fredag 31 december 2010

Årets sista dag...



Hej alla rara!

Hoppas att ni har haft en skön jul och eventuell ledighet! Det blev visst ett lite längre "juluppehåll" från bloggen än jag hade tänkt, men vi har varit krassliga och därför mest tagit det lugnt ända sedan jul.

Kylan höll oss i ett hårt grepp hela julafton, och jag var till och med tveksam till att det skulle gå att åka till mamma och pappa när temperaturen sjönk ner mot -30 grader. Bilen startade mot alla odds och det blev besök hos dem både på julafton och på juldagen. Min lillebror med familj var hemma så det var så roligt att träffa dem också. Sedan steg temperaturen och det har varit härligt milt och skönt sedan juldagen, trots häftiga snöfall emellanåt.

Jag satt här och funderade på att göra en slags nyårskrönika, men det har inte hänt så mycket under året när jag tänker efter. Något som präglade den första halvan av året, var att Mollie blev sjuk i januari. Hon fick lunginflammation och var illa däran, det här känner de flesta av er ju redan till. Det var inte förrän i juli när vi reste ut i lapplands vildmark och hon formligen flög fram över fjällhedarna som jag kände att det skulle gå vägen och att hon skulle bli helt frisk en dag.



Vi spenderade nio dagar i vildmarken och det var ett härligt avbrott från allt flackande på grund av H:s jobb. Jag var inte hemma många dagar under sommaren, då H (som tidigare år) behövde en hel del hjälp. I augusti hade jag sån tur så att jag fick följa med på en fiskeresa till Varzina i Ryssland :-). Det var en otrolig upplevelse att få tillbringa en vecka på tundran och jag fångade mitt livs största öring på 2,8 kg!

I september började jaktsäsongen och Mollie överträffade alla förväntningar. I år var inte problemet att hitta en hare eller lyckas driva den, utan det största "problemet" den här säsongen var att Mollie vid de flesta drev var så tätt inpå haren (kanske max 20 meter efter) så det fanns inte minsta möjlighet för H att skjuta. Ja, jösse klarade sig i år också fast av en helt annan anledning, och det kanske var lika bra det :-).

I slutet av året fick vi tillökning i familjen, det var vår lilla Noomi som kom till oss ända från nord-Norge...



Hmm, vi har haft lite otur med hundarna i år tror jag bestämt. En dag för drygt en månad sedan, föll H och Noomi så illa så Noomi bröt ena frambenet och H förvärrade sina ryggbesvär! Den senaste månaden har därför mest inneburit läkar- och veterinärbesök och vi fick åka ända till Strömsholm för att operera Noomi.

Häromdagen fick vi i alla fall ett glädjande besked, de senaste röntgenbilderna visar att Noomis ben har läkt! Det fanns ett litet frågetecken kring benvävnaden runt skruven hon har i benet nu, men veterinären på Strömsholm tyckte att det ändå ser tillfredsställande ut. Det kändes så otroligt skönt, jag hoppas att allt går vägen nu!

Det svåraste är som sagt att hålla henne stilla, hon är så vild och busig och man kan knappt tro att benet någonsin har varit av. Bus med "storasyster" är favoritsysselsättningen från att hon vaknar på morgonen, tills hon somnar på kvällen :-).



Nu har solen gått ner på årets sista dag och för att sammanfatta allt så har det här året handlat en hel del om sjukdom. Jag ser ändå otroligt positivt på framtiden och det känns som att allt kommer att bli så bra det kan bli. Jag vet ju att solen går upp i morgon igen, då är det dessutom ett helt nytt år. Vi kan vända blad och allt gammalt är glömt. Allt vi önskar kan komma till oss och det nya året är ett enda stort löfte om nya möjligheter.

Det är med stor förväntan jag ser på det nya året som snart komma skall, i början av nästa år kommer jag att stå inför något helt nytt i mitt liv som känns otroligt spännande. Än har inte alla pusselbitar fallit på plats, därför har jag inte velat berätta något om det här på bloggen, men så snart jag VET kommer ni också att få veta :-). Jag tror aldrig att jag har känt en sån tillförsikt inför ett nyår tidigare, jag känner mig som sagt MYCKET förväntansfull... :-).



Jag vill tacka alla för det gångna året, för alla fina hälsningar i med- och motgångar. Jag vill också önska er en riktigt fin nyårsafton och ett fantastiskt och spännande Gott Nytt År! :-)

Många kramar
Beatrice

torsdag 23 december 2010

Dan före dopparedan



Hej alla rara!

Hoppas att ni har det bra i julstöket! Jag stökar på, men har för längesen insett att det inte kommer att bli en "vanlig" jul i år. Bara jag väl hade accepterat tanken så kändes det rätt bra ändå. Huvudsaken är att vi är tillsammans, sen spelar det inte lika stor roll om jag inte har bakat lika mycket som jag brukar, att granpyntet är spårlöst försvunnet o.s.v.

Dan före dopparedan började med att en mycket sträng kyla hade bitit sig fast i vår vita vintervärld under natten, så sträng så att bilen inte ville starta. Klantigt nog hade jag parkerat för långt ifrån motorvärmaruttaget när jag använde bilen sist och vår motorvärmarkabel är i kortaste laget så... det var bara att ta en frisk morgonpromenad i kylan för att köpa oss en ny och längre!

Huga vad kallt det är, vi har -23 grader men jag vet många som har det ännu kallare hos sig. Det sägs ju att vi ska få en vargavinter utan dess like! I tisdags kväll gick strömmen i halva stan, det var totalt mörker i fyra timmar. Jag hade varit och handlat och i samma sekund som jag svängde in på gården blev det kolsvart överallt. Först fattade jag inte vad som hände och funderade på om det blev något med bilen, sen såg jag att det var mörkt i alla fönster, även i grannhusen. Som tur var hade jag inhandlat en hoper ljus och jag visste precis att tändsticksasken låg på vardagsrumsbordet, så det var bara att hämta den och börja tända upp. Man får sig dagligen små tankeställare, människan är liten på jorden när allt kommer omkring. Det är kanske bäst att rusta sig för kalla och strömlösa (?) dagar...

Nu ska jag sluta att klaga på vädret och i stället bege mig ner på stan för att inhandla de sista julklapparna. I eftermiddag ska jag baka lite och jag vet två små tjejer som kommer att sitta andäktigt vid mina fötter och titta på mig med STORA bruna ögon i hopp om att få smaka lite av kakdegen... :-).

Jag vill önska alla en riktigt härlig jul! Mys och ha det så gott ni bara kan och var rädda om varandra :-).

GOD JUL och varma julkramar
Beatrice

tisdag 21 december 2010

Den snö som föll...



Ja, snön fortsätter att falla! Sonen ska med en buss om en liten stund, så jag ska skjutsa honom... jag får göra som igår, sopa av bilen med piassavan :-). Det som oroar mig lite är att jag inte har hört ljudet av en endaste plogbil eller traktor under hela morgonen...

... hmm... en sak är då säker, i nästa liv ska jag INTE satsa på en lärarutbildning! Som lärare har man ingenting att sätta emot vädret. Nej, då ska jag utbilda mig till bilmekaniker och dessutom ska jag ha ett åkeri med STORA traktorer, ja här pratar vi traktorer med MEGASTORA skopor så att man bara kan sitta och skratta när man tittar ut på snön. Har det kommit en meter snö sen igår, jaså inte mer? ;-)

Det här snöandet får mig att tänka på en annan snörik vinter, jag tror att den inträffade för ca fem, sex år sedan. Kan det stämma? Jag var ensam hemma med sonen av någon anledning som jag inte minns, och han skulle iväg på bandycup. Laget skulle ända till Kiruna (!) på en större cup och var därför tvungna att åka mitt i natten. Snön föll dag efter dag, precis som nu, och dagen innan de skulle åka började jag känna mig lite orolig för då var det som om himlen öppnade sig och snön började rasa ner!



Jag kände på mig att det skulle kunna bli problem med att ta sig till mötesplatsen på natten, så jag sov knappt någonting och klockan halv två på natten klev jag upp. Jag svimmade nästan när jag försökte titta ut genom fönstret, man såg knappt ut! Jag såg nästan inte bilen! Det var bara att börja ge sig ut och skotta...

... jag fick först nästan inte upp ytterdörren för det hade drivit så mycket, sedan skottade och skottade jag mig bort till bilen. Det var nästan en meter snö, det mesta hade kommit det senaste dygnet och varför jag knappt såg bilen berodde på att snön nådde upp till motorhuven, dessutom var det ju lika mycket snö PÅ motorhuven och på taket. INGEN hade plogat vägarna så det var ca en meter snö även där och jag hörde inte ljudet av en endaste plogbil...

När sonen och jag efter otroligt många extra om och men satt i bilen, sa jag till honom att "nu är det bara att gasa, vi kommer inte att kunna stanna i någon korsning för då sitter vi fast sen. Det är bara att hålla i sig!" Eftersom det var lössnö chansade jag på att det skulle gå att köra genom den. Jag gasade och körde... precis som jag trodde så gick det att köra genom snön bara man inte lättade på gasen, men vad jag inte hade räknat med var att eftersom det var så mycket snö på gatan, flög den upp på vindrutan hela tiden och vi hoppade högt varje gång. Jag till och med skrek till vid några tillfällen för att jag blev så rädd :-).

Ja, vi tog oss till mötesplatsen, vi var där först till och med :-). Däremot hade jag hjärtklappning i flera timmar efteråt!

Ha en fin tisdag!

Många kramar
Beatrice

måndag 20 december 2010

Julkort och snöoväder



Jag antar att jag inte är ensam om att tycka att det rasar väl mycket snö från himlen... dag efter dag, dessutom! Igår lugnade det ner sig lite och jag tänkte att det nog inte kan komma så mycket mer snö nu på ett tag, men det fortsätter oavbrutet...

Igår när jag skulle åka och handla gick snön till halva bildörren ungefär, det var bara att skotta och skotta och se glad ut i stormen... NOT!!!

Nej, jag håller mig helst inomhus såna här stormiga och snöiga dagar. Den senaste veckan har jag fått flera beställningar på julkort och bokmärken, så det har varit både roligt och avkopplande att sitta och pyssla med dem :-).



Jag har fortfarande några bokmärken kvar att göra som ska skickas senare i eftermiddag, så det blir dagens pyssel. Efter det ska jag försöka mig på att baka Sinclar Lewis julkakor som jag gör varje år, det är bäst att passa på när de tre kakdegsmonstren inte är hemma. Ni anar nog vilka de är... ;-).

Ha en fin måndag i snöstormen!

Många kramar
Beatrice

fredag 17 december 2010

Fjärde advent och "kärt besök"



Många kramar och stort tack för alla fina kommentarer och hälsningar ni lämnat angående Noomi! :-) Jag har blivit så glad och rörd varje gång jag kikat in här och läst era hälsningar, de betyder så mycket ska ni veta! Noomi blir piggare och piggare och sätter nu ner sin lilla tass när hon går. Hon har fortfarande en lite haltande gång, men jag tror också att det beror på att hon är så hårt bandagerad och därför inte kan sätta ner tassen riktigt. Mollie har förstått att hon inte får busa med "lillasyster", så nu busar och leker hon med oss i stället. Det är brottning, dragkamp och "gömma nyckeln" mest hela dagarna :-).

Det har varit så mycket med H och Noomi de senaste veckorna, därför har städningen blivit lite eftersatt här hemma. I början av veckan satt jag bara och suckade och tittade på eländet, utan att riktigt ha ork att göra något åt det. Det var då jag fick "besök"...

Jag vet inte om jag har berättat för er att det spökade i det här huset när vi flyttade in för ca femton år sedan? Det var en otrevlig upplevelse vill jag lova, men det kan jag berätta mer om en annan gång. Den här gången kändes det inte alls obehagligt, men nog kändes det lite märkligt att vid flera tillfällen höra fotsteg i hallen utan att någon var där...



Men det var kanske någon här, för ganska snart började saker och ting oförklarligt ramla i golvet och ett tag tyckte jag att det slamrade och levde om överallt. Jag log för mig själv och tänkte att det kanske var mormor som var på besök och tyckte att det var fasligt stökigt nu när det snart är jul och allt. Hög tid att börja med julstädningen! :-)

För några veckor sedan berättade min moster A om hennes (och mammas) barndoms jular. Det var väldigt mycket att göra före jul, inte minst för mormor som skulle baka, städa, laga julmat och ta hand om åtta barn och ett tjugotal kor! Barnen fick såklart hjälpa till så mycket som det bara gick, men mormor ville att allt skulle vara perfekt till jul. Det skulle vara nystrukna dukar, nytvättade mattor och sängkläder i alla rum och natten mot julafton var hon uppe långt in på småtimmarna och bonade alla golv. När alla klev upp på julaftonsmorgonen doftade det gott i varje hörn!

I fredags tog jag mig i kragen och började röja upp här hemma och det fortsatte att prassla och smälla i olika rum i huset utan att någon var där. Det låter kanske konstigt, men det kändes nästan lite mysigt att tänka att det kanske var mormor som var här och hjälpte mig att julstäda :-). Nu vet jag ju inte om det var så, men bara tanken gjorde att allt kändes mycket lättare och igår var jag så gott som färdig. Jag har bara ett rum kvar och allt är långt ifrån "perfekt", men resten får vänta till morgondagen! :-)

Mormor... om det var du som "hjälpte" mig att komma igång med julstädningen så vill jag bara säga TACK! Nu blir det jul även i det här huset! Du var en av de mest godhjärtade människor jag någonsin träffat och jag kommer aldrig att glömma dig. Jag är så tacksam över att jag fick den finaste av mormödrar och du finns för alltid i mitt hjärta! Idag sätter vi oss och bara tar det lugnt, mormor, dricker kaffe och äter pepparkakor i det fjärde tända ljusets sken. Idag tänker jag på dig.

Många varma kramar till er alla
Beatrice

tisdag 14 december 2010

H:s julklapp till sig själv



En kväll för inte alltför länge sen så sa H till oss andra att han önskade sig en beaglevalp i julklapp. Vi tittade lite konstigt på honom och sedan började vi tokskratta och sa att om han ville ha en valp så fick han då allt köpa den själv ;-). Det man önskar drar man till sig som ni vet och av någon märklig anledning ringde en norsk uppfödare bara några kvällar senare. H har haft kontakt med honom de senaste två åren och ville köpa en valp därifrån redan innan vi köpte Mollie, men det blev inga valpar i Norge... förrän nu! Nu fanns det till och med så många som åtta små tikvalpar och det var bara att komma och hämta en ungefär :-).

H blev eld och lågor över att få införskaffa en julklapp till sig själv (och över vetskapen att han i alla fall får EN julklapp i år ;-) och tjipp tjopp så hade vi plötsligt en liten valp hos oss! Det var lite jobbigt de första dagarna för Mollie blev inte så värst glad över att få en lillasyster, utan att överdriva så verkade hon närmast deprimerad. Hon satt bara och tittade ut genom fönstret, var jätteledsen och undvek oss allihopa. Vi försökte visa henne att hon fortfarande är vår lilla bäbis och vi fortsatte att göra precis allt som vi brukar göra med henne. Sorgsenheten (och svartsjukan) gick över rätt snabbt då hon upptäckte att man kunde leka med valpen! :-) Det var så härligt att se hur vår "gamla" Mollie återvände undan för undan, hon har ju varit väldigt lugn och allvarlig sedan hon var sjuk men för varje dag så blev hon bara mer lekfull och glad.



Men lyckan vänder ibland och en olycka händer så lätt... en dag när jag satt vid datorn och kikade runt här i Blogglandia så hörde jag plötsligt två hemska skrik. Det var H som skrek och så lilla valpen!!! Båda två hade fallit med ett brak i backen och valpen bara fortsatte och fortsatte att skrika. Gud så fruktansvärt det var att höra henne, för att inte tala om H:s jämmer. Hans rygg blev inte direkt bättre av fallet...

För att göra en lång historia lite kortare fick vi efter många om och men en röntgentid för henne. Det visade sig att benet var av på värsta tänkbara ställe, allt hade varit bättre än det här brottet! Benet var av inne i leden innanför armbågen, plus att "kulan" i armbågen var spräckt på två ställen. Veterinären sa att det kanske inte ens skulle gå att operera och att det i så fall skulle bli minst tre operationer utan garanti för att hon skulle kunna gå igen. Det blev till och med prat om att vi skulle behöva ta bort henne och jag satt bara och grinade för allt kändes så fruktansvärt sorgligt. Vi fick i alla fall en akuttid på Strömsholm och bestämde för att ge henne en chans, åkte hem och rafsade ihop det nödvändigaste och åkte sedan de 60 milen så snabbt vi bara kunde.

Vi fick inte veta så mycket när hon undersöktes första kvällen , men dagen efter lämnade vi henne där och efter en dags väntan fick vi veta att det skulle gå att operera och att det fanns en god chans att hon blir bra igen. Dessutom skulle det med stor sannolikhet räcka med en enda operation! Det blev som sagt en lång väntan... ena dagen åkte vi in till Västerås, dagen efter till Eskilstuna och en dag spenderade vi i Strömsholm, bara för att ha något att göra. Mollie var med oss och det kändes skönt för då fick vi rå om henne lite, plus något annat att tänka på.

Operationen gick bra och vi hade turen att Sveriges främsta ortoped när det gäller djur utförde den, då känns framtiden genast mer hoppfull. Nu ska hon hållas i stillhet så mycket det bara går de första veckorna, om tio dagar ska hon röntgas igen för att se hur allt läker. Det här med att hålla henne stilla är den allra svåraste biten, för hon har hela tiden varit så pigg och glad och hoppat runt på tre ben, även FÖRE operationen. Igår byttes bandaget för första gången och benet såg väldigt fint ut, utanpå i alla fall :-).

Förra veckan blev alltså rätt intensiv, men nu känns allt mycket bättre igen. Nu väntar vi bara på att H ska få sin röntgentid också! Och... valpen har fått ett namn, efter att ha blivit kallad för valpen, bäbisen och Mini-Me alldeles för länge. Noomi heter hon :-). Efter att hon bröt benet så har hon börjat med ett speciellt "mamma-gnäll", det är ett väldigt ynkligt litet pip. Det spelar ingen roll om alla inklusive Mollie kommer till undsättning när hon gnäller på det viset, för då är det bara mamma (jag) som gäller! Så fort jag kommer och lyfter upp henne så blir hon tyst igen.

Ja, nu vet ni att jag har två bäbisar, en liten Mollie och en liten Mini med bandage... :-).

Många kramar
Beatrice

måndag 13 december 2010

Lucia och ny vecka



Hej alla och tack för alla fina kommentarer och hälsningar jag fick efter mitt förra inlägg! :-) Jag reste hastigt och lite olustigt bort förra veckan, men ska berätta mer om det i nästa inlägg. Det blev en intensiv vecka, men nu är allt bra och det känns skönt att vara hemma igen! H är tyvärr inte bättre och väntar fortfarande på en tid för magnetröntgen. Han har svårt att gå så vi har sjukstuga hemma hos oss och jag har blivit sjuksköterska ;-).

Det var så vackert i stan i morse, det brann marschaller längs alla vägar och det var en slags förväntan i den kyliga decemberluften. Luciadagen är sannerligen en ljusets högtid! Jag blir alltid så nostalgisk på lucia, för när jag gick på gymnasiet (dåvarande estetiska programmet) var det här en av de viktigaste dagarna på året. Vi hade övat läääänge inför luciatåget och tidigt på luciamorgonen samlades vi i domkyrkan för att klä om och sjunga upp oss. Klockan åtta ringde kyrkklockorna och sedan tågade vi in i en fullsatt kyrka... alla levande ljus och all vacker musik skapade en sån speciell stämning :-). Senare på dagen åkte vi runt till olika äldreboenden och lussade, det kändes också så fint för det märktes att de gamla uppskattade det.

Nu ska jag återgå till vårdandet, sedan ska jag kika runt hos er för att se vad jag missat! :-)

Ha en fortsatt fin luciakväll!

Många kramar
Beatrice

söndag 5 december 2010

Med önskan om en fin andra advent



Tack alla rara för de fina kommentarerna jag fick angående mina julaskar, det betyder så mycket och gör mig så glad :-). I morse var det så mysigt att få tända det andra ljuset... det är inte klokt så veckorna flyger iväg! Snart är det jul och nyår och sedan dröjer det inte länge förrän vi sitter på bryggan med sommarbruna ben och doppar tårna i det ljumma vattnet... ;-).

H har mycket hastigt köpt en fin liten julklapp till sig själv och den kommer vi alla ha glädje av, jag ska fota den och visa bilder så fort jag bara kan! :-) Jag ska inte låta er undra över vad det är allt för länge, jag har kommit på mig själv med att ofta skriva A här på bloggen, men mera sällan fortsätta med B. Fy på mig ;-).

Tyvärr har H fått problem med ischias eller diskbråck eller liknande, han har känt av det från och till under hela hösten och i oktober var det riktigt illa under någon vecka. Häromdagen blev han mycket sämre igen då han skulle hindra Mollie från att jaga en katt ;-). Det "lilla" rycket i kopplet gjorde att allt slets upp igen och vi har fått en akuttid i Umeå i morgon. Som tur är ska vi vara där först klockan 11.oo, för det är en resa på 30 mil enkel väg! Hoppas nu att de kan hjälpa honom, för han kan snart varken stå eller ligga utan att det gör förbenat ont.

Idag tänkte jag försöka baka en adventskaka, jag ska få recept på saffranskaka med mandelmassa i av en god vän. Låter inte det gott? :-).

Ha en mysig andra advent!

Många kramar
Beatrice

fredag 3 december 2010

Julaskar



Jag tänkte visa vad jag har pysslat med de senaste kvällarna! :-) Jag lyckades göra några nya juliga tändsticksaskar, de förra gick åt innan jag ens hann lägga ut dem i bloggshoppen! Mamma fick se askarna och blev så nostalgisk, då hon kände igen flera av motiven från sin barndom. Så en har jag lagt undan till mamma... :-).

På översta bilden är två små askar, inte den minsta sorten utan den som är snäppet större. Båda är cremevita med gammaldags änglamotiv.



Så har jag gjort tre stora askar som innehåller långa brasstickor. Precis som med Alice-askarna så har jag använt gamla spetsar och knappar också.



Det fanns bara papper så det räckte till en stor ask med änglamotivet... även den har gammal spets runt om.



Så har jag gjort tre askar i tre olika storlekar som går i mörkrött och vitt. Texten på papperet är från sången "Julen är här" som Sissel sjunger. Tyvärr hann det bli för mörkt när jag fotade de röda askarna, så bilderna blev bara suddiga och mörka. Jag får göra ett nytt försök i morgon!

De andra askarna lägger jag ut i bloggshopen ikväll, men är det någon som redan nu vill ha någon av askarna går det bra att lämna en kommentar här också, eller maila mig.

Ha en riktigt fin fredagskväll! :-)

Många kramar
Beatrice

torsdag 2 december 2010

Min fina vinst!



Igår låg det ett paket i brevlådan och medan jag öppnade det funderade jag på vem det kunde vara ifrån? Så kom jag på det... det var ju min fina vinst från Gerda och Idémakeriet! Jag var den som drog högsta vinsten i tävlingen!!! :-)

Trådhjärtat var så vackert, precis som jag förstod att det skulle vara. Jag tycker så mycket om de små pärlorna som är intvinnade i hjärtat. I mitten av det finns två hängen, en bricka med ett tänkvärt budskap och så en liten snödroppe. Har ni förresten sett de små snödropparna och liljekonvaljerna Gerda gör? Kika in på länken ovan och ta en titt på allt fint hon har i sin butik!



Gerda hade också skickat med flera små gåvor i paketet, tre små söta ramar...



... samt en tag med julig text och en doftpåse som genast spred en doft av kanelkaka genom hela huset. Jag som inte hunnit julbaka än... nu doftar det i alla fall som om jag hade gjort det ;-).



Tack igen snälla Gerda för mitt fina vinstpaket!!! :-) Det var som om det var julafton igår, fast flera dagar i förväg ;-).

Många kramar
Beatrice

PS. Jag behöver ett gott råd! Jag har knåpat ihop en julgrupp med bl.a en orkidé och i morse så slokade den på ett oroväckande sätt! Flera av blommorna hade börjat "stänga" sig och en av knopparna hade skrumpnat ihop. Kan det bero på att jag täckt en stor del av rötterna med grönmossa? Eller behöver den mer vatten? Det är iofs inte så många dagar sedan jag lät den dra vatten, och den känns varken för torr eller för blöt. Hjälp!