tisdag 14 december 2010

H:s julklapp till sig själv



En kväll för inte alltför länge sen så sa H till oss andra att han önskade sig en beaglevalp i julklapp. Vi tittade lite konstigt på honom och sedan började vi tokskratta och sa att om han ville ha en valp så fick han då allt köpa den själv ;-). Det man önskar drar man till sig som ni vet och av någon märklig anledning ringde en norsk uppfödare bara några kvällar senare. H har haft kontakt med honom de senaste två åren och ville köpa en valp därifrån redan innan vi köpte Mollie, men det blev inga valpar i Norge... förrän nu! Nu fanns det till och med så många som åtta små tikvalpar och det var bara att komma och hämta en ungefär :-).

H blev eld och lågor över att få införskaffa en julklapp till sig själv (och över vetskapen att han i alla fall får EN julklapp i år ;-) och tjipp tjopp så hade vi plötsligt en liten valp hos oss! Det var lite jobbigt de första dagarna för Mollie blev inte så värst glad över att få en lillasyster, utan att överdriva så verkade hon närmast deprimerad. Hon satt bara och tittade ut genom fönstret, var jätteledsen och undvek oss allihopa. Vi försökte visa henne att hon fortfarande är vår lilla bäbis och vi fortsatte att göra precis allt som vi brukar göra med henne. Sorgsenheten (och svartsjukan) gick över rätt snabbt då hon upptäckte att man kunde leka med valpen! :-) Det var så härligt att se hur vår "gamla" Mollie återvände undan för undan, hon har ju varit väldigt lugn och allvarlig sedan hon var sjuk men för varje dag så blev hon bara mer lekfull och glad.



Men lyckan vänder ibland och en olycka händer så lätt... en dag när jag satt vid datorn och kikade runt här i Blogglandia så hörde jag plötsligt två hemska skrik. Det var H som skrek och så lilla valpen!!! Båda två hade fallit med ett brak i backen och valpen bara fortsatte och fortsatte att skrika. Gud så fruktansvärt det var att höra henne, för att inte tala om H:s jämmer. Hans rygg blev inte direkt bättre av fallet...

För att göra en lång historia lite kortare fick vi efter många om och men en röntgentid för henne. Det visade sig att benet var av på värsta tänkbara ställe, allt hade varit bättre än det här brottet! Benet var av inne i leden innanför armbågen, plus att "kulan" i armbågen var spräckt på två ställen. Veterinären sa att det kanske inte ens skulle gå att operera och att det i så fall skulle bli minst tre operationer utan garanti för att hon skulle kunna gå igen. Det blev till och med prat om att vi skulle behöva ta bort henne och jag satt bara och grinade för allt kändes så fruktansvärt sorgligt. Vi fick i alla fall en akuttid på Strömsholm och bestämde för att ge henne en chans, åkte hem och rafsade ihop det nödvändigaste och åkte sedan de 60 milen så snabbt vi bara kunde.

Vi fick inte veta så mycket när hon undersöktes första kvällen , men dagen efter lämnade vi henne där och efter en dags väntan fick vi veta att det skulle gå att operera och att det fanns en god chans att hon blir bra igen. Dessutom skulle det med stor sannolikhet räcka med en enda operation! Det blev som sagt en lång väntan... ena dagen åkte vi in till Västerås, dagen efter till Eskilstuna och en dag spenderade vi i Strömsholm, bara för att ha något att göra. Mollie var med oss och det kändes skönt för då fick vi rå om henne lite, plus något annat att tänka på.

Operationen gick bra och vi hade turen att Sveriges främsta ortoped när det gäller djur utförde den, då känns framtiden genast mer hoppfull. Nu ska hon hållas i stillhet så mycket det bara går de första veckorna, om tio dagar ska hon röntgas igen för att se hur allt läker. Det här med att hålla henne stilla är den allra svåraste biten, för hon har hela tiden varit så pigg och glad och hoppat runt på tre ben, även FÖRE operationen. Igår byttes bandaget för första gången och benet såg väldigt fint ut, utanpå i alla fall :-).

Förra veckan blev alltså rätt intensiv, men nu känns allt mycket bättre igen. Nu väntar vi bara på att H ska få sin röntgentid också! Och... valpen har fått ett namn, efter att ha blivit kallad för valpen, bäbisen och Mini-Me alldeles för länge. Noomi heter hon :-). Efter att hon bröt benet så har hon börjat med ett speciellt "mamma-gnäll", det är ett väldigt ynkligt litet pip. Det spelar ingen roll om alla inklusive Mollie kommer till undsättning när hon gnäller på det viset, för då är det bara mamma (jag) som gäller! Så fort jag kommer och lyfter upp henne så blir hon tyst igen.

Ja, nu vet ni att jag har två bäbisar, en liten Mollie och en liten Mini med bandage... :-).

Många kramar
Beatrice

17 kommentarer:

idémakeriet sa...

Nej men vad roligt att har fått utökning i familjen.
Men vad sorgset att det blev redan så här med benen, kan tänka mig att det gjorde riktigt ont för den stackaren.
Ta du han dom dina två bebisar, krama och klappa de så mycket det gör och ta hand om dig vännen.
Kram Gerda

Viola sa...

Hjälp jag blev alldeles genomsvettig när jag läste vad som hänt...underbart att det verkar lösa sig till det bästa..

Vet inte om du har prövat lyckan, på söndag går jullotteriet ut, ha det gott och ge den där lille en puss från mig, kramen

Lilla Kullan ♥ Maja sa...

Ja, nu får du ta hand om bäbisarna. Så gullig valp.
Stor kram till dig gumman.
Stina

Vitt hus med svarta knutar sa...

Åååhh vad sorgligt, tänk så nära det är mellan glädje och sorg, mellan lycka och olycka. Ni har haft tur iaf som fick en så kompetent veterinär på Strömsholm. Jag önskar av hela mitt hjärta att det lilla grynet blir bra. Jag har själv haft en Beagle (frågade dig vid något tillfälle om Mollie var det) och de är så underbara hundar. Saknar min Jeppe och hans sammetslena öron.

Önskar dig en fin fortsättning på dagen!
Kramar,
Regina

Nyanser av vitt sa...

Så söt hon är lilla Mini men vilken fruktansvärd otur. Skönt att det verkar ha gått bra.
Ha det toppen.
Kram Agneta

Maria sa...

Vilken underbar present, vilken liten sötnos!
Beagle hundar är ju så rara.
Grattis till er nya familjemedlem.

Kram Maria

The Secret Garden sa...

Ja det är otroligt så snabbt det går när olyckan är framme! Det är såna gånger man önskar att man kunde spola tillbaka tiden några minuter..
Tur att ni fick tag på en bra veterinär som gav det hela en chans. Jag tror nog att det kommer att läka, valpar läker ju bra har jag hört. Svårigheten är nog att, som du skriver, hålla henne stilla. Valpar är ju minst sagt otroligt busiga!! :)

Håller tummarna för att hon ska "gå till sig"!
Kram!

Huset vid ån sa...

Hej vännen!
Här sitter jag med tårarna i ögonen o läser med stor spänning!
Guuud! Vad skönt att det löste sig till det bästa!
Usch! När nånting sånt där händer vad liten o hjälplös man känner sig! Jag förstår eran oro....

Lilla Noomi ser så himla goo ut, pussa o krama dom som "liven" från mig.....

Julkramar även till dig!
Therese

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Noomi, vilket fint namn hon fått. Och hon är så söt, man drunknar i hennes fina ögon. Och få en så bra ortoped, det kan göra väldig skillnad. Vilken tur ni hade, det här kommer bli bra. Hoppas nu det går lika bra för mannen. Jag skickar en nospuss till både Mollie och Noomi, och en kram till dig.
AnnaMaria

Mamma C sa...

Oj, det var en riktig olycka. Tur att allt gick bra till slut. Hoppas nu att det går bra för din man oxå.
Kram mamma C

NataljaOblonskaja sa...

Men herregud vilken historia, stackars, stackars liten säger jag bara. Hoppas bara att allt blir bra med benet på henne, har nog aldrig sett ett par så bedårande ögon. Jag smälte direkt, just en beagle har jag ofta önskat mig. Men P är allergisk så.....men det är något med ögonen med dem som är....ja, man smälter bara..
Ta väl hand om sjuklingen och lycka till med båda! hundarna.
Camilla

milla - andante sa...

Nämen oj vilken berättelse... jisses... Hoppas nu att båda klarar sig utan krämpor framöver!
Blir så rörd också av Mollies upprymdhet!

Så himla söt!!!

Kram till er alla!

Allis sa...

Meen du, vilken olycka och vilken enorm tur att ni hamnade rätt och fick så bra och rätt hjälp! Hoppas nu det går lika bra för H!
Tack för dina söta ord hos mig, det går fint efter operationen och jag har samma problem med att hålla sjuklingen i stillhet här ;))
Lilla skruttfias öde ska avgöras idag, förhoppningsvis så väljer förra ägaren att ta tillbaka henne annars finns bra en utväg...
Det finns (nästan) inget så underbart som med djur men när det blir bekymmer så...
Är såå avis på dig som har en valp i huset med de små sammetsöronen att smeka och den lilla valpmagen att snusa och pussa på... du hör blir alldeles lyrisk ;))
Pussa båda två från oss i ruskvädret här nere i söder!
Kram Allis

Marie//Tekla Maräng sa...

Jag både skrattar och gråter när jag läser detta inlägg innan jag tillsist förstår att allt blir bra.
så mysigt och roligt att Mollie hr blivit gladare och piggar på kuppen.
Härlig med en liten bäbis vovve.
Kramar:)

Helen sa...

Åh, vilken skräckhistoria!! Stackars lilla Noomi, och hennes husse, också för den delen. En valp i huset är ren lycka. Jag hoppas verkligen att hon blir återställd.

Beaglevovvar är jättefina, tycker jag. Hur stark jaktinstinkt har de? Kan man ha dem lösa utan att de sticker iväg på egna jaktäventyr? Du får gärna berätta om hur Mollie beter sig.

Ha en fin helg, och ta hand om sjuklingarna.

Kram!

Hanna sa...

Ha en fin adventshelg!
Kram
Hanna

lugnet sa...

Sååå Underbar!!Smälter när jag ser bilderna!! Men vilken pärs!! Tur att allt gick bra!! Hoppas du får en ToppenHelg!!
K
R
A
M
//Ulrica