torsdag 3 november 2011

Scottish Fudge och vackra brevpressar


En del människor har sån otrolig energi så det bara spritter och sprudlar om dem och man kan känna deras energi på långt håll. Den här energin smittar, vid ett möte med dem känner man sig själv glad och upprymd och den känslan sitter i långt efteråt. Jag träffade en sån person på Formex-mässan, hon heter Anne och driver företaget Annie D:s Scottish Confectionary. Det gick inte att missta sig på vilket land Anne kommer i från, den skotska dialekten var omisskännlig men hon var också så snyggt klädd i helsvart och med röd skotskrutig kjol som bröt av det hela.

Anne's skotska fudge var gudomligt god och jag smakade nog av ALLA sorterna... ;-). Anne flyttade till Sverige för några år sedan och för att hålla sin barndoms minnen av nära och kära levande, tog hon upp mormoderns tradition att göra hemlagad fudge. Det är också mormoderns recept hon fortfarande använder sig av! Anne berättade om hur hon som liten flicka ofta SPRANG hem från skolan till sin mormor, för hon visste att det med all sannolikhet fanns en form med nygjord, fortfarande ljummen, fudge på bordet... :-).

Foto: Annie D:s Scottish Confectionary

Skotsk fudge kallas i Skottland för tablet (uttalas taiblet) och jag lovar att den riktigt smälter i munnen. Den skiljer sig från "vanlig" fudge på det sättet att den har en hårdare och lite mer grynig konsistens samt en uttalad smörsmak, vanlig fudge är mycket mjukare. Tablet omnämndes för första gången i ”The Household Book of Lady Griselle Baillie” i början av 1700-talet, så den har alltså tillverkats i många hundra år. Man serverar ofta tablet till kaffet efter maten, även på de allra finaste restauranger i Skottland. Originalsmaken är vanilj, men Anne gör fudgen i flera olika smaker.

Anne gör sin skotska fudge med mycket kärlek och i en garanterat nötfri atmosfär. Det finns såklart heller inga konserveringsmedel och liknande i den! Hon smaksätter den med bland annat skotsk whisky och hon börjar bli ett känt namn i whisky-kretsar runt om i Sverige, då hon ofta syns på whisky-mässor och annat. Ifjol var hon med vid Nobel Nightcap, alltså efterfesten till Nobelfesten. Det är inte dåligt att få vara med där! :-)

När jag smakade alla sorterna på Formex blev jag riktigt förtjust i dem med whisky-smak, fudgen har en rätt mild smak av whisky, men tillräcklig för att man skulle kunna känna skillnad på Maccallan , Ardbeg, Bowmore och så vidare. Vet ni vilken smak som blev min favorit? :-) Något otippat var det citronsmaken som jag föll för, den var så fräsch på något sätt! Fudgen finns nu också hos Aunt Molly's, du hittar den HÄR. Jag köpte inte så många påsar av varje sort till att börja med, men det ångrar jag lite nu för de har redan börjat gå åt!

Några serveringstips från Anne är att när man till exempel gör smulpaj, smula fudge över pajen och låta den smälta ner över smuldegen i ugnen. Det är också gott att smula den över glass, eller såklart att äta den på traditionellt vis tillsammans med en god kopp kaffe eller ett glas skotsk whisky.


En annan person som det riktigt spritter om och som till och med lyckas med konststycket att sprida energi genom sin blogg, är fina Mia med bloggen Rummet för välbefinnande. Mia verkar känna en sån stark glädje, det genomsyrar allt hon gör och glädjen sprider sig som ringar på vattnet. Jag fick alldeles nyligen hem en leverans från henne med ljuvliga brevpressar och lite annat smått och gott.

Jag tycker mycket om att de är handgjorda (dessutom av någon jag känner) och inte massproducerade i en maskin i ett land långt borta. Jag har ju sålt några av hennes brevpressar tidigare också, men har köpt hem fler motiv den här gången, och varje motiv finns bara i några få exemplar. Brevpressarna med motiv av gamla kartor finns förstås bara i ett enda exemplar av varje och du finner alla brevpressarna HÄR.


Jag hade en härlig stund när jag fotograferade brevpressarna, för de fångade solljuset och spred det sedan vidare i rummet på samma sätt som prismor gör. Det var som att brevpressarna fylldes av små ljusbubblor som sedan poppade omkring. Jag kom på att man kanske egentligen borde ha dem i ett fönster, i alla fall någonstans där solen når dem så de kan sprida ljuset och "solenergin" vidare :-).

Glas är ett underbart material, har ni sett filmen Glasblåsarens barn med Stellan Skarsgård och Pernilla August? Man kan se filmen enbart för alla vackra foton av glas i olika former och hur de vackert återspeglar ljuset.

Ha en riktigt fin torsdag, i nästa inlägg ska Noomi få berätta om vad som hänt den senaste tiden ;-).

Många kramar
Bitte

6 kommentarer:

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Först vill jag säga tack för din snälla kommentar, sånt värmer.
Och vilket godis du frestar med, det här är ju godis de lux. Fudge som är så gott, och den här slår säkert alla jag smakat. Så roligt att du säljer Mias brevpressar, jag har ju glädjen och ha sett dom live hemma hos henne. Det är ett riktigt äventyr och hälsa på Mia.
Ha det gott
Varm kram
AnnaMaria

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Oboy, fick se Amos hare och det sa klick. Vilken liten sötnos, otroligt vilka fina och lite annorlunda saker du hittar. Såg också att Drömhem hade med av dina julkulor i ett visnings-reportage, grattis.
Kramar
AnnaMaria

Gilla sa...

Så smarrigt det verkar med de där fudgen. Jag tror faktiskt inte att jag har smakat något sånt förut. Det beror kanske på att vi inte köper så mycket godis.

Brevpressarna var ju alldeles förtjusande också. Vilken fin idé!

Sv: Jag försöker leva som jag lär. Men det är svårt ibland.

Jag kan inte svära på att jag har rätt när det gäller datorn. Men jag hörde nåt sånt för bara nån vecka sen. Jag är ju glömsk, så jag kommer inte ihåg var jag hörde det. Sånt är det att bli gammal.

Ja, nu är torsdagen snart slut, så om jag får önska dej nåt, så blir det att du får en trevlig fredag. Nu var jag väl ute i god tid i alla fall? ;-D
Kram/Gilla

rosenälvorna sa...

Hej, underbara bilder på brevpressarna och så gör du mig ju sugen på fudge, inte bra ;) Och sist men inte minst, så längtar jag så tillbaka till det underbart vackra Skottland. Trevlig helg!Christina

Helen sa...

Mums filibabba!! Det var inte bra att läsa om den goda fudgen nu när jag är på väg i säng...Vilket bra tips att man kan använda den på t.ex smulpajen.
Hihi, jag skrattade gott åt din lilla C som förvandlades till en liten vampyr "på riktigt". Ja, dessa ungar, så många roligheter de hade, och har, för sig.

Och va' skoj att du är min look-a-like, och som jag skrev i svaret i min blogg, så kanske vi har någon gammal gemensam förfader, vem vet?

Kram!

idémakeriet sa...

Vilken rolig historien, din som som vampyr, ler.
Jag sitter här nästan med vatten i munnen, som du beskriver det är hennes fudge omotståndligt.
Många kramar Gerda