fredag 12 december 2008

Resan tar sin början...



Jetlagen håller mig fortfarande i ett fast och hårt grepp, men nu ska jag ändå börja berätta om resan :-).

Som ni kanske minns blev jag opererad hastigt som lustigt kvällen före resan. Det var inte alls vad jag hade tänkt mig, jag hade tänkt att få pyssla på här hemma i lugn och ro, lyssna på någon av favoritskivorna medan jag packade o.s.v. Men... så blev det som sagt inte. När klockan var två på natten och jag låg där i sjukhussängen och kände mig relativt pigg, började jag få panik, jag hade ju inte PACKAT! Därför lurades jag litegrann där på sjukhuset... oops... :-). Läkaren som opererade mig hade sagt att jag ABSOLUT INTE FICK KÖRA HEM SJÄLV på natten, utan var tvungen att sova över, då jag blivit sövd och fått smärtstillande. Vad han inte visste var att jag inte hade tagit alla smärtstillande piller utan gömt undan dem i väskan. Jag behövde ju som sagt åka hem och PACKA, därför sa jag till sköterskan att "någon" skulle komma och hämta mig... vilket inte var sant... men jag kunde ju inte lämna bilen på sjukhusparkeringen när jag skulle vara borta i drygt tre veckor! Så efter att ha sagt hejdå smet jag ut i natten. Efter en låååång promenad runt hela sjukhuset (då jag var tvungen att gå ut genom akutmottagningen) kom jag till sist fram till parkeringen. I ärlighetens namn var jag så mörkrädd så jag småsprang mer än jag promenerade :-). Bilen var helt igenisad, men det gick rätt bra att skrapa rutor och köra de fem milen hem. Jag hade köpt med mig lite nonstop i en automat och kunde på så sätt tröstäta och hålla mig vaken medan jag körde :-).

Väl hemma stöp jag i säng (eller i soffan närmare bestämt :-). Jag ställde väckaren på sex och lyckades på något outgrundligt sätt kliva upp då. Då blev det dusch och packning... jag packade och packade så svetten rann och sedan beställde jag en taxi till tåget. Väl på tåget somnade jag, jag minns ingenting av resan till Arlanda. När jag kom fram till Arlanda växlade jag pengar och köpte en ansiktskräm med solskyddsfaktor på taxfree, plus lite choklad till H. Han blir så väldans glad när han får små ätbara presenter som innehåller socker... :-).

Flygresan till Peking gick bra, fast... jag minns ingenting av den! Jag sov hela resan, förutom när maten serverades. Jag minns att en man som satt nära mig blev upprörd över att kycklingen tagit slut och det bara fanns fisk kvar. Han tålde tydligen inte fisk. Själv vet jag inte vad jag fick och jag vet inte heller om jag åt något av maten :-).

Väl framme i Peking, efter passkontroll och upphämtning av den enda och lilla resväskan, sms:ade jag H. Jag ville att vi skulle bestämma var vi skulle mötas när jag senare på eftermiddagen skulle komma till Hangzhou, eftersom det också är en rätt stor flygplats. H svarade bara: "Det är lugnt, jag hittar dig". Jag fortsatte att sms:a och fråga honom, för jag ville att vi skulle bestämma en speciell plats, t.ex. McDonalds, utgången, check-in-disken eller liknande. Men varenda gång fick jag bara konstiga och luddiga svar från honom. Jag började fundera på om det blivit något allvarligt fel på honom medan han varit borta, och till slut blev jag riktigt riktigt irriterad och svor ve och förbannelse över VISSA som inte ens har förmåga att bestämma möte på en speciell plats... :-).

Mina onda tankar straffade sig direkt, kort efteråt fastnade jag i bagagekontrollen för att jag hade glömt en flaska MYGGA i handbagaget. Kontrollanten ansåg mig tydligen vara en möjlig terrorist och pekade på flaskan och skrek "FLAMMABLE", om och om igen. Sedan tittade han konstigt på mig som om jag försökte smuggla med mig flaskan. Jag tittade konstigt på honom tillbaka, jag menar, i en utmattad, nyopererad gymnasielärares värld, ingår det inte att tända eld på myggmedel ombord på ett flygplan. Jag försöker påverka mina elever att bli ansvarsfulla samhällsmedborgare och försöker också själv föregå med gott exempel. Det enda jag ville var att undvika att få malaria, men det är klart, det kunde ju inte han veta :-).

Jag sa "mosquito protection" för att få honom att förstå vad det var, men då tittade han sådär konstigt på mig igen och skrek "FLAMMABLE". Jag blev tvärless och sms:ade till H igen att jag nog måste överge myggmedlet och att vi fick ta risken att få malaria på Bali, men då svarade han: "Vänta... lämna det inte utan gå tillbaka och leta upp Burger King på övervåningen". Jag tyckte det var lite konstigt att jag plötsligt skulle gå till Burger King, jag var ju inte ens hungrig, men när jag närmade mig såg jag min älskade H stå däruppe med telefonen i högsta hugg! Åååh, vad härligt det kändes att han var där och att jag inte behövde resa en sträcka till helt ensam! :-)

H hade velat överraska mig (den luringen) och hade begett sig till Peking för att möta mig... i den stunden försvann all irritation och han var min älskling och världens bästa H igen... :-).

To be continued...

Hoppas ni alla får en fin helg! (Jag har lovat att jobba åt H i helgen, de får inte tag på personal och behöver all extrahjälp de kan få. Så jag åker med honom till Östersund i eftermiddag! :-)

Många kramar Beatrice

2 kommentarer:

Lallis - liv och leverne sa...

Vad härligt att få läsa.
Självklart inte alls härligt att du fick operera dig, men du förstår nog vad jag menar, vännen.
Ha en fin lucia idag.
kram Lallis

Marie//Tekla Maräng sa...

Hej
vad härligt att få läsa om din resa. Men vilken start med operation och med följande trötthet och myggmedlet.
Väntar på fortsättning.
Ha det gott Marie