torsdag 11 augusti 2011

Lifvets Poesie


I våras hittade jag en liten bok, med lila sammetsklädda och en aning dammiga pärmar. Mitt på framsidan stod det "Poesie", vackert och snirkligt skrivet. Texten hade varit limmad på pärmen men hade nu lossnat och flyttat sig en aning. Boken väckte förstås min nyfikenhet och jag var bara tvungen att kika i den...

Det visade sig vara en slags minnesbok från 1897, där ägarinnans nära vänner och släktingar skrivit ned egna och andras visdomsord, små anekdoter och hälsningar och lyckönskningar på livets väg. Vilken skatt! :-) Dessutom hade många av "diktarna" verkligen ordets gåva och mina tankar fladdrade iväg...


Ägarinnan verkar ha fått boken på julafton 1897, väldigt många av dikterna och hälsningarna är skrivna 1897 och 1898. Det är så roligt att läsa svenska som är skriven före stavningsreformen 1906, för det är många "lifvets", "hvilka", "deraf" och så vidare :-). Jag tycker att svenska språket var lite tjusigare för hundra år sedan, men visst hör förändringar och förenklingar till livets gång.


Anni skrev:
"Att älska och att älskad bli, det är lifvets poesi". Så sant! :-)

Ellen skrev:
"Skänk din kärlek åt en. Wänskap åt få! War vänlig mot alla!" Samma Ellen skrev vid ett annat tillfälle:
"Mötas och skiljas är lifvets gång. Skiljas och mötas är hoppets sång."

Vännen Hulda skrev så vackert: "
"Hvad är bättre än att gifva
och få ingenting tillbaka,
Fordra ingenting och kunna
leende allting försaka,
Rätt beså den lilla täppan
som man fick sig anförtrodd,
Och i ödmjukhet förbida,
att ett enda korn ger grodd."


Vännen Signe både ritade och diktade:
"Förutan ljusets milda strålar
Ej blomman utur jorden går
Om ljuset blommans kind ej målar
Hon evigt blek & färglös står"

Blomman i dikten kan vara en metafor för så mycket, jag tycker att det är tänkvärda rader! :-) Vi behöver alla kärlek, vi behöver bli sedda och bekräftade, framför allt behöver barn och unga människor den uppmärksamheten för att en dag kunna blomma i all sin prakt.


Längst bak i boken har ägarinnans mamma skrivit så vackert om hur man när man är ung kan bli uppslukad av kärlek, livet känns som en evig vår. Mamman menar dock att kärleken är djupast och trognast när detta "rus" har lagt sig. En mammas kloka ord på vägen! :-)

Vad otroligt fint att ha en sån dikt kvar efter sin mamma, när jag läste i boken funderade jag på hur ägarinnans efterlevande släktingar kunde göra sig av med boken? Nu kan det ju vara så att hon aldrig fick några barn och barnbarn, men fick hon det kan jag inte förstå att de inte ville ha kvar den...

Jag håller fortfarande på och läser i den, det är rätt många dikter som är svårlästa på grund av handstilen, men så vackert man skrev förr i tiden! Det finns också många låååånga dikter, jag har bara återgett några av de kortaste. Det här är en bok som jag först hade tänkt sälja vidare, men som blev kvar hemma hos mig. Vi får väl se om den i framtiden hamnar hos Aunt Molly's, just nu verkar det inte allför troligt :-).

Ha en fin torsdag!

Många kramar
Bitte

2 kommentarer:

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Vilken häftig header, som och komma rakt in i en sagovärld. Och så vacker bok, både själva boken och dess innehåll var vackert. Jag tittar jätteförsiktigt i min gamla almanacka jag fick av dig, är jätteglad för den.
Kramar
AnnaMaria

Hem Ljufva Hem sa...

Åh ett sånt härligt kåseri och vilken skatt du har hemma Bitte.
Jag älskar språkformuleringen som var förr och det är just därför min blogg heter Hem Ljufva Hem.
Det är ngt speciellt med hur dessa ord skrevs från förr,för att inte tala om handstilen.
Underbart!!!
Idag har jag hittat lite roliga saker på loppis...visar dom på bloggen inom kort.
Många kramar Kicki