tisdag 1 december 2009

Jakten i sagoskogen



Hej allesammans!

Här växlar vädret kraftigt från dag till dag! Det var ju så vackert i helgen, men igår började det spöregna och det ÖSTE ner i ca ett dygn. I morse var det vinter igen... jag förstår ingenting!

I lördags begav vi oss ut på harjakt och då hade Kung Bore blåst sin kalla andedräkt över skogen. Det var som att kliva in i en saga... jag försökte föreviga allt på bild, men bilderna gör inte riktigt skogen rättvisa. Stämningen och känslan jag fick av att gå där var svår att fånga! :-)



De två första timmarna (!) busade mest Mollie runt. Vi började allvarligt fundera på om det blivit något fel på henne. Hon skuttade runt som Tiger i Sjumilaskogen och två gånger gjorde hon ett jätteskutt och hoppade rakt upp på H:s axlar! Det var tur att han fick tag i henne innan hon ramlade i backen. Hade hon inte börjat nosa upp en hare i det läget hade nog H fått ett bryt...;-).

Men, plötsligt nosade hon raskt upp några harlortar och började följa spåret efter haren. Svansen gick på henne fram och tillbaka, men hon fick säkert tillbringa 45 minuter på en rätt liten fläck innan hon hittade stället där haren hade fortsatt sin färd. Sedan bar det av...

... vi fick gå riktigt fort för att hänga med och det bar av neråt. Då kom vi ut på ett stort myrliknande område och där cirklade Mollie runt flera gånger innan hon hittade spåren som ledde från myren in i skogen. Det verkar inte vara helt lätt att jaga hare, för när hon följde spåren vidare in i skogen igen, tappade hon bort det flera gånger och fick börja om.



Men plötsligt sprang hon vidare igen, in i ett skogsområde med mycket tätare vegetation.
- Haren ligger säkert här och trycker stenhårt, sa H. Det skulle inte förvåna mig om vi snart kliver på den!

Han hade knappt mer än sagt det förrän Mollie skällde till kanske bara tio meter från mig. Och sen bar det av i en rasande fart, hon drev den stora vita haren och skällde otroligt intensivt. Hon blev väl alldeles till sig av att springa rakt på den! Vi hörde hennes skall försvinna längre och längre bort, men vi stod kvar.

Efter ungefär fem-tio minuter hörde jag något som prasslade nedanför oss och ljudet fortsatte ner till vänster där Mollie hittade haren. Jag är helt övertygad om att det var Jösse som smög tillbaka efter att ha lurat ut Mollie på en väg ;-). Stackars Mollie tappade bort spåret på vägen, men envis som hon är så fortsatte hon leta och sprang fram och tillbaka i ytterligare två timmar längs det stråk där hon drivit haren.

Sedan försvann hon! Vi höll inte ens på att hitta henne utan fick köra efter vägen och leta efter henne, utan resultat. Till sist stannade vi bilen och ropade och då ylade hon till så övergivet inifrån skogen. Men efter att vi ropat på henne en stund så kom hon skuttande ur skogen och rakt upp i famnen på mig :-). Det var så skönt att hon var tillbaka hos oss igen!



Som ni kanske förstår så fick H inte skjuta någon hare i lördags, men det gör inte mig så mycket (hoppas inte H läser det här ;-). Jag hade kaniner när jag var liten, så jag har lite svårt att tänka mig att vi skulle skjuta en hare och sedan släpa hem den och äta upp den... blää! Men för Mollies motivation kanske det vore bra att hon faktiskt "fick tag" på haren någon gång... men det är en helt annan historia :-).

Vintriga kramar från ett kallt norrland
Beatrice

15 kommentarer:

VITT, ZINK OCH SILVER sa...

Mycket vackra bilder...jag är iaf glad att haren kom undan ändå ;)

Ha en bra dag :)
Kram / Therese

Helen sa...

Hej, hej!

Tack för din kommentar inne hos mig!

Vilken fin blogg du har, hit kommer jag gärna och hälsar på, igen!

Och jag håller med Therese, skönt att haren klarade sig!

Kram!

EN INREDOHOLIC sa...

Grattis på namnsdagen kära du :)

KRAM
JAnnice

Viola sa...

VIlka underbart vackra bilder, här kör vi med musjakt istället, har fångat 8st möss sedan vi flyttade in men nu verkar det har lugnat ner sig, tack och lov, ha en skön kväll, kram

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Det gjorde inget att ni inte fick någon hare, det är inte så himla gott. Min moster hade hare som paradrätt. Men inte nu längre. Skönt att Mollie kom tillbaka, det är nervöst när dom springer iväg och blir borta. Jättefina bilder på er frostiga skog.
Stor kram
AnnaMaria

Nyanser av vitt sa...

Klart jag gillar klockan. Den är ju helt underbar och jag är så tacksam för att "ettan" inte tog den :O)
Ha en fin kväll
Kram Agneta

Nordingården sa...

Jiha vilkn glad vovve där i mossan, och vilka skogsbilder, som hämtade fr en adventskalander! Tack snälla du får din röst på mej i Ikeas tävling, glad över dina ord... Mari.

Tulipa sa...

Tack för alla fina rara hälsningar!
Du ska veta att de värmer!

Jagar ni hare...låter som ett tufft jobb!

Kram Mariette

LillaFlisan sa...

Så vackra bilder som vanligt!

Hur söt är hon inte, lilla Mollie som skuttar så fort så öronen fladdrar!

Sötnos!

Kram


Flisan

lugnet sa...

Sååå spännande!! Och vilka underbara bilder!
Hoppas du får en mysig 2:a Advent!!
Kram//Ulrica

Bea sa...

Vilken härlig berättelse och synd att det inte blev någon harstek. Förstår att vovven var glad ändå och nöjd över sin insats :)
Visst är det sagolandskap nu i vår frostiga nord, så andlöst vackert.
Trevlig helg!
Kram / Bea

~~♥ Mamma Millan ♥~~ sa...

ÅÅ så vackra vinter bilder!!!
Lite narnia feeling ju!!
skönt när det var fryset ute, så vovvarna kan härja fritt...nu i regnet blir de ju sååå skitiga!!

tackar så för din omtanke!!

Kramisar o härlig adventshelg!!
kramis Millan

sinnlighet sa...

så fint & krispigt!

agneta

Viveka i Bläckhornet sa...

Ja jag är ju också lite blödig av mig så jag håller på haren också ;)

Kram Viveka

Nyanser av vitt sa...

Hej Beatrice
Tack för att du deltar i min lilla utlottning. Sega datorer gillar vi inte :O(
Ha en fin andra advent
Kram Agneta