Tack alla rara för de fina kommentarer jag fick efter mitt förra inlägg! :-) Jag har läst dem flera gånger och blev glad ända in i hjärteroten. Ni är så goa, ni :-).
Jag tänkte visa några fler bilder från min och Mollies höstpromenad för några veckor sedan. Efter att vi hade strosat runt domkyrkan en bra stund, begav vi oss till stadsparken, men jag kan säga att stadsparken inte längre ser ut så här! Alla träd saknar löv och efter allt regn de senaste dagarna är grusgångarna leriga och sörjiga. Snyft!
Löven sprakade både i träden och på marken och Mollie och jag blev så barnsliga och började jaga varandra genom lövhögarna. Det var jätteroligt! :-) Det var en och annan som höjde på ögonbrynen, men ibland är det skönt att bara göra vad som faller en in, oavsett vad andra tycker ;-).
Jag försökte ta en fin bild på Mollie, men hon gillar inte att bli fotograferad utan vänder alltid bort huvudet. Hmm... :-).
I stadsparken finns det många raka grusgångar som alla hör till ett större system eller plan. Jag har alltid fascinerats av trädgårdar, parker och liknande, just för hur de är planerade och uppbyggda. Man kan se att det finns en tanke bakom allt! När jag var liten drömde jag ofta om att någon gång få gå i en labyrint, ni vet en sån där hög lummig labyrint som finns i gamla engelska trädgårdar, men än har jag inte gått igenom någon :-).
Tänk att nedfallna löv kan vara så vackra! I alla fall i ett tidigt stadium av livet på marken :-).
Domkyrkan syns vart än man befinner sig i stadsparken och här ser ni också några av grusgångarna som går härs och tvärs genom parken. Träden är så gamla och jag hoppas att de får stå kvar länge, länge. För några år sedan blev det ramaskri när några av de gamla träden i parken var tvungna att fällas. De hade tyvärr fått någon slags röta och börjat ruttna och därför fanns det risk att de kunde ramla i huvudet på någon, men oj vilka protester! Jag tyckte inte heller att det kändes roligt att se parkförvaltningen såga ner dem...
Jag tog en bild längst upp från en av nedgångarna till parken för att ni ska få se hur kuperad och brant den är på sina ställen.
Och uppför samma trappa som på förra bilden gick vi när det var dags att gå hemåt igen, efter en minnesvärd dag med strålande sol och en massa bus. Allt som i vanliga fall syns ovanför trappan försvann i det starka ljuset och det var en nästan religiös upplevelse att sakta gå uppför trappstegen, mot ett bländande vitt ljus... :-).
Ha en fortsatt fin kväll!
Många kramar
Bitte