måndag 22 mars 2010

Äventyrliga promenader och magont...



Hej allihopa!

Tack för alla fina hälsningar, hoppas att ni har haft en bra vecka! För mig har den varit sådär... och därför har jag i princip inte gjort något vettigt, förutom att jag lyckades pyssla ihop några tags för någon dag sedan. Alltid något! :-)

Allt började i måndags eftermiddag när jag var ute och promenerade med Mollie. Jag hade inte gått så långt förrän jag halkade på en isfläck och SMACK låg jag på rygg på backen och såg stjärnor fast det var mitt på ljusa dagen. Mollie satte sig ner och tittade nästan lite surt på mig, ungefär som att jag inte var det minsta rolig om jag nu trodde det ;-). Allt gick så fort så jag hann inte ens reagera! Efter en stund kunde jag i alla fall resa mig upp och så gick vi vidare in i skogen.

Det var så soligt och vackert och rådjuren hade trampat upp en stig som höll för både mig och Mollie, därför tog vi oss ända upp till ett litet torp som ligger i en glänta längre upp i skogen. När vi kom upp dit vek vi av från stigen, för snön hade smält helt kring en stor sten och det såg så vårligt och inbjudande ut. Tja... det gick bra att gå på snötäcket ett tjugotal meter, men sedan så trampade jag igenom och stod där med snö upp till ljumskarna och kom ingenstans! Jag kände mig som en jubelidiot när jag försökte ta mig upp utan att ens vara i närheten av att lyckas.

Mollie skuttade fram på snön så lätt som ett fjun, men så fort jag rörde mig det minsta sprack snötäcket omkring mig och jag insåg att det skulle bli riktigt jobbigt att plumsa tillbaka till stigen. Hmm. Då kom jag på den briljanta idén att krypa tillbaka, för att liksom sprida ut tyngden. Det fungerade hur bra som helst och Mollie blev alldeles till sig och började göra jättehöga skutt, hon tyckte nog att det här var den roligaste leken vi lekt tillsammans det här året ;-). Men... efter bara några meters krypande kände jag hur det började dunka ordentligt i huvudet och jag kräktes nästan! Jag fick lov att lägga mig ner en stund innan jag kunde krypa den sista biten tillbaka till stigen. Det gick i alla fall bra att gå hem igen, men när jag kom hem började jag få rejäl huvudvärk och fick lov att gå och lägga mig.

Efter några timmar värkte det både här och där och då kände jag att jag nog hade sträckt mig i nacken och i sidan. Så fort jag rörde mig dunkade det infernaliskt i huvudet och sedan fick jag en konstigt smygande huvudvärk bakom högra ögat och tinningen. Nästa dag körde det till i magen innan jag knappt hade ätit upp frukosten och den magvärken var inte att leka med... jag har haft så fruktansvärt ont i magen hela veckan så jag har nästan inte gjort annat än att ligga och vila. Det kändes ungefär som att jag skulle brinna upp inifrån! Gud, vilken borkastad vecka! Jag fick lov att ställa in allt jag hade planerat under veckan... blääää.... Nåja, idag känns det lite bättre, antagligen för att helgen blev den lugnaste i mannaminne ;-). Nu ska jag börja hälsa på er och se vad som har hänt i era liv de senaste dagarna!

Många kramar
Beatrice

12 kommentarer:

milla-andante sa...

Nämen du... det där lät inte bra... hu... Hoppas verkligen det känns bättre nu, annars får du nog ta dig till farbror doktorn...
Hoppas du får en lugn och bra vecka nu!!
KRAM

Synnøve. sa...

Du fick möjligen inte en järnskakning när du gick omkull?
Det lät inte alls bra det där.
Hört om en doktor?
Näe visste väl det. Du borde kanske gått för att kolla vad du fått för nått....
Tur du hade Mollie med dig så du inte var helt ensam iallafall.

Nu får du krya på dig rejält och sköta om dig.
Tänker på er.
Hur är det med Mollie förresten? Fått svar på vad hon hade?
Kramen Synnöve.

Möllebacken sa...

Men stackars dej, vilken otur! Det låter som en rejäl hjärnskakning. Så kände jag mig när jag fick det. Det där med att krypa över snön känner jag igen första vintern vi flyttade till gården var jag höggravid och fick ta mig fram så för det hade snöat så. men det var ännu jobbigare när man sjönk ner liggandes på magen. Kände mig som en valross.
Sköt om dig och krya på dig. Du får kolla upp det om du inte blir bättre för det är inget att leka med.
Kram Pella

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Hoppas du är bra eller mycket bättre idag, annars är det doktorn för dig. Jag tror du slog i huvudet också när du ramlade, har du hjärnskakning måste du vila. Mitt i allt var det skönt och höra att Mollie är pigg.
Var rädd om dig vännen
Kramar
AnnaMaria

Lilla Kullan ♥ sa...

Men stackars gumman. Jobbigt alltså.:-( Kram till dig/Stina

Mamma C sa...

Fy så otäkt hoppas du går åt rätt håll nu och blir bra. Pulsa i snön känner jag oxå till. Trodde att skaren skulle hålla åt mig oxå. Inte bara våran hund. Men icke sa nicke, så jag fick pulsa tillbaka samma väg. Inte tänkte jag på att lägga mig och åla tillbaka. För det var en fiffig idé.
Kram mamma c

Helen sa...

Men din stackare!! Vilken skräckupplevelse! Hoppas nu att du har vilat till dig, annars håller jag med de övriga talarna, gå till doktorn.

Krya-på-dig-kramar!

Huset vid ån sa...

Det där lät inte bra....Hoppas att du mår bättre nu! Annars får du nog uppsöka någon läkare, för det där är nog inte så bra att gå med! Krya på dig nu o var rädd om dig vännen! kram Therese

Mäster Henrik sa...

tack för besök och kommentar!
och ajabaja, inte slänga.. ;)
Vh
Magnus

Bea sa...

Oj, oj,...det lät inte bra! Vilken otur och så det kan bli, bara på ett litet ögonblick kan allt förändras till ngt tråkigt, det som var från början avsett för något trevligt och fint.
Hoppas du mår bra idag och skadan bedarrat.
Sköt om dig!
Kram / Bea

Huset vid ån sa...

God Morron vännen! Hoppas att du mår bättre nu! Önskar dig en trevlig torsdag med solsken! Här har vi tyvärr mulet o grått idag men det blir en skogspromenad med vovven iallafall! Finns inga dåliga kläder...Fniss! Kram Therese

lugnet sa...

Stackars dig!! Typisk när man ska gå en lugn promenad och så händer detta.. Hoppas du mår bättre idag så att du får en bra helg iallafall!! Kramar//Ulrica