Äntligen helg!!!

Usch och blä och fyy för den här veckan som varit! Tack och lov är det äntligen helg...

Jag vill börja med att tacka för alla fina kommentarer ni lämnat, trots mitt frånfälle och trots att jag inte hunnit kika in till er så ofta som jag brukar. Jag blev så himlarns glad när jag läste alla kommentarer och tänkte att det finns många otroligt fina människor här i världen ändå... :-).

Nu undrar ni kanske varför jag skriver så, men det hänger ihop med min arbetssituation och som en följd av den, mitt frånfälle. För att göra en lång historia kort, har jag sedan jag började på det här jobbet efter nyår blivit mer eller mindre "förföljd" av en man som vill bli min elev. Det hela har blivit mer och mer obehagligt, inte bara för att han sökt upp mig flera gånger i veckan och tjatat om att få börja, utan också för att han är aggressiv och hotfull (även om det inte är riktat mot mig). Den här mannen är SJUK, ömsom aggressiv, ömsom gråtmild, men det värsta är att han manipulerar andra människor för att få möjlighet att prata med mig. T.ex. fick han en kollega till mig att ringa upp mig hemma för att han MÅSTE få prata med mig... vid ett annat tillfälle fick han en av mina elever att lämna klassrummet så att han kunde stänga in sig med mig... hmm...

... jag känner sånt fruktansvärt obehag för att åka till jobbet och är rent ut sagt LIVRÄDD för honom. Han är en sån där människa som gör att det kryper i hela kroppen när man är nära honom. Efter att ha "tvingats prata" med honom en stund är man totalt slut och har noll energi och det känns som att han har lämnat någon slags äcklig smet på mig som inte går att få bort.

Summa summarum, efter att ha suttit i ett möte om ovanstående person där vi var FLERA ur personalen som uttryckte precis samma sak, bestämde min chef hastigt och lustigt att han ska börja i min klass på måndag. Hon menade att vi inte kan neka någon som vill läsa. Va? Jag trodde att det vi alla berättade räckte för att neka honom en plats på skolan. Men tydligen inte. Jag blev så fruktansvärt besviken och kände sån VANMAKT. Efter mötet kändes det som ha blivit klampad på ännu en gång. Jag drömmer mardrömmar på nätterna, vaknar 10-20 gånger per natt och känner mig LIVRÄDD, känner obehag när jag åker till jobbet, har ont i magen på dagarna för att jag är rädd för att möta honom i korridorerna, är RÄDD när jag ska åka hem på eftermiddagen och ska gå till parkeringen som ligger vid ett mörkt skogsbryn... men det är tydligen helt i sin ordning! Bläääää......

Yngste sonen har varit inlagd på sjukhus och opererats för andra gången. Han var med i en olycka ifjol och bröt flera ben i handen, samt slet av några ledband. När han hade opererats första gången såg allt jättebra ut, han gick med gips i nio veckor och fick sedan gå på rehab under några månader för att träna upp handen igen. Tyvärr visade "slutbesiktningen" i december att ledbanden inte orkat hålla ihop, utan dragit ut sig vilket medför att benen i handen börjat glida ifrån varandra. Läkarna sa att hans hand skulle bli helt obrukbar om han inte opererade sig igen och det gjorde han alltså i början av veckan. Operationen blev komplicerad och långdragen men läkarna hade stort hopp om att allt gick så bra som det kunde gå. Tyvärr var de tvungna att meddela att sonen kommer att förlora rörligheten i handen, hur mycket är svårt att säga just nu. Det kändes tråkigt att få det beskedet, samtidigt är jag glad och tacksam över att han inte slog ihjäl sig i olyckan eller fick allvarliga skallskador eller nåt. Huvudsaken är att han finns hos oss och mår bra :-).

Man blir faktiskt glad av att blogga, efter att ha kikat runt hos er och läst och kommenterat lite känner jag mig redan på bättre humör :-). Jag tror att jag under de kommande dagarna ska försöka tillbringa mer tid i bloggvärlden än i den riktiga världen, det är bra mycket mysigare här... :-). Jag har också fått en utmaning av goa Marie som har bloggen Tekla Maräng, så nu måste jag klura ut vilka hemligheter om mig som ska få komma ut i dagsljuset ;-). Dessutom har jag mååånga fler resebilder att dela med mig av! :-)

Hoppas ni får en bra helg!

Många kramar
Beatrice

Temple of Vishnu och medeltida stenkyrkor

Nästa stopp på vägen till Ubud var vid det stora tempel som är tillägnat guden Vishnu. Det byggdes någon gång under 1100-talet och bilden ovan är av själva "huvudtemplet", som endast Vishnu fick beträda. Det vaktades av fasansfulla monster i syfte att skrämma bort onda andar, men även människor. Jag kunde inte låta bli att tänka på Dante och strofen "I som här inträder, låten hoppet fara..." :-). När jag gick där bland de uråldriga tempelbyggnaderna kunde jag inte heller låta bli att göra jämförelser med byggnader här hemma från den tiden.

Jag bor i Ångermanland (med rötter i Ådalen) och längs den brusande Ångermanälven ligger flera medeltida stenkyrkor med bara några kilometers mellanrum. En av de allra äldsta är Boteå kyrka som liksom Temple of Vishnu byggdes under 1100-talet. På mycket gamla kartor finns faktiskt Boteå markerat som in Botia (ordet "bot" är ett gammalt ord för vik). Sånga kyrka (inte alls långt därifrån) är från sekelskiftet 1200 och andra kyrkor som byggdes under 1100-och 1200-talet är bland annat Torsåkers kyrka och Ytterlännäs gamla kyrka. De är alla värda ett besök om ni skulle ha vägarna förbi någon gång :-). Man kan tydligt se (speciellt i Ytterlännäs) att Sverige var katolskt på den tiden och det tänker man inte alltid på. Men något som skiljer de kyrkorna från templet på Bali är framförallt alla sagolika dekorationer och utsirningar. Kanske tänkte de katolska prästerna som gett sig den på att kristna norrlänningarna att "less is more"? :-)

För att hastigt förflytta oss till Bali igen så var det härligt att strosa runt bland tempelbyggnaderna i solskenet. Våra guider var med hela tiden och speciellt den äldre brodern var otroligt kunnig och förklarade vad varenda liten byggnad var till för. Eftersom jag är rätt frågvis så passade ju det bra :-).



Byggnader och statyer i grå sten är något jag verkligen förknippar med Bali. De finns överallt! I varenda gathörn och inklämt mellan moderna hotellkomplex finns resterna av ett mycket äldre samhälle. Men balineserna verkar kunna kombinera de två världarna - på morgonen tänder man rökelse och ger blommor som offergåvor i templen, sedan beger man sig till jobbet (som ofta har med försäljning eller turism att göra) och när man jobbat färdigt tar man en tur till templet igen innan det är dags att åka hem. Många av de balineser vi pratade med gick till templet för att be och offra till och med tre gånger om dagen!

Något jag fascinerades av var alla blommor som var inkarvade i sten och förstås alla otäcka varelser som vaktade tempel och annat. Jag tror ni börjar förstå det efter de bilder jag visar... ;-). Som jag skrev i ett tidigare inlägg vet jag inte om de egentligen passar här hemma bland änglar och madonnor, men egentligen... varför inte? Änglar och demoner... en urgammal kombination ;-).



För att summera besöket var det ett mycket intressant stopp och det skulle inte alls ha blivit lika bra om vi inte haft "Made-brorsorna" med oss :-). Den äldre av dem berättade och berättade och stannade tålmodigt när jag ville ta foton var och varannan sekund. Ibland såg han lite fundersam ut, till exempel när jag ställde fler och fler frågor om Vishnu och de andra gudarna, men speciellt när jag tog närbilder. Ungefär som att han tänkte "vad gör hon nu?" :-)



Det var dags att hasta vidare, för som sagt, vi ville ju ha nååågra timmar i Ubud också... :-).

To be continued...

Kramar
Beatrice

Regnskog på väg till Ubud

En kväll på Bali när vi åt middag på en restaurang, började vi småprata med en av servitörerna som arbetade där. När vi hade pratat en bra stund, satte han sig vid vårt bord och blev kvar. Han hette Made och var bara drygt 20 år, men vi hade det så otroligt roligt tillsammans med honom och satt där och skämtade och pratade allvar om allt mellan himmel och jord.

Made berättade om sånt som är viktigt för honom i livet och vi berättade om sånt som är viktigt för oss. Vi pratade också om kärlek, barn och religion och jämförde vår med deras och så vidare. Jag minns att jag frågade honom vid ett tillfälle om jag också kunde tända rökelse och ge blommor som gåvor till deras gudar, fast jag hör till en annan religion. Då funderade han en bra stund. Sedan sa han att jag kunde det, om det var äkta och från hjärtat :-).

Vi berättade för honom att vi hade lust att åka till Ubud, som är den äldsta "staden" på Bali och ligger ungefär mitt på ön. Det är också den plats där det mesta av allt hantverk som säljs på ön tillverkas. Made sa då att han kunde ordna så att två av hans bröder körde oss dit och hem igen. Jag som är lite misstänksam av mig, sa till H att vi kunde "fundera" på det. Med andra ord betydde det att jag hellre ville att vi skulle ta en vanlig taxi, för att vara på den säkra sidan. Man hör ju om turister som blir rånade, och så vidare...

Hur det nu kom sig, ringde vi ändå Mades bröder kvällen innan vi skulle åka och gjorde upp om tid och plats. När vi morgonen efter träffade dem, kände vi båda att oron var helt obefogad. De var minst lika trevliga som Made och heldagen med dem blev en av de allra bästa på Bali. Vi hade inte kunnat få bättre guider! Dessutom hittade de på flera små utflyktsmål längs vägen och det var ställen som vi aldrig hade kommit på att besöka om inte de varit med.

Vi stannade till exempel till vid en textilfabrik, en silversmedja och sedan en liten by där människor levde i extrem fattigdom. Vi fick kika in i kök, sovrum och liknande i de små husen och i den stunden kände man sig verkligen som mångmiljonär. Man får sig en nyttig tankeställare ibland och blir påmind om hur bra man faktiskt har det! Det blev också ett stopp vid ett av de största templen på Bali, ett tempel från 1100-talet som är tillägnat Vishnu (jag visar bilder därifrån i nästa inlägg).

Stoppet vid en ap-park som låg i ett regnskogsområde blev en av dagens höjdpunkter. Jag var livrädd för aporna som sprang omkring överallt och försökte stjäla mat och H gav mig en pinne som jag kunde mota bort dem med (vilket fungerade till viss del). Men luften i parken... den var helt underbar, det kändes så lätt att andas och jag hade kunnat stanna där för all framtid! Allt var så GRÖNT, träden var självklart gröna men allt annat... växtligheten var enorm! Överallt i det gröna slingrade sig små gångar, broar, stigar, murar och liknande och de hade med åren fått en klädsam patina och ett tjockt lager mossa. Här och där fanns groteska stenstatyer som "vaktade" alla broar, små tempel och andra byggnader.

Vi vandrade neråt och när vi kom längs ner i ravinen var det som att kliva ner i en sagovärld (bilden överst). Allt var så overkligt vackert och luften var fuktig och den ljumma vinden förde med sig för oss helt okända dofter. En bäck slingrade sig i botten av ravinen och man fick gå försiktigt för att inte halka ner från den smala stigen.



Till slut var vi tvungna att vandra uppåt igen, om vi nu skulle få några timmar alls i Ubud, men jag vet inte om jag kanske hellre hade varit kvar i regnskogen :-). Aporna lät mig ju vara (tack, gode Gud) och inte ramlade jag ner i bäcken heller ;-).

To be continued...

Kramar

Beatrice

Utmanad!

Jag har blivit utmanad av Katinka som har bloggen Presentabel!
Utmaningen bestod i att visa den sjätte bilden i den sjätte mappen, samt den sjunde bilden i den sjunde mappen. Jag funderade först på om jag egentligen har någon sjätte och sjunde mapp, men oj, vad man samlar på sig bilder... :-).

Nu får ni se två bilder som jag antagligen aldrig hade lagt ut på bloggen om jag nu inte hade blivit utmanad ;-). Ovan ser ni 6+6-bilden, det är en närbild på en av mina STOOORA snäckor jag har i vardagsrummet. Lite konstigt kanske att fota sin snäcksamling :-). Nedan ser ni 7+7-bilden, den är från Förbjudna staden i Peking och en av de bilder från resan som jag inte tyckte blev så bra... ;-).

Utmaningen går nu vidare! De jag skickar den vidare till är Marie med bloggen Tekla Maräng - en livsnjutarblogg, Lallis med bloggen Lallis liv och leverne, Anita med bloggen Anitas ljuva rum och Synne med bloggen Blåbär och annat snadder.

Det här ska bli spännande... :-).

Kramar

Beatrice