onsdag 21 april 2010

Wabi Sabi-onsdag



I vårt vardagsrum ligger en gammal och mycket älskad indisk matta på golvet. Den är så stor så den nästan täcker hela rummet och jag tror att mattan är en av anledningarna till att vi allihopa trivs bäst i just det rummet. Det känns varmare och mer ombonat där än i de andra rummen.

Mattan har blivit rätt sliten i just det hörn som ni ser på bilden ovan och det beror till stor del på att jag aldrig vänt den, utan för att vi trampat på just den delen av den i snart femton år. Det beror nog också på att jag dammsugit den, vilket jag inte är helt säker på att man bör göra...

I hörnet i motsatt riktning har vi sofforna och där är mattan i stället rätt välbevarad. Färgen i det hörnet är mycket mer intensiv också, för där skiner inte solen in på samma sätt. Den röda färgen är ursprungligen mörkt röd, men på delen av mattan som syns på bilden har solen blekt det röda till en mer roströd nyans.

Även fast mattan nu är sliten, tycker jag fortfarande lika mycket om den. Jag tänker på all glädje vi haft av den, alla legoskapelser som byggts på den, alla barnfötter som sprungit över den och hur den har värmt oss under många bistra vintrar. Den har använts och älskats, precis som den var avsedd för :-).

Ha en fin onsdag!

Många kramar
Beatrice

söndag 18 april 2010

Voluspá - Valans spådom


Foto: Reuters

Jag vet inte hur det kom sig, men till en början förstod jag inte riktigt omfattningen eller konsekvenserna av vulkanutbrottet på Island. Det gick några dagar innan jag började fundera mer kring det. Några nära vänner sitter fast i Sydafrika och kan inte komma hem, men ändå har de det bra som har gratis boende och mat. Igår kväll pratade jag och yngste sonen om alla unga resenärer runt om i världen som kanske har en mycket begränsad reskassa och som inte har råd att ta in på hotell eller köpa mat. Vad händer med dem?

Jag funderar också på vad som händer med alla människor och djur på Island som andas in den giftiga vulkanaskan dag efter dag?

Trots att ett vulkanutbrott kanske inte har något att göra med växthuseffekt och liknande, kan jag inte låta bli att tänka på Oren Lyons ord om att jorden en dag kommer att svara på vår aggressiva livsstil. Och då kommer hon att göra det med våldsam kraft och vi som trodde att vi hade kontroll, kommer då att få möta den sanna auktoriteten....

Och så tänker jag på delar ur Valans spådom ur Eddan, som skrevs redan under 1200-talet eller till och med ännu tidigare:

"Sol svartnar -
jorden segnar i hav,
strålande stjärnor
störta från himlen;
lågor fräsa
mot livets värn,
högt flammar hettan
mot himlen själv".

Valan spår livets och jordens undergång, men hon ser också hur jorden återuppstår för "andra gången" och hur allt ska grönska igen :-).

Ha en fin söndag, var rädda om varandra!

Många kramar
Beatrice

fredag 16 april 2010

Loppisfynd



Hej allihopa!

Tack för alla fina kommentarer jag fick angående förra inlägget, de värmer mitt hjärta! Ni är jämt så snälla och rara :-).

Idag är jag lite trött efter en megalång gårdag på H:s lager. Vi skulle inte vara där så länge, men då han oväntat fick kunder som ville kika igenom hela lagret, blev vi där till sent. På slutet var både jag och Mollie trötta och totalt uttråkade, inget gott fanns det att äta heller för det hade vi redan ätit upp ;-).

Jag måste visa mitt superfynd från loppisen häromdagen, det blev inga stolar som jag egentligen var på jakt efter, utan ljusstakarna på bilden ovan. Jag har varit på jakt efter ett sånt par en längre tid och såg ett par likadana på en loppis i Sundsvall före jul. Då kostade de 300 kr paret (vilket säkert inte är speciellt dyrt) och jag blev lite snål. Sedan ångrade jag mig såklart!!! Nästa gång jag kom dit var de såklart borta. När jag därför såg det här paret, dessutom för bara 50 kr styck (!) blev jag som galen och slet åt mig dem direkt. Nåja, jag slet inte så våldsamt som det låter ;-). Jag är så glad för mina ljusstakar! Idag ska jag försöka hitta några fina ljus att sätta i dem, det och lite annat får bli mitt fredagspyssel.

Ha en skön helg!

Många kramar till er
Beatrice

onsdag 14 april 2010

Wabi Sabi-onsdag



I Wabi Sabi hyllas den ofullkomliga skönheten - den patina och de "skönhetsfel" ett föremål får med tiden. Saker och ting med nostalgiska kopplingar spelar en viktig roll i ett Wabi Sabi-hem.

Om jag var tvungen att endast behålla några få saker, skulle morfars gamla tekoppar vara några av dem. När min morfar dog i slutet av nittiotalet efter ett långt och händelserikt liv, blev det så att jag bland annat fick ärva hans tekoppar. Han hade inte haft dem i så många år så de var relativt nya, men på grund av att han alltid använde samma kopp och sällan diskade ur den (då det var onödigt ;-), är just den koppen med tillhörande fat otroligt missfärgade. Jag skulle inte kunna ställa fram den om jag fick främmande, så att säga :-). De andra fem kopparna i teservisen är i betydligt bättre skick.

Jag har så otroligt många positiva minnen av morfar och varje gång jag öppnar köksskåpet ser jag hans gamla tekoppar och tanken går då såklart till honom. Den här positiva spiralen uppstår flera gånger per dag! Men det är också så att allt eftersom åren går, saknar jag honom bara mer och mer. För att använda Astrid Lindgrens ord, så fattas han mig... väldigt, väldigt mycket.

Även fast jag ibland känner en enorm saknad, känner jag mig på samma gång fylld av en stor lycka och rikedom. När jag ser tekopparna, förflyttas jag snabbt i tanken till mormor och morfars hus, till alla somriga barfotadagar bland blåklockor och smörblommor eller bistra vinterdagar när morfar bäddade om mig med fårskinn och plädar innan vi gav oss iväg till skogs med häst och släde.

Jag dricker inte så ofta te, men när jag ibland gör det tar jag fram den speciella, missfärgade koppen. Morfars kopp. Den han alltid drack ur. Och då går tankarna till honom. Jag ska alltid minnas dig, morfar! Tack för allt du gav.

Många kramar
Beatrice

måndag 12 april 2010

Hemma igen!



Hej allihopa och tack för alla fina hälsningar jag fått medan jag har varit borta! :-)

På många sätt känns det såklart skönt att vara hemma igen, men nog hade jag kunnat stanna längre. Precis som visan säger så märker jag att det är otroligt stärkande i fjällen :-). Vi hade tyvärr inte tur med vädret, för det spöregnade i stort sett varje dag. Den här soliga bilden är från hemresedagen, är det inte typiskt? Nåja, det gjorde inte så mycket att det regnade. Vi tog oss ut på utflykter ändå och ungdomarna åkte snowboard och skidor och hade jätteroligt, trots att kläderna blev dyngsura på en gång.

Jag körde skoter för första gången också :-). Jag har ju ÅKT skoter tidigare, men aldrig kört själv för jag måste erkänna att jag kan vara en fegis emellanåt. Men då det i sista stund blev så att H inte kunde följa med till Borga på grund av jobbet och då pappa har värk i knäna och därför är ganska begränsad, blev det så att jag och mamma var tvungna att köra varsin skoter för att vi skulle kunna ta oss ut allihopa. Det var lite läskigt först, men min lillebror var jättesnäll och pedagogisk och tränade med oss innan vi gav oss iväg. Hihi, det var riktigt roligt! :-) Jag måste säga att mamma gjorde det bra som är närmare sjuttio och körde själv för första gången!

Vi hade ju tänkt pimpla, men det blev inte av på grund av regnet, trots att vi åkte ut till en sjö en dag. Frisk luft har jag i alla fall fått i massor och jag känner mig ovanligt pigg och utvilad :-).

Ha en fin måndag!

Många kramar
Beatrice

söndag 4 april 2010

Påskafton och fjällresa



Hej allihopa!

Hoppas att ni hade en fin påskafton! Jag städade och pysslade här hemma mest hela dagen och tro det eller ej, men det var stundtals till och med roligt :-).

Sent på eftermiddagen fick sonen övningsköra de fyra milen till mina föräldrar, för min lillebror med familj är på besök. Och... i morgon åker vi alla till fjälls! Det ska bli jättehärligt, trots att jag inte åker skidor. Jag ser däremot fram emot långa avkopplande promenader och om det är riktigt soligt och varmt: att pimpla på en liten fjällsjö någonstans. Det finns också ett spa på orten, men... det är hiskeligt dyrt att gå in där så det blir nog inget spaande den här gången. Men någon gång ska jag unna mig det! :-)

Vädret ska tydligen vara bättre norröver, här är det dimma och riktigt grått och tråkigt. Det utlovades ju vackert väder till påsk, men det stämde inte riktigt med verkligheten ;-). Jag har i alla fall bestämt mig för att försöka se positivt på allt som händer, även fast det nu innan jag lärt mig det till fullo, blir med viss ironi: "Åh, vad bra att det regnar! Då kan jag ju vara inne hela dagen!" ;-)

Hoppas att ni får en skön vecka!

Många kramar
Beatrice

fredag 2 april 2010

Skärtorsdag och tårtkalas



Skärtorsdagen blev verkligen Mollies dag, från början till slut. Det är hon värd, vår lilla tjej som har kämpat så de senaste månaderna!

På förmiddagen fick hon ett rosa påskägg med lite hundgodis i och jag hade bundit snören kring ägget för att göra det lite mer "inbrottssäkert". Mollie blev alldeles vild och glad över påskägget och det studsade omkring som en boll över golven, med henne tätt efter. Till sist lyckades hon öppna det och det tog bara tre sekunder, sedan var godiset slut! Till lunch gjorde jag en ros av några kalkonskivor och lade också lite hundgodis format som små hjärtan på hennes tallrik. Slurp, allt försvann i två tuggor!

Vi tog en långpromenad fast det regnade och det var jätteskönt att komma ut, trots dåligt väder. Det är så mycket som händer ute nu och det positiva med allt regn är att snön faktiskt försvinner. Otroligt men sant! När vi kom hem igen lekte vi en stund i den snökoja som äldste sonen grävde åt Mollie för några veckor sedan. Den hade sjunkit ihop lite, men hon grävde nya gångar och kröp där fram och tillbaka i gångarna och hade det himlarns roligt en bra stund. Men sedan kände jag att fikasuget satte in... :-).



Stora tårtbaket satte igång och dagen till ära fick Mollie sitta på en stol en bit bort och övervaka allt. Jag ville ju inte ha henne mitt i baket, men hon satt på betryggande avstånd och kunde ändå se allt jag gjorde. Mollie satt stilla som ett ljus och såg nästan andäktigt på hur födelsedagstårtan växte fram. Då och då slickade hon sig om munnen och undrade nog varför jag inte gav henne något av allt det goda jag rörde ihop ;-). Slutresultatet ser ni på bilden ovan!

Ja, tårtan blev jättegod och vi åt tårta och drack kaffe så det stod ut genom öronen på oss, inte minst på Mollie, vars mage blev större och större allt eftersom timmarna gick ;-). Sedan fick hon sin födelsedagspresent och lekte med den en stund innan hon somnade, trött (och proppmätt) efter allt ståhej. Jag brukar skylla på vädret när jag känner mig trött, men igår tror jag faktiskt att det var allt fika som fick oss att somna tidigare än vanligt... ;-).

Många kramar till er
Beatrice