måndag 25 juli 2011

Sommarminnen...


Här kommer en liten sommarhälsning från mig :-). Det var ett tag sedan nu, det blev inte bättre än att jag åkte iväg en sväng igen! Det körde totalt ihop sig för H, då flera ur personalen blev sjuka o.s.v, så vi körde först ner varor till Borås, hämtade och lämnade några bilar i södra Sverige och fick efter det bland annat åka till Öland för att hjälpa till lite då en kille skadat sig.

Nu är jag ÄNTLIGEN hemma igen och det känns så otroligt skönt! Det här flängandet och alla mil i bil har slitit på, energin är inte riktigt på topp, så att säga. Nu tänker jag bara vara hemma och njuta av de sista sommarveckorna... :-).

Det som har varit bra med flängandet runt vårt avlånga land, är att jag hittat både smått och gott till butiken och det känns jätteroligt. Nu är det bara att ladda kameran... :-). Det är inte klokt så fort tiden går, det känns som att det inte är längesen jag var i Gällivare, men det är flera veckor sedan nu!

Foto: http://vglsrv.kommun.gellivare.se/upload/Fjallnas_esterno@.jpg
Det har ju nästan blivit tradition att vi åker en sväng till Gällivare varje sommar, så blev det även i år. Något jag bara älskar med Gällivare är det vackra Fjällnäs slott som tronar mitt i gruvriket. Här kan man prata om snickarglädje! :-) Slottet är inte ett "slott" i ordets rätta bemärkelse, utan uppfördes 1888 av överste Carl Otto Bergman (som öppnade Malmbergets gruva) för att användas som sommarhus (!). Slottet uppfördes också för att imponera på de riksdagsledamöter och andra höga tjänstemän som då och då besökte gruvområdena vid Malmbergets gruva. År 1894 kom till och med kung Oscar II på besök!

En av kvällarna i Gällivare köpte vi med oss lite mat och åkte sedan upp till Dundret för att ha picknick där. Det var en härlig och varm sommarkväll och vi slog oss ner på några bänkar och njöt av maten och utsikten.

Plötsligt blev Noomi livrädd för något och pep och försökte slita sig. Vi fattade inte först vad det var hon sett, men så upptäckte vi att hon fått syn på en vacker trädgårdslampa som tronade bakom bänkarna och antagligen blev hon rädd för den. Min lilla plutte är ju lite rädd av sig som ni vet :-). H lyfte upp henne och gick mot lampan medan hon sprattlade för att komma ner. H klappade på lampan och sa att den var fin, men Noomi såg fortfarande mycket tveksam ut. Ni skulle ha sett Mollies min när H klappade på lampan! Den var oslagbar, det var nästan så att hakan åkte i backen på henne. När H och Noomi sedan skulle "mata" lampan med mackan han höll i handen, tittade Mollie till på mig flera gånger. Hon undrade väl om det helt hade brunnit för H ;-).
- De är inte riktigt kloka någon av dem, sa jag till henne. Lampan kan ju inte äta mat!
Mollie hoppade upp på bänken och satte sig riktigt nära mig och bara stirrade på H och Noomi. Jag lade armen kring henne och sa:
- Det är bäst att vi håller ihop nu, man vet aldrig vad de här galningarna kan hitta på!
Mollie lade sin lilla tass i min hand. Resten av kvällen tittade hon väldigt konstigt på H och höll sig på betryggande avstånd ;-).


Ett av stoppen blev helt oväntat Askersund, en stad som jag knappt visste fanns ;-). Vi kom dit sent en kväll och kände att vi inte orkade fortsätta, utan behövde få några timmars sömn. Vi hittade ett bra hotell och när vi lite senare tog en kvällspromenad med hundarna, upptäckte vi vilken charmig och pittoresk liten stad det var. Därför stannade vi några timmar dagen efter för att bara strosa runt och insupa atmosfären. Askersund har en fin hamn och många gamla vackra hus, samt kullersten på alla smågator. Jag vill gärna återvända dit! Tyvärr tog batteriet slut i kameran så det blev bara en bild därifrån.

Foto: http://www.ostergotland.info
För några veckor sedan hade vi turen att få tillbringa nästan en hel dag i Vadstena. Jag besökte Vadstena för många år sedan, men hann inte med så mycket då förutom att strosa runt klostret. Det blev ett klosterbesök även den här gången, även inuti klostret, och det var en upplevelse! Det är en speciell atmosfär i Vadstena och för att använda ett utnött uttryck, kan man verkligen känna historiens vingslag där :-). Vi köpte fika på caféet nedanför klostret och satt nere vid vattnet och bara njöt av livet.

Efter det åkte vi bort till slottet och strosade runt på borggården en stund, gick över vallgraven och tittade på ankorna o.s.v. Jag hade gärna gått in i slottet, men vi hade hundarna med oss och det var på tok för varmt för att lämna dem i bilen. Därför får det bli en annan gång i stället :-).


Något av det vackraste minnena från resan är områdena kring Skövde. Först kom vi till Lidköping sent en kväll och vad vackert det var där! Dit vill jag åka någon gång och se mer av staden! :-) Dagen efter åkte vi runt söder om Skövde och jag slogs av hur vidsträckt landskapet var, det var som att himlen aldrig tog slut... det var så vackert så jag blev riktigt rörd :-). De milsvida fälten, den blå himlen... vi lever då sannerligen i ett vackert land...

Jag tog fler bilder, men de blev suddiga. Typiskt... :-). Överallt omkring, men även i Skövde, fanns det hur många fältharar som helst till Mollies och Noomis stora glädje ;-). Det var som att de hamnat i harhimlen! Stackars Mollie... det var som att sträcka fram en godisskål till henne, men sedan säga att hon inte fick röra. Det kan bli för mycket av det goda ibland... :-).


Sista stoppet innan vi åkte hem blev Valdemarsvik. Jag var där även ifjol och jag har helt förälskat mig i den lilla staden vid havet :-). Det är en riktigt charmig kuststad och det finns så många gamla vackra hus där som är byggda efter berget. Det är väldigt kuperat och de små gatorna och gränderna slingrar sig upp och ner. Huset med ett stort torn som ståtar högst upp på berget är MITT, bara så ni vet ;-).

När jag var liten läste jag en bok som hette Röda Zora, har någon av er läst den? Jag vet inte varför, men det är något i Valdemarsvik som får mig att tänka på den boken. Kanske är det husen efter klippväggarna, de branta stentrapporna, de smala passagerna mellan husen och berget, närheten till havet... ja, jag vet inte riktigt vad det är :-). Den boken utspelar sig i Dubrovnik om jag inte minns fel, rätt långt från Valdemarsvik... ;-).

Nu är jag i alla fall hemma igen och som man säger: Borta är kanske bra, men hemma är alltid bäst ;-).

Jag måste också tacka för alla fina hälsningar efter mitt förra inlägg! :-) Ni är alltid så gulliga ni. Jag vill bara nämna att jag tyvärr INTE tagit fotona av alla djur i inlägget, utan källorna föll bort i hasten. Nu när jag är hemma igen ska jag skriva dit dem :-).

Ha en fortsatt fin vecka!

Sommarkramar
Bitte

4 kommentarer:

Mamma C sa...

Vilken sommarresa du varit på. Så mycket fina små och stora städer du har fått besökt.
Kram Mamma C

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Gomorron
Där fick vi följa med på en resa till många städer, och så Fjällnäs slott. Hade planer på och åka dit en gång, tror inte det fanns väg då. Tror man var tvungen och flyga för och ta sig dit, nu blev det aldrig av tyvärr. Kan se framför mig er fyra när din man matar lampan...fniss.
Och vet du, jag tror Ernst har precis samma urtavla till sin klocka. Tyckte dom var jättelika, den han hittade på vinden hos Carl-Jan..? Inte illa och ha samma som dom, om det nu är samma sort.
Ha det gott
Kramar
AnnaMaria

Hem Ljufva Hem sa...

Åååh en sån trevlig berättelse du bjuder på.Kändes nästan som om man var med på färden.Precis sådana där små upptäckarturer tycker jag om att göra och tänk så mkt vackert vi har här i Sverige som man ännu inte upptäckt.
Kan tänka mig att du har hittat mkt kul,lucky you...
Nu har min semester precis börjat,så skönt även om inte vädret är det bästa,men då kan man släppa fram den kreativa ådran istället.
Har börjat pyssla med lite smyckestillverkning,riktigt kul är det...
Kramiz Kicki

Hanna sa...

Vad mycket du har sett. Huset helt fantastiskt.
Kram
Hanna