torsdag 31 december 2009

Gott slut och Gott nytt år!



Så var det årets sista dag... det är helt otroligt hur fort ett går kan gå och hur mycket som händer under ett enda år! Jag har sett att flera bloggerskor har gjort "årskrönikor" med text och bild för varje månad under året och det var riktigt rolig läsning! Jag blev först lite inspirerad att göra något liknande, men då jag tycker att mitt år innehåller flera långa "luckor", bestämde jag mig för att i stället göra en slags summering.

Det här året har varit ett av det tyngsta åren i mitt liv, även fast jag inte berättat så mycket här på bloggen om allt det jobbiga som varit. Det började redan i januari... jag föll ihop på morgonen samma dag som jag skulle börja mitt nya jobb, men dumt nog tog jag mig ändå dit, tjurig som man är. Men när jag kom dit kunde jag inte gå, utan hade kraftig "slagsida" och sedan hände samma sak igen! Jag hamnade på IVA där jag fick stanna i flera dagar. Först trodde man att det var en hjärnblödning eller något med hjärtat, men det visade sig att det "bara" var en allvarlig närings- och järnbrist som orsakade kollapsen. Men det tog verkligen sin tid att komma tillbaka, det var först i slutet av april som jag kände att jag hade någorlunda koll på tillvaron.

Som om inte megatröttheten räckte till så blev jag dessutom trakasserad under hela terminen av en man som ville bli min elev och som antagligen var förtjust i mig eller nåt. Han var obehaglig på många sätt och flera kvinnliga kollegor var lika rädd för honom som jag var, men trots det bestämde min chef att han skulle börja i en av mina grupper, precis som mannen ville! Det här gjorde att den sista energin försvann och jag ledde till att jag gjorde en lååång bloggpaus. Men, vilket fantastiskt stöd jag fick av er bloggvänner i våras när jag berättade om det här! Tack så otroligt mycket för alla fina och peppande kommentarer ni gav mig då, de betydde jättemycket för mig!

I slutet av maj hämtade vi vår lilla efterlängtade Mollie och plötsligt kändes det verkligen som att vi gick mot ljusare tider :-). Tur att man har sommarlov, för jag hann inte så mycket mer än att ta hand om Mollie och att hjälpa H under i stort sett hela sommaren (H har sin högsäsong då och behövde HJÄLP för att hinna med sig). I augusti tog vi i alla fall semester en vecka och åkte upp till Lappland där det blev paddling, tältning och vildmarksliv, och det var fantastiskt avkopplande!

Hösten var riktigt tung av olika anledningar, men så i oktober åkte jag och H till Asien! Meningen var att jag skulle få följa med honom i jobbet, men vi åkte lite tidigare så vi också hann med att åka runt lite. Det blev besök i Malaysia, Borneo, Bali och Langkawi innan vi åkte tillbaka till Kina! Vi hade härliga veckor och jag tankade sol och energi så mycket jag bara orkade :-).

Minns ni att jag nämnde tidigare att jag hade något på gång som hade med mitt Kinabesök att göra? Jag köpte en del saker i Kina och på Bali som jag kommer att lägga ut till försäljning efter nyår.... sedan vi kom hem har jag pysslat lite med att göra en ny blogg och att ta bilder, men under hela november var det inte så jättelätt i och med att det var så mörkt hela tiden. Nåja, nu börjar jag bli färdig och jag säger till när allt är klart :-).

Sedan vi kom hem från resan fortsatte det att strula på flera plan, men strax före jul löste sig allt som genom ett trollslag! Man brukar ju säga att allt ordnar sig till sist, och det stämmer verkligen :-). Bilden ovan är från Langkawi från en av våra strandpromenader. Den här dagen fick jag en nästan meditativ stund vid havet och tänkte på livet och allt som var och har varit. Det var så vackert så det nästan gjorde ont och jag slogs av livets skönhet. Trots att mörka moln kan förmörka ens sinne och trots att de regntunga dagarna aldrig vill ta slut, är livet ändå så ofattbart vackert i all sin grymhet och oförutsägbarhet. När regnet rasar mot marken, skiner solen någon annanstans i världen och varje morgon går den upp för att välkomna en ny dag. Livet fortsätter, även de gånger vi känner att det är slut, och det är ett av livets många mysterier...

Något som jag många gånger under året känt mig otroligt tacksam för, är för alla fina människor jag mött här i bloggvärlden. Många av er har funnits med sedan jag började blogga för ett år sedan och hela tiden lär man känna nya underbara människor! Från hela mitt hjärta vill jag tacka er alla som hälsar på här hos mig och alltid lämnar så fina kommentarer. Ni betyder otroligt mycket för mig och jag är så glad att ni finns! :-)

Nu ska det bli skönt att göra avslut och i stället blicka framåt. Glöm inte att nu stundar ett nytt spännande år, som kommer att innehålla nya möten och möjligheter! Jag önskar er alla ett Gott slut på det här året och ett fantastiskt Gott nytt år som väntar bara några timmar bort. Jag önskar er också hälsa och harmoni och många fina stunder under det kommande året!

Varma nyårskramar
Beatrice

måndag 28 december 2009

God fortsättning! :-)



Hoppas att ni alla haft en underbar jul och att ni njutit av ledighet, god mat och det vackra vintervädret! Nåja, här har vi haft "varannandagsväder" med strålande solsken ena dagen och sedan snöstorm och oväder den andra dagen. Julafton bjöd i alla fall på kall och klar luft, strålande sol och gnistrande snö! :-) Vi var hemma på julafton och hade det mysigt. Det blev först en massa julgodis, julkakor och glögg framför Kalle, sedan julmat lite senare på kvällen innan det var dags för julklappsutdelningen. Jag måste ha varit väldans snäll under året, för jag fick en kamera av H!!! Hi hi hi, nu kan jag fota så det står härliga till ;-).

På juldagen åkte vi till mina föräldrar som precis som alla andra år bjöd på ett riktigt smarrigt julbord. Det är inte klokt vad man äter under julen! Mina syskon med familjer var också hemma och det var roligt att träffa dem igen, eftersom vi bor så långt ifrån varandra och därför bara träffas några gånger per år. Jag träffade även syskonen på annandagen, efter att de hade varit till stan och shoppat lite på annandagsrean. Och mer familjemys lär det bli, då broder M stannar till långt efter nyår!

Ja... vad har jag mer gjort då... jag har mest legat i soffan och sett flera bra filmer, läst böcker och bläddrat i mina inredningsmagasin. Under de "fina" dagarna har jag försökt vara ute så mycket som möjligt, om inte annat för att smälta maten lite bättre ;-). Mollie älskar snö och blir alldeles vild och tokig när vi är ute. Hon gräver sig fram i och under snön som en liten mullvad :-).



Tack igen för alla fina julhälsningar ni har lämnat! De gjorde mig verkligen glad och jag har läst dem flera gånger :-). Nu ska jag kika in till er allihopa för att se om någon kanske gjort ett nytt inlägg i mellandagarna...?

Många kramar
Beatrice

onsdag 23 december 2009

Dan före dopparedan...



Dan före dopparedan... och nu är äntligen allt handlat :-). Ikväll ska jag baka lite och göra lite mer godis, så vi har något att mumsa på i morgon framför Kalle (men det gäller att gömma det så ingen av familjens skåpråttor får tag på det ;-). H klär julgranen och har dessutom hittat en massa roligt i jullådorna som han trodde hade gått i graven för många år sedan.

Mollie undrar vad i himlens namn som är på gång, eftersom vi bär in stora träd i vardagsrummet och hänger upp en massa konstigheter i det! Dessutom är alla ovanligt upptagna... när H tog på sig en gammal tomtemask för en stund sedan och började busa med henne såg hon ut att undra om vansinnet har brutit löst här hemma. Ungefär som: En konstighet till och JAG RYMMER HEMIFRÅN!!! ;-)

Innan jag fortsätter med det sista julstöket vill jag önska alla en riktigt God Jul och en härlig ledighet. Hoppas att ni får fina juldagar med era nära och kära och hoppas att ni alla får en vit härlig jul som vi har i år!

Tack för alla fina hälsningar! :-)

Varma julkramar
Beatrice

söndag 20 december 2009

Fjärde advent och snart jul!



Hejsan!

Hoppas att ni har det bra i julstöket och att ni inte stressar ihjäl er! Själv har jag tagit det rätt lugnt de senaste veckorna, men det har lett till att jag i stället fick en hel del att göra den här veckan som varit och därför inte har hunnit kika in till er så ofta som jag brukar.

Det är helt otroligt att det redan är fjärde advent och snart bara fyra dagar kvar till julafton!!! Har ni handlat julklapparna än? Inte jag, hmm... :-).

Många kramar
Beatrice

tisdag 15 december 2009

I mitt vita vinterland...



Hej allihopa!

Här har vi haft snöstorm hela natten (bilden togs för några veckor sedan), så sömnen har inte varit den bästa! Men bara det lugnar ner sig lite, kommer det att bli hur fint och juligt som helst ute. Just nu YR och RASAR snön runt i vilda infall och de stora snöflingorna blåser härs och tvärs och gör allt annat än att falla neråt. Det är en sån här dag man vill stanna inomhus... tur att det finns mat i kylen ;-).

Mamma kom hit igår kväll och hade bland annat med sig lite julskinka, mmm :-). Vi åt en tallrik risgrynsgröt och tog oss en skinkmacka var och när jag tog årets första tugga av en skiva korntunnbröd med skinka och stark senap på, kände jag hur julstämningen sakta spred sig i kroppen. Visst är det otroligt vad smakminnen kan göra? Sedan fikade vi. Vi hade ju julbrownies och saffransbullar, sonen hade gjort goda mussepepparkakor och jag hade köpt pepparkakskola... ordet PROPPMÄTT räcker inte för att beskriva hur jag kände mig sent igår kväll... :-).

Bara stormen bedarrar kommer det att vara vitt och fint till jul... om inte vädret svänger igen och allt töar bort, vill säga. Men det ska vi väl inte tro! Allt blir så mycket ljusare när det är snö på marken, så nu hoppas hoppas HOPPAS jag att vi får några minusgrader så snön får ligga kvar.

Det har kommit ca 7 centimer snö redan... och det kommer MERA... :-).

Kramar

Beatrice

söndag 13 december 2009

Redan lucia och tredje advent!



Ja, det är inte klokt vad tiden går. Det är redan lucia!!! Jag tycker att jag är senare ute med allt än vad jag brukar vara så här års, men konstigt nog blir det jul ändå... :-).

Igår sprang jag och H runt och försökte hitta några julklappar, men det var inte det lättaste. Dessutom var vi tvungna att TRÄNGAS med alla andra som tänkte samma sak ;-). Vi hittade alla fall en loppis där jag bland annat fyndade några gamla kakformar för endast 10 kr!

På kvällen var det dags för storbak, för yngste sonen skulle baka kakor till årets julmarknad som går av stapeln idag. Från att "VI måste baka" har det under veckan låtit mer och mer som att det är JAG som skulle baka, så för att det skulle bli några kakor snodde jag lite raskt ihop en form med julbrownies. De blev supergoda!

Då sa sonen: "Var det inte JAG som skulle baka??? Jag tänker inte sälja några brownies, jag ska baka pepparkakor!!!". Tja, inte mig emot ;-). Sagt och gjort, efter Robinson satte han igång med pepparkakorna och han kavlade och stod i och producerade den ena Musse Pigg-pepparkakan efter den andra, jag behövde bara assistera med nya plåtar emellanåt. Härligt! :-)

Idag åkte vi till marknaden för att lämna kakorna (sonen slapp sälja i år) och strosade sedan runt en stund för att insupa lite julstämning. Nu känns det som att julen är nära... :-).

Hoppas ni alla har en fin luciadag och tredje advent!

Kramisar
Beatrice

fredag 11 december 2009

Gamla kronor och Nobelfest



Hej allihopa!

Hoppas ni har det bra i mörkret! Jag har tänt ljus överallt och det blir åtminstone lite ljusare och mysigare :-).

Var det fler än jag som såg Nobelfesten på TV igår? Det är så roligt att höra alla intressanta tal, men också att se alla vackra klänningar, inte minst dem som drottningen och prinsessorna bär, och så få en liten årlig historielektion om "vem som en gång bar safirhalsbandet, camékronan" osv. Det är så nära sagan vi kan komma år 2009 :-).

När vi var på Bali fanns dessa "rostiga" kronor på varje tak, och H och jag blev så förtjusta i dem så vi började jaga runt efter kronor den vecka vi var där. Kronorna är tydligen ett beskydd för hemmet och för dem som bor där och det tyckte vi lät fint! När vi efter många om och men fick tag på några, var de inte av metall som vi trodde först, utan av tegelstensmaterial eller någon slags terracotta. Det gjorde egentligen ingenting, för annars hade de nog varit hiskeligt tunga. Men fina var de och jag släpade villigt med mig de ändå rätt tunga kartongerna som handbagage från land till land ;-).

Ha en fin kväll!

Kramis
Beatrice

torsdag 10 december 2009

Bali



Hej allihopa!

Nu när det tråkiga vädret verkar ha bestämt sig för att stanna, kände jag för att visa lite fler soliga bilder från resan. Bilden ovan är från strandpromenaden bakom och bredvid vårt hotell, där vi käkade lunch på ett litet café nästan varje dag. Solsängarna på stranden kunde man hyra för 15 dollar för några timmar, men det tyckte jag var dyrt!

H frågade (med glimten i ögat) om man inte kunde hyra en säng för att sova där över natten, men då blev den servitör han frågade alldeles förskräckt och utbrast: "No, no, not for sleeping. Not good sleeping on the beach at night!!!" Det förstod ju vi också, men det var bara lite på skoj. Därför fortsatte vi bara drömma om solsängarna, men tänk att få bädda dem fint med mjuka täcken och vackra kuddar och sedan somna där till havets brus... :-).

Hoppas ni alla får en fin dag!

Många kramar
Beatrice

onsdag 9 december 2009

Vinst i lotteriet



När jag kom hem från resan berättade goa Marie med bloggen Tekla Maräng - en livsnjutarblogg att jag vunnit en bok i hennes tävling. Jag blev så himlarns glad, både för att jag sällan vinner saker och ting, men också för att jag sneglat på den där boken en längre tid, men inte unnat mig den. Jag tror att ni alla känner till Maries fina blogg, om inte är den väl värd ett besök! Hon skriver om allt från hennes många blommor, till läsvärda bokbetraktelser och om besök på härliga marknader och trädgårdar. Marie överraskar alltid, och för mig som inte har helt gröna fingrar har jag gjort nya bekantskaper som Tasha Tudor och Hannu Sarenström genom just Maries blogg :-).

Det var så spännande att hämta ut paketet och när jag fick det röda paketet i min hand kändes det som att ha fått en tidigt julklapp eller nåt :-). Med boken följde ett otroligt sött kort med en liten fågel på som såg ut att komma från mormors tid!

Jag vill också berätta hur go och fin Marie verkligen är, för det var inte helt lätt för min vinst att hitta vägen hem till mig. Marie skickade nämligen först en bok till mig som kom bort i posten! :-( När det stod klart att den boken försvunnit på vägen, skickade Marie utan tvekan en ny bok till mig!!! :-) Tack snälla goa Marie för att jag fick min vinst ändå, den gjorde mig så otroligt GLAD och nu har jag något att mysa med i höstrusket som lägrat vår vanligtvis vackraste vintermånad.

Jag förundras gång på gång över hur många fina människor som finns här i vårt Blogglandia :-).

Ha en fin dag!

Många kramar från en just nu lässugen
Beatrice

tisdag 8 december 2009

Sju sanningar om mig själv och award



Hej alla!

Häromveckan fick jag en award av goa Karin som har den fina bloggen Livslust. Jag tror att många av er redan känner till den, men har ni inte hälsat på i Karins trädgård än borde ni göra det! Hennes blogg är verkligen som en trädgård och hon skriver så vackert om blommor och blader, men även om mysteriet livet och mycket annat.

Med awarden följde en utmaning att berätta sju saker om sig själv och jag har klurat lite på vilka "hemligheter" om mig som ska få komma fram i ljuset. Det är väl lika bra att köra igång:

Sanning nr 1: Jag tog DYKCERT på Bali när H och jag var på resande fot i oktober! ;-) Hihi... jag hade tänkt berätta lite mer om allt kring det, men det hinner jag. Så här i efterhand måste jag nog säga att jag hade igen alla jobbiga övningar som Nazi-Jay tvingade mig att göra i havet (se tidigare inlägg). Det var kanske tack vare hans ångvältspedagogik som det inte kändes helt omöjligt att lyckas med de prov jag sedan var tvungen att göra när jag tog certet. För en utpräglad landkrabba som jag som aldrig doppat huvudet under vatten i hela mitt liv, var det här en utmaning så stor som att bestiga Mount Everest!

Sanning nr 2: Jag ÄLSKAR marsipan. Tänk att få köpa en liten tjock marsipangris och trycka i sig den från tryne till knorr... mmm... :-). Eller att köpa en rulle mandelmassa och skära en skiva av den... mmmm..... skåpätning kallas det visst. Men gott är det! :-) Jag såg ett recept i Vakre Hjem på brownies med mandelmassa i och insåg genast att en sån härlig kaka måste jag bara baka till jul. Vi får se hur den här besattheten utvecklar sig... antingen kommer jag att förvandlas till en marsipangris eller så bloggar jag snart från ett behandlingshem för marsipanberoende ;-).

Sanning nr 3: Jag är pianist och hade för några år sedan förmånen att jobba tillsammans med ett relativt känt danskompani. Jag blev ombedd att träna in en mängd olika klassiska stycken som skulle kunna passa till olika övningar. Plié, ni vet :-). När jag sedan träffade dansarna första gången skulle de ha balettklass och jag kände mig lite nervös. Dansläraren som var på besök är en GIGANT inom dansvärlden och var mycket bestämd över hur han ville ha sina lektioner. Gulp! Det gjorde mig inte mindre nervös kan jag säga. Det började inte helt smärtfritt, och det var en del problem i starten innan vi förstod varandra ordentligt. Att spela till dans var en stor utmaning, för i och med att man måste spela taktfast till 100% är det tvärtemot allt man någonsin lärt sig. Jag måste säga att den här dansläraren fick mig på något sätt att utvecklas som människa och öppna upp mer för att kunna "ge" mer. Det gick bättre och bättre för varje vecka och det var en fantastisk känsla att vara i samspel med andra människor på det sättet! Jag älskade varje minut! :-)



Sanning nr 4: När jag gick på mellanstadiet var jag totalt fascinerad av nordamerikas indianer och deras liv och öden. Jag läste det mesta jag kom över och grät i hjärtat över alla slag som utkämpats, över alla liv som släckts och över allt blod som spillts över prärien. Min kompis I och jag "lekte indianer" mest varje dag efter skolan, vilket innebar att vi sprang barfota i skogen långt in på hösten, åt bär och växter i naturen under våra strövtåg och byggde fullstora hästar av snö och is under vintrarna (med viss hjälp av I:s pappa) som vi sedan lärde oss att hoppa upp på som indianerna gjorde på TV :-). När I fick en riktig häst blev våra lekar än "verkligare" för nu kunde vi ju galoppera fram barbacka över "prärien" också!

Nu i vuxen ålder berör mig ämnet än starkare och jag tycker att det är otroligt VIKTIGT i t.ex. engelskundervisningen att eleverna får lära sig mer om nordamerikas ursprungsbefolkning och deras situation såväl som om ursprungsbefolkningar i andra delar av världen. Det gör det lättare att förstå varför det ser ut som det gör på vår jord. Vi får ALDRIG glömma bort hur vi européer under de senaste femhundra åren har skövlat andra länder, våldfört oss på människor och fruktbar jord och utarmat de naturresurser som finns för att sedan bara lämna kaos efter oss när vi ätit oss mätta. Det har begåtts såna fruktansvärda orättvisor mot människor runt om i världen, men efter att ha jobbat i skolan ett antal år så tror jag på människan igen... för de allra flesta ungdomar har STORA hjärtan och ett STORT engagemang och de kommer att förändra världen till det bättre när de är gamla nog :-).

Sanning nr 5: För många år sedan reste jag runt i Österrike och Tyskland under några veckor och eftersom Beethoven alltid varit min stora idol besökte jag bland annat flera hus han bott i under sin livstid. Jag tyckte det var hur intressant som helst, men släkt och vänner var inte lika imponerade när jag kom hem och visade foton av olika hus! I ett av Beethovens gamla hus i Wien, finns nu ett museum som inhyser flera av hans instrument. Mitt på ett stort salsgolv av trä stod en underbar spinett, men såklart hade man spärrat av så man inte kunde komma närmare spinetten än fem meter. Se men inte röra. Hmm. Vad gör man om man är pianist och har Beethovens spinett framför sig...? ;-) Såklart klev jag över avspärrningen och lät ringfingret sakta smeka tangenterna innan jag försiktigt tryckte ner två av dem.... ooops! På två röda hade en stor och biffig säkerhetsvakt huggit mig i nackskinnet och släpade mig sedan mot utgången medan han skrek på tyska i mitt öra. Han kastade ut mig på gatan och stod där och hytte med näven, men jag bara log, synnerligen nöjd med mig själv och över mitt illdåd. Jag skulle göra om det igen, när som helst... :-).

Sanning nr 6: I min ungdom jobbade jag på en järnhandel under flera år och på somrarna var det alltid flera kändisar som besökte oss. En av dem var Allan Edwall och en sommar hade han beställt en toalett till sin sommarstuga och kom för att hämta den. I stället för att inte tänka så mycket, blev jag så nervös över att det var han som stod framför mig så jag började tänka något alldeles förskräckligt mycket. Skulle jag fråga vad han hette som med alla andra kunder eller skulle jag ropa ut i butiken: "Har Allan Edwalls toa kommit än?". Nej, det skulle bli väldigt fel. Hmm. Så jag bad om hans namn och lyckades göra det hela mycket krångligare än det hade behövt bli, med följd att han blev riktigt sur på mig! Jag blev jättegenerad när jag insåg hur jag hade krånglat till det. Idag hade jag bara gått ut på lagret och hämtat toaletten och inte tänkt så mycket på vem kunden var, och jag hade nog inte frågat om namnet om jag redan visste det, men då var det inte lika lätt. Nåja, det är ett roligt minne! Och du Allan, förlåt om jag gjorde dig lite sur, det var inte meningen ;-).

Sanning nr 7: När jag slutade gymnasiet jobbade jag hela sommaren och sedan drog jag ut på tågluff genom Europa med bara 5000 kr på fickan. Det skulle liksom räcka till ALLT. Är man riktigt klok eller inte...? ;-) Dessutom var jag ju ung och oskyldig, trots mina bruna ögon, så när jag kom till Hamburg tog jag in på första bästa och billiga hotell jag kunde hitta, alldeles bredvid järnvägsstationen. Hmm. Tanten i receptionen tittade konstigt på mig, men jag fick mitt billiga rum och kände mig nöjd. Pengarna skulle ju räcka i en månad för jösse namn! ;-) Jag slumrade till på sängen och när jag vaknade på kvällen bestämde jag mig för att gå ut och äta. När jag öppnade dörren fick jag mitt livs chock! Utanför VARJE dörr stod en mycket lättklädd och uppspacklad kvinna och de tittade alla surt på mig, nykomlingen. På en sekund gick det upp för mig var jag hade hamnat... jag hade checkat in på ett HORHUS!!! Aaaaah! Jag smällde igen dörren och baxade en stooor byrå framför den för att ingen skulle kunna ta sig in i mitt rum. Sedan försökte jag spärra handtaget med en galge (som jag sett någon göra på TV ;-). Jag sov inte en blund på hela natten, både för att jag var livrädd men också för att det var en livlig "trafik" till hotellet, och tidigt nästa morgon checkade jag ut och lämnade Hamburg för gott. Har jag återvänt? Nej. Har jag lärt mig något? Ja :-).

Ja, det var lite mer om mig det ;-). Nu ska jag klura på vilka jag ska skicka den här awarden och utmaningen vidare till!

Många kramar

Beatrice

söndag 6 december 2009

En regnig andra advent



Hejsan!

Jag kikar in lite snabbt för att önska er en fin andra advent :-). Jag har varit så otroligt trött den senaste veckan och det blir bara värre, så nu undrar jag om jag håller på att bli sjuk. Men jag känner mig inte sjuk, utan är bara jättetrött. Konstigt! Därför har jag inte tittat in till er på några dagar och jag ser nu att jag missat en del. Dagarna går... :-).

Det har snöat här under veckan och den frostiga skogen blev bara vitare och vitare. Men igår förändrades allt. Sent igår kväll började det regna och det fortsatte att regna och i natt fullkomligen VRÄKTE regnet ner.... så nu finns det ingen snö kvar... bläää...

Jag har fått två fina awards under veckan som gått och jag ska visa dem i nästa inlägg. Med en av dem medföljde det dessutom en utmaning som jag klurar på för fullt... ;-).

Var rädda om er! :-)

Många adventskramar
Beatrice

tisdag 1 december 2009

Jakten i sagoskogen



Hej allesammans!

Här växlar vädret kraftigt från dag till dag! Det var ju så vackert i helgen, men igår började det spöregna och det ÖSTE ner i ca ett dygn. I morse var det vinter igen... jag förstår ingenting!

I lördags begav vi oss ut på harjakt och då hade Kung Bore blåst sin kalla andedräkt över skogen. Det var som att kliva in i en saga... jag försökte föreviga allt på bild, men bilderna gör inte riktigt skogen rättvisa. Stämningen och känslan jag fick av att gå där var svår att fånga! :-)



De två första timmarna (!) busade mest Mollie runt. Vi började allvarligt fundera på om det blivit något fel på henne. Hon skuttade runt som Tiger i Sjumilaskogen och två gånger gjorde hon ett jätteskutt och hoppade rakt upp på H:s axlar! Det var tur att han fick tag i henne innan hon ramlade i backen. Hade hon inte börjat nosa upp en hare i det läget hade nog H fått ett bryt...;-).

Men, plötsligt nosade hon raskt upp några harlortar och började följa spåret efter haren. Svansen gick på henne fram och tillbaka, men hon fick säkert tillbringa 45 minuter på en rätt liten fläck innan hon hittade stället där haren hade fortsatt sin färd. Sedan bar det av...

... vi fick gå riktigt fort för att hänga med och det bar av neråt. Då kom vi ut på ett stort myrliknande område och där cirklade Mollie runt flera gånger innan hon hittade spåren som ledde från myren in i skogen. Det verkar inte vara helt lätt att jaga hare, för när hon följde spåren vidare in i skogen igen, tappade hon bort det flera gånger och fick börja om.



Men plötsligt sprang hon vidare igen, in i ett skogsområde med mycket tätare vegetation.
- Haren ligger säkert här och trycker stenhårt, sa H. Det skulle inte förvåna mig om vi snart kliver på den!

Han hade knappt mer än sagt det förrän Mollie skällde till kanske bara tio meter från mig. Och sen bar det av i en rasande fart, hon drev den stora vita haren och skällde otroligt intensivt. Hon blev väl alldeles till sig av att springa rakt på den! Vi hörde hennes skall försvinna längre och längre bort, men vi stod kvar.

Efter ungefär fem-tio minuter hörde jag något som prasslade nedanför oss och ljudet fortsatte ner till vänster där Mollie hittade haren. Jag är helt övertygad om att det var Jösse som smög tillbaka efter att ha lurat ut Mollie på en väg ;-). Stackars Mollie tappade bort spåret på vägen, men envis som hon är så fortsatte hon leta och sprang fram och tillbaka i ytterligare två timmar längs det stråk där hon drivit haren.

Sedan försvann hon! Vi höll inte ens på att hitta henne utan fick köra efter vägen och leta efter henne, utan resultat. Till sist stannade vi bilen och ropade och då ylade hon till så övergivet inifrån skogen. Men efter att vi ropat på henne en stund så kom hon skuttande ur skogen och rakt upp i famnen på mig :-). Det var så skönt att hon var tillbaka hos oss igen!



Som ni kanske förstår så fick H inte skjuta någon hare i lördags, men det gör inte mig så mycket (hoppas inte H läser det här ;-). Jag hade kaniner när jag var liten, så jag har lite svårt att tänka mig att vi skulle skjuta en hare och sedan släpa hem den och äta upp den... blää! Men för Mollies motivation kanske det vore bra att hon faktiskt "fick tag" på haren någon gång... men det är en helt annan historia :-).

Vintriga kramar från ett kallt norrland
Beatrice