tisdag 3 mars 2009

Sportlov, snöoväder och sju sanningar om mig själv...



Hejsan allihopa! Jag vill börja med att tacka för alla fina och värmande kommentarer jag fick av er efter mitt förra inlägg. De värmde så otroligt mycket och gjorde att jag orkade härda ut på jobbet i väntan på sportlov. Tyvärr har ingenting som rör min arbetssituation förändrats sedan det förra inlägget, förutom att DÅ kände jag mig knäckt, NU känner jag mig mer förbannad och jag antar att det är en positiv utveckling. Tack igen för att ni är såna goa och supportande människor och för att ni finns... :-).

Bilderna är från januari, tiden då vi fortfarande hade LITE snö. Ja, ni läser rätt :-). Nu har vi rätt mycket mer snö, då det har snöat av och till i flera veckor. Jag skulle gissa på att snödjupet ute på gräsmattan är runt metern.... och snön fortsätter falla... hmm...

När man ser färgerna på bilderna tänker jag att det inte är så konstigt att vi nordbor tycker så mycket om den vita och grå färgskalan när det gäller inredning. Många av oss vill ha det ljust omkring oss, kanske med små inslag av ljusa och skira pasteller. Tittar man ut är det ju så vår värld ser ut så här års! :-)


För ett tag sedan blev jag utmanad av Marie som har bloggen Tekla Maräng. Utmaningen bestod i att berätta sju sanningar om mig själv. Så här är de:

Sanning nr1: Jag är våg och det man kan läsa om "den lata vågen" stämmer alldeles för bra in på mig. Precis som det står i olika astrologiböcker tycker jag om att ta det lugnt, eller "softa" som sönerna skulle uttrycka det ;-). Jag är alltid sist från frukostbordet för jag njuuuuter av morgonkaffet och resten av frukosten också för den delen. Det är ju trevligt att sitta och konversera en stund också, men det tycker inte resten av familjen. Hmm. Det är också trevligt att ligga och dra sig på morgnarna (och njuta av livet), eller slå sig ner i soffan med ett härligt inredningsmagasin med blanka sidor och bläddra i det medan man dricker kaffe ur en vacker mugg (och njuter ännu mer av livet). Sedan kan man pyssla på här hemma i sin egen takt och varva pysslandet med något än mer rogivande. Ja minsann, jag är nog en sann våg :-).

Sanning nr2: Jag har alltid varit en "prestationsprinsessa" ut i fingerspetsarna och har speciellt när jag var yngre drivit på mig själv alldeles för hårt. Det var ungefär som att jag glömde bort att man ska ha roligt på vägen också :-). När jag började jobba som lärare brann jag verkligen för jobbet och mitt huvud var sprängfyllt av idéer som knappt kunde vänta på att få komma ut och förverkligas. Men att brinna starkt för något kan också innebära att lågan en dag slocknar och för några år sedan blev jag ordentligt svedd i båda ändar. Jag har till sist lärt mig att det förvisso kanske finns obegränsat med energi, men man kan inte bara tömma sig på energi hela tiden, man måste också fylla på... men det tog som sagt några år att lära sig det... ;-).

Sanning nr3: Det har alltid funnits en våghals i mig. Det där blev ju lite vitsigt märker jag, då jag är våg och allt ;-). Många som känner mig kan inte alls tro det om mig, då jag är rätt lugn och mild för det allra mesta. För många år sedan jobbade jag på ett företag som var huvudleverantör till bygget av Höga Kusten-bron. När pylonerna var på plats och man spänt upp den wire som sedan skulle bli själva "hängbron", blev jag erbjuden att gå upp på "catwalken" till toppen av den sydligaste pylonen. Självklart tackade jag JA!!! Det var en skakig klättring uppåt och när man balanserar på enbart wire och hönsnät flera hundra meter upp i luften är man plötsligt inte lika kaxig längre... :-).

Jag har alltid velat (och drömt om) att upptäcka världen, korsa vida glaciärer och djupa regnskogar och i mitt förra liv var jag nog Christofer Columbus eller Vasco da Gama eller kanske Dr Livingstone...? :-)

Sanning nr4: Jag ÄLSKAR blommor i alla former och varianter och när jag pratar i telefon sitter jag ofta och kluddar just blommor på något slags papper som råkar finnas till hands. När jag och H var på Bali fick jag en ny favoritblomma, nämligen frangipani! Åh,vilken underbar och vacker blomma det är! Om jag var upptäcktsresande i mitt förra liv, vill jag bli florist i mitt nästa :-).

Sanning nr5: Jag blir lätt rörd, även till tårar ibland :-). Det behöver inte vara sorgliga saker som får mig att känna så, utan det kan vara mina egna tankar, skrivna ord, en vacker solnedgång, Småstjärnorna på TV, ja, egentligen vad som helst! Filmer kan förstås vara både rörande, berörande och snyftframkallande och några av mina favoritsnyftisar som jag sett minst tio gånger var är Shakespeare in Love, Gladiator och Den sista mohikanen.

Sanning nr6: När jag var tonåring drömde jag om att bli konsertpianist. Jag blev som sagt aldrig det och drömde därefter om att bli pianolärare. Kanske var det ödet, men direkt efter gymnasiet (som såklart var dåvarande musiklinjen :-) fick jag ett tvåårigt vikariat som just pianolärare på gymnasiet. Efter två år där var jag inte lika säker på att det var just pianolärare jag ville bli och lade därför planerna på hyllan. Till sist blev jag ju lärare ändå, fast inte i musik förstås :-). Men mitt gamla piano i valnöt har följt mig genom livet och är mig mycket kärt. Jag har haft det i nästan hela mitt liv och det är verkligen en del av mig. Har ni sett filmen Pianot (Jane Campion) och minns vad pianot betydde för huvudrollsinnehaverskan, så vet ni vad mitt piano betytt för mig. Det är någon/något jag delat glädje och sorg med, någon/något som känner mitt allra innersta...

Sanning nr 7: Jag har alltid älskat och fascinerats av havet, men tills för bara några månader sedan älskade jag att vara PÅ eller VID havet, definitivt inte i det. När jag och min syster var små så drunknade hon nästan vid ett tillfälle, och den händelsen har verkligen satt djupa spår i mig (oss). I hela mitt liv har jag därför varit livrädd för vatten och det har hämmat mig mycket. Så här i efterhand kan jag tycka att det är synd att jag aldrig "vågat" bada med barnen i havet eller att jag inte var mer "aktiv" i vattnet när vi var på badhuset o.s.v. Men stora mängder vatten har alltid framkallat oerhörda panikkänslor hos mig och jag har inte kunnat kontrollera det utan därför undvikit att bada så mycket som jag bara kunnat. Tills för några månader sedan... då lyckades jag trotsa rädslan och DÖK för första gången i mitt liv!!! Ja, det var nog första gången jag doppade huvudet under vattnet, förutom under duschen då :-).

Just för att jag älskar havet och allt det vackra i det, har jag också alltid fascinerats av snäckor och har vid det här laget en rätt imponerande samling :-). Jag kan inte resa någonstans utan att plocka med mig en snäcka eller två... och lite sand (dumma mig)... som tur är har jag slutat att köpa STORA snäckor, det får liksom inte plats några fler här hemma... :-).

Ja, det var några sanningar om mig själv... man är nog lite knasig när allt kommer omkring :-).

Jag skickar utmaningen vidare till

Piffa och Puffa
Vitt, zink och silver
Nostalgi och romantik
Mon Unique
Gårdsromantik Havsviken

Det kan vara så att ni redan fått en liknande utmaning och att jag missat det, men har ni tid och ork skulle det vara roligt att få veta lite mer om er! ;-)

Många kramar
Beatrice

8 kommentarer:

johanna sa...

Hej
Man gumman vilken fruktansvärd situation du hamnat i...vilken chef!!!! Man blir ju såå förbannad. Stå på dig , polisanmäl idioten. Hoppas det löser sig ,bra att du kan känna dig arg.
Tack för dina värmande ord hos mig!
Kraaaaam

Gårdsromantik sa...

Hej!

Men så mycket spännande man fick veta om dig - att du var en sån våghals - jag är ju jungfru så jag vill stå stadigt på jorden!!!

Jag skall spara den utmaningen och fundera på den - hinner inte just nu...men snart.

Kram Maud

Viola sa...

VIlken härlig läsning om dig, nu tycker jag med en gång att jag känner dig lite till...BRA att du har blivit förbannad, då är du inne på rätt spår säger jag som är skytt, fniss...ha det så bra i veckan och hoppas ni får njuta utav lite sol....här ska det bli grått hela veckan, SUCK,

stor kram och stå på dig!

Galleri Hönshuset sa...

Hej på dig tjejen. Är allt väl? Eller bättre iaf hoppas jag.

Herregud säger jag bara, dålig stil av chefen. Man ska väl få känna sig trygg på sitt jobb...men jag har det inte alltid bättre. Vi har försökt få det bättre, så att vi kunde känna oss tryggare..

Mitt jobb ligger bredvid ett av landets största psyksjukhus...Japp, där sitter dem tyngsta idioterna. Och har man stängning så jobbar man sjäv från åtta till 22.30 och sen ska man ut och låsa och till bilen...urk!

Och så vet man att vissa har frigång...Jippiii...

Nog om mig =) Kul och veta lite mer om dig, och dina bilder från resor är ju underbara...Blir man sugen på en resa eller =).

ha det gott nu och hoppas det löser sig på ditt jobb. Kram Pirre

Katinka sa...

Åhh, vad roligt att få läsa lite mer om dig Beatrice!

Sanningarna om dig är så fina och berörande på många punkter så jag blir riktigt rörd. Skräcken för att befinna sig i vatten kan jag definitivt förstå. Det måste ha varit oerhört traumatiskt för dig och din syster att råka ut för något sådant som ni gjorde. Bra vågat att våga trotsa sin rädsla och dyka då.! Heja dig!

Och våghalsig på dina resor tycker jag allt visst att du verkar vara.
Bra dessutom att känna ilska och inte uppgivenhet inför situationen på ditt arbete. Lycka till med den och hoppas verkligen den ordnar upp sig inom kort.

Kramar!

Gnistrande snö sa...

Hej,

kul att hitta hit!
Fantastiksa asienbilder du visar.

Mvh
Katarina

Elin sa...

Åh vilken spännande läsning... Nu känns det som att man känner dig som person lite bättre, även om det var lite sorgligt med där...

Jag hoppas verkligen att det snart löser sig för dig med din fruktansvärda situation... men det är bra att du nu känner dig arg och frustrerad, det känns som att du kanske nu har fått lite styrka tillbaka...

Vad roligt att du lämnade den utmaningen till mig... just det har jag inte tidigare gjort och kommer att ta med det i nästa inlägg, absolut...

Önskar dig en riktigt mysig helg.
Många kramar
Elin

TorAa sa...

Jeg kjenner meg igjen,
kanskje spseielt i #5-

ja, ja men.

Mer fra Argentina vil du finne
her:
http://www.fotothing.com/taaboe/
og på min blog fra desemmber 2007 og januar 2008.
Buenos Aires, Iguazu og også fra nordvest.

Vi var i Argenetina første ganger i -93 og -94. Da tok vi buss fra Santiago de Chile over Andes og til Mendoza.Fantastisk spektakulær tur. Vi overnettet i Punta de Incas (Det var påsken -93 og hadde som mål å komme oss til base camp for Aconagua - høyeste berg utenom Asia - men det blåste så mye vi komm ikke lengre enn ca 500 meter vi aksepterte det var et for farlig prosjekt å fullføre).

Btw. Send meg din e-post adresse, så kan jeg gi dere noen gode råd vedr. Argentina.

toraa at yahoo dot no