måndag 2 maj 2011

Råkall helg och söta små rävungar



Hoppas att ni hade en fin och solig Valborg! :-) Vi hade en riktigt råkall helg, temperaturen smög ner mot nollstrecket varje dag. Idag har det snöat hela dagen!!! Brr, så jag har frusit i helgen, ni kan tänka er hur kallt det var på H:s lager där det bara har varit underhållsvärme över vintern...

Det gick ändå rätt bra, vi hann med oss som vi skulle och det blev inte så sena kvällar som jag först trodde att det skulle bli.

Vi var hundvakt hela förra veckan och tog hand om en mycket rädd och osäker liten hanhund. Han är jättesnäll, det är inte det, men är osäker till max och skäller och morrar därför åt allt och alla precis hela tiden. Mollie brydde sig inte så mycket, men det gjorde däremot Noomi som därför också blev jätterädd för saker helt i onödan. I fredags när vi skulle gå ut på gården, mötte våra blickar två skärmflygare som avtecknade sig vackert mot himlen. Lillen började tokskälla och hoppa runt som en galning, så Noomi fick panik och satte av efter vägen innan någon hann stoppa henne. H fick till och med köra efter henne med bilen för att hinna ifatt. Noomi sprang och sprang, ända till den skogsväg som leder upp till sommartorpet! Där kunde H stanna bilen och försöka ropa på henne, men hon var inte helt lätt att fånga in då hon var så rädd.



I lördags tog jag med mig hundarna för att köpa fika som vi kunde mumsa på under eftermiddagen och när jag kom fram till affären var där fullt med folk. Lillen blev som tokig och började skälla, till och med på små barn som gick förbi! Det var bara att åka därifrån, jag ville inte riskera att ha tre skällande hundar i bilen när jag kom ut från affären...

Därför bestämde vi oss för att lämna tillbaka honom under lördagen, för sista april kunde bli nog jobbig för Noomi ändå med alla fyrverkerier, utan att ha någon som gör henne ännu räddare hela tiden. Vi kom hem från lagret i rätt bra tid och lite senare på kvällen gick jag och Mollie en kvällspromenad. Det smällde och tjöt i fjärran, men hon brydde sig inte alls vilket kändes skönt.

När vi kom hem från promenaden gick hon och Noomi och lade sig nästan på en gång. De hade precis kommit till ro när värsta kärnvapensprängningen skedde utanför, det dundrade så kraftigt av fyrverkerierna så det till och med skallrade i fönsterrutorna. Mollie och Noomi blev livrädda såklart och flög rätt upp... typiskt, allt gick så bra fram tills dess!!! H började busa med Noomi för att få henne på andra tankar, men Mollie smög runt i hörnen ungefär som om hon sett ett spöke. Jag satt med henne en lång stund vid fönstret, det gick att prata med henne och hon var relativt lugn, men bra var det inte...hmm... skit också!

Otroligt nog somnade de lite senare utan problem och sov sött hela natten. Noomi låg som vanligt på rosenpläden, den är hennes favorit :-).


Foto: www.jagareforbundet.se
Igår tog H med sig hundarna till ängen där segelflygarna håller till, Noomi var jätterädd först men det gick hyfsat bra och hon fick nosa runt lite och hälsa på dem. Efter det skulle vi göra klart det sista och begav oss ännu en gång till lagret. När vi kom fram tänkte jag att jag skulle gå en liten promenad med hundarna innan vi började bära. Vi strosade runt och gick mot en skogsglänta. Plötsligt blev båda väldigt ivriga och började DRA något infernaliskt.
- Det är bara en katt, sa jag till Mollie, men tänkte att vi ju kunde titta lite närmare på katten.

När vi kom fram till skogsgläntan, kom sex små söta rävungar tumlande rakt mot oss... när de var ungefär tjugo meter ifrån, fick de syn på oss och började springa tillbaka. Mollie och Noomi blev eld och lågor och ville förstås springa efter. Jag tänkte att det här blir bara bättre och bättre, nu kommer de att börja vilja jaga räv också, vilket skulle göra H gråhårig över en natt ;-).

Det gick förvånansvärt bra att få Mollie och Noomi med mig, jag försökte verka helt oberörd och gick åt andra hållet med dem. Jag hade gärna stått kvar och tittat på de små lurviga rävungarna en stund, men det bästa var att bara gå därifrån direkt. Dessutom vill man ju inte störa eller skrämma ungarna när de är så små. Undrar vad Mollie tänkte när jag sa att det bara var en katt, dags att köpa nässpray till matte! ;-)

Summa summarum av helgen: Noomi är livrädd för segelflygare och törs knappt gå utanför dörren, Mollie har blivit rädd för fyrverkerier fast hon aldrig varit det innan och jag är jättetrött ;-).

Många kramar
Bitte

3 kommentarer:

Vitt hus med svarta knutar sa...

Ååå söta gosiga stackars hundar, det är så synd att han är så rädd den lille hanvalpen. Jag har haft en hund som var rädd och det slutade både bra och dåligt. Sen är det tråkigt med alla dessa smällare, många hundar mår dåligt under de tider på året då det ska vara fyrverkerier. Har man jakthundar så vänjer de sig vid skott eftersom det är förknippat med något roligt och njutfullt. Raketerna kan de ju inte förstå vad de ska vara till för.

Tänk att du har sett rävungar. De är ju så söta och otroligt nyfikna. Det där med nässpray var ju roligt=)

Ha en fin vecka!
Kram,
Regina

Hem Ljufva Hem sa...

Uj snö?Fyttirackarn,va ju ett bakslag.Här har oxå blivit lite kallare men mer normal temperatur för årstiden.
Tråkigt när hundarna blir skrämda.Jag är förvånad,hörde inte en smällare här i år.
Men vilken upplevelse du fick va med om.Små rävungar.Synd du inte hade din kamera med dig.
Ha en bra vecka.
Kram Kicki.

Marie//Tekla Maräng sa...

Vilken helg.
Det låter lite som att ni har lånat min Bobo som är rädd för många saker. Konstigt nog höll hon sig lugn när fyrverkerierna brakade loss?!
Vilka fina rävungar tänka att ni stött på så många och Du behöver nog nässpray:)
Kramar:O)