onsdag 3 november 2010

Stadsparken i höstskrud



Tack alla rara för de fina kommentarer jag fick efter mitt förra inlägg! :-) Jag har läst dem flera gånger och blev glad ända in i hjärteroten. Ni är så goa, ni :-).

Jag tänkte visa några fler bilder från min och Mollies höstpromenad för några veckor sedan. Efter att vi hade strosat runt domkyrkan en bra stund, begav vi oss till stadsparken, men jag kan säga att stadsparken inte längre ser ut så här! Alla träd saknar löv och efter allt regn de senaste dagarna är grusgångarna leriga och sörjiga. Snyft!



Löven sprakade både i träden och på marken och Mollie och jag blev så barnsliga och började jaga varandra genom lövhögarna. Det var jätteroligt! :-) Det var en och annan som höjde på ögonbrynen, men ibland är det skönt att bara göra vad som faller en in, oavsett vad andra tycker ;-).

Jag försökte ta en fin bild på Mollie, men hon gillar inte att bli fotograferad utan vänder alltid bort huvudet. Hmm... :-).



I stadsparken finns det många raka grusgångar som alla hör till ett större system eller plan. Jag har alltid fascinerats av trädgårdar, parker och liknande, just för hur de är planerade och uppbyggda. Man kan se att det finns en tanke bakom allt! När jag var liten drömde jag ofta om att någon gång få gå i en labyrint, ni vet en sån där hög lummig labyrint som finns i gamla engelska trädgårdar, men än har jag inte gått igenom någon :-).



Tänk att nedfallna löv kan vara så vackra! I alla fall i ett tidigt stadium av livet på marken :-).



Domkyrkan syns vart än man befinner sig i stadsparken och här ser ni också några av grusgångarna som går härs och tvärs genom parken. Träden är så gamla och jag hoppas att de får stå kvar länge, länge. För några år sedan blev det ramaskri när några av de gamla träden i parken var tvungna att fällas. De hade tyvärr fått någon slags röta och börjat ruttna och därför fanns det risk att de kunde ramla i huvudet på någon, men oj vilka protester! Jag tyckte inte heller att det kändes roligt att se parkförvaltningen såga ner dem...



Jag tog en bild längst upp från en av nedgångarna till parken för att ni ska få se hur kuperad och brant den är på sina ställen.



Och uppför samma trappa som på förra bilden gick vi när det var dags att gå hemåt igen, efter en minnesvärd dag med strålande sol och en massa bus. Allt som i vanliga fall syns ovanför trappan försvann i det starka ljuset och det var en nästan religiös upplevelse att sakta gå uppför trappstegen, mot ett bländande vitt ljus... :-).

Ha en fortsatt fin kväll!

Många kramar
Bitte

6 kommentarer:

Helen sa...

Åh, vilka vackra bilder!! Underbara färger, och så lilla Mollie...

Ha det gott, det kommer jag att ha en vecka fram över. Vi åker till Egypten imorgon!!

Stor kram!

Viola sa...

Vilken härlig och vacker tur ni tog, Mollie äfr ju bara så rar...:) men nu är väl alla träden kala..nog är novemberrusket här alltid, ha de, kramen

Rummet för välbefinnande sa...

Vilken vacker park!
Du blir väl inte helt förvånad när jag berättar att jag också drömde om att gå i en sådan labyrint när jag var liten *ler*
Skönt att höra att ni vårdar "barnasinnet" också. Det ska man absolut släppa lös ibland tycker jag. Det är så skönt befriande.
Ha det så bra nu och fortsätt kliva längs din väg.
Det känns så tydligt inne i kroppen när man är på väg åt rätt håll.....
KRAAAAM!

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Så skönt och se att Mollie är så pigg och glad nu, även om hon inte vill vara med på bild. Vilken rolig dag ni hade i er vackra park, inte alla städer som har så fin park. Underbara bilder.
Önskar dig en bra helg
Varm kram
AnnaMaria

Allis sa...

Vilken vacker höstdag du har fångat!
Och tack för dina tröstande ord - har snart hämtat mig...
Kram Allis

Marie-Nostalgi och Romantik sa...

Jättehärliga bilder! En sån där riktigt fin höstdag...och sen alla vackra färger.
Så roligt också att du blev nöjd med halsbandet! Nu är det slutspurten som gäller för mig när det gäller julmarknaden. Har ju ändå massor av ideer kvar på grejer man vill göra, men det hinns inte med. Och sen måste man ju som sagt sätta stopp någonstans. Tänk om allt blir kvar?
Ha en trevlig helg!
Kram
Marie