt att flytta i den värme som var. Till slut hade vi bestämt oss för att bo kvar de få dagar vi skulle stanna på Langkawi, försöka göra det bästa av situationen och försöka bortse från personalens sätt.

En dag blev jag ändå riktigt sur på den elakaste personen i receptionen och frågade om han var less på livet eller nåt. Han förstod inte vad jag menade, och då var jag tvungen att fortsätta säga att jag tyckte fruktansvärt synd om honom som hade ett jobb och tjänade pengar, speciellt då det finns så många andra människor i Malaysia som har det svårt. Jag lovade också att jag aldrig mer skulle återvända till deras hotell och hoppades att det skulle få honom på lite bättre humör. Han tittade bara konstigt på mig med sina elaka ögon, men de andra i receptionen blev högröda i ansiktet och blev också mycket snällare mot oss efter det :-).

To be continued....

Många kramar
Beatrice

onsdag 5 januari 2011

Årets första inlägg - Langkawi



Tusen tack för alla fina hälsningar! Ni är då för goa ni.... :-).

Det har varit segt att komma igång efter jul och nyår, men idag tänkte jag att det är en bra dag för att göra årets första inlägg. Bättre sent än aldrig ;-). Eftersom vintern vägrar släppa sitt grepp om oss och då det SNÖAT rejält de senaste dagarna och jag blir trött bara av att se ut på eländet, tänkte jag att vi behöver några sol- och badbilder.

Bilderna är från vår resa till Malaysia 2009 och jag tror inte att jag har visat bilderna från Langkawi för er. H och jag backpackade oss runt i Asien under några veckor och efter en mindre angenäm tripp till Borneo flög vi vidare till underbara Bali och stannade där ett bra tag. När vi till slut började känna oss som en del av hotellinredningen, bestämde vi oss för att flyga vidare.



Vi flög till Kuala Lumpur eftersom vi ändå måste dit för att ta oss hem igen, men vi hade några dagar tillgodo innan det var dags för hemresan och kikade in på Air Asias hemsida för att se vad de hade att erbjuda. Folk trodde nog inte att vi var riktigt kloka när vi satt där på internetkafét och fnissade ljudligt, för att sedan börja tokskratta. Ja, när det kostar 95 kr per person att flyga till Langkawi kan man inte annat än skratta. Priserna är verkligen SKRATTRETANDE låga :-).

Det var inget att fundera på, vi flög till Langkawi på stört! Vi hade bokat hotell också och tog en taxi från flygplatsen för att komma till hotellet så snabbt som möjligt. Det var när vi anlände till hotellet som allt blev lite jobbigt...

Det var otroligt varmt den dagen, det rann floder om oss och det kändes underbart att få komma in i en svalkande hotellfoajé. Tyvärr kändes det inte lika underbart efter att vi pratat en kort stund med personalen i receptionen. Jag tror nästan att de var de mest otrevliga människor jag någonsin mött! Det första som hände var att vi inte fick checka in, eftersom man tydligen gjorde det kl. 15.00 och inte en sekund tidigare. Klockan var bara 10-11 på förmiddagen och vi frågade om vi verkligen behövde vänta så länge på ett rum, eftersom vi nästan var de enda som bodde på hotellet.



Det andra som hände var att personalen krävde en bokningsbekräftelse, men då det inte fanns en skrivare på internetkaféet i KL kunde vi aldrig skriva ut en sådan. Det brukar alltid räcka med att uppge bokningsnummer, de har ju dessutom alla uppgifter hos sig. Vi frågade om vi inte kunde få skriva ut bekräftelsen hos dem, men se det gick inte. Vi blev hänvisade till ett internetkafé som låg 15 minuter bort, men ifrågasatte då varför vi måste gå så långt i hettan när det fanns en dator och skrivare i receptionen??? Det var enbart för att vara så vrånga mot oss som möjligt, och personalen bara hånflinade när vi gav oss av...

Efter en mycket svettig promenad visade det sig att internetkafét var igenbommat. Jag höll på att bryta ihop, men vi slog våra kloka huvuden ihop och bestämde oss för att leta efter ett nytt hotell i stället. Vi gick från hotell till hotell, men det var fullbokat överallt. Däremot hittade vi ett litet mysigt hotell som visserligen inte hade några lediga rum, men när vi förklarat vår belägenhet så hjälpte de oss att skriva ut bokningsbekräftelsen! De var så himla trevliga och jag hade gärna stannat där om det funnits några lediga rum.



För att göra en megalång berättelse lite kortare, fick vi checka in till slut i och med att vi hade en bokningsbekräftelse att slänga fram. Personalen såg ut att skämmas lite när jag berättade att vi fick skriva ut bokningsbekräftelsen på grannhotellet ;-). De skulle de bara ha, för de fortsatte med sitt otrevliga sätt mot oss. Vi bodde kvar bara på grund av ren snålhet ;-).

Stranden var i alla fall en positiv upplevelse, den var lååång och väldigt fin. Jag provade att bada några gånger, men vattnet var så grumligt och det fanns rester av maneter så det småstacks överallt på kroppen när man badade. Det tycker jag känns obehagligt, speciellt att inte kunna se vad som finns i vattnet. En eftermiddag tillbringade vi en lång stund med att försöka rädda en sjöstjärna som hade spolats iland. Jag trodde först att den var död, men när jag petade på den lite försiktigt började den röra sig. Vi gick långt ut i vattnet med den och släppte ner den, men efter en stund så hade den flutit iland igen. Ja, det gick inte så bra men vi gav inte upp! :-) Förutom vår lilla räddningsaktion satt vi mest i värmen och solskenet och bara insöp hur vackert himmel möter hav...

To be continued...

Många kramar
Beatrice