söndag 21 december 2008

Julstök och morgon i Kuala Lumpur...


Hur hinner ni med er före jul? Själv känner jag att tiden inte riktigt räcker till. Egentligen ska man väl bara ta det lugnt och göra det man hinner (resten får vänta), men det är så MYCKET jag skulle vilja göra de kommande dagarna. Samtidigt känner jag att den här julen får bli lite som den blir, eftersom vi varit borta i flera veckor och därför är lite "efter" i julstöket.
I morse fick jag för mig att göra kanadensisk knäck, som jag hittade ett recept på häromdagen. Stressad som jag var så glömde jag att man skulle röra i lite smör i slutet. Knäcken stelnade oroväckande snabbt och det gick inte att klicka den i formar som jag hade tänkt. Därför bredde jag ut den i en långpanna istället, men den är inte alls knäcklik :-). Den är snarare porös och påminner i och för sig om en slags knäck som min morfar brukade göra. Beror det på att jag glömde smöret?
Ni undrar kanske varför jag aldrig lägger ut bilderna från resan? I ärlighetens namn är jag lite bekymrad för våra foton. Det har inte gått att ladda in dem i min dator (trots ett antal försök), men de finns nu i äldste sonens dator och det gör mig lite orolig, då killarna laddar hem filer hela tiden och får virus hit och dit. I fredags, just när jag började tjata igen om att vi skulle göra en säkerhetskopia, så hann jag knappt säga bä, förrän samma son stack iväg med kompisar över helgen och tog kameran med sig (med ett minneskort som innehåller fotona från dagarna i Kina). Allt det här bekymrar mig rätt mycket, jag tror jag skulle dö om fotona försvann! Ikväll får sonen spara fotona på CD det första han gör när han kommer hem :-). Som om det inte vore nog så hittar inte H bilderna från vårt dyk på Bali och yngste sonen har slarvat bort laddaren till min kamera så den går inte att använda....
Nu fortsätter reseberättelsen:
När vi satte oss i AirAsias plan som skulle ta oss till Kuala Lumpur, blev H och jag alldeles förtjusta i det malajiska språket. Alla varningsskyltar i planet var skrivna på malajiska och engelska och ingen av oss hade sett maken till härligt språk förut! Ibland liknade det finska, ibland thai, det var verkligen speciellt. Vi försökte läsa för varandra och gissa oss till hur det skulle uttalas, men det gick nog inte så bra :-). När sedan stewarden började tala på samma språk började vi fnittra i smyg, det var så härligt. Jag skulle verkligen vilja lära mig det! :-)
Det fanns många tomma platser i planet, så H och jag snodde till oss en fyra i mittengången. Där sov jag sedan (sittande) som en stock (men drömde otäcka drömmar), medan H låg på golvet och snusade sött. Stewarden undrade om H var riktigt frisk som låg där, men det berodde på att han ville ligga ner och det gick inte att fälla ner armstöden på sätena.
När vi landade i Kuala Lumpur, strax innan solen gick upp, kändes det så väldigt RÄTT på något sätt. Luften var varm, en fågel "skrattade" fram en sång och överallt kände man dofter som framstod som väldigt exotiska. H och jag hade ett antal timmar att slå bort, så vi satte oss på en bänk utanför flygplatsen och bara försökte ta in allt det nya. H var riktigt trött, men jag började i stället känna mig riktigt pigg (inte så konstigt efter alla timmars sömn :-) och när klockan blev sex köpte vi frukost på McDonalds och mumsade i oss den där på bänken. Nåja, mumsa och mumsa, men är man hungrig så smakar allt gott! :-).
Vi bestämde oss för att stanna några dagar i Kuala Lumpur på hemvägen i stället, eftersom det inte fanns tid för det nu. Passkontroll, incheckning av väskor och kontroll av handbagage gick så otroligt smidigt och lätt, det var nästan så man fick känslan av att det räckte med att visa fram ett svenskt pass så var det klart! Ingen misstänkte mig för att ha ont uppsåt den här gången, men så hade jag ingen MYGGA i handbagaget heller... :-).
To be continued...
Ha en fin fjärde advent!
Kramar
Beatrice

4 kommentarer:

Lallis - liv och leverne sa...

Härlig, härlig läsning:)
Ja, hur hinner man allt dessa tider?
Jag vägrar stressa helt enkelt.
tar en sak i taget och försöker att inte få ångest över saker som ska göras genom att inse att det blir jul oavsett.
Det viktigaste är dock klart.
Och det känns mer harmoniskt här hemma än stressigt. DET är skönt.
Vacker bild du har överst!
KRAM Lallis

Marie//Tekla Maräng sa...

Julen får bli som den blir man får försöka göra det nödvändigaste och vägra stressa. Hoppas att du får en härlig JUL, kommer tillbaka lite senare och läset om Kuala Lumpur.
Kram Marie

Sjabbig men chic sa...

God jul till dig Beatrice.

kram Lisa

Lallis - liv och leverne sa...

En Härlig Jul önskar jag dig!
Kram Lallis