lördag 8 november 2008

Att skiljas är att dö en smula...


Foto:http://www.chinatravel.net

Det finns ett gammalt talesätt som säger: "Att skiljas är att dö en smula". Jag kände mig så VÄLDANS trött idag och tänkte att det kanske berodde på att jag dött litegrann, och att det därför var bäst att jag vilade upp mig :-). Så jag kröp ner i soffan och drog en varm filt över mig och vaknade för alldeles bara en stund sedan.

Så... nu känner jag mig lite mer levande igen :-). Annars tänker jag mig döden som på bilden ovan, en underbar vandring i en park full av rosa körsbärsblom. Enda skillnaden är att blommorna blommar för evigt, inte bara för en dag eller två...

Annars har det varit en bra dag! Yngsta sonen skickade ett efterlängtat sms på förmiddagen och i samma veva sms:ade H från Kina. Härligt! :-) Kort efter det hörde äldsta sonen av sig, han var på hemväg från flickvännen och vi bestämde att jag skulle hämta honom på busstationen. Efter det åkte vi och storhandlade och det kändes riktigt mysigt att han kom hem igen.

Men säg det som varar för evigt! Äldsta sonen har redan hunnit sticka iväg igen, till kompisar den här gången. Det är något som jag kan tycka är "jobbigt" med att ha äldre barn.... de är så upptagna hela tiden! Är det inte kompisar så är det flickvänner så är det träning. Jag längtar efter att ha dem hemma som förr i tiden när vi hade fredagsmys eller lördagsmys och när man gjorde roliga saker tillsammans. Nu är de så SJÄLVSTÄNDIGA... fast... det är ju bra på sitt sätt :-).

Jag tänkte titta på TV ikväll, på Stjärnor på is eller något annat skoj, men vad hände när jag skulle slå på TV:n (när inte en endaste teknisk person fanns hemma)? Digitalboxen slutade fungera... bläää!!!! Jag provade att dra ur alla sladdar och starta om, ändå ingen kontakt. Jag drog ur kortet och satte i det. Jag gjorde detta två gånger, utan att få det att fungera det minsta och då ringde jag Boxer. Personen på kundtjänst trodde att det var fel på boxen och rådde mig att lämna in den. Hmm. En lördagskväll... grrrr....

... eftersom jag vägrade tro att det var något allvarligt fel som inte kunde åtgärdas här hemma, tänkte jag att här får man ta till drastiska metoder! Jag tog fjärrkontrollen (till boxen) och kastade den med all kraft i golvet!!! Sedan fungerade allt hur bra som helst... "rådig kvinna reder sig själv", eller hur var det nu igen...? ;-)

Ha en bra kväll! :-)

Kram
Beatrice

1 kommentar:

LillaFlisan sa...

Dina bilder är otroligt vackra!
känner igen dig i din längtan efter att ungarna Kunde/ville vara hemma lite mer!!!
Tänk om småbarnsföräldrar förstod hur fort tiden går och att de MÅSTE ta tillvara på den tiden. Min dotter är fjorton men det känns som om det var i går hon låg i min famn som ett litet knyte!

Ja, fast alla åldrar har ju sin charm!

Kram

Flisan