måndag 26 oktober 2009

Ett litet hej fran mig...


http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/e/e6/Mount_Kinabalu_Clouds_3.jpg

Hoppas ni har det bra och att det inte har blivit for gratt och kallt darhemma! H och jag njuter fortfarande av varme, god mat och av livet. Bilden ovan ar en vy over Mount Kinabalu pa Borneo som vi tyvarr inte tog en narmare titt pa, men det ar bara att inse att jag inte har den kondition som kravs for nagra bergsbestigningar :-). Jag tyckte inte speciellt mycket om Borneo, men det kanske berodde pa att vi besokte fel platser? Daremot sag jag en av de vackraste solnedgangar jag nagonsin sett under de fa dagar vi var dar (jag ska visa nagra bilder nar jag kommer hem igen).

Pa tal om att komma hem, ni undrar kanske nar jag egentligen kommer hem och nar tavlingen avslutas? :-) Det kommer att droja ett litet tag innan jag ar hemma igen, for vi har bestamt oss for att stanna kvar efter massan da jag har nagot pa gang... hihi... ;-). Jag fick en sa braig ide' nar jag var i Kina ifjol och nu ska jag forsoka genomfora den. Jag ska beratta mer om det hela lite senare i host nar allt ar klappat och klart. Sa... blir det tyst fran mig ett tag beror det bara pa att vi ar kvar i Peking, darfor far tavlingen paga tills jag kommer hem igen. Jag hor av mig sa fort jag kommer hem och da ska priser visas och vinnare dras!

Forresten... jag har kopt ett av priserna nu... :-).

Ha det gott sa lange! :-)

Manga kramar

Beatrice

måndag 12 oktober 2009

En solig halsning fran ett varmt Malaysia


Foto: http://www.alltioman.info/images/blocks/03-09-03-101.jpg

Hej allihopa! :-)

Har kommer en solig halsning fran Malaysia! H och jag hade ju nagra dagar tillgodo innan massan borjar, sa vi bestamde oss for att lamna Kina och istallet fa lite sol och bad innan det ar dags for massbesok och annat. Vi hittade superbilliga biljetter fran Kina till Tioman Island i Malaysia och var inte sena att aka dit! Jag ska beratta lite mer nar jag kommer hem igen. H och jag hittade bland annat ett overgivet resort som statt tomt i 16 ar och var saklart tvungna att titta in dar...

Vad glad jag blir over att sa manga vill vara med i min lilla tavling :-). Jag har engagerat H i sokandet efter fina priser, sa han ar fullt medveten om att han inte kommer att ha tid att jobba sa mycket nar vi kommer till Kina ;-).

Ha det bra sa lange!

Varma kramar
Beatrice

söndag 4 oktober 2009

Tiden räckte inte till... men nu blir det tävling!



Hej allihopa!

Som vanligt räcker inte tiden till och så blev det även den här gången :-). Jag hade tänkt hinna avsluta reseberättelsen den här veckan (nu när jag kommit igång lite med den också) och sedan hinna berätta att jag har packat väskan igen...

... jag ska följa med H på en stooor mässa i Kina och vi åker redan i eftermiddag! Vi åker dit några dagar innan mässan öppnar, så vi får se vad vi hittar på. Hmm... jag har inte packat klart ännu och får nog lägga på ett kol om vi ska hinna med bussen som ska ta oss till Arlanda.

Jag vill tacka alla som följer den här bloggen och som lämnar så fina och gulliga kommentarer. De gör mig så himlarns glad så ni anar inte... :-). När jag började blogga för ett år sedan trodde jag aldrig att jag skulle träffa på så många fina och snälla människor... eller att det skulle bli så att jag så ofta tänker på er trots att vi aldrig träffats. Man följer andras liv i mot-och medgång, fram och tillbaka och härs och tvärs, vilket egentligen är ett svindlande äventyr! Hoppas att ni är rädda om er och har det bra i hösten medan jag är borta. Och... hoppas att ni finns kvar när jag kommer tillbaka! :-)

Medan jag är på resande fot tänkte jag utlysa en liten tävling. Min blogg fyller ju ett år i dagarna och alla andras fina tävlingar har gjort mig inspirerad att ordna en själv. Jag gör därför på samma sätt som många andra: Lämnar man en kommentar här får man 1 lott. Länkar man dessutom till sin egen blogg med bilden ovan får man 2 lotter!

Nu undrar ni förstås vad det är man kan vinna... och det vet jag inte än ;-). Jag tänker köpa något fint i Kina så än så länge är det en hemlig vinst. Det blir ett första, ett andra och ett tredje pris och jag lovar att försöka hitta något som är riktigt fint!

Nu får jag separationsångest... :-).

Ha det bra nu och sköt om er!

Många varma kramar
Beatrice

lördag 3 oktober 2009

Peking



Flygresan mellan Kuala Lumpur och Hangzhou tog ca fem timmar och vi landade sent på kvällen. Vi hade bestämt oss för att bo på samma hotell som sist i Hangzhou, trots att de serverade grodor där ;-). För att göra en mycket invecklad och lång historia kort kan jag säga så här: Det är mycket svårt att prata med människor som inte förstår vad man säger, som inte förstår att man inte förstår vad de säger och som inte vill förstå någonting överhuvudtaget. Då vi inte ville betala 100 yuan till en kille som utgav sig för att vara chaufför på vårt hotell, och bad att få återkomma om eventuell körning eftersom vi fick syn på ett McDonalds som höll på att stänga, var vi plötsligt bojkottade av ALLA "chaufförer" som hängde på flygplatsen. Men vi kom till hotellet :-). Där pratade de inte heller engelska och ville ha 200 yuan i disposition. Vi hade inga yuan då inga växlingskontor var öppna, och frågade om det inte gick bra med en 100-dollarssedel i stället. Den är liksom värd mycket mycket mer! Men nej, det gick absolut inte! I Kina måste allt vara enligt regelverket. Herregud... men vi fick stanna över natten :-).

Vi landade i Peking tidigt nästa morgon och jag måste säga att den nya flygplatsen i Peking är otroligt ren och fräsch, men den byggdes förvisso bara häromåret inför OS. När vi åkte taxi in till centrum märktes det också hur man försökt snygga upp fasaderna på de hus som ligger nära vägen, men på baksidan och på bakgårdarna såg det hur ratigt ut som helst. Under hela taxiresan slogs jag av att inget såg ut som jag hade förväntat mig. Vart var det här Kina jag fantiserat om? Överallt fanns det bara skyskrapor och moderna byggnader, man skulle ha kunnat vara någon helt annanstans i världen om det inte varit för smogen...

... ni tror mig säkert inte, men himlen var så grå och tjock av smog så man inte ens såg solen. Tänk att leva i ett evigt mörker! Överallt i Peking såg vi människor som använde munskydd och jag förstår dem, för det dröjde inte många timmar förrän vi hostade och harklade oss hela tiden. Jag kan inte rekommendera någon med svår astma att resa till Peking! På kvällarna när jag hade tvättat bort sminket och drog en tuss med ansiktsvatten över ansiktet, blev den mörkgrå!!! För att inte tala om hur det var att stoppa in en tops i örat... den blev också grå... bläääääää!!!

Vi hittade i alla fall ett hotell som visade sig ligga i en lite äldre del av Peking, på promenadavstånd från Förbjudna staden. Hotellet i sig var i modernaste laget, att kliva in i receptionen var som att kliva in i ett Star Trek-avsnitt och rummet var som ett sjuttiotaligt Studio 54. Man fick till och med köpa inredningen om man ville ;-). H och jag skämtade om att vi kanske borde köpa den enorma discokulan som hängde i taket och ha den över köksbordet därhemma :-).

Det som var härligt med det område vi bodde i var just att man kunde se röda lyktor, vackra fasader och hantverk överallt, ja, som jag tänker mig Kina :-). Det fanns mysiga små kvarterskrogar och gamla tehus, varvat med mystiska butiker där de sålde allt från vackra guldskimrande tapetvåder till porslin och keramik. Det kändes som att Medical China inte kunde vara långt borta... ;-).



I stort sett alla bilder vi har från Peking är tagna en lördag och den enda dag under vår veckolånga vistelse man kunde se solen och den blå himlen! H som har rest till Kina i ett tiotal år, berättade att det beror på att de stänger ganska många fabriker under helgerna och det är dessutom inte lika mycket trafik då. Visst är det hemskt! Men tur för oss, för vi hade en härlig dag, även fast det var så kallt så vi nästan förfrös händer och fötter. Alla vattenledningar i och utanför vårt hotell frös sönder så vi hade sedan inget varmvatten de följande tre dagarna!

I närheten av vårt hotell fanns en liten tebutik och där jobbade en ung man som var klädd i en vacker guldskimrande brokadrock. Han stod ofta ute på trappan (i kylan!) och bjöd förbipasserande att stiga in och provsmaka olika sorters te. Av någon anledning hade vi alltid bråttom när vi passerade, men varje gång frågade han med ett leende:
- Lemembel me?
Jag sa till H att vi bara var tvungna att ta oss tid att hälsa på i tebutiken någon dag, eftersom den unge mannen var så gullig och trevlig :-).

Vi åt på flera olika slags restauranger under veckan och som svensk blir man chockad över vad som serveras, i alla fall om man inte är beredd på det. Vad sägs om helstekt sköldpadda (med skalet kvar), hundgryta med rotsaker, groda på risbädd, ja, jag har förträngt det mesta av det om jag ska vara ärlig. Det blev bara grönsaker, fisk och kyckling under veckan kan jag säga! Peking är den enda stad i världen jag har besökt där jag inte har sett en endaste gatuhund... och det är kanske inte så konstigt eftersom de blir uppätna!!!

Så var det dags att besöka alla marknader... det skulle visa sig bli en upplevelse utöver det vanliga... :-).

To be continued...

Många kramar
Beatrice

fredag 2 oktober 2009

KL Tower och stresspoäng



När vi gick tillbaka till hotellet funderade vi på om vi möjligen sett något i Chinatown som kunde tänkas likna ett gammalt apotek, men vi kunde bara dra oss till minnes att vi sett små inredningsbutiker och matställen. Kvinnan på det spa vi besökte hade ju också sagt att vi måste åka till Kina, så vi fick alltså fortsätta vår jakt på Medical China i Peking.

På resdagens morgon bestämde vi oss för att göra en sista utflykt innan planet skulle gå och valet föll på KL Tower som utsiktsbilderna nedan är tagna från. Det var inte så värst långt att gå till tornet från vårt hotell, men tornet ligger på en kulle och efter att ha gått en bra stund i uppförsbacke kom vi fram till en slags entré där man blev erbjuden att åka buss resten av backen. Tog vi bussen? Nej nej, vi skulle väl som vanligt vara hurtiga svenskar och GÅÅ... ;-).

Sagt och gjort, vi fortsatte att gå uppför och uppför i stekande sol och efter en smärre vätskeförlust kom vi då fram till tornet. Då fick vi den briljanta idén att vi skulle gena och började klättra uppför en brant på en gammal murad avloppsränna. När vi efter många om och men kom upp till en enorm trätrappa som slingrade sig upp utanpå tornet trodde vi att vi snabbt skulle ta oss till entrén. Gjorde vi det? Hmm... såklart var trappan låst och tillbommad (för det är antagligen inte meningen att människor ska klättra utanpå den), men eftersom vi inte orkade klättra nerför avloppsrännan igen började vi istället att klättra upp på trätrappan! När jag skriver det här nu så undrar jag om vi är riktigt kloka, H och jag... :-).

Nåja, alla vägar bär till Rom heter det ju och efter en del klättring och balansgång kom vi då fram till entrén och in i tornet. Det var en otrolig känsla att ta hissen upp de drygt 400 metrarna och vilken utsikt!!! Det var som om KL aldrig tog slut, utan staden bredde ut sig åt alla håll. Jag fick känslan av att en dag är KL världens huvudstad.

Klockan skyndade på och det gjorde att vi fick lite bråttom. För att spara tid och ork tog vi bussen nerför backen (;-) och begav oss till hotellet för att få tag på en taxi. Vi var vid det här laget lite stressade (som vanligt) och bad taxichauffören att köra till "flygplatsen". Hungriga var vi också, men som tur var hade vi tillräckligt med ringgit kvar för att kunna ta en smarrig fika på flygplatsen och vi såg fram emot att få sätta oss ner och ta det lite lugnt i väntan på avgång. Ibland tänker man inte så långt... när vi efter ca en timmes bilfärd kom fram till flygplatsen, kände jag inte alls igen mig men trots det hoppade vi ur taxin och gick in. Det kändes liksom fel...

... ändå klickade det inte riktigt. När vi efter att ha stirrat på alla avgångar en lång stund och inte hittat en enda som passade in på vår, insåg vi till sist att vi var på FEL FLYGPLATS!!! AirAsia är ju ett lågprisbolag och flyger t.ex. som Ryan Air endast från mindre flygplatser. Herregud... vi hade inte så mycket tid på oss heller, men började jaga ifatt på en taxichaufför som kunde köra oss till den andra flygplatsen. Det visade sig snabbt att inte många var sugna på att köra dit, för det var tydligen rätt krångligt att ta sig dit från den stora flygplatsen. Men... allt ordnar sig till sist och plötsligt dök det upp en äldre man som erbjöd sig att köra oss. Resan tog sin lilla tid och kostade oss våra fikapengar...

När vi ÄNTLIGEN kom fram till RÄTT flygplats och trängde oss fram till incheckningen möttes vi av hundratals köande kineser, som alla hade minst tre gigantiska resväskor var och skulle med samma flyg som oss! Vi köade och köade och KÖADE, och för varje halvtimme försvann mer och mer av vår positivitet och till sist flög både H och hans vanligtvis goda humör i luften... :-).

Det var två extremt sura och uthungrade personer som långt senare kunde ta plats i ännu ett flygplan.... ;-).

To be continued...

Kramis
Beatrice

torsdag 1 oktober 2009

Jakten på Medical China...



Det var inte svårt att hitta till det gamla tullhuset och det blev en härlig, men svettig promenad i gassande sol innan vi kom fram. Bara vi klev in genom dörrarna kände jag att "Wow, här vill jag stanna länge"! :-) De mysigaste butikerna var de gamla kinesiska antikaffärerna, det var så häftigt att plocka bland alla gamla "loppis-saker", bara det att den här gången var de kinesiska! Vi hittade bland annat en otroligt vacker taklampa, men insåg tyvärr att den skulle bli för svår att ta med hem.

Efter att ha strosat runt i detta enorma hus under större delen av dagen kände vi oss rätt trötta, speciellt i fötterna. Vi hade sett att det fanns ett spa på övervåningen där man var specialiserade på akupressur och reflexologi och eftersom vi hade börjat med en underbar "ovana" på Bali (fotmassage varje kväll) tänkte vi att vi kunde unna oss det i alla fall en gång i Malaysia.

Det var en otroligt avkopplande atmosfär i rummet och vi fick slå oss ner i varsin stor pösig skinnfåtölj. Överallt stod det palmer i vackra keramikkrukor och det doftade underbart av örter och blommor. H somnade nästan bara han satte sig i fåtöljen :-). En man och en kvinna kom fram till oss, gjorde i ordning två stora keramikskålar med varmt vatten och efter att ha fått sitta med fötterna i vattnet en stund började de massera våra fötter. Den här massagen var mycket "hårdare" än den vi fick på Bali och det gjorde nästan lite ont ibland, speciellt när de tryckte på smalbenen :-). H verkade inte ha några problem med det utan somnade som en stock.

Mannen som masserade H började prata upphetsat med kvinnan som masserade mig, men han pratade inte engelska så jag förstod inte ett enda ord. Jag blev ändå lite nyfiken och frågade kvinnan om allt var OK med oss. Hon log mot mig och svarade på knagglig engelska:
- You FINE!
Ni som har följt min blogg sedan vi åkte iväg förra året minns kanske att jag opererades kvällen innan vi åkte (!) och kände mig därför inte riktigt pigg under den första delen av resan. Det här var upplyftande information :-).
- Your legs tired, but YOU FINE, sa hon igen. Sedan fortsatte hon:
- But your husband NOT WELL! He´s telling me your husband VERY VERY tired in body.

H sov där i skinnfåtöljen och visst var han trött. Veckorna innan vi reste iväg somnade han så fort han satte sig ner någonstans. Jag ville veta mer och frågade om den här mannen möjligen kunde säga vad tröttheten berodde på. Kvinnan såg mig djupt i ögonen och svarade:
- BIG BIIG PROBLEM stomach. Your husband has NOOO dreams...

Det kändes som att ha hamnat mitt i ett mystiskt äventyr, H hade tydligen inga drömmar... var hade de tagit vägen? Efter att ha funderat en stund på det hon sagt tänkte jag att det kanske kunde betyda att H inte hade någon riktigt djupsömn där man drömmer och att han därför aldrig kände sig riktigt utvilad. Det skulle kunna vara en förklaring.

Kvinnan avbröt mina funderingar med att se mig djupt i ögonen igen och säga:
- We worry about husband! His body VERY VERY TIRED. VERY DANGEROUS.... you MUST find Medical China!!!
Jag hade inte den blekaste om vem eller vad Medical China var och försökte fråga. Kvinnan sa:
- You go to Chinatown and find Medical China! You tell him my words and he give husband medicine for stomach and husband get dreams back. VERY IMPORTANT, you MUST tell Medical China my words.

Vid det här laget hade H vaknat och undrade vad vi pratade om. Trots att han brukar vara skeptisk till det mesta blev han lite nyfiken och jag berättade allt. När fotmassagen var klar funderade H på om han skulle unna sig en rygg- och nackmassage också, för nacken besvärade honom efter att deras taxi i Kina krockade veckan innan jag kom dit. Jag sa till honom att jag betalade vad som helst bara den där "trollkunnige" mannen masserade honom. Så blev det också, och mannen hade försökt berätta saker för H flera gånger under massagen, men då han inte kunde engelska och kvinnan blev upptagen med en annan besökare fick vi aldrig veta vad han kände i H:s kropp och ville få fram. Tyvärr!

Innan vi gick frågade jag kvinnan om man kunde finna Medical China i Kuala Lumpur, men hon sa:
- NO! You must go to China. You must go this week, your husband VERY VERY TIRED in body. DANGEROUS!!!

Det var ett lite lustigt sammanträffande, för vi skulle ju flyga till Peking dagen efter.... När vi senare lämnade tullhuset var det på mycket lättare fötter men fulla av spänd förväntan. Var i herrans namn skulle vi finna den mystiske "Medical China"...?

To be continued...

Kramisar
Beatrice