lördag 7 mars 2009

Reseberättelsen fortsätter - Äntligen Ubud



Äntligen var vi då framme i Ubud efter en lång och händelserik dag med många stopp. "Made-brorsorna" lämnade oss i början av en lång gata och sa att de skulle vänta på oss i slutet av samma gata (som var ca 1 km lång). De tyckte att vi skulle ta god tid på oss och strosa runt i alla butiker.

Vi började därför att kika in i de butiker som fanns och ganska snart sprang vi härs och tvärs över gatan, mycket beroende på att jag hela tiden fick syn på en bättre butik på ANDRA SIDAN :-). Vi blev ändå lite besvikna över utbudet, både innehållsmässigt och prismässigt, för allt var oerhört DYRT, trots att vi både hade läst och hört det motsatta.

Vi gick i stället in på ett spa som hade en fin uteservering runt en damm och beställde in något att äta. H beställde en Croque Monsieur med pommes frites och jag pannkakor med bananer och sirap, men maten var inget vidare. Min mat var i alla fall färdiglagad, men H:s var bara halvfärdig och alltså inte ens varm. Nåja, vi lät oss inte nedslås utav det utan satt och njöt av den vackra utsikten en bra stund :-).



Vi kom att tänka på att "Made-brorsorna" faktiskt satt och väntade på oss och bestämde oss därför för att skynda på lite, trots att de lovat oss att ta allt i vår egen takt. Men eftersom regnperioden närmade sig Bali med stormsteg, svepte plötsligt ett oväder in över Ubud och vi tvingades ta skydd på första bästa ställe. Det var en liten mysig restaurang och när vi satt där och väntade på att ovädret skulle dra förbi, tog vi oss varsin styrketår :-).

Efter en lååång stund (stackars Made-brorsor) slutade det äntligen att regna och vi kunde börja plaska oss vidare. Det fullkomligen rann vatten längs gatan och det klafsade så roligt från sandalerna och från våra genomblöta fötter i dem. Vi skyndade fram och tog på oss skygglappar så vi inte skulle lockas in i fler butiker än vi redan varit inne i.

Slutet av gatan närmade sig och när vi var framme i korsningen såg vi framför allt två saker: Made-brorsorna som väntade på en parkering och en STOOOR marknad som såg oerhört lockande ut. Då förbannade vi oss själva lite, vi hade läst om marknaden i Ubud men hittade ju den ingenstans utan drog därför slutsatsen att den inte längre fanns. Det gjorde den visst...

Den äldsta brodern mötte oss och tyckte att vi borde titta runt på marknaden en stund och vi var inte sena att tacka nej! :-)



På marknaden fanns det hur mycket vackert som helst och kanske var det tur att vi inte hittade den förrän det var försent :-). H suckade högt och jag med för den delen ;-). Vi strosade runt och det var det snabbaste "stros" jag någonsin gjort, men klockan var mycket och vi hade två timmars färd hem också. Dessutom hade vi lite dåligt samvete för "brorsorna" som redan väntat på oss en bra stund.

Det var då jag hittade maskerna... jag blev bara ögonblickligen förälskad i dem och kunde inte se mig fortsätta leva utan dem i min ägo :-). Det var en ung flicka som sålde dem och hennes gamla mormor eller farmor satt på en stol i gången bredvid. Jag är inte så van vid att pruta och tycker inte speciellt mycket om att göra det heller, men H har besökt Kina mååånga gånger under de senaste tio åren och är rätt van vid att göra det. Så, han prutade åt mig :-).

På Bali, liksom på många andra platser i världen, hör det till att pruta och det är också "meningen" att man ska göra det. H lyckades förhandla ner priset och gav absolut inte flickan något skambud, utan jag betalade ändå ganska mycket per mask. Trots det såg jag i hennes ögon att smärtgränsen var nådd för länge sen. När hon till slut utbrast "Please, mister...", var det inte inbillning eller det vanliga "skådespeleriet", utan det fanns en desperation i hennes röst....

... så när vi betalat och flickan omsorgsfullt packat in maskerna i tidningspapper och vi börjat gå mot bilen och brorsorna, kunde jag inte hålla mig utan sprang tillbaka till henne. Flickan såg lite fundersam ut när jag kom där med andan i halsen, men jag förklarade att jag kände att jag betalat för lite och sträckte fram en sedel. Då började hon nästan gråta och då blev jag så rörd så att jag nästan började gråta också. Det blev som sagt ett tårfyllt farväl, men hade jag inte gjort det hade jag haft dåligt samvete i resten av mitt liv!

Under bilresan hem, bestämde jag och H att vi skulle ge brorsorna mer betalt än det överenskomna priset. Nu låter det kanske som att vi hade hur mycket pengar som helst att röra oss med, men så var det inte alls. För oss handlade det om en rätt liten summa, men för dem var det MYCKET. De var FANTASTISKA guider hela dagen och följde oss hit och dit, plus visade oss platser som vi aldrig hade hittat till om inte de varit med. Det är inte så ofta man träffar på människor som är så service-minded men dessutom ger från hjärtat utan tanke på att få något tillbaka. Som turist vill man självklart "komma undan" så billigt som möjligt, men jag tror att vi måste hjälpas åt mer här i världen. Lev i nuet och ge av dig själv och dina gåvor! :-)



Så nu hänger de här på väggen, kung Rama och drottning Sita från den hinduiska mytologin. De ser så harmoniska och fridfulla ut, ungefär som om de sov. Deras ögon är öppna men ändå inte. Kanske har de sett allt, eller kommit till den punkt där allt är harmoni och man bara kan vila i den himmelska friden. En kung och hans drottning...

To be continued...

Hoppas ni alla får en fin helg!

Kramar
Beatrice

10 kommentarer:

synne sa...

Hej på dig.
Var ute och tog några bilder från gården precis. Måste passa på innan det blev mørkt.
Det var så skönt när man läste om din resa, för hos mig har det precis börjat snöat igen.
Ja, det vräker ner.
Märkte det när jag stog på trappan. Man såg det inte inne....
Gäddburgare vet jag inte hur de smakar heller. Men de som gjort det säger det är gott.
Det luktade ialla fall väldigt gott när man gick förbi kan jag säga.
Huset är för mig en gåta. Det ligger på en gård så jag funderar på om det inte kan vara ett magasin av nått slag.
Vackert är det ialla fall.
Nu ska jag dra ner rullgardin så jag slipper se snön. Sätta på en James Bond film och njuta av den istället.
Ha nu en kanonkväll du med.
Kram Synne.

Terese sa...

Hejsan Beatrice! Helt klart 2 lotter för dig. Lycka till & ha en fortsatt underbar helg, kram Terese

Jenny sa...

Tusen tack för din gulliga kommentar på min blogg! Jag blev så glad över den! Ha en toppenbra helg! KRAM

Jenny-jennyshemochharmoni.blogg.se

-Mia- sa...

Spennende med reisebrev..! Ha en fin helg, og takk for koselig hilsen hos meg! Klem-Mia

Hemma på Landet sa...

Härligt. Så bra att du hittar fina saker som du gillar.
Usch ja, jag har också lite svårt med prutning. Bra att ha någon som kan.;-)
Kramis

Katinka sa...

Vilka underbara masker Beatrice! Förstår verkligen att du var tvungen att köpa dem. Så vackra!

Och visst är prutning jobbig och det du gjorde var fint gjort. Ibland gör det inte heller så mycket om man betalar lite överpris om det är någonting man verkligen vill ha. Flickan förstod ju också att du hade uppfattat hennes smärtgräns. Mycket fint gjort!

Ha en underbar helg nu vännen!

TorAa sa...

Hvilken fantastisk reportasje.
Jeg er fortryllet.

Og sender deg herved til ethelt annet sted på kloden:
Til høyslettene nord vest i Argentina:
http://toraa.blogspot.com/2009/03/space-photo-hunt-saturday-mach-7-2009.html

Granne med Selma sa...

Tack för den lilla berättelsen du delade med dig av om såpskurade golv och buketter av smörblommor och styvmorsviol. Det gladde mig jättemycket!
Kram Sussie

Gårdsromantik sa...

Så vackra masker och minne!
Den där marknaden lät spännande - hade jag gärna besöt - men varken jag eller maken är bra på att pruta.

Kram Maúd

Katinka sa...

Hej, javisst är det så att man aldrig gör något riktigt spännande när man väl har chansen. Tur det kanske!

Hoppas allt är bra med dig!