torsdag 6 november 2008

I väntans tider...


Foto: http://www.chinatravel.net

... här går jag och väntar och väntar på att det ska bli den 14/11 och att jag sitter på planet till Peking! I helgen "lyckades" vi beställa flygbiljetter hela vägen från Sverige till Kina till Bali (vi ska ju alltid FUNDERA så mycket, därför tar allting sån TID :-). Det känns jätteskönt, nu är det klart i alla fall!

Efter att vi har kommit till Bali vill jag ha allting "öppet", jag vill att vi ska ha frihet att kunna bege oss vart vi vill, när vi vill, under de veckor vi är borta, utan att vara låsta av att måsta vara på en viss flygplats en viss tid :-). Kanske är man lite konstig, det finns de som säger det... :-).

H reser till Peking redan i morgon, han och en kollega ska besöka ett stort antal leverantörer och mässor. Något som känns lite LÄSKIGT med inledningen av min resa är att jag ska åka till Peking och vidare till Shanghai helt ENSAM (där H möter upp)! Nåja, det går säkert jättebra. Jag hoppas att jag gjort värre saker i mitt liv än att flyga ensam... :-).

Igår när jag var ute på en härlig höstpromenad med hundarna, insåg jag plötsligt hur resultatinriktad jag är även när jag bara är ute och går. Allt började med att jag fick för mig att se efter vad klockan var. Vi hade säkert varit ute i en timme eller så, jag hade absolut ingen tid att passa, men något började gnaga inom mig... "det kan vara bra att se efter vad klockan är"...

... plötsligt överöstes jag av hur många minnesbilder som helst där jag promenerar i ett visst (HÖGT) tempo, promenerar före frukost för maximal förbränning, räknar steg medan jag går om jag glömt stegmätaren, kollar stegmätaren när jag har den på mig, kollar klockan för att se hur länge jag varit ute o.s.v.... hmmm... man går miste om mycket av det vackra i livet om allt handlar om resultat och prestation!

Därför kollade jag aldrig på klockan igår utan bestämde mig för att försöka vara helt i nuet för en gång skull. Det var bara jag och hundarna och naturen, och promenaden blev än härligare när den fick vara allt som betydde något just i den stunden. Vi strosade runt i skogen, kom fram till en sjö och hundarna ville sitta där på klipphällan och titta på vattnet (hmm). Inte mig emot! :-)

I Zen pratar man mycket om att kunna bemästra tanken och kunna vara helt i nuet. Det har alltid varit oerhört svårt för mig, jag har alltid haft svårt att koppla av, uppe i varv som man är jämt. Men igår tror jag att jag lyckades med en genombrytning av något slag, jag gjorde en revolutionerande upptäckt om mig själv... :-).

Kram Beatrice

1 kommentar:

Lallis - liv och leverne sa...

Vad underbart med resan:)
Och bilden...den får mig att vilja dit!
Kram Lallis