onsdag 16 november 2011

Fallande sockerpaket och andra konstigheter


Jag får jaga nästan varje dag nu och det är SUPEJKUL! Mollie måste alltid vila sig, så då får jag följa med i stället. Jag springer hit och dit genom hela skogen och jag hittar nästan alltid platserna där hararna har suttit och vilat sig, men sen hittar jag inte hararna. Det är supersvårt! Ibland brukar jag klättra upp på stora stenar för att se lite bättre, men husse säger att jag måste sluta med såna där konstigheter. Tror han, ja! Han håller själv på med konstigheter, häromdan när jag sprang förbi honom i skogen låg han och sov i mossan. Jag trodde inte mina ögon... han är som ett DJUR som lägger sig och sover precis var som helst! Han tittade inte ens efter mig i telefonen.

När vi kom hem höll matte på att göra chokladbollar för hon var så godissugen sa hon. Jag ÄLSKAR chokladbollar, fast jag får aldrig smaka av dem. Ibland får jag smaka lite röra innan matte har hällt i kakao och den är supergod. Jag gick omkring där i köket medan jag undrade om jag skulle få smaka lite och gick bort till skafferiet, för dörren stod öppen. Rätt som det var ramlade det ner ett paket bitsocker i huvudet på mig! Mollie blev livrädd och sprang in i vardagsrummet, jag kände mig alldeles konstig och fick lov att lägga mig ner på golvet...

Matte blev superorolig för att jag kanske hade fått en hjärnskakning. Hon sa att hon håller på att bli tokig över att det alltid händer nåt så fort jag kommer in i ett rum! Sen sa hon att Mollie aldrig får sockerpaket i huvudet. Det är väl inte mitt fel att det bara ramlar ner saker på mig? Det gjorde SUPERONT i huvudet och matte bar mig till soffan så att jag kunde ligga och vila mig där. Hon sa att det var tur att det inte var ett strösockerpaket som ramlade ner på mig, för då hade jag nog blivit mosad och hon älskar inte mosade bäbisar. Sedan stoppade hon om mig och sjöng pluttvisor för mig och strök mig i pannan tills jag somnade.


På eftermiddagen hämtade husse hunden vi skulle vara hundvakt till, jag älskar att vara hundvakt! Direkt de kom innanför dörren kände jag hur stor och tuff jag har blivit, så jag sprang fram och brottade ner hunden på hallmattan. Han såg alldeles förvånad ut och då brottade jag ner honom igen! Hunden pep och försökte springa undan, men jag sprang efter jag och så brottade jag ner honom. Husse och matte tokskrattade, sen sprang hunden rätt in i sin bilbur som stod i hallen. Han såg livrädd ut och jag satt och tittade på honom genom gallret. Det var inte synd om honom, för han var alltid SUPERDUM mot mig när jag var liten och inte kunde försvara mig. En gång bet han mig flera gånger i ansiktet och i benen så att jag började blöda, och matte blev ROSENRASANDE på honom och Mollie bet honom jättehårt, men han sa ändå inte förlåt till mig.

Lite senare kom hunden ut ur buren och började leka lite med våra leksaker. Plötsligt tog han min pipgrej som ser ut som en donut och började pipa med den. Det var ju MIN pipgrej! Jag försökte ta tillbaka den flera gånger, men han bara morrade och såg superarg ut. Då sprang jag till matte för att hon skulle hjälpa mig, men hon sa att jag fick ta tillbaka den själv. Jag gick fram till hunden och sa att om han inte gav mig pipgrejen, skulle jag hämta Mollie och då kanske hon skulle bita skallen av honom!

Mollie låg och sov i en fåtölj och vaknade när jag kom springande och buffade på henne. Hon förstod direkt vad det var frågan om och hoppade ner från fåtöljen och började sakta gå mot hunden. Mollie såg ut som ett ROVDJUR och det var så himla spännande så att jag nästan darrade när jag gick efter henne. Hon ställde sig framför hunden och bara stirrade på honom. Han såg lite osäker ut och viftade på svansen lite försiktigt. Då satte hon sig ner och fortsatte bara att stirra på honom. Hunden kröp ihop mer och mer, till slut lade han ner pipgrejen på golvet och då tog Mollie upp den och gav den till mig. Jag tittade surt på honom, sen fnös jag och gick efter Mollie in i vardagsrummet. Så där går det när man är dum mot mig!

Hälsningar
Noomi

9 kommentarer:

Helen sa...

Hej Noomi!!
Du håller på vara en riktigt stor och duktig tjej!! Du jagar harar och brottar ner hanhundar, ja, du är en tuffing!! Men en liten olycksfågel, är du allt fortfarande...stackars dig som fick sockerpaketet i huvudet. Och vad bra att ha Mollie som storasyster, så hon kan hjälpa dig när det behövs.
Puss på nosen till dig!

STENLYCKA sa...

Men Noomi då ...ett sockerpaket, så synd om dig. Skönt att ha någon som pysslar om dig.
Vilken duktig hundvakt du är, det känns väl skönt att sätta den dumma hunden på plats och visa vem som bestämmer i huset.
Ha det nu så kul.
Klapp och kram
Raina

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Du vet väl att bokbranchen ligger öppen för dig, matte alltså. Skriv en barnbok och jag lovar det blir succé! Jippie tänker jag när jag ser en av hundarna, nu blir det kul. För vem får sockerpaket i skallen, har en husse som sover i mossan eller en storasyster som fixar tillbaka leksaker...ingen.
Nästa inlägg ska jag visa almanackan också, jag är ju inte infödd Karlstadbo så det tog ett tag innan jag fattade vilket hus bokhandeln på omslaget låg i. Då visade det sig att på 70-talet fick dom fnatt och rev många gamla fina hus, vilket dom får faen för nu. Så tyvärr var huset borta, då är det extra roligt och ha almanackan.
Varm kram och nospussar
AnnaMaria

Lisa-Maja sa...

Hej!:)
Vilken underbar berättelse!!! Jag håller helt med AnnaMaria...Du vet väl att bokbranchen ligger öppen...det skulle bli supersuccé!

En underbar bild på en sovande Noomi. Skönt att bli ompysslad av matte, för vem vet vad som kan hända när man får sockerpaket i huvudet...det kan ju gå riktigt illa.

Ha det så gott!
kram lisamaja

Hem Ljufva Hem sa...

Haha en sån underbar historia och en sån underbar bild på sovande vovve...
Ha en fin helg.Min långledighet är nu slut,jobbar nu 3 nätter i rad...
Kramiz.

Vitt hus med svarta knutar sa...

Naaaaw, jag har tårar i ögonen både av skratt och för att jag blir så rörd...vilka goa hundar=) När jag hade min Beagle satt han ibland ute på en låååång löplina. Där hade han sina leksaker, goa (slemmiga) tuggben och sånt. En dag kom grannens hund, hon hade smitit över vägen ve och fasa. Hon gick raka vägen fram och snodde ett tuggben och så gick hon hem till sig. Min hund stod och skällde för han tyckte ju att det där var inte snällt och inte kunde han springa efter...En liten stund senare kom grannhunden tillbaka. Hon bar på något i munnen, gick fram till min hund, lade ner någonting på marken, sen gick hon hem igen. Jag som studerat hela händelsen genom fönstret, gick ut för att se vad det var och på marken låg just en pipdonut. Bytt bytt...

Önskar dig en skön fredag och en lååång skön helg!
Kram,
Regina

Nyanser av vitt sa...

Så söt berättelse Noomi. Hälsa matte och ha en mysig helg.
Kram Agneta

rosenälvorna sa...

Haha, vilken underbart kulig berättelse, vilka vovsingar:D Läser gärna mer om dem:)
I dag har jag handlat av dig och ÅH!! vad jag ser fram emot halsbandet, som jag ska få i julklapp av mig själv, så vackert :) Christina

millandante sa...

Du berättar på det finaste och roligaste vis Noomi!!!!

KRAM till dig du söta och din matte:)