torsdag 18 augusti 2011

Dagens nyheter


Ikväll tog Mollie, Noomi och jag en långpromenad. Solen sken fortfarande, luften var ljummen och kvällssolen gav allting en intensiv, nästan overklig grön färg. Jag insåg att hösten inte riktigt är här ännu, än lever sommaren, ännu doftar sommarblommorna... :-).

Idag åkte H till Island, så tidigt i morse körde han för att hämta upp fiskekompisen. De skulle vara tillbaka för att hämta mig strax före sju (eftersom jag skulle skjutsa dem till tåget), men ingen dök upp så jag provade att ringa H, utan svar. Jag provade att ringa igen tio över sju, men fortfarande fick jag inget svar. Märkligt! När klockan var tjugo över sju började jag allvarligt fundera på om det hänt något? Mycket riktigt, det hade det! När klockan började närma sig halv åtta, kom H plötsligt springande över gården och ute på vägen såg jag att fiskekompisen väntade i sin bil. Skulle inte vi hämta honom?


Det visade sig att när H och fiskekompisen hade packat in allt i bilen och skulle fara tillbaka till stan för att hämta mig (fiskekompisen bor rätt långt ut på ön), låste sig bilen helt av sig själv! Inne i bilen fanns all packning, Mollie och Noomi, mobiltelefonerna och BILNYCKELN! De hade försökt allt och hade till och med funderat på att slå sönder en ruta för att ta sig in. Efter en stunds funderande körde de i ilfart in för att hämta reservnyckeln och det var i samband med det som H kom springande över gården :-). Kompisen körde som en galning tillbaka ut på ön, vi hoppade in i den fullpackade bilen och körde sedan till Sundsvall.

Redan innan vi lämnade stan stod det klart att de skulle missa tåget, men de satsade på att hinna med nästa tåg. Det blev en bilresa till i rekordfart, men allting ordnade sig till sist. Puh! :-) Visst är det typiskt att något sånt måste hända just när man har ett flyg att passa 50 mil bort? Efter det här får jag vara noga med att alltid ta med mig nyckeln ur bilen, även om jag bara stannar till snabbt för att ta med mig posten eller liknande!


Resten av dagen blev en känslomässig berg- och dalbana, då sonen och jag packade ihop hans saker. Det var som att jag ville hålla varje sak en extra stund, för hela tiden fick jag minnesbilder som var kopplade till det vi packade ner. Först packade vi allt han ville ha med sig från sitt rum, sedan gick vi igenom alla kläder, efter det gick jag igenom alla köksskåp för att hitta saker han kan behöva, därefter letade vi fram fina sängkläder, handdukar, gardiner o.s.v.

Jag tror att han också tyckte det blev jobbigt till slut, för till sist gick han bara in i ett annat rum och satte sig vid datorn i stället utan att säga ett ord. Jag fortsatte att packa och det kändes rätt OK, men när han en stund senare gav mig sina husnycklar som han hade häktat loss från nyckelknippan, kändes det väldigt väldigt jobbigt... han ska ju inte flytta riktigt än, och han kan väl behöva nycklarna när han kommer hem?


Nu har det blivit alltför deppiga tongångar i de senaste inläggen, så för att försöka muntra upp mig själv (och er) håller jag på att göra färdigt ett av priserna i sensommartävlingen/utlottningen som jag nämnde förra helgen. I nästa inlägg berättar jag mer om utlottningen! :-)

Många kramar
Bitte

7 kommentarer:

Hem Ljufva Hem sa...

Fyttirackarn jag känner din sorg i hjärtat ända hit.Vad tungt...
Och ett sånt scenario på morgonkvisten när man har ett plan att passa...hua...Mardröm...
Hoppas inte det blir alltför tungt nu för dig när sonen försvinner...
Ha fina dagar framöver...
Kram Kicki

Vitt hus med svarta knutar sa...

Det var en händelserik dag med känslomässig berg-och-dalbana, oro för att något hänt, stress, vemod, sorg när nycklarna lämnades över då blir det så definitivt på något sätt och så kanske lite lycka över att sommaren ännu ej är slut. Vissa dagar är bara så, det är precis som om man behöver ruskas om...

Det ska bli spännande med din utlottning! Önskar dig en fin dag!

Kram,
Regina

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Precis så lömsk är vår bil också, har hänt mig en gång men jag hade nära hem. Vilken pärs och veta att tåg och flyg väntar, tur att dom hann. Och så roligt och åka och fiska, det skulle jag vilja göra också. Jag vet också precis hur du känner dig när sonen flyttar, ett litet svart hål i hjärt-trakten. Men det blir bättre, tänk så roligt när han kommer hem och fikar och äter middag. Såklart att han ska ha nyckeln kvar, sätt tillbaka den på knippan. Tomt kommer det bli och en tår trillar nog, men det kommer bli jättebra.
Ha nu en bra helg, stor kram till dig goa bloggvän.
AnnaMaria
Ps, just nu sitter en liten mus och gungar inne i buren....

Rummet för välbefinnande sa...

Bitte, det är inte lätt när man ska klippa banden...
Så spännande med utbildningen, men samtidigt så vemodigt. Ja, ibland vill man bara pausa lite grand.

Det är mycket äventyr för dig nu min vän. Skickar dig en stor, varm kram för det känns som du behöver det nu. Stanna upp lite grand och ta dig en stund och tänk tillbaka på hur fantastiskt du lyckas med din dröm. Glädjen du kände när du öppnade web-shopen, lyckan och pirret när du hittar riktiga skatter på loppisar - och sedan sparar du den känslan i kroppen. Glöm inte bort att fylla på den glädjen och kom ihåg att vara stolt över dig själv för att du genomfört allt detta. Tänk på all glädje det ger oss andra också. Lite av den känslan vill jag att du ska få "smaka på" själv också.

Ha en riktigt fin helg.
Kram Mia

Bea sa...

Hej!
Oj, det var en liten rysare att läsa och skönt att det slutade gott i alla fall!
Lite ledsamt när barnen skall iväg till studieorter eller flytta iväg hemifrån, det är mycket känslosamt och man får lov att ha lite fingertoppskänsla och inte gå ut för hårt i processen. Men, det går säkert bra!

Fina bilder!

Nu skall vi iväg på en jättestor marknad och hoppas lite på ett och annat fynd!

Ha ett underbart veckoslut!

Kram /Bea

Helen sa...

Oj, vilken jobbig dag...

Ja, visst är det svårt att förstå att ens barn blir stora och ska lämna "boet". Man trodde liksom aldrig att den dagen skulle komma. Min dotter tog ju studenten i år, och nu söker hon och några kompisar jobb i Norge. Visst är det bra att de prövar sina vingar, men mammahjärtat säger något helt annat...

Ha en skön helg! Kram!

Elwa sa...

Vilken dag! Min undran är - vad är det för märke på bilen? Jag är säker på att det kan hända oss, men maken säer "icke". Vi har en Hyundai ix35.
Jag förstår vad du känner ang. sonens flytt. Glömmer aldrig hur det var när första sonen flyttade! När bilen svängde runt hörnet och styrde mot huvudstaden... När nästa son flyttade - lika sorgligt, man vänjer sig inte! Sedan fick man glädjas åt deras erövring av vuxenliv/yrkesliv, och laga favoriträtter när de kom hem!
Fortfarande kan jag tycka det är bara förra veckan han låg på min arm på bb, och minns allt jag registrerade då. Därför var det ju en svindlande känsla när denne "lille" pojke fick sina egna barn! Det här livet, det går så fort. Bäst att njuta av varje minut!