torsdag 18 februari 2010

Miljötorsdag



Hej allihopa!

Idag vill jag återanknyta till några tidigare miljöinlägg som handlat om rovfiske och idag skulle jag vilja sända ut en vädjan om att värna om våra hav här på jorden, både vad gäller nedskräpning och utsläpp, men också om att inte slita upp olika däggdjur, fiskar, snäckor och koraller ur deras rätta element om det inte absolut är nödvändigt!



Bilderna är från mitt allra första dyk i livet, det var vid Tulamben på Bali 2008. Den värld som uppenbarade sig för mig under ytan går nästan inte att beskriva med ord! Det var en sån överväldigande känsla som fanns kvar i mig långt efteråt. När vi ifjol återvände till samma plats, den här gången för att jag skulle ta dykcert, hade jag nästan glömt hur vackert det var i havet vid Tulamben. Bara jag hade kommit några meter under ytan, var det än en gång som att simma i ett sagolikt jätteakvarium och plötsligt dök det stora stim av taggmakrill upp, som vi såg på avstånd redan 2008.

Den här gången slöt de upp omkring mig, som om jag var en av dem :-). Ord räcker inte till för att beskriva det lyckorus som jag genomfors av när jag simmade med dem, mitt i stimmet. Jag är fortfarande så tacksam över att jag fick uppleva det, kanske en enda gång i livet. Den vackra undervattensvärlden fanns kvar precis som jag mindes den. Ca sex meter under ytan syns allt så klart, både fiskar och koraller sprakar av färger och man ser dessutom solen tydligt och känner till och med en viss värme från den. Taggmakrillerna visade mig runt innan det var dags för mig och instruktören att bege oss ner till vraket U.S.S. Liberty.



När jag tog dykcertet påmindes jag än en gång om att det inte är en självklarhet att få dyka, utan att det är en ynnest. Däremot är det självklart att behandla djur och växter i havet med största hänsyn och att aldrig någonsin röra vid dem. Om man råkar trampa på en korall har man antagligen orsakat en skada som kanske tar ett femtiotal år att läka!


När vi ifjol under samma resa hamnade på Filipino Market i Kota Kinabalu på Borneo, blev jag ledsen ända in i hjärteroten. Vi möttes av en fruktansvärd stank, och efter en stund blev vi nyfikna på vad det var som egentligen luktade så hemskt. Det visade sig vara från all torkad fisk som hängde där i hettan...



... det var inte bara "vanlig" fisk, utan där hängde bland annat TUSENTALS små sjöhästar som aldrig kommer att simma mer. Där fanns minst lika många sjöstjärnor som såldes för lite och ingenting. Inne i marknaden såldes GIGANTISKA snäckor för endast fyrtio-femtio kronor, snäckor som på andra ställen i världen knappt går att få tag på och finns de mot förmodan, får man punga upp åtskilliga tusenlappar. Det var precis som att de här fiskarna, snäckorna och korallerna inte hade något som helst värde, utan bara var något "billigt krafs" som såldes till turisterna.

När vi till sist kom till Kina sålde man sjöstjärnor och sjöhästar även där, den här gången som grillspett direkt på gatan! På ett fat låg tre små bäbishajar som bara var några decimeter långa, men ändå så riktiga. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i hajar, men jag fick en tår i ögat när jag såg dem ligga där på fatet. Runt de här "grillspetts-stånden" samlades det horder av turister som smakade både det ena och det andra, ivrigt påhejade av sina medresenärer.



Jag önskar att vi skulle ta ett större ansvar som turister och inte bidra till att haven skövlas på det här sättet. Att människor i andra (och ofta väldigt fattiga ) länder måste hitta vägar för att överleva, är inget konstigt. Men om vi bidrar till att de dammsuger haven för att de på så sätt tjänar mer pengar, är det faktiskt mycket konstigt. Vem gav oss rätten att utrota andra arter? Snart finns det inga sjöhästar kvar i haven, för de hänger på tork i en stekhet stad på andra sidan jorden och skrumpnar sakta ihop i värmen. En gång var de LIV, precis som du och jag...

Många menar att man inte alls kan jämföra fiskars lidande med andra djurs, men glöm då inte att även en liten taggmakrill har förmågan att hälsa dig välkommen och göra din dag till ett oförglömligt minne :-).

Många kramar Beatrice

7 kommentarer:

Bea sa...

Vilken upplevelse du beskriver som är få förunnade! Att få ta del av det som finns på havets botten med allt det vackra som dina bilder presenterar gör det som en dröm, en saga och naturligtvis skall vi sträva till att vara rädd om vår vackra natur.
Kramar / Bea

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Det känns jättelessamt för små sjöhästar och dom du skriver om, att aldrig få simma runt mer. Usch vad hemskt! Så spännande det låter att du dyker, förstår att du får fina upplevelser under ytan.
Jättebra inlägg!
Ha en fin dag, och klappa Mollie
Kramar
AnnaMaria

Marie//Tekla Maräng sa...

Vilken upplevelse tänk som sagt vilken ynnest som du skriver att få vara en bland alla fiskarna/stimmet.
Det är sådan härliga bilder du visar och som får mig att gråta när man tänker om utfiskningen som görs helt skoningslöst.
Tråkigt är ett klent ord när man läser om sjöhästarna och snäckorna som ruttnar bort och säljs alldeles för billigt som en slit och släng vara.
Kramar Marie;)

Ps Älskade att äta tiger räkor ända tills jag läste hur dom exploateras så nu får det bli smårkor som förhoppningsvis fiskas på ett schysst sätt.

Viola sa...

Underbara bilder, vilka resor du varit på..visst blir man kluven som turist...tänk bara på all flygtrafik som verkligen är en stor miljöbov, hoppas du har en bra dag, kram

Maria Berg sa...

Underbart är den där känslan när man simmar ibland korall reven - hopas hoppas våra barn får uppleva det.

Blev allt lite avundsjuk verkligen vackra smycke du vunnit.

Och inte är det vår här heller det snöar igen så den där tekannan kan du sätta på så kommer jag och dricker en värmande kopp.
Maria Berg

Synnøve. sa...

Visst sjutton kan man sammanlikna fiskars lidande med andra landlevande djurs lidande. Eller valar för den delen.
Det är så hemskt denna rovdrift på havets resurser. Vi glömmer ju hela tiden att det faktiskt kommer flera generationer efter oss....
Eller det är kanske inte det det gör....Tanken är svimmlande.

Härliga bilder du bjuder på. Måste vara spännande att befinna sig i ett stim med taggmakrell.
De är snabba fiskar det.

Ha det så bra nu och kramen.
Synnöve.

lugnet sa...

Gud vilken upplevelse!!! Och vilka fina foton!! Jag bhar gjort ett provdyk en gång i tiden, i Cypern där allt gick i expressfart med dålig utrustning...(18år, sovit lite, varit ute på natten,ja du förstår situationen..), vilket resulterar i att jag får rysningar när jag bara hör ljuset av andningen i dyk..Får se om jag kommer över den rädslan. Snorkla går däremot bra för då kan jag lita på mig själv och ingen gammal och trög utrustning!!

Hoppas du får en härlig helg! Här har det snöat massor inatt..!!
Kram//Ulrica