fredag 16 januari 2009

Tre landkrabbor och ett skeppsvrak



Väl nere på stranden tog vår instruktör fram ett bälte med vikter... hmm, det var TUNGT. "Vägde bly", skulle man kunna säga :-). När vi med gemensamma krafter spänt fast det runt min midja, och jag i och med det nästan tappade balansen, utbrast jag: "Du måste skämta! Det är inte meningen att jag ska komma upp igen, va???"

Instruktören skrattade så glatt och svarade: "Haha, you're such a funny lady". Hmm... inget kändes det minsta roligt och när han sedan drog ut mig i vattnet kände jag hur paniken steg...

I vattnet skulle instruktören hjälpa mig på med simfötterna och där greps jag av riktig panik! Min hjärna var så blockerad så jag fattade inte att jag kunde FLYTA medan han hjälpte mig :-). Jag trodde att jag skulle sjunka som en sten till botten med alla vikter och allt! En bit bort såg jag hur instruktör nummer två kämpade med det kinesiska paret, de kände nog lika stor panik som jag gjorde och den kinesiske mannen sprattlade som en vild bläckfisk.

"Ner med huvudet under vattnet nu, så vi ser att allt fungerar", sa min instruktör och tryckte ner mig. IIiiiihhh! Jag andades och andades i ren panik och det fungerade... men det kändes konstigt att andas genom munnen...

... så dök vi neråt, jag hade ingen som helst aning om hur djupt ner vi var, eller vad som var höger eller vänster eller fram eller bak. Jag höll instruktören krampaktigt i handen och vägrade släppa den. Men han var så otroligt snäll och förstående, så han lät mig hållas... :-). Plötsligt såg jag konturerna av vraket... och en massa vackra fiskar som simmade omkring. Något som störde mig var att det skar som knivar i mitt högra öra och jag försökte tryckutjämna genom att hålla för näsan och blåsa ut, men det hjälpte nästan ingenting.

Instruktören bad mig hålla fast i vraket en stund och försökte få mig att upptäcka alla vackra koraller och fiskar som simmade omkring, men det var svårt att koncentrera sig! All min energi gick åt till att försöka kontrollera mig och inte visa hur panikslagen jag var... :-). Vi stannade kvar vid vraket en stund och försökte ta oss ner ytterligare en bit, men det sprängde så fruktansvärt i mitt öra så det gick inte att dyka längre ner.

Jag önskade så in i norden att H skulle dyka upp där någonstans, men vi hade blivit lovade att eventuellt få dyka tillsammans efter lunchen. Om det nu skulle bli ett dyk till, i det läget var jag tveksam...

To be continued...

Ha en trevlig helg allesammans!

Kramar

Beatrice

PS. Det är jag i gula cyklop i mitten av bilden! :-)

4 kommentarer:

Galleri Hönshuset sa...

oh så underbart...Semester...och dyka. Syrran min tog dykcert för inte alls så länge sen, och jag är så avis. Vill gärna dyka med mannen, men han har inget intresse alls...Synd!

jag får njuta av dina bilder istället.

ha det gott. Kram Pirre

Marie//Tekla Maräng sa...

Oh, så härligt och vilka vackra bilder du visar. Det var mycket jag hade att läsa ikapp.
Kram Marie

Sjöboden sa...

Galet vad härligt det ser ut! Lite avis....

Kram

Piffa & Puffa sa...

Hej!
Du frågade på min blogg om jag gör halsband på beställning och självklart kan jag göra det. Hör av dig om du funderar på något.
Kramar Anette