måndag 15 augusti 2011

Flyttfåglar

Foto: http://www.bilder.alltinggratis.se
Förra veckan fick sonen C ett mycket efterlängtat besked: han kom in på den utbildning han sökt på Gotland! Åh, så glad han blev och jag med, såklart :-). Han sökte en ganska smal grafisk utbildning och hamnade först på reservplats. Jag tänkte att det kanske var bäst att ställa in sig på att det inte skulle bli en flytt i slutet av augusti, då jag antog att man nog vill gå den där utbildningen om man sökt och väl kommit in. Det är en mening med allt, heter det ju.

Jag hade precis ställt in mig på att C skulle bli kvar hemmavid i höst och tyckte att det kändes så mysigt. Han har knappt varit hemma i sommar känns det som (och inte jag heller ;-), så det skulle bli så härligt att få rå om honom lite... så det kan gå :-). Nu tänker jag att det kanske var meningen att han skulle komma in i höst ändå, för allt gick så otroligt snabbt och smidigt när det väl var bestämt. Han kom in på utbildningen ena dagen, hade en lägenhet klar den andra!

Men... visst är det med tudelade känslor jag hjälper honom att packa... barndomstiden gick alldeles för fort! Jag börjar nästan att gråta bara jag skriver om att han ska flytta, ändå är jag så glad att min fina C får möjlighet att följa sitt hjärtas väg... jag försöker tänka att Visby inte är så jättelångt bort...

Mina föräldrar håller också på att flytta, de har kört flyttlass hela sommaren och skulle verkligen behöva ta det lite lugnare nu. Jag har bara flängt runt hela sommaren så jag har inte hunnit hjälpa dem så mycket med flytten som jag hade önskat, men de har haft hjälp, som tur är. När jag var där i morse var det också med blandade känslor jag gick på den välkända lilla vägen ner till vattnet. Jag antar att jag blev lite sentimental... vi har tillbringat all ledig tid där sedan jag var liten (huset de bott i var tidigare vår sommarstuga, innan det blev ett permanentboende) och jag har så många minnen därifrån. Jag insåg med ens att det här kanske var en av de allra sista gångerna jag gick ner till vattnet...

Det är både med spänning och saknad man vänder blad och påbörjar ett nytt kapitel.

Många kramar
Bitte

5 kommentarer:

Vitt hus med svarta knutar sa...

Barndomstiden med mina barn har varit den lyckligaste tiden i mitt liv och när jag blir påmind om den genom saker som packats undan, leksaker eller något av barnens favoritplagg som jag inte haft hjärta att slänga, då kommer sentimentaliteten fram...tiden gick så fort. Det var ju fullt upp med tre egna barn + alla dagbarn. Sen kom nummer fyra som också snart är flygfärdig...mina föräldrar flyttade från mitt barndomshem...allt följer livets schema...vi vet ju att allt detta kommer att ske under livet...ändå känns det sentimentalt att vända blad precis som du säger...

Men framför allt är man så glad över att det går bra för barnen när de står på egna ben och såå roligt att din C kom in på den utbildning han önskat!!!

Kramar,
Regina

Allis sa...

Visst är det trevligt med förändringar men samtidigt så är det väldigt vemodigt när man inser att något är definitivt över för alltid och man ska vara snäll mot sig själv och låta det ta sin tid att vänja sig vid det nya också.
Jag tror C kommer att få det bra i Visby och att han klarar detta bra - kan ju inte bli annorlunda med en så underbar mor ;))
Var rädd om dig!
Kram Allis

Viola sa...

Livet har sina faser...känner igen mig i dina tankar, vet hur det var när min yngsta flyttade till Oslo förra sommarnen..kändes både roligt och vemodigt..det är svårt att inse att sönerna är vuxna män..kändes somm det var igår.. när vi hade sommarlov och var i vattenhålet hela somrarna, ibland kan jag sakna den tiden när dom var små och man fick rå om dom..

Men nu har jag ju en ny liten krabat att ödsla kärlek på..har får årskilliga pussar varje dag :)

KRAM

Hem Ljufva Hem sa...

Lilla vännen.Förstår att det är med blandade känslor du känner allt detta nu,både glädje och sorg för din son.Har ju inga barn själv men förstår att det måste kännas konstigt när dom börjar frigöra sig.
Och sen flyttar dina föräldrar oxå,mkt på en gång...hmmm.
Hoppas det går bra för dig nu och att det inte kommer att kännas alltför tungt i hjärtat på dig...
Kramiz Kicki

helle sa...

Hvor jeg kender følelsen, min søn starter på universitetet i den anden ende af landet og jeg prøver også på at lade være med at græde!!

Din butik er såå fin, lige efter mit hjerte!

Kram Helle