torsdag 5 februari 2009

Regnskog på väg till Ubud



En kväll på Bali när vi åt middag på en restaurang, började vi småprata med en av servitörerna som arbetade där. När vi hade pratat en bra stund, satte han sig vid vårt bord och blev kvar. Han hette Made och var bara drygt 20 år, men vi hade det så otroligt roligt tillsammans med honom och satt där och skämtade och pratade allvar om allt mellan himmel och jord.

Made berättade om sånt som är viktigt för honom i livet och vi berättade om sånt som är viktigt för oss. Vi pratade också om kärlek, barn och religion och jämförde vår med deras och så vidare. Jag minns att jag frågade honom vid ett tillfälle om jag också kunde tända rökelse och ge blommor som gåvor till deras gudar, fast jag hör till en annan religion. Då funderade han en bra stund. Sedan sa han att jag kunde det, om det var äkta och från hjärtat :-).

Vi berättade för honom att vi hade lust att åka till Ubud, som är den äldsta "staden" på Bali och ligger ungefär mitt på ön. Det är också den plats där det mesta av allt hantverk som säljs på ön tillverkas. Made sa då att han kunde ordna så att två av hans bröder körde oss dit och hem igen. Jag som är lite misstänksam av mig, sa till H att vi kunde "fundera" på det. Med andra ord betydde det att jag hellre ville att vi skulle ta en vanlig taxi, för att vara på den säkra sidan. Man hör ju om turister som blir rånade, och så vidare...




Hur det nu kom sig, ringde vi ändå Mades bröder kvällen innan vi skulle åka och gjorde upp om tid och plats. När vi morgonen efter träffade dem, kände vi båda att oron var helt obefogad. De var minst lika trevliga som Made och heldagen med dem blev en av de allra bästa på Bali. Vi hade inte kunnat få bättre guider! Dessutom hittade de på flera små utflyktsmål längs vägen och det var ställen som vi aldrig hade kommit på att besöka om inte de varit med.

Vi stannade till exempel till vid en textilfabrik, en silversmedja och sedan en liten by där människor levde i extrem fattigdom. Vi fick kika in i kök, sovrum och liknande i de små husen och i den stunden kände man sig verkligen som mångmiljonär. Man får sig en nyttig tankeställare ibland och blir påmind om hur bra man faktiskt har det! Det blev också ett stopp vid ett av de största templen på Bali, ett tempel från 1100-talet som är tillägnat Vishnu (jag visar bilder därifrån i nästa inlägg).




Stoppet vid en ap-park som låg i ett regnskogsområde blev en av dagens höjdpunkter. Jag var livrädd för aporna som sprang omkring överallt och försökte stjäla mat och H gav mig en pinne som jag kunde mota bort dem med (vilket fungerade till viss del). Men luften i parken... den var helt underbar, det kändes så lätt att andas och jag hade kunnat stanna där för all framtid! Allt var så GRÖNT, träden var självklart gröna men allt annat... växtligheten var enorm! Överallt i det gröna slingrade sig små gångar, broar, stigar, murar och liknande och de hade med åren fått en klädsam patina och ett tjockt lager mossa. Här och där fanns groteska stenstatyer som "vaktade" alla broar, små tempel och andra byggnader.

Vi vandrade neråt och när vi kom längs ner i ravinen var det som att kliva ner i en sagovärld (bilden överst). Allt var så overkligt vackert och luften var fuktig och den ljumma vinden förde med sig för oss helt okända dofter. En bäck slingrade sig i botten av ravinen och man fick gå försiktigt för att inte halka ner från den smala stigen.



Till slut var vi tvungna att vandra uppåt igen, om vi nu skulle få några timmar alls i Ubud, men jag vet inte om jag kanske hellre hade varit kvar i regnskogen :-). Aporna lät mig ju vara (tack, gode Gud) och inte ramlade jag ner i bäcken heller ;-).

To be continued...

Kramar

Beatrice

13 kommentarer:

synne sa...

Visst är det skönt att släppa den rädslan ibland och bar göra det man är rädd för.
Så bra det blev till slut.
Spännande resor du är på.

Ja de där aporna kan visst bli ganska närgånga har jag hört.
Snabba är dom med.
Ser fram mot nästa del av den där turen.
Kramen Synne.

Gårdsromantik sa...

Sä vackra bilder!

Förstår att du ville vara kvar där!

Så roligt om vi träffas till sommaren - Kyrkbyn är otroligt vacker också - om än på ett annat sätt!;-)

Kram Maud

Katinka sa...

Härlig utflykt låter det som. Apor älskar jag. I Indien brukade jag samla på mig nötter och bananer i massor för att sedan slita och mata dem.

Lite riskabelt kanske, men jag kunde inte motstå. Apor var överallt i Indien. Även på tågstationer kunde de komma fram och dra en i ryggsäcken och tigga.

Elin sa...

Det låter alldeles underbart och dina vackra bilder får en verkligen att kännas som att man är där...
Önskar dig en underbar helg och fortsättning...
Varma hälsningar
Elin

LillaFlisan sa...

Vilka härliga "bröder" som tog sig tid att visa upp sitt hemland.....

Det är ju dessa möten med människor som gör att man blir så glad!!!

underbara inlägg som alltid!

stor kram och trevlig helg!

Flisan

Anna sa...

Hej Hej!!

Vad roligt att du hittade till min blogg! Varmt välkommen!

Och din blogg alltså, oj vad spännande och läsa och ojojoj vilka fina bilder och jag som älskar att snorkla blir ju tokig när jag ser alla dessa underbara undervattensbilder!!!!!!!

Gud vad glad jag blir o se allt vackert!
Och asien är ju oxå ett favoritresmål :)

Återkommer till dig och länkar från min sida till dig.

kram kram Anna fåfängans hem

Marie//Tekla Maräng sa...

Lika mysigt att få följa med dig som vanligt. Jo, vi kan nog vara uppkopplade till/mot varandra utan att man vet om det, intressant.
Kram marie

Mamma C sa...

Vilken underbar resa du varit på. Förstår rädslan för Aporna, tur att det hjälpte med pinnen. Hoppas det kommer mer bilder från resan. Ha en bra lördagskväll.
Kram Mamma C

Katinka sa...

Kul med cykeln! Ja vissa tror verkligen de äger allt.

Katinka sa...

Hoppas du har en härlig helg! Det förtjänar du!

Jema Rose sa...

Så många vackra bilder du visar..!

: )

Nej, jag ska verkligen inte riva i de där notböckerna, det är de för fina & gamla för...

KRAM, Jenny

<3

marianaskeramik sa...

wow vad häftigt!
vilka bilder
ha de gott
marianaskeramik

Viola sa...

VIlka bilder och vilket möte ni gjorde med dessa människor, vilken upplevelse ni fick vara med om, ser ju verkligen ut som en sagovärld, önskar dig en bra vecka, kram VIOLA