lördag 21 februari 2009

Äntligen helg!!!



Usch och blä och fyy för den här veckan som varit! Tack och lov är det äntligen helg...

Jag vill börja med att tacka för alla fina kommentarer ni lämnat, trots mitt frånfälle och trots att jag inte hunnit kika in till er så ofta som jag brukar. Jag blev så himlarns glad när jag läste alla kommentarer och tänkte att det finns många otroligt fina människor här i världen ändå... :-).

Nu undrar ni kanske varför jag skriver så, men det hänger ihop med min arbetssituation och som en följd av den, mitt frånfälle. För att göra en lång historia kort, har jag sedan jag började på det här jobbet efter nyår blivit mer eller mindre "förföljd" av en man som vill bli min elev. Det hela har blivit mer och mer obehagligt, inte bara för att han sökt upp mig flera gånger i veckan och tjatat om att få börja, utan också för att han är aggressiv och hotfull (även om det inte är riktat mot mig). Den här mannen är SJUK, ömsom aggressiv, ömsom gråtmild, men det värsta är att han manipulerar andra människor för att få möjlighet att prata med mig. T.ex. fick han en kollega till mig att ringa upp mig hemma för att han MÅSTE få prata med mig... vid ett annat tillfälle fick han en av mina elever att lämna klassrummet så att han kunde stänga in sig med mig... hmm...

... jag känner sånt fruktansvärt obehag för att åka till jobbet och är rent ut sagt LIVRÄDD för honom. Han är en sån där människa som gör att det kryper i hela kroppen när man är nära honom. Efter att ha "tvingats prata" med honom en stund är man totalt slut och har noll energi och det känns som att han har lämnat någon slags äcklig smet på mig som inte går att få bort.

Summa summarum, efter att ha suttit i ett möte om ovanstående person där vi var FLERA ur personalen som uttryckte precis samma sak, bestämde min chef hastigt och lustigt att han ska börja i min klass på måndag. Hon menade att vi inte kan neka någon som vill läsa. Va? Jag trodde att det vi alla berättade räckte för att neka honom en plats på skolan. Men tydligen inte. Jag blev så fruktansvärt besviken och kände sån VANMAKT. Efter mötet kändes det som ha blivit klampad på ännu en gång. Jag drömmer mardrömmar på nätterna, vaknar 10-20 gånger per natt och känner mig LIVRÄDD, känner obehag när jag åker till jobbet, har ont i magen på dagarna för att jag är rädd för att möta honom i korridorerna, är RÄDD när jag ska åka hem på eftermiddagen och ska gå till parkeringen som ligger vid ett mörkt skogsbryn... men det är tydligen helt i sin ordning! Bläääää......

Yngste sonen har varit inlagd på sjukhus och opererats för andra gången. Han var med i en olycka ifjol och bröt flera ben i handen, samt slet av några ledband. När han hade opererats första gången såg allt jättebra ut, han gick med gips i nio veckor och fick sedan gå på rehab under några månader för att träna upp handen igen. Tyvärr visade "slutbesiktningen" i december att ledbanden inte orkat hålla ihop, utan dragit ut sig vilket medför att benen i handen börjat glida ifrån varandra. Läkarna sa att hans hand skulle bli helt obrukbar om han inte opererade sig igen och det gjorde han alltså i början av veckan. Operationen blev komplicerad och långdragen men läkarna hade stort hopp om att allt gick så bra som det kunde gå. Tyvärr var de tvungna att meddela att sonen kommer att förlora rörligheten i handen, hur mycket är svårt att säga just nu. Det kändes tråkigt att få det beskedet, samtidigt är jag glad och tacksam över att han inte slog ihjäl sig i olyckan eller fick allvarliga skallskador eller nåt. Huvudsaken är att han finns hos oss och mår bra :-).

Man blir faktiskt glad av att blogga, efter att ha kikat runt hos er och läst och kommenterat lite känner jag mig redan på bättre humör :-). Jag tror att jag under de kommande dagarna ska försöka tillbringa mer tid i bloggvärlden än i den riktiga världen, det är bra mycket mysigare här... :-). Jag har också fått en utmaning av goa Marie som har bloggen Tekla Maräng, så nu måste jag klura ut vilka hemligheter om mig som ska få komma ut i dagsljuset ;-). Dessutom har jag mååånga fler resebilder att dela med mig av! :-)

Hoppas ni får en bra helg!

Många kramar
Beatrice

15 kommentarer:

Marie//Tekla Maräng sa...

Nej fy vilket taskigt beslut ifrån ledningen! Då ska du baske mig få tillgång till handledning så att du kan få prata av dig efter hand samt verktyg till hur du ska orka med situationen. Jag blir så upprörd, märker dom inte att du är rädd?
Vad synd att känseln försvinner ifrån handen. Men håller med dig att det är tur att sonen mår bra i övrigt. Otäckt det där med olyckor när man minst annar så dyker dom opp.
Trevlig helg och många många kramar Marie:)

Viola sa...

Vilken obehaglig situation du hamnat i, jag är ju oxå lärare och hamnade själv i en väldigt obehaglig situation med en förälder som hotade och förföjde mig, men jag tog kontakt med mitt fack och huvudskyddsombud och den historien fick ett bra slut, men så jobbigt att behöva gå igenom och kämpigt när man är mitt upp i det hela...men du måste ju ta hjälp om du upplever situationen som hotfull och du ska ju int behöva gå och vara rädd!!!!!DU verkar ha mkt omkring dig just nu, sorgligt med sonens hand men som du säger det kunde ju ha varit mkt allvarligare, hoppas allt ordnar upp sig till det bästa, kram

Gårdsromantik sa...

Men så otroligt obehagligt - då måste du ju få någon med dig - om alla har samma uppfattning...

Hoppas läkaren har fel om handen och att det går bra för sonen!

Kram Maud

Tulipa sa...

Hej snälla du!

Vad ledsen jag blev när jag läste vad du skrivit.
Både angående sonen och denna man som verkar smått sjukligt fascinerad av dig!

Förstår att det är tuffa tider.
Vad säger din familj, de blir väl också oroliga ang mannen?!

Man kan ju bara hoppas att han "lugnar sig" nu när han fick börja trots allt!

Ha det så bra!
Kommer att tänka på dig!

Kram Mariette

LillaFlisan sa...

Men Beatrice!!!

Så här kan du ju inte ha det!!!

Se till att dokumentera allt obehagligt som händer dig i samband med denna man, även "minsta småsak"

Sen måste du kontakta facket!!!

Trots att ingen kanske kan neka honom utan att ha gjort något olagligt så är detta ett arbetsmiljöproblem. Och detta måste din arbetsgivare ta på allvar...
Om inte.... Kalla i facket!!

Hoppa att allt ordnar sig och att din som kryar på sig!!

Kram

Flisan

Katinka sa...

Det där låter mycket obehagligt Beatrice. Förstår dig till fullo att du är orolig.

Jag jobbade som lärare i nygrekiska på universitet här i Göteborg ett tag och hade då en sådan student i klassen som du beskriver. En man i 40-års åldern som började förfölja mig och var ömsom trevlig, ömsom hotfull. Det var hemskt och inget gjordes heller åt det från ledningens håll. Jag mådde verkligen dåligt och blev liksom inte av med honom. Än idag träffar jag på honom ibland i stan och blir skräckslagen....

Ta hand om dig och kräv att något görs åt situationen!

Lallis - liv och leverne sa...

Men vad jobbigt läge!
Skickar massa med styrkekramar till dig, vännen!
kram (igen) Lallis

Katinka sa...

Dags för dig att bli av med din apskräck vännen! Kursen finns hos mig!

Katinka sa...

Du har ett appris att hämta hos mig vännen! Tänkte speciellt på dig här!

Elin sa...

Fy så obehagligt... Nä så får det bara inte gå till... Ni måste på något sett tillsammans se om det inte går att fixa till...
Man ska inte behöva drömma mardrömmar och inte ha lusten kvar att gå till jobbet...
Nä fy och usch...
Och så tråkigt om sonens hand...
Så oerhört ledsamt...

ta hand om dig...

Många kramar
Elin

Piffa och Puffa sa...

Läser om din situation på jobbet och känner med dig. Så här ska du inte behöva ha det. Gå till facket!
Hoppas det ordnar upp sig.
Varma kramar Anette

Viveka i Bläckhornet sa...

Men usch va hemskt det där låter. Hur kunde ledningen bara köra över dig så där. Det låter inget bra för dig . Och sen sonen då. Vilken sorg. Men som du säger, tur att han överlevde.

Önskar dig en fin helg trots allt,
och du har ju oss på bloggen...:)

Kram Viveka

Marie-Nostalgi och Romantik sa...

Nej men kära du vilken fruktansvärd situation du befinner dig i! Jag lider med dej... Hur i allsindar ska det fungera när man är rädd för personen? Det går ju inte!
Finns det ingen som kan hjälpa dig i den här frågan? Det kanske finns några högre chefer att prata med?
Eller som några andra skrivit här: Kontakta facket! Arbetssituationen blir ju ohållbar för dig...

Och så tråkigt med din son också! Men som du skriver så finns han ju här, och det är ju det absolut viktigaste!

Var rädd om dig!
Tänker på dig!
Kram
Marie

Katinka sa...

Åhh, vad snäll du är! Jag blir riktigt rörd ska du veta!

Jo, jag är ju litteraturvetare i grunden och älskar det mer än något annat.
Hoppas också det ordnar sig för dig och att du njuter fullt ut denna vecka då! Många kramar från mig vännen!

LillaFlisan sa...

Jag kan bara inte fatta att din arbetsledning inte tagit tag i saken ännu..... Tycker att du ska kontakta facket!

Detta är solklart en arbetsmiljöfråga eftersom du ju mår DÅLIGT!!

Hoppas att det löser sig snabbt för dig!

Kram Flisan

P.s. Håll utkik på blocket eftr kronor också. Det finns i bland fina till riktigt bra priser uppåt i landet!

Kram


Flisan