tisdag 23 december 2008

God Jul - ett julkort från mig!



Hoppas att ni är färdiga med allt stök inför jul och bara har tagit det lugnt och njutit av kvällen. Själv har jag som vanligt bakat och fejat in i det sista. Hur lyckas jag med det varje år? :)

Granen är i alla fall klädd. Jag ville först ha en helvit gran och tog fram allt vitt granpynt jag har. Men när såg jag allt GAMMALT pynt ångrade jag mig... :-). Det blev därför en slags vintage-gran utan glitter i år. När jag nöjd och belåten sa till yngste sonen att den här granen minsann blev riktigt fin, svarade han: "Ja, men tänk vad fin den hade varit om den hade fått stå kvar i skogen! Inser du att du DÖDAT en gran? Det är nästan som att döda ett BARN, det". Hmm, vad svarar man på det? Dåligt samvete fick jag i alla fall :-).

Det hänger stjärnor i alla fönster, den här stjärnan hänger i köket...



... och där har jag en adventsljusstake till. Den är min absoluta favorit, jag fyndade den i Sundsvall ifjol, och tur var väl det, för affären finns tyvärr inte längre.



Jag har gjort lite julgodis, knäcken jag nämnde häromdagen blev rätt bra ändå. Jag surade först en stund för jag tyckte att den blev misslyckad, men H blev så förtjust i den så jag har fått gömma den för att det ska finnas kvar något tills i morgon! :-)

Jag har också gjort marsipangodis...



... och bakat saffrans- och apelsinkaka, julkakor från New England och så Sinclair Lewis julkakor (på bilden nedan). Sinclair Lewis vann nobelpriset i litteratur 1930, men jag tror att han är mer känd för sina julkakor än för sina romaner... ;-).



Det jag har kvar nu är paketinslagningen. Jag skulle helst vilja slå in paketen i gamla notpapper, men då jag är pianist skulle det skära för mycket i hjärtat :-). Men... jag fick en snilleblixt under dagen. Som lärare badar man ju i papper och jag drog mig till minnes en lektion under fjolåret när vi skulle gå igenom hur svenska språket förändrades under 1300- och 1400-talet. Av någon konstig anledning dök inte så många elever upp till den lektionen (vad kooonstigt... ;-), så det blev en del kopior över... jag grävde lite bland alla papper, och TADA!

Därför ska jag i år slå in paketen i ett utdrag ur heliga Birgittas uppenbarelser som heter 'Sjudande ölbrygd och uppbrusande människor' :-). Yngste sonen såg mycket fundersam ut när han såg papperskopiorna och när jag sedan började elda lite under dem för att de ska se gamla ut, såg han ut som att han funderade på om jag möjligen drabbats av någon slags galenskap så här lagom till jul... :-).



Ja, för att sammanfatta det här virriga inlägget... jag tror tamejtusan att det blir jul även här! :-)

Jag önskar er alla en lugn och härlig jul, själv ska jag bara ta det lugnt. Men sedan återkommer jag med bilderna från resan! Skulle mot förmodan inte tomten titta förbi er i morgon, är jag säker på att i alla fall en ängel går förbi ert hus...

Julkramar från
Beatrice

söndag 21 december 2008

Julstök och morgon i Kuala Lumpur...


Hur hinner ni med er före jul? Själv känner jag att tiden inte riktigt räcker till. Egentligen ska man väl bara ta det lugnt och göra det man hinner (resten får vänta), men det är så MYCKET jag skulle vilja göra de kommande dagarna. Samtidigt känner jag att den här julen får bli lite som den blir, eftersom vi varit borta i flera veckor och därför är lite "efter" i julstöket.
I morse fick jag för mig att göra kanadensisk knäck, som jag hittade ett recept på häromdagen. Stressad som jag var så glömde jag att man skulle röra i lite smör i slutet. Knäcken stelnade oroväckande snabbt och det gick inte att klicka den i formar som jag hade tänkt. Därför bredde jag ut den i en långpanna istället, men den är inte alls knäcklik :-). Den är snarare porös och påminner i och för sig om en slags knäck som min morfar brukade göra. Beror det på att jag glömde smöret?
Ni undrar kanske varför jag aldrig lägger ut bilderna från resan? I ärlighetens namn är jag lite bekymrad för våra foton. Det har inte gått att ladda in dem i min dator (trots ett antal försök), men de finns nu i äldste sonens dator och det gör mig lite orolig, då killarna laddar hem filer hela tiden och får virus hit och dit. I fredags, just när jag började tjata igen om att vi skulle göra en säkerhetskopia, så hann jag knappt säga bä, förrän samma son stack iväg med kompisar över helgen och tog kameran med sig (med ett minneskort som innehåller fotona från dagarna i Kina). Allt det här bekymrar mig rätt mycket, jag tror jag skulle dö om fotona försvann! Ikväll får sonen spara fotona på CD det första han gör när han kommer hem :-). Som om det inte vore nog så hittar inte H bilderna från vårt dyk på Bali och yngste sonen har slarvat bort laddaren till min kamera så den går inte att använda....
Nu fortsätter reseberättelsen:
När vi satte oss i AirAsias plan som skulle ta oss till Kuala Lumpur, blev H och jag alldeles förtjusta i det malajiska språket. Alla varningsskyltar i planet var skrivna på malajiska och engelska och ingen av oss hade sett maken till härligt språk förut! Ibland liknade det finska, ibland thai, det var verkligen speciellt. Vi försökte läsa för varandra och gissa oss till hur det skulle uttalas, men det gick nog inte så bra :-). När sedan stewarden började tala på samma språk började vi fnittra i smyg, det var så härligt. Jag skulle verkligen vilja lära mig det! :-)
Det fanns många tomma platser i planet, så H och jag snodde till oss en fyra i mittengången. Där sov jag sedan (sittande) som en stock (men drömde otäcka drömmar), medan H låg på golvet och snusade sött. Stewarden undrade om H var riktigt frisk som låg där, men det berodde på att han ville ligga ner och det gick inte att fälla ner armstöden på sätena.
När vi landade i Kuala Lumpur, strax innan solen gick upp, kändes det så väldigt RÄTT på något sätt. Luften var varm, en fågel "skrattade" fram en sång och överallt kände man dofter som framstod som väldigt exotiska. H och jag hade ett antal timmar att slå bort, så vi satte oss på en bänk utanför flygplatsen och bara försökte ta in allt det nya. H var riktigt trött, men jag började i stället känna mig riktigt pigg (inte så konstigt efter alla timmars sömn :-) och när klockan blev sex köpte vi frukost på McDonalds och mumsade i oss den där på bänken. Nåja, mumsa och mumsa, men är man hungrig så smakar allt gott! :-).
Vi bestämde oss för att stanna några dagar i Kuala Lumpur på hemvägen i stället, eftersom det inte fanns tid för det nu. Passkontroll, incheckning av väskor och kontroll av handbagage gick så otroligt smidigt och lätt, det var nästan så man fick känslan av att det räckte med att visa fram ett svenskt pass så var det klart! Ingen misstänkte mig för att ha ont uppsåt den här gången, men så hade jag ingen MYGGA i handbagaget heller... :-).
To be continued...
Ha en fin fjärde advent!
Kramar
Beatrice

onsdag 17 december 2008

Östersund i vinterskrud och svarta grodor...


Foto: Richard Paselk

Jag var som sagt i Östersund i helgen och när jag kom dit sent i fredags fick jag ångest för att jag inte hade kameran med mig. Jag hade kunnat fixa ÅRETS VINTERBILD på två sekunder :). Nu skulle jag ju jobba hela helgen och hade inte en endaste tanke på kameror och fotografering när jag åkte hemifrån, men det var så otroligt vackert där så ni anar inte... om nu inte någon av er bor där, vill säga :-). Träden (varenda liten gren) var liksom inkapslade i tjock snö och hela staden var VIT... att åka vägen mellan Östersund och Sollefteå var som att köra rakt in i en vit magisk sagovärld. Det var fantastiskt vackert! Även H var helt hänförd :-).

Jetlagen har äntligen försvunnit, men stackars H lider fortfarande av den. Han somnar vid sex-sjutiden på kvällen och vaknar vid tre-fyra på natten, stackarn. Däremot fick jag med mig några fripassagerare från Kina - otäcka basselusker som bosatt sig i halsen och i öronen på mig. I högerörat tror jag att de har startat kollektiv, och de har inflyttningsfest varje natt... det VÄRKER, bläää.... därför har allt gått i ultrarapid här hemma, men idag tror jag att det börjar vända :-).

Nu fortsätter reseberättelsen:

H mötte mig i Peking och vi åt en brunch på Burger King innan vi packade ner myggmedlet i hans oincheckade resväska. Sedan gjorde vi ett nytt försök att ta oss genom kontrollen. Killen som stoppade mig första gången stod kvar och spände ögonen i mig. Ja, jag var ju en potentiell terrorist, om inte annat otroligt oansvarig som tänkt ta med mig någonting "FLAMMABLE" på planet... ;-). Jag brukar oftast vara snäll och mesig som ett lamm, men kände mig fortfarande lite sur och blängde tillbaka på honom. De undersökte mitt handbagage mycket noga, och fast det inte pep om mig när jag passerade metalldetektorn, kommenderade killen upp mig på en pall där jag fick finna mig i att bli undersökt mycket noga bredvid andra som det faktiskt pep om.... grrr... :-).

Nåja, till slut kom vi därifrån och landade i Hangzhou på eftermiddagen. Planet till Kuala Lumpur skulle inte avgå förrän vid midnatt, så vi hade bra många timmar på flygplatsen framför oss. Då kom H med en briljant idé: Vi skulle hyra ett hotellrum för bara några timmar och passa på att sova och duscha, eftersom vi hade ännu en lång flygresa framför oss.

Det första som mötte oss när vi svängde ut på motorvägen, på väg till hotellet, var en DÖD MÄNNISKA som låg mitt i vägen. Någon hade blivit överkörd och bara låg där - död, med krossad skalle, badande i sitt eget blod. Allt kändes helt overkligt, det var som om jag fortfarande sov och drömde alltihop! Det låter konstigt, men den synen var så otroligt overklig, så vi reagerade bara med tystnad. Vad hemskt!

Vi kom fram till ett hotell som låg nära flygplatsen och behövde bara betala en dryg hundralapp för de timmar vi skulle stanna. Det var så otroligt skönt att få duscha av sig resan plus att få SOVA... jag som inte hade gjort annat än sovit... ;-). Lite senare på kvällen gick vi ner till restaurangen för att äta en smarrig kinesisk middag. De hade ingen meny, utan bara olika bilder som man fick peka på. Jag försökte fråga vad de olika rätterna innehöll, men ingen ur personalen kunde engelska så det var omöjligt att få ett vettigt svar. DÅ tog de med oss "bakom disken"...hmmm....

... där fanns ca 15 akvarier med diverse olika fiskar, sköldpaddor och kräldjur. På golvet stod en stor papplåda och i den satt fem, stora svarta grodor och stirrade på oss med tom blick. Jag trodde jag skulle kräkas! Vi sa nej tack och gick tillbaka till tavlan med de olika bilderna och försökte välja några rätter som man i alla fall nästan kunde gissa sig till vad de innehöll.

Vi satte oss vid ett runt bord och på bordet fanns en rund bricka som man kunde snurra på. När sedan de olika rätterna kom in, kunde man snurra brickan fram och tillbaka och ta för sig det man ville ha. Just det här tycker jag är rätt gemytligt - att beställa in flera rätter så man får chansen att prova lite olika saker :-). Maten var underbart god, men... den sista rätten som kom in blev jag lite fundersam över... knepigt kött... hmm. Jag smakade lite försiktigt på en köttbit (efter att H smakat först, förstås ;-) och kunde snabbt konstatera att det varken var nöt, fläsk, fågel eller fisk... utan mer "mittemellan".... GRODA! H intalade sig att det var gris, men jag är inte alls övertygad. Efter maten ville jag gå tillbaka bakom disken för att se om det möjligen bara fanns fyra svarta grodor kvar, men hade det gjort det, hade jag antagligen spytt rätt på golvet, bläää!

Jag ältade de stackars grodorna och deras öde resten av kvällen och lyckades nästan övertyga H om att vi borde smita ner och släppa dem fria, när det började bubbla oroväckande i våra magar. Det var väl grodan som ville hoppa ut... :-). Den natten drömde jag mörka drömmar om blod, döda människor och grodor, om vartannat...

To be continued...

Kramar

Beatrice

fredag 12 december 2008

Resan tar sin början...



Jetlagen håller mig fortfarande i ett fast och hårt grepp, men nu ska jag ändå börja berätta om resan :-).

Som ni kanske minns blev jag opererad hastigt som lustigt kvällen före resan. Det var inte alls vad jag hade tänkt mig, jag hade tänkt att få pyssla på här hemma i lugn och ro, lyssna på någon av favoritskivorna medan jag packade o.s.v. Men... så blev det som sagt inte. När klockan var två på natten och jag låg där i sjukhussängen och kände mig relativt pigg, började jag få panik, jag hade ju inte PACKAT! Därför lurades jag litegrann där på sjukhuset... oops... :-). Läkaren som opererade mig hade sagt att jag ABSOLUT INTE FICK KÖRA HEM SJÄLV på natten, utan var tvungen att sova över, då jag blivit sövd och fått smärtstillande. Vad han inte visste var att jag inte hade tagit alla smärtstillande piller utan gömt undan dem i väskan. Jag behövde ju som sagt åka hem och PACKA, därför sa jag till sköterskan att "någon" skulle komma och hämta mig... vilket inte var sant... men jag kunde ju inte lämna bilen på sjukhusparkeringen när jag skulle vara borta i drygt tre veckor! Så efter att ha sagt hejdå smet jag ut i natten. Efter en låååång promenad runt hela sjukhuset (då jag var tvungen att gå ut genom akutmottagningen) kom jag till sist fram till parkeringen. I ärlighetens namn var jag så mörkrädd så jag småsprang mer än jag promenerade :-). Bilen var helt igenisad, men det gick rätt bra att skrapa rutor och köra de fem milen hem. Jag hade köpt med mig lite nonstop i en automat och kunde på så sätt tröstäta och hålla mig vaken medan jag körde :-).

Väl hemma stöp jag i säng (eller i soffan närmare bestämt :-). Jag ställde väckaren på sex och lyckades på något outgrundligt sätt kliva upp då. Då blev det dusch och packning... jag packade och packade så svetten rann och sedan beställde jag en taxi till tåget. Väl på tåget somnade jag, jag minns ingenting av resan till Arlanda. När jag kom fram till Arlanda växlade jag pengar och köpte en ansiktskräm med solskyddsfaktor på taxfree, plus lite choklad till H. Han blir så väldans glad när han får små ätbara presenter som innehåller socker... :-).

Flygresan till Peking gick bra, fast... jag minns ingenting av den! Jag sov hela resan, förutom när maten serverades. Jag minns att en man som satt nära mig blev upprörd över att kycklingen tagit slut och det bara fanns fisk kvar. Han tålde tydligen inte fisk. Själv vet jag inte vad jag fick och jag vet inte heller om jag åt något av maten :-).

Väl framme i Peking, efter passkontroll och upphämtning av den enda och lilla resväskan, sms:ade jag H. Jag ville att vi skulle bestämma var vi skulle mötas när jag senare på eftermiddagen skulle komma till Hangzhou, eftersom det också är en rätt stor flygplats. H svarade bara: "Det är lugnt, jag hittar dig". Jag fortsatte att sms:a och fråga honom, för jag ville att vi skulle bestämma en speciell plats, t.ex. McDonalds, utgången, check-in-disken eller liknande. Men varenda gång fick jag bara konstiga och luddiga svar från honom. Jag började fundera på om det blivit något allvarligt fel på honom medan han varit borta, och till slut blev jag riktigt riktigt irriterad och svor ve och förbannelse över VISSA som inte ens har förmåga att bestämma möte på en speciell plats... :-).

Mina onda tankar straffade sig direkt, kort efteråt fastnade jag i bagagekontrollen för att jag hade glömt en flaska MYGGA i handbagaget. Kontrollanten ansåg mig tydligen vara en möjlig terrorist och pekade på flaskan och skrek "FLAMMABLE", om och om igen. Sedan tittade han konstigt på mig som om jag försökte smuggla med mig flaskan. Jag tittade konstigt på honom tillbaka, jag menar, i en utmattad, nyopererad gymnasielärares värld, ingår det inte att tända eld på myggmedel ombord på ett flygplan. Jag försöker påverka mina elever att bli ansvarsfulla samhällsmedborgare och försöker också själv föregå med gott exempel. Det enda jag ville var att undvika att få malaria, men det är klart, det kunde ju inte han veta :-).

Jag sa "mosquito protection" för att få honom att förstå vad det var, men då tittade han sådär konstigt på mig igen och skrek "FLAMMABLE". Jag blev tvärless och sms:ade till H igen att jag nog måste överge myggmedlet och att vi fick ta risken att få malaria på Bali, men då svarade han: "Vänta... lämna det inte utan gå tillbaka och leta upp Burger King på övervåningen". Jag tyckte det var lite konstigt att jag plötsligt skulle gå till Burger King, jag var ju inte ens hungrig, men när jag närmade mig såg jag min älskade H stå däruppe med telefonen i högsta hugg! Åååh, vad härligt det kändes att han var där och att jag inte behövde resa en sträcka till helt ensam! :-)

H hade velat överraska mig (den luringen) och hade begett sig till Peking för att möta mig... i den stunden försvann all irritation och han var min älskling och världens bästa H igen... :-).

To be continued...

Hoppas ni alla får en fin helg! (Jag har lovat att jobba åt H i helgen, de får inte tag på personal och behöver all extrahjälp de kan få. Så jag åker med honom till Östersund i eftermiddag! :-)

Många kramar Beatrice

onsdag 10 december 2008

Störningar...


Jag tror minsann att jag har drabbats av den ökända sjukan "jetlag"... :-). På Wikipedia kan man läsa att "jetlag är ett fysiologiskt tillstånd orsakat av störningar i dygnsrytmen". Störningar var rätta ordet... :-).
Jag hade räknat med att vara trött och seg efter resan (vilket jag är) och hade även räknat med att vakna mitt i natten och känna mig pigg (vilket jag gör), men jag hade INTE räknat med att jag skulle bete mig konstigt och alzheimerskt... :-).
Igår bestämde jag mig för att gå ner i tvättstugan och slänga i en tvätt. När jag väl var därnere kunde jag för mitt liv inte begripa vad jag gjorde där. Det var som att jag hade blivit nedstrålad utan att förstå varför. Hmm. Eftersom jag inte visste varför jag plötsligt var i tvättstugan, gick jag runt och tittade lite på tvätten som hängde på tork medan jag försökte komma underfund med vad jag gjorde där. Efter några minuter hade jag fortfarande inte kommit på vad jag gjorde i tvättstugan och gick därför upp igen. När jag kom upp kom jag på varför jag gick ner... jag skulle ju slänga i en tvätt... :-).
Lite senare under dagen kände jag mig så väldans törstig och tittade in på vardagsrumsbordet där jag hade ett glas vatten stående. Min tanke var förstås att dricka upp vattnet som fanns i glaset. Men vad händer, jo, plötsligt befinner jag mig i badrummet och dricker vatten ur kranen! Hmm... jag kände mig lite förrvirrad och förstod inte alls varför jag stod böjd över handfatet och drack ljummet vatten, det brukar jag inte göra. Efter en stunds funderingar kom jag på att jag ju skulle dricka vatten ur det där glaset i vardagsrummet, inte ur kranen i badrummet. För jag dricker aldrig direkt ur kranen. Eller... numera gör jag det... :-).
Kramar
Beatrice

tisdag 9 december 2008

Från smog till snö...


Foto: http://www.freefoto.com/

... så var man hemma i gamla Öbacka igen :-). Det känns oerhört skönt men samtidigt lite konstigt och tråkigt. De senaste tre veckorna har gått så otroligt fort och jag kan knappt fatta att jag är hemma. För bara drygt en vecka sedan gick jag barfota på en paradisstrand, igår fick jag skrapa rutorna på bilen och SKOTTA för att ta mig till affären... det är verkligen "från det ena till det andra"... :-).

Vi visste att det hade snöat här hemma, men inte att det kommit så MYCKET snö! Igår snöade det hela dagen, men jag tycker att det är rätt mysigt, allt blir så ljust och fint. Det enda som fattas är lite julstämning hos oss, vi är nog de enda som inte har några adventsstjärnor i fönstren... :-( ... men det ska jag råda bot på idag!

Jag ska berätta för er om vår underbara resa och lägga ut bilder (bara vi har fört över dem till datorn). Något som jag kände när jag kom hem igår (speciellt efter att ha spenderat de fem sista dagarna av resan i Peking), är att jag känner mig oerhört tacksam över att leva i ett land där man kan se himlen (!), där man kan dricka vatten direkt ur kranen, där luften är ren och klar (på de flesta ställen i alla fall).... jag och H hostar och harklar oss fortfarande efter dagarna i Peking - staden som vilar i ett grått dis av smog... hmm... jag ville inte andas när jag var där!

Men jag vill inte på något sätt låta negativ när jag talar om resan :). För att göra en lång historia kort kan man sammanfatta det så här: I Peking bör man inte stanna mer än några dagar för hälsans skull - på Bali bör man stanna resten av sitt liv för hälsans skull :-).

Det kommer mera! :-)

Kramar

Beatrice